SORUNDA KYRKA

Anläggningen består av kyrka med begravningsplats, vars äldsta delar kringgärdas av en bogårdsmur, bitvis 160 cm hög och 110-120 cm bred. Under 1600-talet var den vitlimmad och försedd med spånklädd avtäckning. Längs muren växer lönnar. Andra stora lövträd är t ex alm.
Tre stigluckor från 1600-talets senare del återstår: Prästgårdsporten (i nordost) 1684, Fållnäsporten (i sydväst) 1671 och Fitunaporten (i nordväst) 1674. Ristomtaporten i söder revs 1806. Stigluckorna är uppförda i tegel och slätputsade i vitt och gult. De har portvalv med enkla kryssvalv och rundbågiga öppningar med markerade anfangs- och slutstenar. Den nordöstra stigluckan har enkupigt tegeltak, de två övriga spån.
Kyrkogården utvidgades under 1900-talets början åt söder och öster. Den nya kyrkogården invigdes 1922. En mur kring den östra delen tillkom 1931-34.
På kyrkogården finns bl. a. två gravvårdar i gjutjärn i gotiskt stil, över Carl Henric Anckarsvärd (d1865) och friherre Carl Göran Bonde (d 1840). Här finns även Moa Martinssons grav.

Sorunda kyrka, Sveriges kyrkor vol 146. Bennet, Wadström, Wilcke-Lindqvist. Stockholm 1972.

FÖRSAMLING 1995 - SORUNDA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2047, år 1900: 2885, år 1995: 4756

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan som ligger på Södertörn ingår i ett riksintresseområde som också omfattar fornlämningar och bymiljöer från 1800-talet. I en bred uppodlad sprickdal med spridda gårdar ligger kyrkan i ett dominerande läge på ett långsträckt impediment med församlingshem och vacker prästgård i omgivningarna. Kyrkan ingår i Sorunda-Stymninge riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrka i sten bestående av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, tillbyggnader i norr bestående av det Flemingska gravkoret (ursprungligen kapell) samt sakristia, tillbyggnader i söder bestående av det Bååtska gravkoret och vapenhus, samt torn i väster.

I: I nordväst finns bevarade partier av den äldsta stenkyrkans långhus och torn. Kyrkans ursprungliga korform är inte känd. Från denna kyrka härrör en kvadersten med en relief som troligen tillhört en portalomfattning, sannolikt från 1100-talet.

II: Den nuvarande kyrkans planform härrör från en nybyggnad någon gång under högmedeltiden, men någon närmare datering kan inte preciseras. Kyrkan utvidgades genom att man rev kor och sydmur för att bygga ut kyrkan åt öster till dubbel längd. Sydmuren flyttades ut cirka fyra meter vilket medförde att tornet kom att hamna asymmetriskt mot västväggen. Vid denna byggnadsfas uppfördes också troligen en sakristia i norr. Något senare lades ett kapell i väster, söder om tornet som då också höjdes. Sidokapellet i norr tillbyggdes mot slutet av medeltiden, intill sakristian; troligen lades båda utbyggnaderna under samma tak. Intill ett säkerligen senmedeltida vapenhus i söder byggdes, troligen på 1540-talet, ett gravkor för släkten Bååt. Vid en reparation på 1680-talet förstärktes tornet med en kraftig strävmur i norr.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet är krönt av svängd huv, fyrkantig lanternin och spira. Ingång i söder. Korsarmarnas gavelrösten är prydda med blinderingar. De små hängtorn som är placerade i ytterhörnen på de gemensamma fasaderna för utbyggnaderna i norr och söder är möjligen tillkomna mot slutet av 1500-talet. Kyrkorummet domineras av de tre mäktiga stjärnvalven, samtliga s.k. ringvalv från tiden omkring 1500. Interiören har genomgått ett flertal restaureringar. Från 1842 härrör ett fönster i korets östvägg, det är ritat av Carl Georg Brunius. 1898 till 1901 minskades orgelläktaren från 1642 och den del av barriären som då blev över sattes upp som en läktare på norra långhusväggen. Kyrkorummet fick dekorativa målningar vilka numera endast är synliga i valv och på pelare. Väggmålningarna målades över vid en restaurering 1963-64. Predikstolen skänktes till kyrkan 1667. Det Bååtska gravkoret fick 1549 målningar vars upphovsman enligt inskrift var Urian Olofson. Dessa kalkades över 1679 och när de togs fram 1898-1901 blev de hårt restaurerade. I det som ursprungligen troligen var ett kapell på norra sidan, nu det så kallade Flemingska gravkoret, står ett marmorepitafium över Erik Fleming och hans båda hustrur. Det är utfört av Nicolaes Millich, sannolikt på 1670-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.