SKIRÖ KYRKA

Kyrkotomten
ligger invid färdvägen mellan Nye i sydväst och Kvillsfors i nordost och omges i samtliga väderstreck av
en traditionell bogårdsmur av sten. Mitt emot kyrkan ligger byns skola samt kyrkans förrådsbyggnad.
Kyrkan är placerad i nordsydlig riktning. Tornet och vapenhusets ingång som ligger i norr, har markerats
genom den axel som löper genom porten in till kyrkogården vidare in genom vapenhuset och långhuset.
Kännetecknande för kyrkomiljön runt Skirö kyrka är att den bildar en enhet där kyrkans interiör och
exteriör också interagerar med kyrkogården. Detta visas bland annat genom de grindstolpar som fått en
kkmedveten nyklassicistisk utformning och på så vis utgör en förlängning av den genomtänkta
arkitekturen. Grindstolparna har gjorts till doriska kolonner och kontrasterar på det viset starkt till den
anslutande bogårdsmuren av sten.
Den arkitektoniska tanken har även genomförts i form av en axel som löper från predikstolen, tvärs
genom långhuset och ut genom den västra porten och därefter vidare ut på kyrkogården. Nämnda del av
kyrkogården är det parti av kyrkotomten som med undantag från den kolonnprydda ingången i norr har
fått extra omsorg nedlagd. Det är förmodligen avhängigt den långsträckta utsikten över Skirö bebyggelse
och Innersjön.
I likhet med den väl genomförda, nyklassicistiska arkitekturen har även gravvårdarna fått en delvis
enhetlig prägel, åtminstone vad gäller deras placering. De gravvårdar som befinner sig på den del av
kyrkogården som ligger närmast kyrkan är äldre och har vänts åt väster medan gravvårdarna nedanför
nämnda del av kyrkogården istället är yngre och har texten vänd mot kyrkan. Vad som ligger bakom
detta är inte klarlagt. Möjligen kan det vara uttryck för olika tidsideal. Effekten är fin om man som
besökare går gången som skiljer nämnda delar åt och då har möjlighet att läsa vad som står på
gravvårdarna på respektive sida.
Trots att man 1981 tog bort de mellan gravvårdarna avdelande häckarna uppvisar kyrkogården flera
rumsbildande inslag. Delvis beror detta på att kyrkogården är relativt liten till omfånget men det är också
avhängigt det faktum att kyrkotomten i samtliga väderstreck har omgivande och därtill avgränsande träd
som växer i anslutning till bogårdsmuren.
Gångarna på kyrkotomten är täckta av grus i kombination med röd kalksten. Omsorgen om materialen
går igen i såväl inre som yttre miljö, vilket i sig bidrar till att förstärka kyrkomiljöns genuina karaktär.
Kyrkogårdens utformning kännetecknas av distinkta linjer, sammanhållna grönytor och sparsmakade
blomsterplanteringar. Enkelheten i den yttre miljön gör att kyrkobyggnaden samt de arkitektoniska
detaljerna i den yttre miljön ytterligare framhävs.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Skirö kyrka är belägen på en höjd ovanför samhället nordost om platsen för den medeltida kyrkan Den är typisk och till ursprungligt skick återställd nyklassicistisk kyrka. Församlingens nybyggnadsplaner tog fart 1803, men först 1835-37 uppfördes kyrkan av byggmästare Jonas Berglund, Järeda, efter en ritning 1836 av Jacob Wilhelm Gerss, ÖIÄ, utförd i nära anslutning till en från församlingen insänd ritning, troligen ritad av Carl Robert Palmér. Biskop Esaias Tegnér förrättade invigningen 1837. Skirö är en av de få kyrkor som behållit predikstolen i långhusets mitt liksom vändbänkarna i de främre bänkkvarteren.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med brett halvrunt kor i söder, torn i norr, sakristia mitt på östsidan. Entréer i norr och mitt på västfasaden. Byggd i sten, spritputsad med slätputsade omfattningar, avfärgad i vitt. Sockeln putsad och svartmålad. Spåntäckning på långhus- och sakristietak. Lanterninen vitmålad.

EXTERIÖR - Byggd enligt 1836 års ritning, med vissa förenklingar. Kraftigt entablement med lunettfönster över entréer. Ljudöppningar utformade som s.k. serlianabågar. Lanternin med tornur, öppen i nedre partiet, räcke längs torntaket. Modern granittrappa till torningången.

INTERIÖR - Ljus och rymlig, med vita väggar, gråvitt trätunnvalv, snickerier i vitt och sparsam gulddekor. Endast de längsgående sidobänkarna saknas av den ursprungliga inredningen. Den draperimålning som fanns i anslutning till predikstolen är likaså borttagen. Ritningens korbåge utfördes ej. Altarmålningen, "Kristi förklaring", troligen utförd av orgelbyggaren och målaren Johannes Magnusson ca 1840, omges av kannelerade pilastrar och rakt överstycke, utförda enligt Gerss` ritning. Oval altarring med slät bröstning med förgyllda emblem mot grå botten (1925). Mitt på östväggen rund predikstol med litet ljudtak, med uppgång från den bakomliggande sakristian genom muren. Bänkar i vitt och guld i fyra kvarter, slutna mot mitten, de två främre med säten både mot altaret och mot predikstolen. De bakersta bänkarna åt norr upphöjda, inredda som förrådsskåp. Orgel med fasad ritad av Johan Adolf Hawerman 1855 och byggd av orgelbyggare Johannes Magnusson, Lennhult. Läktare med slät bröstning. Lunettfönster i nordgaveln. Under läktaren är den äldre kyrkans läktarbröstning uppsatt på väggen som dekor.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993