HEMMESJÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - 1781 utarbetades förslag till omändring och tillbyggnad av den medeltida kyrkan. Beslut om nybyggnad togs dock först 1839 och kyrkan uppfördes 1852-54 i Billa by som gemensam kyrka för Tegnaby och Hemmesjö efter ritningar av Johan Adolf Hawerman från 1847. Som byggmästare omtalas Jonas Malmberg, Växjö. Den medeltida träkyrkan i Tegnaby revs medan den gamla kyrkan i Hemmesjö kom att stå kvar som ödekyrka. Kyrkan invigdes 1854 av biskop Christofer Isaac Heurlin.

PLAN OCH MATERIAL - Korskyrka med kor med bakomliggande sakristia i norr samt smalare torn i söder. Ingång genom tornet samt i korsarmarna. Separat ingång även till sakristian. På planen från 1847 finns ej ingångar i korsarmarna och sakristian är markerad endast som ett utrymmet bakom altaret. Kyrkorummet har sedan 1953 en förändrad disposition genom att korsarmarna skilts från långhuset genom arkader och inbyggnader skett under läktaren. Uppförd av gråsten, vitputsad och med taklister och omfattningar runt fönster, ljudluckor och portaler av rött tegel. Taktäckning av skiffer.

EXTERIÖR - Exteriören utmärks av den rika tegelorneringen. Avvikelser från Hawermans ritning är de nämnda portalerna i korsarmarna samt tornets förenklade tegelornering i det övre partiet och pyramidhuven. På ritningen anges en hög, gotiserande spira med fialer.

INTERIÖR - Interiören präglas av de förändringar som skett 1903 och 1953. Altarväggen pryddes fram till 1903 av en väggmålning, föreställande Kristi himmelsfärd. Den nuvarande stora altaruppställningen tillkom detta är och följer i sin uppbyggnad Hawermans ritning från 1847. Den stora oljemålningen i mittfältet är utförd av Ludvig Frid 1903 som kopia efter Carl Blochs "Christus Consolator". Sidofälten har på muren målade änglagestalter, likaså utförda av Frid. Dessa täcktes 1956 med de nuvarande på plattor utförda freskerna med kristna symboler av David Ralson. Altaruppställningens ramverk var ursprungligen målat i grön marmorering och guld. I Frids utsmyckning ingår också de båda medaljongfälten ovanför kordörrarna med framställningar av Herdarnas tillbedjan och Jesu dop. Predikstolen, som är ursprunglig, är utförd i klassicerande stil. Till predikstolen hörde tidigare ett snidat väggdraperi, vilket också finns angivet på Hawermans ritning, där dock predikstolens är åttkantig och i gotiserande stil. Orgeln tillkom 1858.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Hemmesjös nya kyrkogård anlades i samband med kyrkans uppförande i början av 1850-talet. Troligtvis
hade kyrkogården samma utbredning från början som den har idag. Gravar och gravkvarter finns endast
på kyrkogårdens östra sida, om man undantar det lilla kvartet K och asklunden. Östra delen av kyrkogården
upptas av gravkvarter A J. Gravvårdarna står i jämna rader, i kvarteren i mitten rygg mot rygg.
Västra delen upptas främst av en större gräsyta, en damm, ekonomibyggnaden och ytor för uppställning
av arbetsmaskiner. Bårhuset ligger i sydvästra hörnet av kyrkogården bredvid dammen. Kyrkogården är
relativt lummig med ett flertal träd och högre häckar förutom trädkransen.
Monumentala påkostade gravar med omgivande stenramar med grusytor finns främst i kvarter A
som sträcker sig längs muren samt kvarter E och K. Övriga kvarter är av blandad karaktär med både
äldre och yngre gravvårdar. Äldre gravvårdar som tagits ur bruk är lagda vallen längs norra muren, där
de kan beskådas. Det stora flertalet gravar är täckta av gräs, förutom ett mindre antal grusgravar. Det är
önskvärt att bevara kvarterens särdrag och kulturhistoriska värden.
Det stora antalet gravvårdar av ljusröd granit (troligen växjögranit) är speciellt för kyrkogården.
Gravvårdar av denna stensort är ovanliga på andra kyrkogårdar.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur av kluven natursten. Höjden är ungefär 1,2 meter. På
insidan av muren finns en gräsbevuxen vall.

Ingångar
Huvudingången ligger i söder mitt för tornet och
består av en dubbel och två enkla smidesgrindar i
järn. Grindarna är konstfullt utförda med ett sirligt
mönster. De inre grindarna är högre ca 1,8 meter
höga på sin högsta spets. Grindarna är upphängda i
fyra grindstolpar av prickhuggen ljusröd granit. De
inre är högre än de yttre, ca 1,5 meter respektive ca
1,3 meter.
I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en infart
för fordon. Från början har det funnits en dubbelgrind
här, men numera är bara den ena kvar. Den är
av enklare modell än grindarna i huvudingången.
De två grindstolparna av släthuggen granit kantar
ingången.
I norr bakom ekonomibyggnaden finns en ingång
som inte används längre. En rostig dubbelgrind
av järnsmide, med vacker utformning och i
behov av restaurering, finns i öppningen i muren.
Grindstolparna är av grovhuggen granit.

Vegetation
Längs hela insidan av muren finns en trädkrans av
lönn. Öster om kyrkan växer en tät och hög granhäck.
Tidigare fanns en likadan väster om kyrkan,
men den är ersatt av en lägre idegranshäck. En allé
av bok och pyramidbok kantar gången söderifrån
fram till tornet.
Väster om kyrkan finns en större gräsyta. I den
står tre ornäsbjörkar och en rönn. Mellan gräsytan
och grusplanen vid ekonomibyggnaden i norr växer
en gles tallhäck. Runt den anlagda dammen, som
är kantad av rundad natursten, växer prydnadsgräs,
rhodendendraon, funkia, astilbe och hypericum.
En häck av bukettapel kringgärdar asklunden.
I kvarteren växer ett flertal träd. Två körsbärsträd
i C och två almar i D. I kvarter F finns två hängbjörkar
och en kastanj. Hängbjörkar finns även i
kvarter G, där det dessutom växer en schuberthägg
och en naverlönn. Längs grusgången mellan C D
och F G växer fyra klotkörsbär. Två hängalmar finns i kvarter J och ett nedsågat träd i kvarter H ska
ersättas med en turkisk trädhassel. Därutöver växer flera ginnatalönnar norr om kyrkan.

Gångsystem
Alla gångar inom kyrkogården är grusade. De sträcker sig från ingångarna, fram och runt kyrkan och
mellan kvarteren. En större grusad yta finns i norr vid ekonomibyggnaden. Asklundens gångytor är till
största delen grusbelagda. Inom kyrkogården finns olika nivåskillnader. Kyrkan ligger på en platå till
vilken trappor från söder och öster leder upp. Trapporna har tre trappsteg vardera av granit och ledstänger
av järn.
Likaså ligger asklunden på en högre nivå och granittrappor från östra och västra sidan leder upp till
den.
Flera lyktstolpar av svartmålat järnsmide och
bänkar i gjutjärn och trä finns utplacerade på kyrkogården.
Även enklare trädgårdsstolar i järn och
trä som är enkla att flytta finns placerade i gravkvarteren.
Längs gången söder om kyrkan finns
små ljuspollare i trä, järn och glas. Likadana finns
i asklunden.

Gravvårdstyper
Hemmesjö nya kyrkogård härstammar från 1854
då kyrkan byggdes. Den är på så sätt en relativt ung
kyrkogård. Gravvårdar från begravningsplatsens
tidigaste period är sällsynta på kyrkogården, den
äldsta är en smidesvärd från 1858. Ett antal äldre
gjutjärnskors är placerade närmast kyrkan.
De mest påkostade gravarna finner man längs
muren och i två mindre kvarter (E och K). Dessa
kvarter har vart och ett sin egen särprägel. Längs
muren finns förhållandevis många högresta gravstenar,
främst i diabas. Högresta gravstenar förekommer
också i de flesta av de andra kvarteren,
men inte så rikligt. I kvarteren överväger de låga
rektangulära gravstenstyperna från 1940-tal och
framåt. Under de första årtiondena var diabas vanligast
bland dessa gravvårdar, för att sedan ersättas
av gravstenar i grå, samt röd granit. Ovanligt
många gravstenar är i röd granit. Kvarteren E och
K domineras av gravstenar i röd granit. I kvarter K
är övervägande delen av gravstenarna av låg rektangulär
typ med antikiserande drag (gravstenarna
ser ut som små antika tempel).
Låga, breda gravstenar från 1920-40-talet som
oftast begagnades för familjegravar är ganska sällsynta
på Hemmesjö nya kyrkogård. Hällar i olika
format, framför allt små förekommer i de flesta
kvarteren. Ett par av de stora är av sandsten. Flera
av de stora hällarna ser ut som två tjocka hällar lagda
ovanpå varandra (bild 019, 028). Andra ovanliga
gravvårdsvarianter är i form av en urna och en
uppslagen bok. I kvarter D finns en högrest i grå
granit med en Thorvaldsen-medaljong.

Byggnader
I sydvästra delen av kyrkogården, strax söder om
dammen ligger bårhuset, en vitputsad tegelbyggnad
med skiffertak. Taket kröns av ett kors i brons.
Socklen på byggnaden är av prickhuggen granit.
Tre små blyspröjsade fönster med färgade glasrutor
pryder norr- respektive sydväggen. En trädörr
med bågformad överkant leder in från öster.

Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad av
trä. Det är en enplansbyggnad med falurödmålad
lockpanel, tegeltak och brunmålade trädörrar. En
carport med två väggar av trä och plåttak är sammanbyggd
med ekonomibyggnaden.
Söder om kyrkogården ligger församlingshemmet.
En tvåplansbyggnad i rödmålat trä och vita
knutar. Vid inventeringstillfället renoverades huset
och taket lades om.

Asklunden (kvarter L)
Asklunden är belägen på en halvcirkelformad platå
i sydvästra delen av kyrkogården, strax intill dammen.
En häck av bukettapel omgärdar asklunden
och i öster är en rad prydnadskörsbär planterade.
I öppningen mellan häckarna i öster är en portal i
järnsmide uppsatt. Från västra och sydöstra delen
av platån leder trappor ned till övriga kyrkogården.
Området inne i asklunden är belagt med grus och
urngravarna är placerade i fyra rundlar i sten. I
väster finns en halvcirkelformad kant av marktegel
som inhägnar stenrundlarna. I öster är fyra bänkar
av gjutjärn och trä placerade. Där finns också en
ljuspollare i trä, järnsmide och glas.
Begravningarna sker med urnnedsättning inom
fyra rundlar i huggen sten, natursten och smågatsten.
Varje rundel består av en förhöjd cirkel invändigt
belagd med natursten som är begränsad
med en smal kant av huggen sten. Runt den finns urngravplatserna. Varje tårtbitsformad askgravplats
avgränsas av en kant av smågatsten. I varje rundel finns 16 urngravplatser. På kanten av sten är små
namnplaketter i färgad aluminium med de begravdas namn uppsatta.

Beskrivning av enskilda kvarter. För indelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utsträcker sig längs södra, östra och norra
muren på östra sidan av kyrkogården. Kvarteret har
olika karaktär i söder respektive i norr. En mängd
påkostade gravar och gravvårdar finns i kvarteret,
i synnerhet i den södra och sydöstra delen. Fem
av gravarna omgärdas av stenramar, en har pollare
och kätting och fem är grusgravar. Flera av dessa
är mycket stora. Kvarteret är upplagt med endast
en rad gravar och alla gravstenar är riktade in mot
kyrkogården. Längs kvarteret sträcker sig en grusgång,
som avgränsar mot närliggande kvarter.
I och med att kvarteret har sådan stor utsträckning
är det svårt att se kvarteret som en helhet. Den
skiftande karaktären blir uppenbar då man förflyttar
sig mellan södra och norra delen. De äldsta
gravvårdarna är koncentrerade till den södra delen.
Den allra äldsta är ett högt kors i grå granit från
1882. Flera familjegravar förekommer också.

Gravvårdstyper
En mängd typer av gravstenar finns i kvarteret.
Södra delen domineras av högresta gravstenar,
både i form av bland annat obelisker och höga
kors. De högresta är främst tillverkade av svart
diabas, men även i grå granit och kors i marmor.
De högresta är huvudsakligen från slutet på 1800-
talet och från 1920-30-talen. Högresta gravvårdar
är sällsynta efter 1930-talet. Ovanligt är att tre
högresta från tiden 1999-2004 i diabas respektive
röd granit. De har sannolikt tillverkats i formen
för att bättre passa in bland de andra monumentala
gravvårdarna. Flera större hällar, varav två i sandsten
och en i natursten förekommer. Andra mindre
gravstenar av natursten uppträder samlade i norra
delen av kvarteret. Tre stycken låga breda gravstenar
i grå granit från 1920-30-talen är placerade i
östra delen av kvarteret.
Främst i norra halvan finns låga rektangulära
gravstenar i diabas och grå respektive röd granit.
De framträder från 1920-talet och framåt i kvarteret.
En av de låga rektangulära är i marmor och
från 1935. Endast en gravsten i modern fri form
(hjärta) finns i kvarteret.
Många titlar finns nämnda på gravvårdarna i
kvarteret, särskilt på de äldre och mer exklusiva.
Bland alla titlar kan nämnas hofjunkaren, kyrkoherde,
godsegaren, hemmansägaren, byggmästrare,
barnmorskan, mjölnaren och gratialisten. Ortsnamn
är vanligare på de mer anspråkslösa gravstenarna i
norra delen av kvarteret. Exempel på orter som omnämns
är Bramstorp, Klockaregården, Lilläng och
Växjö. På några finns bibel- och psalmhänvisningar
som Dav Ps 73;25-26, Joh 11:25 och 477. Även bibelcitat
förekommer som Se guds lamm som borttager
världens synd och Tänd ett ljus och låt det
brinna.

Kvarter B D, F - J
Allmän karaktär
Dessa åtta kvarter har alla blandad karaktär. Gravvårdarna i kvarteren står i raka rader. I kvarter C-D
och F-J är gravstenarna placerade rygg mot rygg. Kvarter B är ett litet kvarter med en rad gravstenar
alla riktade österut. Endast i kvarter D och H finns grusgravar med stenramar runt gravar, två av varje
i de båda kvarteren. Placeringen av grusgravarna är i hörnen av kvarteren. Dessa fyra är rester efter en
betydligt mer omfattande utbredning av grusgravar tidigare (se kapitet Flygfoto). I alla kvarteren utom
B och C är det äldsta gravvården från de sista decennierna av 1800-talet. Allra äldst var en smidesvård
från 1858 i kvarter G.

Gravvårdstyper
Det stora flertalet av gravvårdar i kvarteren är låga rektangulära av olika typ och material, såväl diabas,
som grå och röd granit. En låg rektangulär är till och med tillverkad av marmor. Den stora expansionen
av låga rektangulära gravstenar sker från och med 1940-talet inom kvarteren. De äldre är främst av
högrest typ, mestadels i diabas. Några har troligtvis återanvänts i slutet av 1900-talet och början 2000-
talet. Låga breda gravstenar i diabas och grå granit från första hälften av 1900-talet förekommer i ett
mindre antal. Flera av dem är familjegravar. Små hällar i diabas och grå granit förekommer under hela
tidsperioden.
Den största av grusgravarna finns i sydvästra hörnet av kvarter H. Graven består av två högresta
gravstenar, en stor och fyra små hällar, alla i diabas. Grusgraven omgärdas av en stenram.
I norra delen av kvarter F finns barngravar med marmorkors och små hällar i grå granit. En eventuell
rest efter allmänna linjen med flera enkelgravar med anspråkslösare gravstenar som begravts i tidsföljd
syns i kvarter G. Allmänna linjen var gravar som uppläts gratis. Man begravdes i ordningsföljd, vilket
resulterade i att makar i allmänhet inte fick ligga i gravarna bredvid varandra.
Det finns flera gravvårdar av ovanligare slag som syns i kvarteren. En högrest gravsten i grå granit
med thorvaldsenmedaljong och inskriptionsplatta i marmor från 1899 finns i kvarter D. En smidesvård
från 1858 i form av stiliserad lyra finns i kvarter G och ett äldre träkors från 1902 finns i kvarter H. Andra
ovanliga är uppslagen bok i marmor i kvarter D och en gravvård i form av en urna i kvarter C.
Inskriptioner med titlar på gravstenarna förekommer inte så ofta, men eftersom kvarteren innehåller
många gravvårdar är summan av titlar ändå stor. De vanligast förekommande är hemmansägare, kyrkovärden,
gratialisten, folkskollärare, lantbrevbärare och häradsdomare. Hantverksyrkena är bland de
vanligare såsom snickare, skomakare och skräddare. Många gravstenar har orts- och/eller gårdsnamn
och exempel på dessa är Duvetorp, Lundåsen, Prästgården Uddsvall. Bibel- och andra citat är relativt
vanliga på gravvårdarna. Jesus kommer, Genom lidande och död går vägen till härlighetens rike och
Jag vet att min förlossare lever är exempel på sådana citat. Även hänvisningar till psalmer förekommer,
såsom 392, 454 och 424.

Kvarter E och K
Allmän karaktär
Dessa kvarter är små och inrymmer påkostade gravvårdar. Kvarter E är beläget öster om granhäcken
som växer öster om kyrkan. I kvarteret finns endast tolv gravvårdar och av dessa är hela fem stycken
grusgravar med stenramar. Den övervägande delen av gravarna tillkom på 1940-talet. Kvarteret är
mycket enhetlig och de gravar som tillkommit på 1980-talet passar väl in med övriga.
Kvarter K, även det ett mycket litet kvarter, ligger rakt söder om kyrkan. I en grupp finns fyra gravvårdar.
En ensam grav som tillhör kvarteret ligger väster om södra grinden. Det är ägaren till Billa Nygård,
Magnussons familjegrav. I delen söder om kyrkan omgärdas gravarna av tre stenramar. Innanför
stenramarna växer gräs, men tidigare innehöll de grus.

Gravvårdstyper
Övervägande delen av gravstenarna i kvarter E är låga rektangulära i tempelstil. De är vanligtvis något
större än de ordinära låga rektangulära. Övervägande delen av gravvårdarna är i röd granit. Även flera av
stenramarna är av röd granit. Av stenramarna är den längst i söder särskilt stor, utsmyckat och påkostad.
Några av de låga rektangulära gravstenar är i grå granit. Dessutom finns en liten häll i röd granit. En
större häll inom gravgruppen längst i norr saknar inskription.
Den samlade gravgruppen i kvarter K innehåller tre högresta fyrkantiga gravstenar i ljusröd granit.
Dessutom finns en stor häll med fyra kopparringar i hörnen och ett inristat kors. Ävenhällen är av ljusröd
granit. Den ensamma gravstenen väster om huvudgrinden är en högrest gravvård av diabas, troligen från
början av 1900-talet.

Gräsytan söder om tornet och norra
kyrkogårdsmuren
Allmän karaktär
Gravvårdar som tagits ur bruk är placerade dels på
gräsytan strax söder om kyrkan och i vallen vid
norra kyrkogårdsmuren. Vid kyrkan står gravvårdarna
i järn medan gravstenarna har lagts i vallen
för att de inte ska ta upp plats på kyrkogården och
av säkerhetsskäl, då de inte kan trilla omkull när
de ligger ned.

Gravvårdstyper
På östra gräsytan söder om kyrkan står två större
gjutjärnskors och tre mindre. Vid två av de mindre
finns gravkullar med vintergröna. Det ena korset
syns nästan inte då gravkullen näst intill växt över
korset. Ett smideskors med en träplatta i mitten av
korset gör de andra sällskap. Den ursprungliga texten
på träplattan är oläslig. På västra sidan står fyra
stora gjutjärnskors. Dateringen för gjutjärnskorsen
är mellan 1855 och 1885. Ett av korsen saknar text
och på det överväxta korset gick det ej att se texten
för växtligheten, men dateringen för dessa bör vara
från samma tid. Kyrkogården togs inte i bruk förrän
1854.
Gravstenarna i vallen är från olika tidsperioder,
men överlag yngre och av olika typ. Det är inga
ovanliga, utan de gängse förekommande varianterna,
högresta, små hällar och låga rektangulära.
De flesta är av diabas, men även grå och röd granit
förekommer.

Mycket lite finns skrivet i litteraturen om Hemmesjös nya kyrkogård. Troligt anlades kyrkogården i samband
med att kyrkan byggdes 1849-54. Någon utvidgning av kyrkogården nämns inte i arkivmaterialen.
1954 invigdes bårhuset, med grundmurar i betong, ytterväggar i tegel och tak i skiffer. Väggarna skulle
kalkputsas invändigt och slamputsas utvändigt. Ytterdörr skulle vara av ek och planet framför dörren av
huggen granit. Det nya bårhuset ersatte sannolikt ett äldre bårhus. 1959 hade man dräneringsproblem på
kyrkogården. Förslag på uppförande av ny förråds- och garagebyggnad kom 1986. Byggnadens fasadmaterial
skulle vara faluröd locklist och taket av rött lertegel.