Kyrkan omges av en stor kyrkogård, som har blivit utvidgad i flera omgångar sedan medeltiden. Den äldsta delen närmast kyrkan inramas av en gråstensmur med växtlighet på krönet. Gråstensmuren har rester efter fogning i väster och nord, men är kallmurad i öster. Muren ifråga utgör sannolikt en rest av kyrkogårdens äldsta inramning, det vill säga den bogårdsmur som finns omtalad i sockenstämmoprotokoll från 1700-talet. Kyrkogårdens ursprungliga begränsning i öster finns inte belagd, men 1918 löpte ett ståltrådsstängsel mellan nord- och sydmuren, strax öster om kyrkan. I den äldsta gråstensmuren fanns tidigare två stigluckor, den ena var troligtvis belägen på ungefär samma ställe som dagens västentré och den andra i nord. Båda stigluckorna omnämndes för första gången 1688.
I samband med en omgestaltning av kyrkogården 1817 anlades en trädkrans av lönn, i vilken flera träd står kvar i nord och öst. Vid samma tillfälle fick huvudingången i väster sin nuvarande form med grind och grindpelare. Grindpartiet utfördes med för tiden typiska element, vita slätputsade tegelpelare avtäckta med pyramidtak av svartmålad skivplåt och järngrindar. Den stenomgärdade kyrkogården närmast kyrkan präglas främst av de förändringar som ägde rum under 1800-talet. Huvudstråk med grusade gångar ger en inblick i grundstrukturen, men den ursprungliga kvartersuppdelningen är ersatt med sammanhängande gräsytor. Gravplatser med stenram, buxbom och grus förekommer, men i allmänhet är äldre gravvårdar omgivna av gräs. De för trakten typiska gravvårdarna av trä, vanliga under 1800-talets slut, finns inte längre representerade på kyrkogården. Några exemplar förvaras i boden invid klockaregården.
Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen. Redan 1794 omtalas behovet av en särskild plats för individer som tagit livet av sig. Enligt skriftliga källor förlades dessa gravar norr om kyrkan bakom en avskiljande gråstensmur.1809 föranledde tillfällig inkvartering av soldater till ett förhöjt begravningsantal som resulterade i en utvidgning av kyrkogården österut. 1900 växte kyrkogården ytterligare österut och i samband med denna förstoring tillkom den östra stenmuren av väl tuktade stenblock.
Under 1920-talet utvidgades kyrkogården söderut. Denna del omgärdas av häckar och kvarteren är avdelade med grusade gångstråk. Området nås genom en pelarkantad grind i samma stil som huvudentrén. I sydvästra hörnet ligger gravkapellet från 1926. Kapellet hade från början en bårhusavdelning i söder med direktingång till kapellet. Dörren är igensatt och utrymmet används numera som förråd. Det nuvarande bårhuset från 1970-talet är insmuget i slänten mellan den gamla kyrkogården och den nyare 1920-talsdelen i söder. På 1960-talet utökades kyrkogården österut, bortom stenmuren. I detta område anlades gräsbevuxna kvarter med låga gravvårdar i rader parallellt med stenmuren. På 70- och 80-talen utökades kyrkogården ytterligare i sydöst med minneslund och urngravar.
På kyrkogårdens högsta punkt, i det nordvästra hörnet, återfinns en medeltida klockstapel av imponerande mått och kvalitet. Klockstapeln har ingen säkerställd datering, men härrör med all säkerhet från 1500-talet och kan troligtvis vara äldre än så. Klockstapelns trästomme är numera dold bakom en modern rödmålad lockpanel från 1976, men var ursprungligen avsedd att stå utan panel. Träkonstruktionen vilar på en solid grund utförd som en stenkista med fackverk av liggande timmer. Väggarna består av stående stolpar sammanlänkade med tvärbjälkar och snedställda strävor. Upptill, i höjd med klockorna, är konstruktionen utformad som ett galleri med runda öppningar. Rester efter spåntäckning direkt på trästommen finns runt om på exempelvis stolpar.
Invid klockstapelns östra sida ligger en liten panelklädd rödmålad bod. Bodens knuttimrade väggar vilar på en kallmurad grund. Taket är belagt med enkupigt rött taktegel. Ingången i söder är försedd med en svartmålad trädörr. Huset används som förråd, men har troligtvis fungerat som tiondebod.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
