Allmän karaktär
Den nya kyrkogården i Agunnaryd är rektangulär till formen och utsträckt i östvästlig riktning.
Kyrkogården
är utvidgad på 1980-talet åt söder. Utvidgningen avskiljs från den gamla delen genom kyrkogårdsmuren
vilken omgärdar den gamla kyrkogården. Centralt placerad på den gamla delen står den
nyklassicistiska kyrkan.
Kyrkogårdens gamla del är inte indelad i några kvarter men för att underlätta arbetet med skrivandet
av rapporten har kyrkogården indelats i fyra delar, 1 - 4. Del 1 ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn, del
2 i sydöstra hörnet, del 3 i nordöstra hörnet och del 4 i nordvästra hörnet. Den nya delen av kyrkogården
består av sex kvarter, A- F, där F omtalas som urnlund i rapporten.
Omgärdning
En kallmurad stenmur med bakomliggande jordvall ramar in kyrkogården och med jämna mellanrum
står lövträd invid muren. Kyrkogårdsmuren delar naturligt av den gamla och nya delen av kyrkogården
längst i söder från varandra. Utvidgningen har längs med dess västra gräns, försetts med en vällagd mur
vilket ger ett enhetligt uttryck utifrån vägen sett. Utvidgningens södra och östra kyrkogårdsgräns består
av en låg kallmurad stödmur. Ovanpå denna växer låga häckar av oxbär och blåtyr. Murarna runt kyrkogården
består av dels natursten, dels av sprängsten.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång ligger i västra kyrkogårdsmuren vilken leder besökaren rakt fram mot kyrkans
huvudentré. Ingången är försedd med två sirligt smidda grindar. Dessa är upphängda på två huggna
granitstolpar. Söder om denna ingång finns ännu en ingång som leder in besökaren på den nya delen
av kyrkogården. Även här är öppningen i muren försedd med två sirligt smida grindar, utförda av fd.
vaktmästaren Gunnar Svensson 1981. I den gamla kyrkogårdsmuren finns en passage mellan den nya
och gamla delen. Den består enbart av en öppning muren. I linje med denna, rakt åt söder, finns en ingång
till den nya delen av kyrkogården. Ingången består av en öppning i den låga stödmur som löper
längs med södra gränsen. Den något sluttande grusgången leder besökaren in från byvägen vilken ligger
alldeles i anslutning till den södra kyrkogårdsgränsen. I kyrkogårdens gamla del finns också en ingång
i öster. Denna används främst av personalen för att föra fram gräsklippare m.m. från intilliggande ekonomibyggnad.
Vegetation
Runt den gamla delen av kyrkogården, utanför kyrkogårdsmuren, växer en trädkrans som består av lönn
och lind. Enstaka björkar står utspritt inom området och vid sydsidan finns ett mindre antal storvuxna
tujor. Några av björkarna är av arten hängbjörk, s.k. sorgträd. På den gamla delen av kyrkogården, del 2,finns även en häckomgärdning av björkspirea runt
en släktgrav. I del 1 och 4 växer rygghäckar längs
med alla gravlinjerna. De består av oxbär. Runt utvidgningens
södra och östra sidor växer häckar av
oxbär och blåtry. Mellan kvarter B och C finns en
mindre plantering med blandade växter. Här växer
bland annat rosor och en större lind. I kvarter E
står fyra lindar längs med dess västra sida.
Gravområdena på hela kyrkogården är gräsbevuxna.
Framför huvudingången har nyligen planterats
två stycken blodlönnar.
Gångsystem
Från ingången i väster går en gång rakt upp mot
kyrkan som är belagd med röd gatsten. Gången
delar sig och går runt kyrkan men är här belagd
med grus. Även i öster finns en grusgång i linje
med absiden som fortsätter ut ur kyrkogården till
ekonomibyggnaderna. På den södra sidan av kyrkan
går också en grusgång som leder besökaren
igenom öppningen i kyrkogårdsmuren och in i den
nya delen av kyrkogården. Inne i denna del går
grusgångar emellan nästan varje kvarter.
Mellan de dubbla gravlinjerna, syns på flera
ställen, röda kalkstensplattor, vilka lades på kyrkogården
efter förslag 1951. På de flesta ställen är
dessa dock övervuxna.
Gravvårdstyper
Kyrkogården har en heterogen karaktär med gravvårdar
från många tidsåldrar och med många olika
ideal. De äldsta vårdarna härrör från 1870-talet då
kyrkogården anlades. Här finns ett antal högresta
och monumentala gravvårdar i diabas och granit
från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier.
På kyrkogården finns ett större antal familjegravar
i diabas. Marmorgravar förekommer. Smala
låga gravvårdar från 1900-talets början finns i
relativt stor utsträckning. Naturstenar och stenar
av friare form förekommer men i mindre utsträckning.
De är dock vanligare på den nya delen av
kyrkogården. Övriga gravstenar är av typen låga
rektangulära och härrör från 1950-talet och fram
till vår egen tid. Dessa stenar har generellt ett enklare
uttryck.
Gravvårdar med tillhörande stenram finns på
ett flertal ställen, men inga av dem är idag grusade
vilket de ursprungligen varit. Kyrkogården har en
enda gravvård med tillhörande häckomgärdning. Förhållandevis många gravvårdar är små hällar och
många av dem är familjegravar.
Många gravvårdar har dekorerats med vackra blästringar och vackra detaljer. Det går bland annat att
hitta två av Thorwaldsens medaljonger.
Byggnader
Förutom kyrkan ligger i direkt anslutning till kyrkogården två byggnader. I öster, utanför kyrkogårdsmuren,
står en enkel redskapsbod med tjärad träpanel och svart plåttak. Den är uppförd 1976. Bårhuset
med schiffertak, små fönster och väggar av oregelbundna granitblock ligger integrerat i kyrkogårdens
nordöstra hörn. Byggnaden uppfördes 1957 men har främst utnyttjats som vanligt förråd. I väster, på
andra sidan Brånavägen vilken går strax intill kyrkogården, ligger församlingshemmet. Denna byggnad
är uppförd 1868 med rödslammad locklistpanel och tegeltak.
Beskrivning av enskilda kva rter
Del 1
Allmän karaktär
Del 1 är beläget i den ursprungliga kyrkogårdens sydöstra hörn. Hela området är gräsbevuxet med gravstenar
i låg skala där stenarna placerats i nordsydlig riktning. Stenarna står i dubbla gravlinjer och varje
gravlinje har en rygghäck. I norr och väster avgränsas området av grusgångar och i söder och öster av
kyrkogårdsmuren.
Gravvårdstyper
Merparten av områdets vårdar härrör från 1940-talet och fram till 1980-talet. De är främst utförda i
diabas samt grå och röd granit. Smala låga diabasgravar från 1900 fram till 1920 talet är relativt vanligt
förekommande. Kvarterets äldsta sten består av en smal låg diabasgrav från 1880-talet. Hällar förekommer
också frekvent på området.
Några gravar som utmärker sig lite extra utgörs av bland annat en högrest diabasgrav. Denna grav
har i efterhand fått Elmhult inristat i nedre högra hörnet. Man får en känsla av tidigt klotter vid första
anblicken. En låg rektangulär diabasgrav som har ett något grov uttryck vilken dekorerats med ett palmblad
på ena sidan om inskriptionerna är också intressant. I mitten av stenen har en rund del blankpolerats
och i denna del finns inskriptionerna inhuggna. Gravvården är uppförd på 1930-talet.
Förekomsten av titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig, särskilt på de äldre gravstenarna. Även
ortsnamn finns i stor utsträckning. Psalm- och bibelhänvisningar förekommer relativt ofta. Exempel på
titlar som går att finna i kvarteret är hemmansägare, mjölnaren, fjädringsman, hustrun, elektrikern och
lärarinnan.
Kortare hälsningar och ord såsom Vila i frid, Av Tacksamma barn - Tack vår älskade Far, Hoppet
i åskådning bytes samt Minnet lever syns ofta.
Del 2
Allmän karaktär
Del 2 ligger i den gamla delens sydöstra hörn med gravlinjerna placerade i nordsydlig riktning. Området
har ett något lummigare uttryck då här växer ett par sorgträd, tujor och vanliga björkar. Gravområdet är
gräsbevuxet och inramas naturligt av grusgångar i väster och i norr. I söder och öster löper vallmuren.
Gravvårdstyper
Del 2 har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet utav 1800-talet och fram till vår
tid. Gravvårdarna på området håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett större
antal smala låga gravvårdar av diabas från 1920- och 1930-talen samt en del låga rektangulära diabasoch
grå granitgravar ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Familjegravar förekommer ofta i många
olika material och utformningar. Del 2 har också ett större antal gravvårdar med tillhörande stenramar.
Inga av dessa är idag grusade.
På området finns en familjegrav med kyrkogårdens enda tillhörande häckomgärdning. Gravstenarna
i denna familjegrav är huvudsakligen hällar vilka är uppförda från 1870-talets slut och fram till 1990-
talet. I denna del finns också två marmorvårdar. En av dessa marmorvårdar från 1882 är i väldigt dåligt
skick med sprickor på flera ställen och det på toppen uppförda korset sitter löst. Vården är väldigt vackert
utförd med ett överliggande listverk och dekorerat tympanonfält. En annan gravvård på området är
uppförd i ett vid inventeringen oidentifierbart material. Möjligtvis skulle den kunna vara utförd i marmor
men det kan eventuellt vara grå granit. Vården har försetts med en av Thorwaldsens medaljonger,
Dagen. Denna vård är rest över Kontraktsprosten Fil. Jubeldoctorn Borgardt och är rikt dekorerad med
blad och växtrankor. I den östra delen av del 2 finns en familjegrav över familjen Kamprad. Runt gravrätten
finns en stenram och i mitten av denna står en stor monumental diabassten som blivit lätt tuktad.
Den är rest 1897. Här finns också ett vackert högrest diabaskors från 1910.
Förekomsten av titlar och ortsnamn i del 2 är
väldigt vanlig. Psalm- och bibelhänvisningar syns
mer sparsamt. Titlar som förekommer är kantorn,
godsägare, läroverksadjunkten, kyrkovärden,
kronolänsmannen, redaktör, handlande, och
hemmansägaren. De ortsnamn som går att finna
är bland annat Bråna, Berlin, Vedåsa, Årshuvud,
Elmtaryd, Flinteberg och Tjurkö. Kortare ord och
hälsningar såsom Här vilar i gud Moder och Dotter,
Vi bor ej här Vi blott här nere gästar, Vår
lilla mor och Vården restes av vänner förekommer
relativt ofta på gravvårdarna.
Del 3
Allmän karaktär
Del 3 ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn med gravlinjerna placerade i nordsydlig riktning. Gravområdet
är gräsbevuxet och några björkar växer också på området. I norr och öster avgränsas del 3 av kyrkogårdsmuren
och söder av en grusgång. I väster avgränsas området till de gravlinjerna utan rygghäckar.
Längs med kyrkogårdens östra mur har man placerat ett större antal gravvårdar vilka avlägsnats från
kyrkogården då gravrätten löpt ut.
Gravvårdar
Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet av 1800-talet och fram till
våra dagar. Gravvårdarna i kvarteret håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett
större antal smala låga gravvårdar av diabas från 1920- och 1930-talen samt en del låga rektangulära
diabas- och granitvårdar ifrån 1930- 1980-talen. Familjegravar förekommer ofta, då främst i diabas och
i många olika utformningar. Hällar är vanligt förekommande både som enskilda gravar men även som
familjegravar.
Det finns även ett mindre antal monumentala diabasgravar från främst tidigt 1900-tal. Några gravvårdar
som utmärker sig lite extra i del 3 är bland annat en monumental diabasvård från 1919. Denna
vård är rest över nämndeman Magnus Bengtsson och hans maka. En av de smala låga gravstenarna
på området utmärker sig med sina vackra blästrade detaljer som föreställer ett timglas omslutet av
två vingar. Inskriptionerna har fått en enkel ram och i den ramen finns även en liten fjäril. Inskriptionerna
har skrivits med tysk frakturstil. Här finns också en stor grå granithäll vilken bär namnen
efter tio familjemedlemmar. Gravstenen är enkelt utförd med ett uthugget kors ovanför namnen.
Kanterna har fasats vilket ger stenen en enkel inramning. Flera gravvårdar på området har tillhörande
stenramar med ingen har i dag kvar sitt ursprungliga skick med grus
Längs med den östra kyrkogårdsmuren står ett större antal gravvårdar uppställda vilka har tagits från
sin ursprungliga plats efter det att gravrätten gått ut. En av dessa är utförd i marmor och har försetts med
Thorvaldsens medaljong Natten. Stenen är från 1892.
Ortsnamn och titlar förekommer ofta på del 3. Psalmhänvisningar syns oftare än bibelhänvisningar
men ändå i relativt liten utsträckning. De ortsnamn som går att finna på gravvårdarna är Nockarp, Byvärma,
Bråna, Århult, Muggeboda och Tjurkö. Titlar som förekommer är bland annat hemmansägaren,
hustrun, nämndemannen, kamrer, syskonen, soldaten och trävaruhandlaren.
Del 4
Allmän karaktär
Del 4 ligger i kyrkogårdens nordvästra del och är gräsbevuxen. Gravlinjerna är dubbla och placerade i
nordsydlig riktning. Gravlinjerna har försetts med rygghäckar av oxbär. Området avgränsas i väster och
norr av kyrkogårdsmuren. I öster avgränsas området där gravlinjerna utan rygghäckar tar slut.
Gravvårdar
Gravvårdarna i del 4 härrör främst ifrån 1940-1950- tal och fram till våra dagar. Ett mindre antal gravar
är uppförda tidigare. Del 4 har en relativt homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har
trots sin låga karaktär ett mångsidigt uttryck då de är uppförda under flera tidsåldrar. Företrädesvis är
det låga rektangulära diabas- och grå/röda granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Några har fått
ett mer fritt uttryck. Även hällar i diabas förekommer. Nya material såsom labrador och hallandia finns
representerade i liten skala på området, vilket också innehåller ett större antal familjegravar.
Några gravvårdar som utmärker sig lite extra utgörs av bland annat en familjegrav placerad i det nordvästra
hörnet av kyrkogården. Den utgörs av en monumental diabasgrav samt sex mindre hällar också de
utförda i diabas. Runt dessa finns en stenram. Här finns en något tuktad natursten i vilken det försänkts
en liten diabasplatta med uthuggna älgar och träd. Denna är rest under 2000-talet. Flertalet gravvårdar
har fått sina inskriptioner förgyllda.
Kvarter B och C
Allmän karaktär
Dessa kvarter är placerade väster om den grusgång vilken löper i mitten av utvidgningen från den gamla
delen av kyrkogården och rakt söder mot den gamla byvägen. Kvarteren är rektangulära till formen och
gravområdena är gräsbevuxna. Mellan kvarteren finns en mindre plantering med ett större antal växter
samt en lind. Gravlinjerna är placerade i nordsydlig riktning.
Gravvårdar
Kvarterens gravvårdar representeras av låga rektangulära stenar där materialet främst är grå och röd
granit. Ett större antal har utformats i mer fri form
Gravvårdarna i kvarter B - C härrör ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Kvarteren har en relativt
homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har trots sin låga karaktär ett mångsidigt
uttryck. Några har fått ett mer fritt uttryck. Företrädesvis är det låga rektangulära diabas- och grå/röda
granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Men det förekommer, om än i liten skala, även material
såsom labrador och hallandia.
En gravvård som utmärker sig lite extra är en lätt tuktad sandsten med texten Den svåra stormen
2005 blev hennes öde. Stenen är rest 2005. Runt flera av kvarterens gravvårdar har man lagt små naturstenar
för att rama in tillhörande planteringar.
I kvarteren förekommer ortsnamn i relativt stor utsträckning. De orter man kan hitta är Ryd, Tjurkö,
Bråna, Vedåsa, Lammakulla och Århult. I kvarteren finns ett kort ord: Jag vet att min förlossare lever.
Varken bibel- och psalmhänvisningar eller titlar förekommer i kvarteren.
Kvarter F
Urnlund
Kyrkogårdens urnlund ligger placerad i den nya
delens nordöstra hörn. Här finns idag enbart ett
litet antal gravvårdar där stenarna är placerade i
öst-västlig riktning. Stenarna består av lätt tuktade
liggande naturstenar. Vid uppförandet av nytillskott
bör hänsyn tas till de befintliga gravvårdarna.
Kvarter A, D och E
Allmän karaktär
Dessa tre kvarter ligger i utvidgningen söder om kyrkogårdsmuren. Alla tre kvarter är idag obrukade.
Kvarter A ligger alldeles till höger när man kommit in från ingången i väster. Det är ett litet rektangulärt
kvarter utsträckt i nordsydlig riktning. Kvarter D som är ett relativt litet kvarter, ligger längs med den
södra kyrkogårdsgränsen och avdelas naturligt in av grusgångar i norr och väster. Kvarteret är rektangulärt
till formen och utsträckt i östvästlig riktning. Kvarter E ligger väster om kvarter D i det sydvästra
hörnet av utvidgningen. Kvarteret är även det rektangulärt till formen och relativt stort.
Befintliga gravvårdar på nya delen av kyrkogården har delvis utformats på ett fritt sätt och en del är
utförda i nya material såsom hallandia. Detta gör att de obrukade kvarteren inte behöver vara så strikt
reglerade när det gäller nytillskott. Vid uppförande av nytillskott bör dessa dock harmoniera med de
befintliga gravarna i närliggande kvarter, främst vad gäller den lågt hållna skalan.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
