SÄBRÅ KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - SÄBRÅ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1745, år 1900: 4588, år 1995: 6043

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, tidigast omnämnd 1314 (DS 1946). Från 1647 till 1888 var Säbrå prebendeförsamling först för superintendenten, från 1772 för biskopen (Lundkvist). I socknen finns två biskopsgårdar, den ena från 1814, den andra, som flyttats och nu fungerar som bygdegård, byggd 1780.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den sydöstra delen av landskapet. Kyrkan ligger för sig, centralt i odlingsbygden på en höjd norr om Helgumsån. Terrängen är kuperad och odlingsmarken ligger på sluttningarna. Öster om kyrkan ligger prästgården och i närheten finns en kolerakyrkogård.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING – Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med ett smalare, tresidigt avslutat kor i öster, sakristia på långhusets norra sida och torn i väster.

I. Troligen medeltida stenkyrka, som 1780 hade måtten 32,4 x 12 meter. Vid ryssarnas härjningar 1721 brändes kyrkan, varefter endast det östligaste av de tre valven återstod.

II. Under byggmästare Daniel Hagmans ledning byggdes en ny kyrka som delvis utnyttjade den gamlas murar. Kyrkan, som stod färdig 1759, fick rektangulär plan med sakristia i norr. Västtornet byggdes 1859-60 av Jacob Norin efter ritningar av Ludvig Hedin. Vid arkitekt Albert Thurdins restaurering 1898 tillbyggdes det befintliga koret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR – Vitputsade murar, genombrutna av rundvälvda öppningar, under plåttäckta takfall. Långhus och kor täcks av brutna valmade yttertak. Sakristian har mot norr en barockinspirerad skärmgavel. Tornet har kraftiga hörnlisener samt en flackt bågformad huv, krönt av dubbla lanterniner. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av tre murade valv och har ett brutet valv över koravslutningen. Bänkinredningen är sluten. Vid restaureringen 1898 byttes mycket av inredningen ut. På 1950-talet återplacerades en stor del av den tidigare kasserade inredningen. En altaruppsats utfördes 1747-48 efter ritning av Carl Hårleman, den är nu nedmonterad. Kyrkans predikstol tillverkades 1785 av Johan Edler d ä. Orgelfasaden härrör från 1845. Dopfunten av porfyr i nygotik tillverkades 1899.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1999.

KYRKOMILJÖN -
Socknen ligger i den sydöstra delen av landskapet. Kyrkotomten är belägen centralt i odlingsbygden på en höjd norr om Helgumsån. Terrängen är kuperad och odlingsmarken ligger på sluttningarna. Öster om kyrkan ligger prästgården (ursprungligen biskopsgård där Franz Michael Franzén var den siste som dog här 1847) med tillhörande ekonomibyggnader. Mellan kyrkotomten och prästgården passerar den gamla Norrstigen mot Älandsbro. Norr om prästgården ligger en kyrkogårdsutvidgning i två avdelningar mot öster. (Möjligen påbörjad som kolerakyrkogård)

KYRKOANLÄGGNINGEN

Kyrkotomten

Kyrkotomten har en avlång form i N-S riktning, där den större delen breder ut sig mot N; avgränsad med en kallmurad bogårdsmur i natursten och strax intill/på denna en granhäck i alla väderstreck. Rester av ett äldre smidesräcke m gjutjärnsstolpar finns fr a mot en trädbevuxen ravin i V och i SV. Tomten sluttar mot S, liksom mot N. Gravplatser finns i S, men huvudsakligen mot N. Gravkvarteren är gräsbevuxna, omgärdade av breda grusgångar så att upplevelsen är mera grus och mindre gräs.

Till kyrkotomten från Norrstigen når man genom att passera stigportens två kraftiga murade och slätputsade delar, förbundna med en svartmålad smidesgrind över vilken Carl XIV Johans namnschiffer flätats och förgyllts. Här är vägen asfalterad utmed kyrkobyggnadens södra sida. Ett grindpar ligger avhängda strax intill.

I V intill kyrkobyggnadens vapenhus är tomten utvidgad mot ravinen. Här har ett ett träpanelat och brunmålat bårhus(?) med plåtklätt sadeltak fr ca 1990 placerats och säkrats genom en stödmur i btg; samt N om bårhuset ett något äldre och mindre locklistpanelat och rödmålat förråd. Det har pulpettak belagt med korrugerad plåt och står på en stolpstomme i trä.

Kyrkobyggnaden

Kyrkobyggnaden, som var biskopskyrka fram till 1848, placerades högst på tomten och uppfördes under byggmästare Daniel Hagmans ledning, som delvis utnyttjade den gamlas murar. Kyrkan, som stod färdig 1759, fick då en för Hagman karaktäristisk rektangulär plan med sakristia i norr. Kyrkan är murad med natursten och både utvändigt och invändigt slätputsad. Utvändigt vitmålad, senast 1995. Den murade sockeln bilades bort 1955.

Långhuset är ursprungligen herrgårdsinspirerat. På Hagmanskt manér förlades huvudentrén centralt i S. Den springer fram ur muren, markeras med rusticerad mur i form av horisontella ritser och krönes med en barockinspirerad skärmgavel. Här återfinns årtalet 1759 i förgyllning. Lisener i gavlarna och profilerad takfotslist. Den Hårlemanska förlagan gör sig här påmind än kraftigare än i senare alster. Porten är kopparklädd.

Vid 1800-talets mitt tillbyggdes kyrkan med ett västtorn av Jakob Norin efter ritn av L. Hedin och vid århundradets slut tillkom en polygonal koravslutning. Tornet är murat i gråsten upp till den nedre lanterninen, som är uppförd i trä med utvändigt liggande panel, den övre klädd med galvad plåt. Båda målade i vitt.

Långhuset har fyra stora fönsterhål med sex fönsterlufter, bågformiga avslut. Tornet ett fönster mot N resp S, samt runda fönster mot alla väderstrek utom i Ö. I det västra finns dekorerat glas av samma ålder som de fem i koret. Tornets entréfasad mot V har en minnestavla med inskriften "Tornet bygdt under Carl XV regeringstid år 1860." Förgyllda bokstäver på svartmålad platta.

Kyrkan täcks av ett högt, brutet och valmat yttertak. Sakristian har mot norr en barockinspirerad skärmgavel. Tornet har kraftiga hörnlisener samt en flackt bågformad huv, krönt av dubbla lanterniner. Den översta lanterninen pryds av ett förgyllt kors på en kula. Både långhus och torntak är belagt med kopparplåt från 1967. Högt upp i tornet (några plan över klockan och tornvinden) finns ett utrymme med stänkmålade väggar och väggfasta bänkar. Luckor i trä öppnas mot alla väderstreck. Möjligen har det utnyttjats för avkoppling och utblickar över landskapet.

Vapenhusets golv av polerad kalksten lades in vid 1955-års restaurering då även färgsättningen på dess väggar, liksom f ö även långhus och korväggar målades om i samma ljusa färgton. Den senaste gången väggar och valv målades om var 1994. Vapenhusets tak är försett med oljelasyrbehandlad panel från samma restaureringsperiod.

Kyrkotomten har en avlång form i N-S riktning, där den större delen breder ut sig mot N; avgränsad med en kallmurad bogårdsmur i natursten och strax intill/på denna en granhäck i alla väderstreck. Rester av ett äldre smidesräcke m gjutjärnsstolpar finns fr a mot en trädbevuxen ravin i V och i SV. Tomten sluttar mot S, liksom mot N. Gravplatser finns i S, men huvudsakligen mot N. Gravkvarteren är gräsbevuxna, omgärdade av breda grusgångar så att upplevelsen är mera grus och mindre gräs.

Till kyrkotomten från Norrstigen når man genom att passera stigportens två kraftiga murade och slätputsade delar, förbundna med en svartmålad smidesgrind över vilken Carl XIV Johans namnschiffer flätats och förgyllts. Här är vägen asfalterad utmed kyrkobyggnadens södra sida. Ett grindpar ligger avhängda strax intill.

I V intill kyrkobyggnadens vapenhus är tomten utvidgad mot ravinen. Här har ett ett träpanelat och brunmålat bårhus(?) med plåtklätt sadeltak fr ca 1990 placerats och säkrats genom en stödmur i btg; samt N om bårhuset ett något äldre och mindre locklistpanelat och rödmålat förråd. Det har pulpettak belagt med korrugerad plåt och står på en stolpstomme i trä.