SKÅ KYRKA

Skå kyrka är uppförd under 1100-talets andra hälft. Efter en brand 1695 byggdes kyrkan om, men bevarar medeltida murverk i långhuset och i sakristian från 1300-talet. Kyrkans torn är byggt 1858 efter ritningar av arkitekten Ludvig Hawerman.

Skå kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.

Skå har satts i samband med den Kol de sco som hade sitt säte här och som på 1180-talet uppträdde som motkonung mot sin svåger kung Knut Eriksson och dräptes. Skå kyrka uppfördes under 117080-talet och kan möjligen ha varit Kols gårdskyrka.

Ursprungligen hade kyrkan ett kort långhus med ett kvadratiskt, troligen absidförsett kor, en plan som är utmärkande för den vanligaste romanska kyrkotypen. Ett ovanligt drag var ett runt torn som anslöt till långhusets västra del. Tornet kan möjligen ursprungligen ha varit en fristående kastal som senare tillfogats kyrkan. Liknande torn uppförda i försvarssyfte återfinns i Skåne och Holstein. Under 1300-talet förlängdes kyrkans kor och en sakristia byggdes till. Ett vapenhus tillfogades i söder under 1400-talet. Det runda tornet revs troligen under 1600-talet för att ersättas av ett kvadratiskt. Efter en brand 1695 förlängdes kyrkan till en salkyrka med polygonalt kor, vapenhuset revs och en tvärarm tillfogades i söder. 1858 byggdes ett nytt torn.

På 1300-talet skrevs Skå Ska och senare omväxlande Ska, Skaa och Skå. Tillsammans med Sånga, Färentuna och Hilleshög kyrkor tillhör Skå kyrka Färingsö församling.

Omgivningen
Skå kyrka ligger på Färingsö vid vägen mot Färentuna. Området utgörs av den centrala skåbygden med den medeltida kyrkan i ett dominerande öppet läge i landskapet. Kring kyrkan utbreder sig en slätt som begränsas av skogsklädda berg- och moränhöjder.
Genom området löper landsvägen som fått sin nuvarande raka sträckning under 1900-talet. I kyrkans närhet ligger Färingsöns största forntida gravfält som visar på bygdens tidiga centrala betydelse. Intill kyrkan ligger kyrkskolan bestående av fyra skolbyggnader samt lärarbostad, samtliga rödfärgade, tidstypiska byggnader från 1800- och tidigt 1900-tal.

Anläggningen
Den äldsta kyrkogården kring kyrkan är omgärdad av en kallmurad gråstensmur. Den härrör huvudsakligen från 1700-talet och omges av en trädkrans med hamlade träd. Huvudingången i muren har vitputsade tegelstolpar med tak av järnplåt, krönta av järnkors på kulor från 1956 efter ritningar av arkitekt B Schill.

1927 utvidgades kyrkogården utanför muren åt väster efter ritningar av arkitekten Erik Lallerstedt, som också är begravd intill kyrkan. Den utvidgade delen omgärdas av en kallmurad gråstensmur av sprängsten och en trädkrans av björkar. Ingången från den äldre kyrkogården är genom en öppning i muren, omgiven av grindstolpar av granit. Kyrkogården har ytterligare en ingång i norr. Den är försedd med järngrindar och togs upp 1956.

Ytterligare en utvidgning västerut utfördes 1982, då även en minneslund anlades. Utvidgningen är omgärdad av en tallhäck med gravkvarter avgränsade av häckar. I anslutning till kyrkogården uppfördes samtidigt ett bårhus och ett garage/redskapsbod. Bårhuset är vitputsat med svartmålat plåttäckt sadeltak. Ett av rummen är inrett med grått kalkstensgolv och kalkstensaltare. Redskapsboden är klädd med röd fasspontpanel täckt av ett sadeltak med tvåkupigt tegel.

Kyrkogården har markbeläggning av gräs och grusade gångar med undantag för en asfalterad gång från den äldre kyrkogården till 1927 års utvidgning. På den äldsta kyrkogården har ett flertal äldre grusade stenramar intill gravvårdar har tagits bort till förmån för gräsytor. Ett antal bevarade äldre gravvårdar är placerade väster om kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Efter en brand 1695 återuppbyggdes den medeltida kyrkan och fick sin nuvarande form. Kyrkan förlängdes till en salkyrka med polygonalt kor i öst, vapenhuset revs och den södra tvärarmen byggdes. Fönsteröppningarna fick sin nuvarande form och försågs med järnsmidesbågar. Huvudingången förlades till väst och ingången i söder murades igen. 1858 fick kyrkan sitt nuvarande torn efter ritningar av arkitekten Ludvig Hawerman.

Kyrkan är uppförd av gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Det medeltida murverket är bevarat i den västra gavelmurens hörnpartier på båda sidor om tornet. Långhusets västra del fram till sakristian samt sakristian har också kvar sitt medeltida murverk.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Skå kyrka är uppförd under 1100-talets andra hälft. Efter en brand 1695 byggdes kyrkan om men bevarar medeltida murverk i långhuset och i sakristian från 1300-talet. Kyrkans torn är byggt 1858 efter ritningar av arkitekten Ludvig Hawerman.
Skå kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.
Skå har satts i samband med den "Kol de sco" som hade sitt säte här och som på 1180-talet uppträdde som motkonung mot sin svåger kung Knut Eriksson och dräptes. Skå kyrka uppfördes under 1170-80-talet och kan möjligen ha varit Kols gårdskyrka.
Ursprungligen hade kyrkan ett kort långhus med ett kvadratiskt troligen absidförsett kor, en plan som är utmärkande för den vanligaste romanska kyrkotypen. Ett ovanligt drag var ett runt torn som anslöt till långhusets västra del. Tornet kan möjligen ursprungligen ha varit en fristående kastal som senare tillfogats kyrkan. Liknande torn uppförda i försvarssyfte återfinns i Skåne och Holstein. Under 1300-talet förlängdes kyrkans kor och en sakristia byggdes till. Ett vapenhus tillfogades i söder under 1400-talet. Det runda tornet revs troligen under 1600-talet för att ersättas av ett kvadratiskt. Efter en brand 1695 förlängdes kyrkan till en salkyrka med polygonalt kor, vapenhuset revs och en tvärarm tillfogades i söder. 1858 byggdes ett nytt torn.
På 1300-talet skrevs Skå Ska och senare omväxlande Ska, Skaa och Skå. Tillsammans med Sånga, Färentuna och Hilleshög kyrkor tillhör Skå kyrka Färingsö församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Kjell Nordin, fastighetsansvarig i Färingsö församling
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bratt, Peter, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer, Gällivare 1994
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden, Stockholm 1995
Svanberg, Jan, Upplands kyrkor, Skå kyrka, Ekerö 1998
Tuulse, Armin, Sveriges kyrkor, Uppland, Band VI, Häfte 3, Volym 79, Färentuna Härad, Stockholm 1957

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Omgivningen
Skå kyrka ligger på Färingsö vid vägen mot Färentuna. Området utgörs av den centrala skåbygden med den medeltida kyrkan i ett dominerande öppet läge i landskapet. Kring kyrkan utbreder sig en slätt som begränsas av skogsklädda berg- och moränhöjder.

Genom området löper landsvägen som fått sin nuvarande raka sträckning under 1900-talet. I kyrkans närhet ligger Färingsöns största forntida gravfält som visar på bygdens tidiga centrala betydelse. Intill kyrkan ligger kyrkskolan bestående av fyra skolbyggnader samt lärarbostad, samtliga rödfärgade, tidstypiska byggnader från 1800- och tidigt 1900-tal.

Kyrkomiljön
Den äldsta kyrkogården kring kyrkan är omgärdad av en kallmurad gråstensmur. Den härrör huvudsakligen från 1700-talet och omges av en trädkrans med hamlade träd. Huvudingången i muren har vitputsade tegelstolpar med tak av järnplåt, krönta av järnkors på kulor från 1956 efter ritningar av arkitekt B Schill.

1927 utvidgades kyrkogården utanför muren åt väster efter ritningar av arkitekten Erik Lallerstedt, som också är begravd intill kyrkan. Den utvidgade delen omgärdas av en kallmurad gråstensmur av sprängsten och en trädkrans av björkar. Ingången från den äldre kyrkogården är genom en öppning i muren, omgiven av grindstolpar av granit. Kyrkogården har ytterligare en ingång i norr. Den är försedd med järngrindar och togs upp 1956.

Ytterligare en utvidgning västerut utfördes 1982, då även en minneslund anlades. Utvidgningen är omgärdad av en tallhäck med gravkvarter avgränsade av häckar. I anslutning till kyrkogården uppfördes samtidigt ett bårhus och ett garage/redskapsbod. Bårhuset är vitputsat med svartmålat plåttäckt sadeltak. Ett av rummen är inrett med grått kalkstensgolv och kalkstensaltare. Redskapsboden är klädd med röd fasspontpanel täckt av ett sadeltak med tvåkupigt tegel.

Kyrkogården har markbeläggning av gräs och grusade gångar med undantag för en asfalterad gång från den äldre kyrkogården till 1927 års utvidgning. På den äldsta kyrkogården har ett flertal äldre grusade stenramar intill gravvårdar har tagits bort till förmån för gräsytor. Ett antal bevarade äldre gravvårdar är placerade väster om kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Efter en brand 1695 återuppbyggdes den medeltida kyrkan och fick sin nuvarande form. Kyrkan förlängdes till en salkyrka med polygonalt kor i öst, vapenhuset revs och den södra tvärarmen byggdes. Fönsteröppningarna fick sin nuvarande form och försågs med järnsmidesbågar. Huvudingången förlades till väst och ingången i söder murades igen. 1858 fick kyrkan sitt nuvarande torn efter ritningar av arkitekten Ludvig Hawerman.

Kyrkan är uppförd av gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Det medeltida murverket är bevarat i den västra gavelmurens hörnpartier på båda sidor om tornet. Långhusets västra del fram till sakristian samt sakristian har också kvar sitt medeltida murverk.