SANDVIKS KYRKA

Allmän karaktär
Kyrkogården upptar den s.k. Kyrkuddens yttersta, norra del och får
genom den raka gränsen i söder en halvrund form. Kyrkan ligger
mitt på kyrkogården och har ett krönläge. Från kyrkan sluttar marken
svagt åt norr och väster. Gravkvarteren ligger söder och väster
om kyrkan. Kvarter A i sydost utgör den äldsta delen. Kvarter B
bildar en triangel söder om kyrkan. Kvarter C upptar kyrkogårdens
sydvästra del och kvarter D ligger nordväst om kyrkan. Ytan norr
om kyrkan är outnyttjad stenig mark, delvis liggande som äng.

Omgärdning
Mot söder avgränsas kyrkogården av en kallmurad stödmur av kilad
gråsten, ca 0, 5 1 meter hög. Muren är anlagd 1863 99. Framför
muren växer lövbuskar. I övrigt avgränsas kyrkogården naturligt av
sjöstranden, längs vilken växer unga björkar, ekar, rönnar och alar.
I detta bälte växer gräs och ormbunkar fritt.

Ingångar
Kyrkogårdens ingång är i söder, i linje med tornets västfasad. Mellan
två huggna granitstolpar med fasade kanter hänger en smidd
pargrind från 1877, tillverkad av smeden Petter Magnus Heijel från
halländska Kinnared.

Vegetation
Planteringarna på kyrkogården bildar ingen tydlig struktur med
undantag för en rad med tre gamla lindar längs huvudgångens
västra sida. Enstaka gamla björkar, lönnar och lindar står i kvarter
A och D. I övrigt utgörs vegetationen vid sidan av det naturliga
bältet längs stranden av diverse högväxta prydnadsbuskar, främst
söder och väster om kyrkan, sannolikt de som planterades av folkskolläraren
1899.

Gångsystem
Gångsystemet utgörs av en asfalterad huvudgång från kyrkogårdsentrén
till tornporten och i övrigt av en smal grusgång som löper
mellan kvarter A och B samt runt kyrkan och från tornporten i en
rak linje ned till stranden i väster.

Gravvårdstyper
Kyrkogården uppvisar gravkonst från 1800-talets början fram till
idag. De äldsta vårdarna är huggna för hand i granit. Ett par gjutjärnskors
representerar den första industriella gravvårdsproduktionen,
knuten till bygdens järnbruk. Från förra sekelskiftet fi nns ett antal
resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk.
Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd på vårdar
fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med
inramning av sten var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående,
men kvarstår idag bara i enstaka fall. Ofta utgjorde vård och stenram
en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Någon allmän
linje tycks ej ha funnits på kyrkogården. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak
var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma
kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda.
Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande
som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit
medan svart präglade de första decennierna.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A har en närmast triangulär form. I mitten är en tom yta
som utmärker platsen för den 1896 nedbrunna träkyrkan. På platsen
för koret står en minnessten, uppsatt i samband med bygget av nya
kyrkan. Gravarna ligger i nord-sydliga, något oregelbundna rader
söder och öster om kyrkplatsen. Vårdarna är vända mot väster och
gången. En ensam gravrad ligger diagonalt längs gången i nordväst.
Gamla lövträd ger skugga åt kvarterets östra delar.

Gravvårdstyper
Kvarteret domineras av det förra sekelskiftets högresta vårdar, vanligen
i svart granit. Till antalet utgör de ungefär hälften av vårdarna,
medan den andra hälften har den låga profi l som blev vanlig omkring
1940. Äldsta vårdarna är två nu liggande handhuggna stenar från
1810 respektive 1833, den senare över controlleuren S P Gaslander
på Sandviks säteri. Från 1853 respektive 1859 fi nns ytterligare
två handhuggna stenar. Från 1848 respektive 1892 fi nns två gjutjärnskors,
det äldre gjutet vid Häryds bruk. Det förra sekelskiftets
vårdar utgörs av obelisker och bautastenar, vanligen i svart granit.
iögonfallande är överste C F Hyltén-Cavallii familjegrav i norra
änden av kvarteret med fyra otuktade, resta granithällar från 1915
97. Ursprungligen har fl ertalet gravar haft sandad eller grusad
yta med någon form av inramning. Idag kvarstår två gravar från
1935 respektive 1942 med sandbädd och stenram. Gravarna längs
gången i nordväst har alla efterkrigstidens låga vårdar. Bland det
äldre vårdbeståndet är det vanligt med titel, mest förekommande är
hemmansägare och kyrkovärd, vidare finns korpral, fjärdingsman,
sergeant, arkitekt och skogvaktare.

Kvarter B D
Allmän karaktär
Kvarter B har en triangulär form med en stor gullregnsbuske växande
i mitten. Gravarna ligger i rader längs med gångarna och vända
mot dessa. Nordvästra delen är outnyttjad. Kvarter C är i princip
outnyttjat med undantag för en rad längs gången i öster. Kvarter
D består av endast en stor familjegrav i sydvästra hörnet. Terrängen
sluttar svagt åt söder och väster.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet i kvarter B och C består övervägande av låga,
rektangulära vårdar från 1930- till 80-talet. Som regel är deras
formspråk enkelt i modern anda. Materialet utgörs av svart, grå och
röd granit. Somliga av de äldre har haft stenram. Från 1920-talet
finns några få mer högresta vårdar. I västra delen av B ligger ett par
efterkrigstida hällar. De titlar som fi nns är arrendator, hemmansägare
och kommunalordförande. I nordöstra delen av C fi nns två
urngravar från sen tid med små rundade naturstenar. Kvarter D:s
enda grav är Andreas Magnussons i Mjöhult familjegrav, vilken inhägnas
av ett smidesstaket. Inom denna står en stor polerad obelisk
i svart granit jämte två kors i samma material från 1924 respektive
1931 över handlanden Andersson med fru. Vidare fi nns en typisk
låg 1930-talsvård och tre hällar från 1903 55 i svart granit. Ytan
är idag beväxt med gräs, men har ursprungligen troligen varit täckt
med sand.

Kyrkogården har medeltida ursprung, men av detta syns idag inget
ovan mark. Denna kyrkogård var mycket mindre än den nuvarande
och utgjorde det som idag är kyrkogårdens sydöstra del. På denna
kyrkogård hade varje by sin egen gravplats och gravarna var endast
markerade med en jordhög. Ingången till kyrkogården skedde genom
en timrad stiglucka av okänd ålder, 1817 fi nns en uppgift om
att den brädfodrades. 1863 beslutades om en ny kyrkogårdsmur,
vilken lades med sprängd sten från Sandviks säteri. 1877 borttogs
stigluckan och ersattes med grindstolpar och en smidesgrind, tillverkad
av smeden Petter Magnus Heijel i halländska Kinnared. Arbetet
med ordnandet av kyrkogården fortsatte samma år med utjämning
av gravkullarna. För att markera gravarna föreslog kyrkostämman
lämplig gravvård i sten eller trä.
Efter gamla kyrkans brand 1896 uppfördes en ny kyrka strax norr
om kyrkogården 1898 99. I samband med detta utvidgades kyrkogården
åt väster och norr så att den kom att omfatta hela udden.
Arbetet projekterades av Josef Nilsson, Holgryte. Sandade gångar
anlades och ett par hundratal busk- och prydnadsväxter planterades
genom folkskolläraren J Wieslanders försorg. Vid en storm 1969
blåste fl era av de gamla lindarna på kyrkogården ned och träden i
allén ned till sjön rycktes upp med rötterna. 1972 uppsattes fyra
gatlyktor. 1982 asfalterades stora gången fram till kyrkporten.