KLINTE KYRKA

Klinte kyrka är till sin helhet uppförd under medeltiden, förmodligen uppfördes tornets nedre del under den första hälften av 1200-talet. Omkring 1300 ersattes de på 1100- eller 1200-talen byggda koret, sakristian och långhuset med större gotiska byggnadskroppar. I samband med denna ombyggnad eller något senare byggdes tornet på till den höjd det har idag.

Kyrkans exteriör har ändrats mycket lite sedan medeltiden, dock har den genomgått ett antal omfattande restaureringar; 1865 väggarna i kyrkorummet skrapades rena och gjordes släta, det västra mittfönstret förstorades. Den västra orgelläktaren ändrades, korbänken byggdes om och kyrkbänkarna målades i ekfärg. Nytt golv lades i sakristian och flisen lades istället i kyrkorummet.

1910 genomfördes en utvändig restaurering som endast nämns som hastigast i en tidningsartikel utan närmare uppgifter. 1933 utfördes en invändig restaurering efter förslag av Erik Fant, konserverings- och målningsarbetena utfördes av C. W. Pettersson, byggnadsarbetena leddes av byggmästaren Bergsten. Interiören putsades med cementputs, muralmålningar togs fram och konserverades. Bemålningen på inredningen från 1800-talet togs bort, den norra läktaren slopades och den västra byggdes om. Bänkarna byggdes om och målades. Kyrkan försågs med värmeledning.

Kyrkogården
Den oregelbundna formen har kyrkogården fått genom sina många utvidgningar; från den senare delen av 1800-talet och fram till 1930 har den utvidgats åt söder, åt sydväst skedde en större utvidgning omkring 1960 (nya kyrkogården) och slutligen 2005 mot söder då kyrkogården införlivades i det närliggande änget, i denna del finns minneslund och askgravsområde (ängskyrkogården). De två gravkvarteren närmast söder om kyrkan har bevarat sin ålderdomliga karaktär med indelning i gravkvarter och gårdsgravar (Sicklings, Valle m.fl.) Här förekommer även en rik variation av gravvårdstyper. På kyrkogården fanns (1996) 775 st. synliga gravar. I anslutning till kyrkogården finns ett bårhus uppfört i sydöstra hörnet av prästgårdsparken.
Kyrkogården omges dels av kallmurade kalkstensmurar (delvis med putsade sidor), dels av svartlackat järnstaket från omkring sekelskiftet 1800/1900 (norr) och dels av bantun (delar av ängskyrkogården). I den östra muren finns två ingångar försedda med järngrindar, i den södra muren en ingång med liknande utformning och i den västra en öppning mot prästgården. Nivåskillnaden mellan den gamla och den nya kyrkogården utjämnas genom en stensatt ramp. Gångarna är grusbelagda.
Lövträd står utmed murarna, söder om kyrkan står en rad av äldre lövträd som markerar den gamla kyrkogårdens sträckning. Kyrkogården domineras av gräsmattor. På ängskyrkogården är en damm anlagd och bänkar utställda.

Siltbergs kyrkogård
Den har en rektangulär plan och omges på tre sidor av ett järnstaket, med två grindar, i öster avgränsas den genom ett smalt dike. Grusgångar delar in kyrkogården i fyra kvarter. Längs med gångarna står fyra lyktstolpar. På kyrkogården finns ett antal lövträd.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogårdens södra del står ett gravkapell. Byggnaden täcks av ett valmat sadeltak belagt med kopparplåt. Fasaderna är putsade och avfärgade vita. Dörrar i östra och västra fasaderna. Trappa med ramp framför den östra porten, pardörrar med innerdörrar, som leder in i det stora rummet. Golvet är belagt med kalkstensplattor. Trappa framför den västra porten, där innanför finns ett mindre förrådsrum med gjutet betonggolv, gipsskivor i taket. De båda rummen sammanbinds med en enkel pardörr. Fönster på den norra fasaden blyspröjsade fönster med träbågar, innerfönster.

Klinte kyrka är byggd i sten under medeltiden. Den består av ett västtorn, enskeppigt långhus samt ett lägre, smalare rakslutet kor med sakristia på norra sidan. Tornets nedre del utgör resten av en romansk kyrka uppförd under 1200-talets förra hälft. Omkring 1300 byggdes nuvarande långhus och kor med sakristia, samtidigt påbyggdes tornet. Det höga tornet har murade sidogavlar och ljudgluggar i tre våningar, samt kröns av en åttkantig spira. Av särskilt intresse i exteriören är korets spetsbågiga perspektivportal, rikt utsmyckad med bl.a. skulpterade kapitälband; enklare rundbågsportaler finns på tornets norra och södra sida. Kyrkan täcks invändigt av höga tältvalv, två i långhuset och ett vardera i kor och ringkammare. Korvalvets ornamentala kalkmålningar är troligtvis samtida med valvslagningen, omkring 1300. I korets östfönster finns rester av glasmålningar från samma tid (jfr Alskog). En stor mängd ristningar har påträffats i ringkammarens väggputs. Kyrkan har restaurerats 1933, arkitekt Erik Fant, och 1976-77, arkitekt Leif Olsson.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.