NÄRTUNA KYRKA

Närtuna kyrkogård är en vacker plats med, samtidigt inramad och med utblick över den flacka dalgången. En krans av grova lövträd och en kraftig gråstensmur omger kyrkogården. Gråstenmuren omgärdar hela kyrkogården och har två öppningar. I den den äldre ingången i nordöst finns en putsad tegelportal från 1770. Portalen har två kraftiga pelare, mellan dem sträcker sig en flack valvbåge. Portalen är nedtill spritputsad och avfärgad i gult, ovan detta slätputsad och har en putsrustik mot kyrkbacken. Grindarna i smide är samtida med portalen. Gråstensmuren är lagd i flera etapper under tiden 1726 till 1805. Kyrkogårdens storlek är ungefär densamma som framgår av en karta från 1639.

Grusade gångar och små inslag av sentida växtsorter bidrar till ett ålderdomligt intryck. Det finns och många äldre gravar, även med mer anspråkslösa gravvårdar vilket är mindre vanligt

Bårhuset är ett av många omsorgsfullt utformade bårhus i pastoratet byggda i slutet av 1950-talet eller början av 1960-talet. Närtunas bårhus ritades av Åke Porne och har en ovanligt framträdande placering på kyrkbacken nordöst om kyrkan. Bårhuset är byggt 1961. Fasaden har en gul spritputs och taket täckt med skivtäckning av kopparplåt. Porten är av koppar och har en tresprångig omfattning.

Kyrkan är stor, reslig och har intressant och delvis ovanlig byggnadshistoria. Kyrkan är byggd i ett flertal etapper, de sista murarna kom till omkring år 1500, senare under 1500-talets slogs valv och därefter är murverken oförändrade. I huvudsak är murarna av gråsten, tegeldetaljer finns i tornets övre del och på vanliga ställen som gavelrösten, muravslutningar och fönster- och dörromfattningar. Exteriören är sedan år 1871 spritputsad och avfärgad i gult med vita slätputsade omfattningar kring fönster och dörrar samt detaljer. Skiffertak lades på 1920-talet. Att kyrkan är putsad ger den ett mer sentida klassicistiskt uttryck än om den hade haft synliga medeltida gråstenmurar. Samtidigt visar byggnadssätt, proportioner samt detaljer som till exempel blinderingar i tornet tydligt det medeltida ursprunget.

Kyrkan har idag salskyrkoplan. I söder finns vapenhus, på norra sidan sakristia samt en utbyggnad i trä som fungerar som torntrappa och i väster torn.

Närtuna kyrka har föregåtts av en träkyrka. Tornets nederdel och sakristian är de äldsta byggnadsdelarna och är uppförda till den träkyrka som föregick nuvarande kyrka. Tunanamnet vittnar om att det funnits en försvarsanläggning. Tornet är byggt som försvarstorn vilket framgår bland annat av ingången högt upp på norrsidan som ursprungligen bara var åtkomlig från stege som lätt kunde dras in. Tornet och träkyrkan kan vara byggt i slutet av 1100-talet eller omkring 1200. Tornet avslutas sedan 1790-talet uppåt av en lanternin i trä målad i vitt och brunt. Långhuset av sten har antagligen byggts under 1200-talets sista årtionden eller kring år 1300. Ursprungligen torde ha funnits ett smalare romanskt kor men i slutet av 1400-talet eller omkring år 1500 har koret utvidgats och kyrkan fått salskyrkoplan med kor lika högt och brett som långhuset. Vapenhuset är byggt framför sydportalen i början av 1500-talet.

Gravstensfragment tyder på att det funnits en kyrka i Närtuna redan på 1100-talet. Denna kyrka var sannolikt byggd i trä. Nuvarande Närtuna kyrka är uppförd av gråsten under medeltiden. Den har rektangulärt långhus byggt i tre kryssvälvda travéer, kraftigt västtorn, sakristia i norr, vapenhus i söder och en materialbod vidbyggd 1931 på tornets norra sida. Fasaderna är putsade, tornet kröns av en huv med lanternin, övriga delar täcks av sadeltak, materialboden av ett pulpettak. Sakristian och tornets nederdel är äldre än övriga delar. De hörde sannolikt till den tidigare träkyrkan och uppfördes under 1100-talets slut. Tornets kraftiga konstruktion och högt sittande ingång tyder på att det byggts i försvarssyfte. Gråstenskyrkans långhus uppfördes omkring 1300. Det tidigare smala koret utvidgades till full bredd under 1400-talets senare hälft. Vid samma tid täcktes kyrkan med stjärnvalv och tornet påbyggdes. Vapenhuset tillkom omkring 1500. Valvens omslagning kan ha orsakats av att tornspiran störtade på 1570-talet. Vid en reparation 1753-54 fick sakristian och vapenhuset sina valv, och fönstren förstorades. Tornet fick sin huv 1791-92. Fasaderna spritputsades 1871. Vid arkitekt Ärland Noreens restaurering 1949-50 återfick kyrkans interiör i stort sett det utseende den hade före arkitekt J. Laurentz tidstypiska förändringar 1896.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996