TANNÅKERS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1794 av Nils Widman från Öslöv i Berga socken efter ritningar från 1789. Den ersatte då en medeltida träkyrka, som varit belägen på samma plats. 1791 diskuterades att uppföra även den nya kyrkan av trä och en ny ritning utbads från ÖIÄ. Man återgick dock till stenkyrkoalternativet och när den nya ritningen anlände 1795 var stenkyrkan redan uppförd. Klockstapeln sydväst om kyrkan uppfördes 1798 av förre soldaten Måns Hak.

PLAN OCH MATERIAL - rektangulärt kyrkorum med sakristia i norr och vapenhus framför västingången. Ingång även mitt på sydsidan. Separat ingång till sakristian från väster. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Taken täckta med tegel, på sakristians tak dock plåt. Vapenhuset av trä. På 1800-talet fanns även ett litet vapenhus av trä framför sydingången.

EXTERIÖR - Den enkla, rektangulära byggnaden är försedd med ett högt, valmat tak. Utformningen följer 1789 års ritning, där dock sydportalen, som vetter mot kyrkogårdens huvudingång, placerats i en monumentalt utformad mittrisalit krönt av ett kors. Portalen gjordes istället stickbågig utan omfattning och med ett halvfönster ovanför. Sakristian fick även helt andra proportioner.

INTERIÖR - Interiören är till stor del oförändrad frånsett altarpartiets utformning. Altaret pryds nu av ett krucifix. Den ursprungliga altarprydnaden utgjordes sannolikt av ett större kors. Kraftigare pilastrar inramade korfönstret och altarringen var sammanbyggd med korets bänkinredning. Predikstolen, som är utförd 1642, övertogs från gamla kyrkan. Orgeln tillkom 1877. Den nuvarande färgsättningen av bänkinredningen i blågrönt, ockragult och marmorering samt grågrönt och rosa på läktarbarriären tillkom 1941 och har senare förnyats. Tidigare omtalas inredningen vara målad i vitt och guld.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän beskrivning
Kyrkogården är belägen på en höjd med utsikt över sjön Bolmen. Norr om kyrkogården finns ett gravfält
från järnåldern. Längs vägen upp mot kyrka och kyrkogård går en allé av rönn. Söder om kyrkogården
finns församlingshemmet och strax sydväst om detsamma finns en förrådsbyggnad. Den f d prästgården
är belägen öster om landsvägen.
Kyrkogården består av två delar, den gamla och den nya delen. Den gamla delen omger kyrkobyggnaden
och är indelad i fyra områden som delas genom
grusgångar. De olika områdena har inga namn
utan benämns i rapporten som sydöstra, nordöstra,
sydvästra och nordvästra delen. Den nya delen består
av kvarter för kistgravar och ett område avsatt
som urnlund.

Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en
stödmur som är kallmurad av gråsten. Den nya delen
omgärdas i syd och väst av en vallmur och i
norr av häckar av oxbär/cotoneaster.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. En huvudingång till
den gamla kyrkogården i den södra muren, en in-
gång öster om den som leder in till den nya kyrkogården och en tredje som består av en trappa och som
finns på den västra sidan. Mellan den gamla och nya delen leder en trappa. De båda ingångarna i södra
sidan av kyrkogårdsmuren är försedda med grindar i smidesjärn. I den nya delen av kyrkogården har
häcken som vetter mot norr fem öppningar.

Gångsystem
I den gamla delen av kyrkogården är gångarna täckta med grus. I den nya delen finns det såväl grusgångar
som gångar lagda med cementplattor.

Vegetation
Trädkransen runt kyrkogården består av parklind som formklipps varje år. I trädkransen finns även någon
enstaka lönn. Väster om huvudingången på den södra sidan står en stor tuja. Kring parkeringsplatsen i
anslutning till den nya delen av kyrkogården växer
en häck av oxel och där finns även ett par tujor, en
lönn och en ask. Runt kvarteren i den nya delen av
kyrkogården växer oxbärs/cotoneasterhäckar och
mellan raderna av gravvårdar växer måbärshäckar.
Inne i området växer även några rönnar.

Gravvårdstyper
Kyrkogården har medeltida ursprung och har
använts kontinuerligt sedan denna tid. De äldsta
gravvårdarna är från 1600- och 1700-talet och består
av stående naturstenshällar som är placerade i
kyrkogårdens nordvästra del. De flesta gravvårdar
inom den gamla delen är huggna i grå granit eller
svart diabas. Det finns även enstaka gravvårdar
huggna i den röda graniten. Största andelen
är låga och rektangulära men det finns även låga
smala, breda låga och enstaka högresta gravstenar.
Tre gravplatser inom kyrkogården är omgärdade
av stenram/staket och ytan är täckt med grus. En
gravsten är huggen i marmor.

Byggnader
I anslutning till kyrkogården finns ett församlingshem
och en personal-/förrådsbyggnad. Inom
kyrkogården finns förutom kyrkan en klockstapel.
Församlingshemmet är uppfört i en och en halv våning.
Fasaden är klädd med stående locklistpanel
som är rödfärgad, taket är täckt med rött betongtegel.
Personalbyggnaden är även den klädd med
rödfärgad locklistpanel och taket är täckt med rött
betongtegel.

beskrivning av enskilda kvarter
Sydvästra delen
Allmän karaktär
Inom den sydvästra delen står klockstapeln. Området är rektangulärt format och skiljs från övriga delar
av kyrkogården genom grusgångar. Ytan är gräsbevuxen.

Gravvårdstyper
Den största andelen gravvårdar inom denna del av kyrkogården är de låga rektangulära gravstenarna
från 1970-talet. De äldsta gravvårdarna är från 1910-talet och den senaste från 2007. Det innebär att det
förutom de låga rektangulära även finns ett antal gravvårdar från det tidiga 1900-talet vilka ofta är låga,
smala eller något mer högresta och huggna i diabas.
Ett antal gravvårdar är resta som familjegravar,
några av dessa är breda och låga till sin form.
Ort- och gårdsnamn är vanligt förekommande,
till exempel Flahult, Skällandsö och Rummestad.
Ett fåtal gravvårdar är även försedda med titlar.
Exempel på dessa är kyrkovärden, lärarinnan och
lantbrukaren.

Nordvästra delen
Allmän karaktär
Detta område är oregelbundet till sin form. Det skiljs från den sydvästra delen genom en grusgång. På
östra sidan gränsar det mot det nordöstra området. Ytan är bevuxen med gräs. Här har man placerat nio
äldre gravstenar av natursten längs med den norra kanten av muren.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är låga, rektangulära och huggna i svart diabas eller grå granit. Den äldsta gravvården är
från 1951 och den senaste från 1998. Ort- och gårdsnamn är mycket vanligt. Exempel på dessa är Färle,
Flahult, Skällandsö, Lundåker och Rykull. Titlar är inte vanliga, det finns endast två gravstenar som är
märkta med titel. På ett flertal gravstenar har man huggit in längre citat. Till exempel Lär du mig skog
att vissna glad och Tacken herren ty han är god.

Sydöstra delen
Allmän karaktär
Den sydöstra delen är den del som har flest äldre gravvårdar där de flesta är placerade på sina ursprungliga
platser. Det är ett rektangulärt format kvarter som avgränsas från övriga genom grusgångar. Ytan är
gräsbevuxen. Vid en gravplats växer en större rhododendron.

Gravvårdstyper
De flesta gravvårdar är låga, rektangulära eller låga, smala men här finns även ett större antal högresta
smala gravvårdar. Inom området finns två gravplatser som är täckta med grus och omgärdade av stenram.
Den äldsta gravvården som är möjlig att tyda är från 1815. Utöver denna finns även en kalkstenshäll
på vilken inskriptionen är oläslig. Gravvården från 1815 är även den huggen i kalksten. Den är rest över
ett äkta par och har inskriptioner på båda sidorna. Här finns även ett gjutjärnskors från 1870. Den senast
resta gravvården är från 1990-talet.
Ort-/gårdsnamn och titlar är vanligt förekommande. Även psalm- och bibelordshänvisningar förekommer.
Bland ortnamn kan nämnas Färle, Lugnet, Flahult, Skällandsö och Horn. Bland titlar finns till
exempel kantor, lantbrukaren, kyrkovärden och nämndemannen.
Särskilt intressanta gravvårdar förutom kalkstenshällen, kalkstensvården och gjutjärnskorset är J.R.
Rouberts familjegravplats med gravvård och hög stenram i polerad diabas. Framsidan är försedd med en
låg metallgrind och ytan är täckt med grus.

Nordöstra delen
Allmän karaktär
Området är oregelbundet till sin form. Det gränsar i söder till det sydöstra området och skiljs från det av
en grusgång. I väster går det samman med den nordvästra delen. Ytan är gräsbevuxen.

Gravvårdstyper
Blandningen är stor vad det gäller gravvårdarnas storlek, stenmaterial och form.
Den äldsta gravvården inom hela området är från 1869 och den senaste är från 1999. Flest gravvårdar
är från 1960- och 70-talen, låga, rektangulära gravvårdar huggna i grå och röd granit. Ort-/gårdsnamn
och titlar är relativt vanligt förekommande. Exempel på ortnamn är Skällandsö, Roen, Östregärde
och Muggebo. Exempel på titlar är kaptenen och riddaren, sätteriegaren, skräddaremästaren och byggmästaren
Inom området finns en gravplats som är omgärdad av ett staket i gjutjärn och ytan är grustäckt.
Inom gravplatsen står två gravstenar där den äldsta gravvården är från 1869, en obeliskformad gravsten
huggen i grå granit. Den andra gravstenen är formad som en bas på vilken en urna med ett vitt kors på
krönet är placerad. Hela gravvården är förutom korset huggen i diabas. Den har inskriptioner på alla
fyra sidor av basen. En annan speciell gravvård är av kalksten och marmor rest över Säteriägaren Pehr
Johannesson och hans hustru.

Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Den nya kyrkogården invigdes 1975. Det var arkitekt Hans Lindén, Växjö, som tog fram förslaget på
utformningen. Det är kvartcirkelformat och är indelat i mindre områden som omgärdas av häckar av
oxbär och måbär. Den norra delen är planerad för familjegravar och den södra delen för enkelgravar. I
områdets mitt finns ett område avsatt som urnlund.
I anslutning till denna del av kyrkogården finns en parkeringsplats. Gången som leder in till området
från parkeringsplatsen är grusad och längs med gången finns planteringar med perenna växter. I områdets
södra del går gångar som är lagda med trampstenar av cementplattor.

Gravvårdstyper
Det är endast delen som är planerad för familjegravar liksom urnlunden som är utnyttjad. De gravstenar
som finns är låga, rektangulära eller låga, smala till sin form. De är huggna i röd eller grå granit. Det
börjar även bli vanligt med naturstenar. Den äldsta gravvården är från 1976 och den senaste från 2006.
Ort-/gårdsnamn finns på enstaka stenar däremot finns det inga titlar. Exempel på ort-/gårdsnamn är
Roen, Ljungsäter och Suntatorp. Några gravstenar är även försedda med bibelord-/psalmhänvisningar
eller citat. Exempel på citat är Tack o Gud för vad som varit. De symboler man ser på gravstenarna är
ofta hämtade från naturen. Det kan vara blommor, fåglar eller en solnedgång.

Kyrkogården har medeltida anor. Kyrka och kyrkogård är placerad på en höjd vid sjön Bolmen. Strax
norr om kyrkan ligger ett gravfält från järnåldern vilket berättar att platsen har varit betydelsefull under
lång tid. På kyrkogården finns ett antal äldre gravstenar från 1600- och 1700-talen. De har placerats i
kyrkogårdens nordvästra kant. En inventering gjordes 1829 av dåvarande pastorn. Han meddelar då att
det inte finns några likstenar eller runstenar på kyrkogården.
På 1970-talets början utvidgades kyrkogården. Kyrkorådet hade som förslag att placera den nya
delen norr om den nuvarande. På grund av att det fanns ett gravfält där med fem fornlämningar ändrades
förslaget och lades öster om kyrkogården. Förslaget togs fram av arkitekt Hans Lindén, Växjö. Kyrkogården
omfattade sammanlagt 226 gravplatser och invigdes 1975 av kontraktsprost Stig Andersson.