MARIAKYRKAN

Klockstapeln, uppförd år 1608, står på Klockbacken, utom synhåll från kyrkan. Den har panelade, rödfärgade fasader förutom den snett utställda sockeln som är svarttjärad. Taket täcks av en svängd, spåntäckt huv.

Kyrkogården omgärdas av kallmurade bogårdsmurar, tuijahäck och låg häck.

Kyrkogården är gräsbeväxt med grusade gångar. De äldsta gravvårdarna märks främst i den syd-västra delen av kyrkogården. Kyrkogårdens norra och nord-västra del är något yngre med raka gångsystem och gravvårdar i rader. På kyrkogården märks fler grusade gravplatser. Den under 1950-talet utvidgade delen av kyrkogården åt norr är häckomgärdad med gravar i rader med låga häckomgärdningar.

Entré till kyrkogården sker genom en putsad stiglucka i söder, genom en öppning i muren i väst, till Olofsgatan, med grindstolpar av sten och järngrindar eller på grusad gångväg genom en öppning i häcken i öst.

Kyrkogården är väl beväxt av träd. En ofullständig trädram löper längs med kyrkogårdsmuren vid Olofsgatan och längst med en del av muren i söder. Med utgångspunkt från kyrkans västportal löper grusade gångar omgivna av alléträd till stigluckan och till entrén vid Olofsgatan.

På kyrkogården, vid Olofsgatan, ligger S:t Olofs kyrkoruin, en romansk gråstenskyrka uppförd under 1100-talet, lämnad att förfalla efter reformationen. Övriga byggnader är ett vitputsat gravkapell med pyramidformat tak uppfört år 1757 och ett bårhus uppfört år 1948.

Söder om kyrkan ligger en gräsbeväxt plan med en låg mur längst med Prästgatan. Här är en häckomgärdad minneslund anlagd och år 1975 uppfördes, i hörnet Olofsgatan-Prästgatan, en församlingsbyggnad. Planen grävdes delvis ut under 1950-talet och flertalet grunder efter klosterbyggnaderna konstaterades. Det finns anledning att förmoda att ytterligare husgrunder och andra medeltida lämningar döljer sig under marken. Delar av klostrets grundmurar har här markerats i marken med stenläggningar.

Mariakyrkan, byggd av dominikanorden, är den enda kyrka i Sigtuna som bevarades efter reformationen. Konventet, som anslöt till kyrkans sydsida, förstördes däremot. Tegel härifrån användes som byggnadsmaterial till slottsanläggningar som Venngarn och Svartsjö. Mariakyrkan är den tidigaste kända tegelkyrkan i Mälardalen och utförd i en övergångsstil mellan romanik och gotik. Den är en treskeppig hallkyrka med smalare rakslutet kor. Sakristian är placerad i södra vinkeln mellan kor och långhus. I långhusets nordvästra hörn finns ett mindre torn (turell) med spetsig huv, byggt 1904-05. Trappstegsgavlarnas och tornets blinderingar livar upp de röda tegelfasaderna, liksom västgavelns rikt profilerade portal, trefönstergrupp, rundbågsnischer och strävpelare. Kyrkorummet har ribbkryssvalv burna av kolonetter och oputsade tegelväggar. Korets östvägg domineras av en hög trefönstergrupp. Kyrkan kan antas ha påbörjats i mitten av 1230-talet. Den invigdes 1247 och torde ha stått färdig omkring 1255, då ärkebiskop Jarler begrovs i koret. Sakristian tillkom i samband med en ombyggnad på 1280-talet. Vid detta tillfälle slogs även valven, yttermurar och tak höjdes, och sidoskeppens åtta tvärställda sadeltak ersattes av de nuvarande två pulpettaken. Under 1600-1800-tal förekom endast reparationer och mindre åtgärder. Vid en större restaurering 1904-05 framtogs och kompletterades de medeltida kalkmålningarna. Då upptogs även sydväggens fönster, som igenmurats på 1700-talet. Kyrkorummet präglas idag av 1960-talets restaurering, då kravet på ett funktionellt gudstjänstrum sattes främst.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Mariakyrkan var ursprungligen dominikanerklostrets kyrka. Konventet grundades 1230 och anslöt till kyrkans sydsida. Klostret lades ned omkring år 1530 då byggnaderna revs ner till grunden. Kyrkan avstod man från att riva då den sannolikt var den lämpligaste av Sigtunas kyrkor att användas som protestantisk gudstjänstlokal. Mariakyrkan är den enda kyrkan i Sigtuna som bevarades efter reformationen.

Mariakyrkan är den tidigaste monumentalbyggnaden i Sverige som uppförs i tegel. Den är utförd i s.k. Mälardalsgotik, en övergångsstil mellan romanik och gotik. Blandstilen har sitt första uttryck i Sverige i Mariakyrkan.

Kyrkan antas ha påbörjats i mitten av 1230-talet. Den invigdes troligen av ärkebiskop Jarler år 1247 och stod färdig omkring år 1255, då han begrovs i kyrkans kor. Det var troligen under hans tid som konventet grundades.