SKEDERIDS KYRKA

Kyrkan är byggd i två huvudsakliga etapper med den ursprungliga låga romanska delen tydligt urskiljbar från det senare tillbyggda långhuset. Ursprungskyrkan byggdes under 1200-talets sista årtionden med långhus och ett smalare rakslutet kor. Denna kyrka utgör idag kor och sakristia. På norrsidan av ursprungskyrkan fanns en medeltida sakristia som revs på 1880-talet. Ursprungskyrkans plantyp med ett smalare rakt avslutat kor kan ses som en mellanform mellan äldre romanska planer med rund absid och den salskyrkoplan som från omkring år 1300 kom att dominera kyrkobyggandet i ett par hundra år.

Efter Birgittas helgonförklaring 1391 kom människor att börja vallfärda till Skederid, behovet av plats i kyrkan ökade och ett nytt långhus byggdes någon gång under tiden 1430-1460. Dateringen har gjorts utifrån att stjärnvalven i koret anses vara typiskt för denna tid och att korvalvet måste ha slagits i samband med att långhuset byggdes. I slutet av 1400-talet tillkom vapenhuset i söder. Murarna är gjorda av kluven gråsten på ett likartat sätt och oputsade vilket bidrar till ett lugnt intryck av kyrkans fasader. När långhuset byggdes hade tegel gjort sitt intåg som byggnadsmaterial i landsbygdskyrkor och dess västra gavel har röste med tegelorneringar liksom det funnits tegelorneringar i vapenhusets röste

Efter reformationen på 1500-talet föll Birgittakulten i glömska och i slutet av 1600-talet var kyrkan i dåligt skick men det skulle dröja till mitten av 1700-talet innan man kunde påbörja de arbeten som i stort har givit kyrkan sitt nuvarande utseende.

Kyrkogården är omgiven av en ganska tät krans av lövträd vilket skapar ett inramat rum i landskapet trots läget högt i det omgivande öppna jordbrukslandskapet. En hög ofogad gråstenmur omger hela kyrkogården och har två öppningar i väster, dels genom klockstapeln, dels i nordvästra hörnet. Kyrkogården har större inslag av modernt växtmaterial än andra kyrkogårdar i pastoratet.

Bland gravvårdarna finns flera från andra hälften av 1800-talet och några grustäckta gravar. Däremot saknas gravvårdar av smides- eller gjutjärn, vilket förekommer på flera andra kyrkogårdar i trakten.

Kyrkogårdens form på 1600- och 1700-talet framgår av Eric Dahlbergs Suecia Antiqua och en karta från 1718, kyrkogården verkar inte att ha utvidgats sedan dess.

I slutet av 1950-talet gjorde den flitigt anlitade kyrkoarkitekten Jörgen Fåk en plan för kyrkbacken väster om kyrkogården som även innebär möjlighet till att ta delar av platsen i användning för gravar. Kyrkbacken kom dock att förnyas enligt förslag av landskapsarkitekten E Hermelin och gravar finns ej utanför kyrkogårdsmuren.

Istället för att reparera den gamla klockstapeln av trä från 1600-talet beslöt man på 1770-talet att bygga en klockstapel på den befintliga stigluckan. Över stigluckan murades en mellanvåning och i ytterhörnen kraftiga strävpelare, utvändigt är botten- och mellanvåning putsade. Över den murade delen byggdes en smalare klockvåning av trä med karaktär av lanternin, utvändígt klädd med tjärad panel. I mellanvåningen finns ett fönster åt väster och markerade nischer i övriga riktningar. Taken är täckta med falsad svartmålad slätplåt. Portarna är tjärade brädportar klädda med fiskbensmönstrad panel. Portarna och är kvar från stigluckan, troligen har de tillkommmit omkring 1730. Klockbocken består delvis av återanvänt virke från den gamla klockstapeln vilket framgår av ett inhugget årtal och mycket gamla rester av tjärning. Storklockan, gjuten på 1300-talet, har anmärkningsvärt hög ålder.

Skederids klockstapel är en av flera karaktärisktiska klockstaplar och klocktorn med murade nederdelar som återfinns vid kyrkor i området.

Bårhuset byggdes omkring 1960 enligt förslag från Jörgen Fåk. Byggnaden ligger på den södra sidan av kyrkbacken och är en av många lågmälda men vackert detaljerade bårhus som byggdes under denna tid. Stommen består av vita putsade väggpaneler och det flacka sadeltaket är täckt med kopparplåt. Gaveln vetter mot kyrkbacken och har en liten arkadgång buren av fyra putsade släta pelare, gavelröstet är inklätt med brunlaserad träpanel. Dörrarna av lackad ek har handtag som är vackert utformade som facklor i mässing.

Skederids kyrka är belägen i Finsta samhälle, på östra sluttningen av en höjning i terrängen. Den uppfördes troligen som gårdskyrka till Finsta gård av Upplandslagmannen Birger Persson, den heliga Birgittas far. Väster om kyrkan står en klockstapel, byggd 1775-76 ovanpå en gammal stiglucka. Kyrkan består av rektangulärt långhus med smalare, rakt avslutat kor. Öster om koret ligger en smalare sakristia. Vapenhuset är beläget i söder, vid övergången mellan långhus och kor. Under vapenhuset finns ett gravvalv, som 1923 ändrades till pannrum. Kyrkorummet nås via en svagt spetsbågig tegelportal i västra gaveln. Kyrkan, under plåttäckt sadeltak, har blottat murverk av natursten med tegel i bl.a. omfattningar och rösten. På koret och sakristian finns hörnkedjor av huggen sandsten. Kyrkans fönster är stickbågiga. Sakristians fönstergrupp i öster med två smala, svagt spetsbågiga fönster återställdes 1950. Av den äldsta kyrkan från slutet av 1200-talet nuvarande koret och sakristian, som utgjorde den ursprungliga kyrkans långhus och kor. På korets norra sida låg ursprungligen en sakristia, som revs på 1880-talet. På 1400-talet tillkom det nuvarande långhuset samt vapenhuset. Vid en stor reparation 1748-52 sattes den ursprungliga triumfbågen igen och det gamla koret inrättades till sakristia. Vidare revs vapenhusets gavelröste, och det nuvarande valmade taket tillkom. Som helhet är kyrkans medeltida exteriör välbevarad. Inga större förändringar har skett förutom att fönstren förstorades på 1700- och 1800-talen. Interiören präglas främst av reparationen i mitten av 1700-talet, då kyrkan nyinreddes.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996