VIBY KYRKA

Viby är en medeltida socken rik på fornlämningar. Den medeltida kyrkan uppfördes i Viby by, "mitt i byn". Kyrkan byggdes troligen under andra delen av 1100-talet i kalksten. Det höga tornet bevarades när kyrkan byggdes om 1776-77. Tornet kröns av en smäcker spira med mönsterlagd spån och flankeras av två låga tillbyggnader, som idag används som brudkammare respektive sakristia. Kyrkan har ett brett långhus med rakslutet kor. Korets nord- och sydvägg är vinklade och ger ett konkavt intryck. Delar av den medeltida kyrkans murverk ingår även i långhusets nordvästra del. Fönsteröppningarna är rundbågiga med gjutjärnsfönster med diagonalt spröjsverk. Huvudingången är genom tornet i väster. Det finns även en portal på södra sidan i övergången mellan långhus och kor. Det brutna, valmade taket är spåntäckt och bidrar till att ge kyrkans exteriör en i huvudsak tidig gustaviansk karaktär. Även invändigt är karaktären gustaviansk med det välvda brädtaket, som avslutas av en profilerad taklist och den öppna planlösningen.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan ligger på den medeltida kyrkogårdens sydöstra del. På kyrkogården är fyra runstenar uppställda, några av dem har hittats i samband med arbeten på kyrkan. Kyrkogården omgärdas av en mur med varierat utseende och olika höjd, utförd som halvmur och stödmur. År 1932 utvidgades kyrkogården mot norr och den nya delen omges i väster av en mur och i norr och öster av en idegranshäck. Huvudgrinden i väster är en dubbelgrind av järnsmide med ett gallerverk och rombiskt blommönster i nedre delen. På låset är det stämplat C.E och Bb. Grindarna kommer från Boxholms bruk och sattes upp 1847. Grindstolparna är av granit med pyramidformat krön. På norra stolpen är årtalet 1831 inhugget och i södra stolpen WIBY. Den äldre kyrkogården präglas av de höga lindarna och almarna i trädkransen. Väster om kyrkan finns två gravvårdar från 1740- respektive 1750-talet, som forskaren Sune Ljungstedt anser vara huggna av bildhuggaren Maximilian Trenchner. Norr och söder om kyrkan finns större familjegravar med höga gravvårdar. En av vårdarna har en porslinsmedaljong föreställande Dagen. Två gravar är omgärdade av smidda järnstaket och en grav har gjutjärnsstaket. På kyrkogården finns flera gravvårdar över personer som haft betydelse för samhället Mantorps tillkomst. Den nya kyrkogården har till största delen en mer enhetlig karaktär med strikt placerade rygghäckar och låga och breda gravvårdar. I nordöstra hörnet finns gravkapellet uppfört 1962 efter ritningar av byggnadsingenjör Ture Jangvik.

Kyrkogårdens historik
I olika sockenbeskrivningar från 1760 och framåt talas det om en eller två runstenar på
kyrkogården eller i kyrkmuren.
År 1806 gjorde Johan Fredrik Kock en teckning av Viby kyrka från nordost.
Kyrkogården inhägnas här av en stenmur från vilken det utgår gärdesgårdar som
inramar åkermark. På kyrkogården syns enbart enstaka träd, varav ett tydligt är hamlat.
År 1847 uppsattes nya portar till kyrkogården tillverkade av Boxholm bruk.
I samband med en grundförstärkning av kyrkan år 1954 gjordes en arkeologisk
undersökning. Vid kyrkans södra mur, ca 12,30 m från kyrkans sydvästra hörn
påträffades rester av gravkistor av kalksten. Kistorna låg på ett djup av 0,75 1,40 m
och var fragmentariska. Fyndplatsen verkade vara genomgrävd vid tidigare tillfällen. Av
den ena kistan fanns en del av bottenhällen och den norra väggen kvar. Spår av murbruk
antydde att fogarna varit tätade med bruk. Hällarnas tjocklek var 10 14 cm. Den andra
kistan låg närmare kyrkans vägg och av den återstod en del av bottenhällen, den norra
sidohällen och lockhällen. De skadade kistorna fick ligga kvar och man fick tillstånd att
gjuta med cement mot grunden.
Vid en ledningsdragning från dagens församlingshem till kyrkan år 1963 påträffades
något som verkade vara en massgrav nära kyrkans västra ingång. Den ligger på 80 cm
djup och storleken uppgavs till troligen 2 x 3 m. Graven innehöll ben och benrester som
låg i oordning.
I oktober 1932 invigdes det nya kyrkogårdsområdet norr om den äldre kyrkogården.
Två år tidigare hade kyrkostämman beslutat om utvidgning av kyrkogården. Marken
köptes in från Viby Norget. Trädgårdskonsulenten Werner Bergström i Linköping
upprättade ett förslag som dock inte godkändes av länsstyrelsen. Motiveringen var bl a
att ritning till stängsel och grind saknades och att den s k vändplatsen och entrén var
olycklig. Man vände sig då till stadsarkitekten i Linköping, Erik Lundgren, vars förslag
godkändes av länsstyrelsen. Förslagsritningen visar en byggnad utmed gamla delens
västra mur, i nordvästra hörnet. Eventuellt rör det sig om kyrkstallet, som senare revs.
I samband med en yttre renovering av kyrkan 1957, ställde man i ordning
kyrkogårdarna för omkring 60 000 konor och det gamla kyrkstallet revs.
1962 upprättade ingenjör Ture Jangvik ritningar till ett bisättningshus, som ligger på
nya delens östra sida.

VIBY KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i norra delen av Viby by, norr om den gamla
landsvägen. Den äldre delen av kyrkogården är något rektangulär i öst/västlig riktning.
Inklusive den yngre delen är dock kyrkogården rektangulär i nord/sydlig riktning.
Kyrkan ligger i sydöstra delen av den äldre kyrkogården.

Viby kyrka
Den medeltida kyrkan uppfördes i Viby by, mitt i byn. Kyrkan byggdes troligen under
andra delen av 1100-talet i kalksten. Det höga tornet bevarades när kyrkan byggdes om
1776-77. Tornet kröns av en smäcker spira med mönsterlagd spån och flankeras av två
låga tillbyggnader, som idag används som brudkammare respektive sakristia. Kyrkan
har ett brett långhus med rakslutet kor. Korets nord- och sydvägg är vinklade och ger ett
konkavt intryck. Delar av den medeltida kyrkans murverk ingår även i långhusets
nordvästra del. Fönsteröppningarna är rundbågiga med gjutjärnsfönster med diagonalt
spröjsverk. Huvudingången är genom tornet i väster. Det finns även en portal på södra
sidan i övergången mellan långhus och kor. Det brutna, valmade taket är spåntäckt och
bidrar till att ge kyrkans exteriör en i huvudsak tidig gustaviansk karaktär. Även
invändigt är karaktären gustaviansk med det välvda brädtaket, som avslutas av en
profilerad taklist, och den öppna planlösningen.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av sex kvarter: A-F.

Allmän karaktär
Kyrkogården omgärdas av en mur med varierat utseende och olika höjd, utförd som
halvmur och stödmur. År 1932 utvidgades kyrkogården mot norr och den nya delen
omges i väster av en mur och i norr och öster av en idegranshäck. Den äldre
kyrkogården präglas av de rumsskapande höga lindarna och almarna i trädkransen. Norr
och söder om kyrkan finns större familjegravar med höga gravvårdar. På kyrkogården
finns flera gravvårdar över personer som haft betydelse för samhället Mantorps
tillkomst. I området omedelbart norr och söder om kyrkan är raderna med gravvårdar
utglesade. Den nya kyrkogården med sina högre rygghäckar har en mer strikt och
enhetlig karaktär, utom i kvarter F. De övervägande sentida, låga och breda
gravvårdarna bidrar till detta intryck. Nya kyrkogården ligger lägre än den äldre delen
och skillnaden i utformning är tydlig.

Omgärdning
Kvarter A, B och C
Västra muren: kallmurad halvmur, ca 0,5-0,8 m hög, av kvaderhuggna gråstensblock.
Markplanet sluttar mot norr och muren är lagd i ett skift av större sten i söder, därpå två
skift och längst i norr tre skift.
Norra muren: en ca 0,5 m hög stödmur av ca 0,4-0,6 m stor gråsten. Den bildar nu gräns
mellan den äldre kyrkogården och den utvidgade delen, som ligger lägre. Marken
mellan muren och den yttre raden gravar är utformad som en slänt.
Östra muren: kallmurad stödmur av ca 0,4-1,0 m stora gråstenar i 1-4 skift, ca 1,2 m
hög utom den södra delen som är ca 0,2 m hög. . Muren är som högst i norr och endast i
ett skift i söder. Intill muren löper en mindre väg mot den nya delen av kyrkogården.
Södra muren: ca 0,5 m hög halvmur av gråsten i två skift med en del kilsten. Murkrönet
är delvis struket med cement. Stenarna är mestadels ca 0,2-0,5 m stora med enstaka
större sten.
Enligt en rapport upprättad av Grenberger Byggnadsrestaureringskontor om
bogårdsmurar i Linköpings stift är den norra och östra muren runt den äldre delen av
Viby kyrkogård medeltida.
Kvarter D, E och F
Väster: ca 0,5 m hög stödmur i ett skift av stora kvaderhuggna gråstensblock.
Norr: idegranshäck.
Öster: idegranshäck.
Söder: äldre kyrkogårdens norra stödmur.

Ingångar
Kvarter A, B och C
Väster: dubbelgrind i järnsmide med konkavt krön. Gallerverk i nedre delen med
blommotiv. Övre delen har spjälor med extra tenar och spjälorna avslutas med
pilspetsar. På låset står det C.E och Bb. År 1847 uppsattes nya portar till kyrkogården
tillverkade vid Boxholms bruk. Grindstolparna är av granit med pyramidformat krön. I
norra stolpen är det inhugget 1831 och i södra stolpen är det inhugget WIBY.
Norr: öppningar i nordväst och nordöst som leder till nya kyrkogården.
Söder: enkel grind i järnsmide. Spjälorna avslutas upptill med tretungade spetsar och ett
kors finns mitt på grinden. Grindstolpar av råhuggen granit.
Kvarter D, E och F
Nordväst och sydväst: två enkla dubbelgrindar i järnsmide med kvadratiska spjälor och
diagonal slå. Gjutna grindstolpar av cement med hög sockel och krönta av pyramidtak
med ett klot.

Vegetation
Kvarter A, B och C
Väster: två lindar i trädkransen.
Norr: sex lindar i trädkransen. De är något yngre än övriga träd. I nordvästra hörnet
finns tre formklippta idegransbuskar och vid gången till den nya delen växer två
tujabuskar. I nordöstra hörnet, vid trappan till nya delen, finns bergstall och idegran.
Öster: sex stycken höga almar i trädkransen.
Söder: åtta lindar i trädkransen och ett nyplanterat träd i sydöstra hörnet.
Blandat växtmaterial i rygghäckarna med bl a oxbär, måbär, spirea och berberis.
Kvarter D, E och F
Väster: tre lindar i trädkransen.
Norr: fyra lindar i trädkransen.
Öster: en lind.
Häckar av i huvudsak oxbär och idegran.

Gångsystem
Kvarter A, B och C
Gångar med krossgrus runt kyrkogården och kyrkan samt en gång väster om kyrkan
som går i nord/sydlig riktning. Gången till kyrkans västportal är belagd med plattor i
cementsten.
Kvarter D, E och F
På den nya delen går gångar med krossgrus runt kyrkogården och runt en del kvarter.

Gravvårdstyper
Väster om kyrkan finns två stenar från 1740- respektive 1750-talet av mycket stort
kulturhistoriskt intresse. Forskaren Sune Ljungstedt anser att de är huggna av
bildhuggaren Maximilian Trenchner. Här finns även ett avbrutet livsträd. Norr och
söder om kyrkan finns större familjegravar med höga gravvårdar. En av vårdarna har en
porslinsmedaljong föreställande Dagen. Två gravar är omgärdade av smidda järnstaket
och en grav har ett gjutjärnsstaket. Kring några gravar finns stenram. Bland de
undanställda museistenarna märks en från 1600-talet. På kyrkogården finns flera
gravvårdar över personer som haft betydelse för samhället Mantorps tillkomst och det
finns även två sentida gravvårdar med ett hästhuvud som symbol. Dessa anknyter till
den starka ställning hästsporten har i området med bl a Mantorps Travbana, som ligger
inom socknens gränser. Det stora flertalet gravvårdar är sentida, låga och breda.

Minneslund
I sydöstra hörnet på nya delen finns minneslunden. Den ligger i anslutning till
gravkapellet. Minneslunden är omgiven av en idegranshäck. I söder finns en rundel med
järnram, fylld med rödfärgat grus, en minnessten och en tujaplanta. I sydöst finns en
plantering, grus, gräs och cementklinkers. I öster ligger en vattendamm omgiven av
kalksten och buskplantering. Trälåda med penséer. Plantering i norr med bl a
rhododendron, syrenhortensia och gulbrokig guldbenved.

Byggnader
I nordöstra hörnet på nya delen står ett gravkapell ritat av ingenjör Ture Jangvik.
Fasaderna är av slammat tegel, avfärgade i ljust brunt. Cementsten i grunden.
Dubbelport i väster, fönster. Källare med nedgång i öster. Sadeltaket är täckt med spån.
Två tujor växer vid ingången.

Övrigt
På kyrkogården finns det fyra runstenar, Raä fornl nr 24, en runsten står vid kyrkporten,
en sten står innanför muren på nordvästra delen av den äldre kyrkogården och två
runstenar står på den äldre delen i nordöst.
Ett antal museistenar finns undanställda på nya kyrkogårdens nordöstra del.
Två stycken gatlyktor i gjutjärn vid gången till kyrkan.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-240
Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-240 och ligger väster och nordväst om kyrkan. I
norr gränsar kvarteret till nya kyrkogården och väster om kvarteret, utanför
kyrkogården, ligger parkeringsplats och skolbyggnad/församlingshem.
Allmän karaktär
Kvarteret upplevs inte som ett avgränsat kvarter, eftersom det saknar direkt avgränsning
mot kvarter C i norr. I kvarteret finns en del äldre gravvårdar, men i övrigt har det en
rätt enhetlig mer sentida karaktär.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster.

Ingångar
Huvudgrinden i väster samt en uppgång i nordväst från nya kyrkogården.

Vegetation
Del av kyrkogårdens trädkrans. Tre stycken formklippta ca 1,7 m höga idegransbuskar
vid runstenen i nordväst. Rygghäckar av oxbär ca 1-1,2 m höga och i kvarterets östra
del två stycken häckar av måbär.

Gångsystem
En grusgång går i nord/sydlig riktning väster om kyrkan, del av grusgången som går
runt kyrkogården, med en rad gravar invid kyrkogårdsmuren. Gång till kyrkans
västportal med plattor av cementsten. Mellan gravraderna finns rester av en enkel rad
gångstenar.

Gravvårdstyper
Det finns två stycken stenar från 1740- respektive 1750-talen med figurscener i relief
samt ett avbrutet livsträd och några gravvårdar från 1800-talet i kolmårdsmarmor och
kalksten. Två gravar är omgivna av stenram. Gravvårdarna i övrigt är huvudsakligen
låga och breda i röd eller grå granit. Eventuellt står de mest ålderdomliga stenarna på
ursprunglig plats, i övrigt är det gravläggningar från 1830-tal - 2001, i huvudsak 1960-
90-tal. De äldre vårdarna finns i huvudsak i kvarterets yttre kant.

Byggnader
-

Övrigt
En runsten vid kyrkporten och en runsten i nordvästra hörnet.
Ett brunnskar av kalksten i smala skift med koppravtäckning. Hexagonformat. Vaser,
soptunna m m intill.

Kvarter B Gravplats nr 1-143
Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-143 och ligger söder och öster om kyrkan. I söder,
utanför kyrkogården, går den gamla landsvägen och i öster en grusväg ner till bl a
gravkapellet.

Allmän karaktär
Något utglesad karaktär, med några mindre gravvårdar och två större familjegravar.

Omgärdning
I söder och öster kyrkogårdsmuren.

Ingångar
Grind i söder. I sydöst kommer en grusgång in genom muren. Här i sydöst är muren
mycket låg och i markplan.

Vegetation
Trädkrans. Blandat häckmaterial med oxbär, spirea och berberis. Häckarna går i
nord/sydlig riktning.

Gångsystem
Grusgång som går runt hela kyrkogården. Till den södra kyrkporten leder en plattsatt
gång av sten.

Gravvårdstyper
Här finns en större familjegrav omgiven av ett järnsmidesstaket, en större grav med
stenram, en liggande häll samt ett kors i koppar från tidigt 1900-tal. Gravläggningar från
1860-tal 2001.

Kvarter C Gravplats nr 1-209
Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-209 och ligger norr och nordost om kyrkan. I norr
gränsar kvarteret till den nya kyrkogården och i öster, utanför kyrkogården, går en
mindre grusväg bl a till gravkapellet.

Allmän karaktär
En enhetlig, något utglesad karaktär med en del större gravar i kvarterets nordvästra del.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i öster och norr. Marken ligger i nivå med murkrönet.

Ingångar
Trappa i nordost från nya kyrkogården.

Vegetation
Trädkransen. Blandat häckmaterial med berberis, måbär och rosenspirea. Häckarna går i
nord/sydlig riktning.

Gångsystem
Grusgången runt kyrkogården. Mellan gravvarven i nord/sydlig riktning finns det rester
av stenlagda gångar, enkla eller dubbla. I nordost går en sluttande grusgång ner till nya
kyrkogården. Skodd kant och terrassering av cementskivor.

Gravvårdstyper
En grav med stenram, en grusgrav med gjutjärnsstaket/smidesstaket och en grusgrav
med gjutjärnsstaket. Gravläggningar från 1870-tal 2001, huvudsakligen 1970 90-tal.

Övrigt
Två stycken runstenar står i nordöst.
I nordöst finns ett brunnskar av kalksten i smala skift med koppartäckning.
Hexagonformat. Vaser, soptunna m m intill.

Kvarter D Gravplats nr 1-38, 72-148, 194-233 samt 287-328
Kvarteret omfattar gravplats nr D 1-38, 72-148, 194-233 samt 287-328 och ligger på
nya kyrkogårdens södra del. I väster ligger kvarter F, i norr kvarter E, i öster
minneslunden och i söder den äldre kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret är splittrat eftersom gravarna vid muren i söder känns som ett eget kvarter.
Kvarterets norra del är mer samhörigt med kvarter E. Strikt karaktär.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i söder.

Ingångar
Grind i väster, nergång i sydväst och sydöst från den äldre kyrkogården.

Vegetation
Två tujabuskar vid gången till den äldre delen i sydväst, en bergtall samt en klippt
idegransbuske vid gången till den äldre delen i sydost. I kvarteret finns en lång vinklad
ca 1 m hög häck av oxbär samt en klippt, ca 1,1 m hög idegranshäck i väst/östlig
riktning.

Gångsystem
En grusgång med krossgrus avgränsar kvarteret i väster och öster samt går i söder, med
ett varv gravar mot muren.

Gravvårdstyper
Två gravvårdar med stenram och grästäckt yta. Gravvårdarna rent allmänt är mestadels
låga och breda. Gravläggningar från 1930-tal 2001, i huvudsak 1970-tal.

Kvarter E Gravplats nr 149-193, 234-286 samt 329-348
Kvarteret omfattar gravplats nr E 149-193, 234-286 samt 329-348 och ligger på nya
kyrkogårdens norra del. I väster ligger kvarter F, i norr utanför kyrkogården finns
åkermark, i öster gravkapellet och i söder kvarter D.

Allmän karaktär
Kvarteret är splittrat eftersom gravarna vid häcken i norr känns som ett eget kvarter.
Kvarterets södra del är mer samhörigt med delar av kvarter D. Strikt karaktär.

Omgärdning
Idegranshäck i norr.

Ingångar
Grind i väster.

Vegetation
Trädkransen. I kvarteret finns en lång vinklad ca 1 m hög häck av oxbär samt en klippt,
ca 1,1 m hög idegranshäck i väst/östlig riktning.

Gångsystem
En grusgång med krossgrus avgränsar kvarteret i väster och öster samt går i norr, med
ett varv gravar mot muren.

Gravvårdstyper
Enhetliga låga och breda granitvårdar. Gravläggningar från 1950-tal 2001,
huvudsakligen 1980 90-tal.

Byggnader
Gravkapell, se allmänna beskrivningen.

Övrigt
En rektangulär vattenbrunn av röd granit i smala skift. Vaser och soptunna intill.
Öster om kvarteret finns en gräsyta med grusgång och här växer en kastanj. Vid häcken
i öster står åtta stycken museivårdar, bl a en från 1600-talet.

Kvarter F Gravplats nr 1-107
Kvarteret omfattar gravplats nr F 1-107 och ligger på nya kyrkogårdens västra del. I
väster utanför kyrkogården ligger ekonomibyggnad och en väg går mot norr, i norr finns
kvarter E, i öster kvarter E och D samt i söder kvarter D.

Allmän karaktär
Kvarteret har en mer oregelbunden form än övriga kvarter. Karaktären är öppen med
gravstenar placerade i grupper.

Omgärdning
-

Ingångar
Grindar i nordväst och sydväst.

Vegetation
Häckar i kvarterets södra del av oxbär, cotoneaster ?, spirea och ölandstok som bildar en
sluten fyrkant.

Gångsystem
Grusgångar går runt kvarteret och i söder finns plattlagda gångar.

Gravvårdstyper
Enhetliga låga och breda vårdar av granit. Gravläggningar från 1950-tal 2000.

Byggnader
-

Övrigt
Norra delen används för urngravar. Centralt i kvarteret finns en öppen yta med en rund
blomplantering och ett högt träkors.

FÖRSAMLING 1995 - VIBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 659, 1900: 961, 1995: 1959

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i en fornlämningsrik trakt i Viby by 10 km nordost om Mjölby där gamla riksvägen från Linköping grenar sig mot Skänninge respektive Mjölby. På kyrkplatsen har påträffats fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket indikerar att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. Mitt emot kyrkan ligger Bosgården och f.d. skolan. På kyrkogården finns en bod från senmedeltiden. Viby är en av de få välbevarade kyrkbyarna i Östergötland, tidigare centrum i Vifolka härad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare, polygonalt korparti i öster samt ett indraget torn i väster, flankerat av två smärre rum, nu inrymmande sakristia och vigselkammare. I: Vid grävningar 1934 och 1962 blottades grundmurarna till den äldsta stenkyrkan. Denna uppfördes under 1100-talet eller 1200-talets början och bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Ett torn, det nuvarande, hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Under senmedeltiden revs absidkoret och ersattes med ett korparti av långhusets bredd, vilket möjligen förlängdes i ytterligare byggnadsetapper under 1500- eller 1600-talet. En sakristia fanns i norr, sannolikt av medeltida datum. Senare, obekant när, erhöll kyrkan magasinstillbyggnader i norr. Ett vapenhus fanns i söder, möjligen även detta medeltida. Intill vapenhusets östmur tillbyggdes en korsarm, vilket även fungerade som gravkor åt kommendören Johan Alexander Götherhielm (1688-1764) till Uljeberg. Vid grävningarna påträffades fynd av ribbtegel som visar att valv slogs i kyrkorummet under medeltidens senare del. Kyrkan revs, förutom tornet och tillbyggnadernas yttermurar, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1776-77 under ledning av mur- och byggmästarna Måns Månsson, Petter Östberg och Petter Andersson, med återbruk av det romanska tornet och delar av tillbyggnadernas ytterväggar. Ritning har ej påträffats.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan inkorporerar i väster det romanska västtornet med hög, spånslagen spira, men har i övrigt sin prägel av 1770-talets radikala ombyggnad. Långhuset täcks av ett högt, brutet sadeltak, valmat över den mångvinkliga östmuren. Huvudingång i väster. Kyrkorummet har ett trätunnvalv med profilerad taklist, vilket övergår i ett hjälmvalv över korpartiet. Även inredningen är i allt väsentligt från 1700-talets senare hälft. Pehr Hörberg målade altartavlan 1796, medan predikstolen tillkom 1785. Av den slutna bänkinredningen från 1786 återstår endast dörrarna. Pyramiderna tillkom 1935. Orgelfasaden är från 1783, det nuvarande verket härrör dock från 1950. Större invändiga restaureringar leddes av Kurt von Schmalensee 1935-36 och 1962, med förändringar i koret och i färgsättningen. Därefter har huvudsakligen underhållsåtgärder utförts.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i kalksten är från 1659, tillskriven Hackes verkstad.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.