SKÅNELA KYRKA

Skånela kyrka är belägen på en kulle omgiven av slättland, i närheten av sjön Fysingens östra strand. Läget var betydelsefullt under medeltiden dels för att sjön då stod i direkt förbindelse med Mälaren, dels därför att närliggande mark var i konungens ägo. Kyrkan är uppförd av gråsten i jämna skift, med detaljer i fint arbetad sandsten, och tillhör gruppen romanska östtornskyrkor. Långhuset har rektangulär plan, två travéer, och smalare absidkor med torn. Mitt på den södra sidan är vapenhuset tillfogat. En större vidbyggnad i norr rymmer ett sidokapell samt sakristian. Väster om sidokapellet är ett gravkor uppfört. Långhus, kor med torn och absid utgör kyrkans äldsta delar. Stilistiskt har de kunnat dateras till tidigast 1160-talet. Sakristian byggdes troligen under 1300-talet. Senare, förmodligen under 1400-talet, uppfördes sidokapellet. Vapenhuset tillkom troligen vid samma tid, eventuellt något senare. Korets valv är ursprungliga, medan långhuset och sidokapellet välvdes under 1400-talet, östra valvet slogs om 1790 efter ett ras. Under 1400-talet påbyggdes även tornet och utsmyckades med blinderingar. Västra gavelröstet ommurades efter en brand 1642. 1707 utvidgades sakristian åt norr, runt 1750 uppfördes det Jenningska gravkoret. 1724-28 uppfördes västsidans strävpelare, dessa byggdes på 1827 efter ett ras. Takstolen omgjordes efter branden 1806. Större restaureringar har ägt rum 1915 och 1957. Vid den sistnämnda fick kyrkan tillbaka mycket av sin medeltida karaktär.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkogården har en rektangulär utsträckning med kyrkan belägen på den högsta punkten. Kyrkogården omges av en låg, kallmurad, bogårdsmur.

Huvudingången genom kyrkogårdsmuren i norr har grindstolpar utförda av oputsat tegel med profilerade krön och järnsmidesstaket. Därifrån leder en brant grusad gång, delvis omgiven av berg i dagen, upp till kyrkan. Intill gången är en runsten uppställd. Väster om kyrkan ligger en sluttande grässlänt med endast en äldre gravvård.

Innanför bogårdsmuren löper en trädram bestående av till största delen lind men också lönn. Solitärer på kyrkogården är fler stora kastanjer. Utanför huvudingången flankeras grindstolparna av två stora lindar.

Kyrkogården är gräsbeväxt med grusade gångar öster om kyrkan. Gravkvarteren närmast kyrkan har fler bevarade äldre kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar. Ett flertal gravplatser är grusade och häckomgärdade. De yttersta gravkvarteren består av främst senare, mindre vårdar stående i rad med låga häckomgärdningar. I övrigt har kyrkogården större sparade gräsytor.

Skånela kyrka är Sigtuna kommuns äldsta landskyrka och tillhör gruppen romanska östtornskyrkor. Kyrkan är den tidigaste av länets fyra östtornskyrkor, som är den äldsta typen av landskyrkor i Uppland.

Kyrkan är sannolikt uppförd på kungligt initiativ, på kunglig mark, tidigast under 1160-talet av en stenmästare med utländsk skolning. Den arkitektoniska gestaltningen har tyskt ursprung och är unik för Upplands landsbygd.

Skånela kyrka består idag av rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund absid, sakristia och kapell under gemensamt tak, vapenhus samt det under 1700-talet tillbyggda Jenningska gravkoret. Över koret i öst är ett torn placerat. Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint arbetad sandsten. Fasaderna är putsade med genomfärgat bruk och har en kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad plåt.

De äldsta bevarade delarna av kyrkan är koret med kvadratisk plan och romerskt kryssvalv, absiden samt långhuset fram till ingången och torn. Kyrkans fasader var ursprungligen kvaderristade och har troligen alltsedan medeltiden varit täckt med spåntak.

Under senmedeltiden utvidgades kyrkan med ett flertal tillbyggnader. Under 1300-talet tillkom sakristian. Under 1400-talet uppfördes kapellet på nordsidan. Vid samma tidpunkt eller senare tillfogades vapenhuset samtidigt som långhuset förlängdes västerut. Vid mitten av samma århundrade höjdes tornet två meter och försågs med blinderingar. Tornets romanska kolonetter i torngluggarna togs ned år 1827.
Sakristian utvidgades år 1707 åt norr och har gemensamt tak med kapellet vilket ger kyrkans exteriör åt norr ett karaktäristiskt utseende.

Korets romerska kryssvalv är ursprungligt. Den ovanligt höga triumfbågen är gjord av sandsten och vilar på profilerade anfangslister. Även tribunbågen som för in till absiden är utförd i sandsten. Sandsstensdetaljerna och det fina kryssvalvet var redan vid tiden för kyrkbygget något enastående för Upplands landsbygd. Långhuset var i motsats till koret från början inte välvt utan hade trätak, ursprungligen sannolikt med öppen takstol. Omkring 1475 slogs gotiska stålvalv i långhuset och kapellet. Strålvalven i kapellet och i långhusets västra travé är idag bevarade. Efter en brand år 1642 ommurades det västra gavelröstet och efter ett ras år 1790 slogs ett valv i långhuset på nytt.

Den senaste tillbyggnaden, det Jenningska gravkoret, uppfördes intill det norra kapellet omkring år 1750 av Skånelaholms dåvarande ägare.