Herrberga är en medeltida socken. En medeltida stenkyrka föregick dagens kyrka. 1795-1797 uppfördes den nuvarande kyrkan, troligen i stort sett på samma plats som den äldre kyrkan. Kyrkans planlösning är ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor av samma bredd. Sakristian ligger mitt på norra långväggen och i väster står tornet, som avslutas av en klockformad huv med kvadratisk lanternin. Kyrkan har en gustaviansk karaktär. Fasaderna är spritputsade med slätputsade hörn och omfattningar och avfärgad i brutet vitt. Det höga, valmade kyrktaket är skivtäckt med kopparplåt och torntaket samt lanterninens svängda tak är täckt med stavspån. Fönstren är rundbågiga med karmar och spröjs av trä. Ingångar finns i väster via tornet och på södra långsidan. Även interiören med sitt stickbågiga tunnvalv och kraftiga taklist har en gustaviansk karaktär.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården runt Herrberga kyrka är relativt liten och omgärdas av en kallmurad stödmur av gråsten. Ingångar med dubbelgrindar i järnsmide finns i söder och öster. Grindstolparna är av röd kalksten. Karaktären är huvudsakligen "ombonad" genom det lilla formatet och rygghäckarna. Häckarna är inte så höga men delar in kyrkogården rumsligt. Kyrkogården saknar en enhetlig trädkrans. Enstaka askar och lönnar är bevarade. I kyrkogårdens nordvästra hörn finns tio stycken grusgravar omgärdade med måbärshäckar. På båda sidor om mittgången till kyrkans sydportal finns det grusgravar täckta med fingrus och omgärdade med ligusterhäckar eller stenramar. Bland gravvårdarna märks några högre, polerade granitvårdar från tidigt 1900-tal samt en marmorvård från andra delen av 1800-talet. Värt att notera är att det inte finns någon gravvård med titeln "mjölnare". Detta med tanke på att den stora kvarnbyn Öjebro ligger inom socknens gränser. Bland de undanställda "museivårdarna" finns ett kors i gjutjärn och en kalkstensvård från tidigt 1700-tal.
HERRBERGA KYRKOGÅRD
Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering
Herrberga församling
Mjölby kommun
Linköpings stift
Östergötlands län
INLEDNING
Bakgrund
Ur kulturhistorisk synpunkt är kyrkogårdar och begravningsplatser bärare av en stor mängd information och de här platserna ger anledning till frågor av olika slag. Vad är typiskt för våra kyrkogårdar när det gäller vegetation, omgärdningar, gångar, gravvårdar m m och finns det några regionala skillnader? Vad har varit gängse bruk under olika tider och vad kan vi få för historisk information bara av att gå på en kyrkogård? Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering.
På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen av kyrkogårdar/begravningsplatser inom den del av stiftet som ligger inom Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2002. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport.
Syfte
De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är:
- att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkogårdarnas och begravningsplatsernas kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården
- att ge ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkogårdarna/begravningsplatserna och ett underlag för vård- och underhållsplaner
- att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrkogården/begravningsplatsen samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkogårdar/begravningsplatser i stiftet från 2000-talets första decennium.
- att ge ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning.
Kulturminneslagen och begravningslagen
Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen.) Begravningslagen (SFS 1990:1144)
säger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: "Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats".
Kulturhistorisk bedömning
Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, om en familj, om stilhistoria och om begravningstraditioner. I rapporten anges exempel på typer av gravvårdar som utifrån olika grunder bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning. Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande, t ex material och konstnärlig utformning eller ett lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning.
Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Kalmar, Östergötland och Jönköping samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till dels varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och i övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning.
Inventeringens uppläggning och rapport
Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav ett antal bilder presenteras i rapporten. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se).
Fältarbete och rapport har utförts av antikvarie Anita Löfgren Ek, Östergötlands länsmuseum. Rapporten finns tillgänglig på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet.
HERRBERGA KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i ett öppet, svagt kuperat landskap med mycket åkermark. Kyrkogården har en nord/sydlig riktning, som förstärks av det parkliknande området i söder. Kyrkan ligger centralt placerad i väst/östlig riktning på kyrkogården. Antalet gravar är dock starkt koncentrerat till kyrkogårdens södra, västra och östra delar.
Kyrkogårdens omgivning
Herrberga kyrka med omgivande kyrkogård ligger på en svagt markerad höjdplatå i öppen jordbruksbygd.
Sydväst och väster om kyrkan ligger Herrberga Västersödergård. Bostadshuset är en parstuga från tidigt 1800-tal i två våningar. Norr härom finns en grusad parkeringsplats till kyrkan och en panelad, rödfärgad mindre ekonomibyggnad som hör till kyrkan. Den tillkom i samband med kyrkans restaurering på 1970-talet. Norr om parkeringen ligger en sentida villa. En mindre grusväg löper norr om kyrkan och här ligger byggnaden "Klippan" från 1846. Den fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1901. Byggnaden har bl a tjänstgjort som skola och möbelverkstad. Fasaderna har faluröd liggande fasspontpanel. Här ligger också gamla sockenstugan från slutet av 1700-talet med faluröda locklistpanelade fasader. Öster om kyrkan ligger missionshuset från 1907 med en fasadbeklädnad av grå eternitplattor. Norr om missionshuset ligger gårdsbebyggelsen till "Midt i byn" och i söder villan Dalhem som har fasader klädda med brunmålad locklistpanel. Söder om kyrkan och kyrkogården finns en triangelformad parkartad yta som smalnar av i söder. Här växer höga almar och lindar och en grusgång leder fram till södra grinden. Längst i söder står två grindstolpar av granit och här finns också en vattenpump. Denna triangelform har bildats av anslutande vägar och finns bl a på en arealavmätningskarta från 1708. Utanför södra kyrkogårdsmuren står den avbrutna delen av en runsten. Äldre sockenbeskrivningar nämner runstensfragment som tröskelsten till kyrkan och inmurat i kyrkväggen.
Herrberga kyrka
En medeltida stenkyrka föregick dagens kyrka. 1795-1797 uppfördes den nuvarande kyrkan, troligen i stort sett på samma plats som den äldre kyrkan. Kyrkans planlösning är ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor av samma bredd. Sakristian ligger mitt på norra långväggen och i väster står tornet som avslutas med en klockformad huv med kvadratisk lanternin. Kyrkan har en gustaviansk karaktär. Fasaderna är spritputsade med slätputsade hörn och omfattningar och avfärgad i brutet vitt. Det höga, valmade kyrktaket är skivtäckt med kopparplåt och torntaket samt lanterninens svängda tak är täckt med stavspån. Fönstren är rundbågiga med karmar och spröjs av trä. Ingångar finns i väster via tornet och på södra långsidan. Även interiören med sitt stickbågiga tunnvalv och kraftiga taklist har en gustaviansk karaktär.
Kyrkogårdens historik
Redan på en arealavmätningskarta över Herrberga från 1708 finns det triangelformade området söder om kyrkogården utritat. Kyrkan är ritad utan torn, med ett kors på vardera gavelspets. Den medeltida kyrkan var tornlös, men om det funnits kors på gavelspetsarna är osäkert - det kan röra sig om ett sätt att markera kyrkobyggnad. Även storskifteskartan för Herrberga by från 1771 visar kyrkobyggnaden på samma sätt samt det triangelformade området.
År 1839 upprättades en karta för laga skifte av Herrberga by. Kyrkogården är något rektangulär i nord/sydlig riktning, liksom idag. Inga ingångar är markerade, utom möjligen en i söder. Det triangelformade området är tydligt. Vid delning 1899 upprättades en karta över en samfälld plan som kallades Svinvallen till Herrberga kyrkoby. På kyrkogården syns en byggnad i nordöstra hörnet och där står en byggnad även idag.
I en sockenbeskrivning av C F Broocman från 1760 står nämnt att kyrkans klockor hänger i en klockstapel och att det finns en runsten i kyrkomuren.
I P D Widegrens beskrivning från början av 1800-talet står det att runstenen blev lagd som tröskel vid västra dörren, när nya kyrkan byggdes. Genom trampning har de redan så ofullständiga runorna blivit utnötta. 1918 skriver Anton Ridderstad att en runsten är inrappad i västra kyrkväggens sydvästra hörn. Den andra (runstenen) var förr i västra dörrtröskeln, nu i kyrkogårdsmuren. Enligt Ridderstad har det antytts att den utanför södra kyrkdörren belägna flata hällen möjligtvis även kan innehålla runor.
I kyrkan finns en karta från 1896 som visar grusgång längst i norr med en gång från sakristian. Norr om kyrkan var det gräs närmast kyrkan. En grusgång gick ut genom grinden nordöst om koret. Området med dagens gravplatsnummer 261-304, norr om kyrkan, var inte helt utlagt till gravar.
I Östgöta Correspondenten den 26 september 1914 står: "Omkransad af imponerande askar, ter sig Herrberga kyrka i sitt nya skick synnerligen vacker."
I en tidningsartikel, troligen från 1951 står: "Som redan antytts har griftegården i Herrberga omgestaltats, och nu är den utomordentligt vacker med en slösande rikedom på blommor. Ett prydligt gravkapell har iordningställts i en gammal bod, som har inretts med kalkstensplattor och försetts med altare &&."
1977 färdigställdes ekonomibyggnaden väster om kyrkogården.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är inte indelad i kvarter. Vid inventeringen har den indelats i tre olika områden: 1-106, 107-235 och 236-340.
Område 107-235 från sydväst.
Allmän karaktär
Kyrkogården runt Herrberga kyrka är relativt liten. Karaktären är huvudsakligen "ombonad" genom det lilla formatet och rygghäckarna. Häckarna är inte så höga men delar in kyrkogården rumsligt. Kyrkogården saknar en enhetlig trädkrans. Enstaka askar och lönnar är bevarade. I kyrkogårdens nordvästra hörn finns tio stycken grusgravar omgärdade med måbärshäckar. På båda sidor om mittgången till kyrkans sydportal finns det grusgravar täckta med fingrus och omgärdade med ligusterhäckar eller stenramar.
Omgärdning
Västra muren: ca 0,8-1,0 m hög kallmurad mur av ca 0,2-0,5 m stora gråstenar i ca tre oregelbundna skift. I muren finns även inkilad småsten. Muren uppvisar en del skador. Kyrkogården ligger i liv med murkrönet. Gräs och sedum växer på krönet.
Norra muren: ca 0,8 m hög kallmurad mur av ca 0,3-0,8 m stora stenar. Muren ger ett oregelbundet intryck och har rasat i vissa partier. Kyrkogården är släntad mot muren.
Östra muren: ca 0,5-0,8 m hög kallmurad mur med ca 0,4-1,0 m stora gråstenar i oregelbundna skift. I muren finns inkilad gråsten. Kyrkogården är svagt släntad mot muren.
Södra muren: ca 1,2 m hög kallmurad mur av 0,3-1,0 m stora gråstenar i oregelbundna skift med inkilad småsten. I muren finns bindringar på utsidan. Öster om grinden är kyrkogården svagt släntad mot muren, men den västra delen är i liv med murkrönet.
Ingångar
Nordväst: öppning i murhörnet.
Nordöst: muröppning invid gravkapellet.
Öster: dubbelgrind i järnsmide med runda, smala spjälor. Konkavt svängd överdel med bladranka. Grindstolparna av röd kalksten har rektangulär genomskärning och välvt krön. I den södra grindstolpen finns två avbrutna järntenar mitt på stolpen.
Söder: dubbelgrind i järnsmide med runda, smala spjälor. Konkavt svängd överdel med bladranka (något annat utförande än östra grinden). Grindstolparna av röd kalksten har rektangulär genomskärning och välvt krön. De skivas delvis.
Vegetation
Kyrkogården saknar en enhetlig trädkrans.
Väster: en hög ask i trädkransen.
Norr: en ask och tre lönnar i trädkransen.
Söder: två Ornäsbjörkar flankerar grinden.
På den terrasserade delen i nordöst står en alm och en björk. En alm växer även på gräsytan norr om kyrkan. Innanför muren växer en tujahäck i väster och syrénhäckar i norr, öster och söder. Övrigt häckmaterial är tuja, ölandstok och rosenspiréa. Gravomgärdningarna utgörs av måbär- och ligusterhäckar. Söder om kyrktornet växer en hög spiréa och forsythia. På kyrkogården finns även andra typer av prydnadsbuskar.
Gångsystem
En grusgång går runt kyrkan. Utlöpare av gången går till muröppningen i nordväst samt gravkapellet och grinden i nordöst/öst. En grusgång går runt södra delen av kyrkogården med en mittgång från den södra grinden till kyrkans sydportal.
Gravvårdstyper
I kyrkogårdens nordvästra hörn finns tio stycken grusgravar omgärdade med måbärshäckar. På båda sidor om mittgången till kyrkans sydportal finns det grusgravar täckta med fingrus och omgärdade med ligusterhäckar eller stenramar. Bland gravvårdarna märks några högre, polerade granitvårdar från tidigt 1900-tal samt en marmorvård från andra delen av 1800-talet. Värt att notera är att det inte finns någon gravvård med titeln "mjölnare". Detta med tanke på att den stora kvarnbyn Öjebro ligger inom socknens gränser. Bland de undanställda "museivårdarna" finns ett kors i gjutjärn och en kalkstensvård från tidigt 1700-tal.
Minneslund
-
Byggnader
I kyrkogårdens nordöstra hörn, delvis på muren, står ett gravkapell med spritputsade fasader som är avfärgade i vitt liksom de släta knutarna. Sadeltaket är täckt med enkupiga, röda betongpannor. Fönsterlucka och dörr i öster har liggande pärlspontad panel och en dubbeldörr i väster är klädd med fiskbensmönstrad panel.
Övrigt
Innanför norra kyrkogårdsmuren står 15 "museivårdar" uppställda, se Gravvårdstyper.
Utanför södra kyrkogårdsmuren, invid grinden, står den avbrutna nedre delen av en runsten, Raä fornl nr 9.
Belysning med gatlyktor i äldre modell. Enkla, bruna parkbänkar.
Kulturhistorisk bedömning
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de grus- eller sandtäckta gravanläggningarna med omgärdning av häckar eller stenramar. De är belägna utmed gångarna, på sådana platser som vanligen var avsedda just för de köpta, mer påkostade gravarna. Kyrkogårdens slutna karaktär är också mycket värdefull. Ett kulturhistoriskt värde finns även i enskilda gravvårdar. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Herrberga är det avsaknad av titeln "mjölnare" som är mest iögonenfallande, med tanke på kvarnbyn Öjebro. På gravvårdarna förekommer bl a titlar som lantbrukare och övermaskinist (kraftverket i Öjebro). Många titlar har kyrklig anknytning. Två av "museivårdarna" har titlar: daneman och rusthållaren. Resterna av en äldre trädkrans utgörs av några askar. Det triangelformade området söder om kyrkogården har ett bevarandevärde bl a genom sin mycket långa kontinuitet.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
