BJÄLBO KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Den ursprungliga kyrkogården i Bjälbo var belägen norr om den nuvarande, i området
mellan lärarbostaden och den nuvarande kyrkogården. Den äldsta kyrkan påträffades ,
som konstaterats ovan, 1982 vid en arkeologisk undersökning intill det i norr stående
garaget. I detta område påträffades 1952 men även tidigare flera medeltida gravar i
kalkstenskistor.
Denna äldsta kyrkogård kom, trots att kyrkan nybyggts längre söderut i slutet av 1100-
talet att kvarstå i bruk. Den var ända till 1786 en del av den nuvarande kyrkogården och
var fram till 1800-talets början omgiven av en bogårdsmur. Den gamla kyrkogården är
registrerad som fast fornlämning (Bjälbo sn nr 17) och dess gränser sammanfaller med
nuvarande fastighetsgränser (skrivelse från Jan Eriksson, Östergötlands länsmuseum
1986.07.08 diarienummer 195/86).
Troligen har den nuvarande kyrkogården tillkommit i samband med att den nya kyrkan
byggts. De två kyrkogårdarna bör då ha varit anslutna till varandra.
Från 16- och 1700-talets kyrkogård finns tre kalkstensvårdar bevarade, vilka ställts som
museivårdar i den nordvästra hörnet av den nuvarande kyrkogården. Också det
nuvarande koret finns ett antal 1600-talsvårdar i behåll. En av dem är lagd över
Elisabeth von Stösloffs och en till henne nära anförvants gravar. Hon skänkte 1676 en
av de ännu brukade ljuskronorna till kyrkan.
Widegren skriver om kyrkogården 1817 att den tidigare varit en av de största i länet 303
x 105 alnar), men att man 1786 avhägnat den norra delen, alltså gamla kyrkogården,
och lagt den till äng under brukningrätt av komministrarna i Skänninge. På flygbilden
från 1935 nedan syns den dock fortfarande ha utpräglad kyrkogårdskaraktär med
bevarad trädkrans.
Ytterligare en äldre museivård har bevarats och står bakom koret. Den restes 1849 över
riksdagsmannen Lars Jönsson i Sjuntorp.
Den nuvarande planen över kyrkogården visar ännu starka spår av det sena 1800-talets
och tidiga 1900-talets ståndssamhälle. Gravplatserna längs kyrkogårdsmuren och i
utkanterna av de inre kvarteren är mycket stora och har alla säkert rymt köpegravar med
grusläggning, järnkedjor med mera, vilka skymtar på flygfotot från 1935 ovan.
Gravplatserna i de inre kvarteren är betydligt mindre och i det sydöstra inre området inte
ens numrerade. I denna del syns på fotona från 1935 och 1928 ovan bara en enkel
gräsmatta. Möjligen var området inte i bruk för begravningar, möjligen rymde det en
allmän linje med låga eller liggande gravstenar.
Mycket lite av denna ståndsindelade kyrkogård återstår idag. De flesta av de stora
grusbelagda gravarna är borttagna liksom flertalet äldre gravstenar. Detta verkar ha skett
ca 195060, att döma av de stenar som står på plats idag, samtidigt som liknande
arbeten utfördes på begravningsplatsen i Skänninge.

Bjälbo är en medeltida socken och där fanns under 1100- och 1200-talen folkungaättens huvudgård. 100 meter norr om den nuvarande kyrkan har man vid arkeologiska utgrävningar påträffat grunderna till en stavkyrka. Den nuvarande stenkyrkan uppfördes ursprungligen under 1100-talets första hälft med ett rektangulärt långhus och smalare absidkor. Det imponerande tornet, som är daterat till 1220 enligt dendrokronologiska undersökningar, är ovanligt brett och kraftigt. Under 1780-talet revs det medeltida koret och absiden. Kyrkan fick då sin nuvarande utformning med ett rundat korparti, stora rundbågiga fönsteröppningar och ett högt spåntäckt sadeltak som är valmat i öster. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Kyrkomiljön utgör område av riksintresse för kulturmiljövården.

SOCKNEN
Bjälbo är en medeltida socken. Den är en utpräglad jordbrukssocken och tillhör naturgeografiskt det område som hör till Vadstenaslätten. Huvudnäringen har varit jordbruk. I 1872 års kalender för Östergötland uppges även flera brännerier och kvarnar och ett tegelbruk vid Sjuntorp. Socknens större gårdar är belägna i Bjälbo by, som är belägen i kyrkans omedelbara närhet. Järnvägen mellan Skänninge och Väderstad öppnades för trafik 1913 med stationer i Bjälbo by och vid Marstad. Den är sedan 1954 nedlagd.

Bjälbo kyrka
Bjälbo kyrka har en synnerligen intressant historia som endast kan återges i korta drag
på denna plats.
Bjälbo var under 1100- och 1200-talen folkungaättens stamgods. Såväl Birger Jarl själv,
hans far Magnus Minnesköld och farbror jarlen Birger Brosa kan knytas hit. Godset är
omtalat i flera medeltida diplom och en rad viktiga historiska händelser kan knytas till
Bjälbo.

1353 skänkte kung Magnus Eriksson patronatsrätten över Bjälbo kyrka till S:ta Ingrids
nunnekloster i Skänninge och 1358 skänkte hans mor Ingeborg hela sin egendom i
Bjälbo till samma kloster. 1527 drogs klostrets egendomar in till Kronan och
Bjälbogårdarna blev kronogårdar.
Den ursprungliga kyrkan i Bjälbo var belägen cirka 50 m norr om den nuvarande. Denna
plats ligger nära åsens högsta höjd. Vid uppförandet av stallar och garage påträffades
här i seklets början flera gravar lagda med kalkstenshällar vilka tyvärr aldrig
dokumenterades. 1952 påträffades ytterligare en, denna gång med en runristad häll som
lock.
Graven undersöktes samma år av Anders Lindahl och runristningen av Sven B F
Jansson. Det kunde konstateras att hällen ursprungligen tillhört ett så kallat
eskilstunakistemonument, men att den tillhuggits för att passa den aktuella gravens
snävare proportioner. Detta hade tyvärr inneburit att större delen av runslingan skadats
och var oläslig. Jansson kunde endast läsa två personnamn
..torbiarntorgeir. dvs .Torbjörn.Torger Hällen har tagits till
vara och ligger nu i vapenhuset i tornets bottenvåning.
Vid Östergötlands länsmuseums forskningsprojekt kring Bjälbo 198082 gjordes en
provundersökning intill det kvarstående garaget på platsen. Härvid påträffades delar till
vad som bör ha varit en äldre stenkyrkas grundplan. Det kyrkstall som tidigare stod på
platsen hade skadat kyrkans grundmurar. Den 1952 påträffade gravkistan återfanns och
befanns ligga på paradplats i den lilla kyrkans kor. Det är därför troligt att graven ifråga
tillhör kyrkans patronatsinnehavare eller stiftare (Mats Gilstring muntl).
Det kan därför konstateras att den äldsta kyrkan legat på denna plats. Vilket skulle
kunna förklara den relativt sena dateringen på den stående medeltida kyrkan.
Denna äldsta kyrka bör ha haft en kyrkogård som sträckt sig åtminstone över den
kvadratiska planen mellan den gamla och den nuvarande kyrkans område.
Den nuvarande kyrkan anses ursprungligen ha varit uppförd under första hälften av
1100-tal. Tornet har ansetts tillkommet strax därefter (ca 117085). I samband med
renoveringen av tornet 1981 utförde länsmuseet en murverksdokumentation och en
arkeologisk undersökning. Ett flertal fynd gjordes varav ett representativt urval visas i
utställningen i tornet. Denna undersökning visade att kyrktornet brunnit kraftigt under
tidigt 1200 tal och att den i tornet iordningställda bostadsvåningen aldrig kommit att
återuppbyggas. Dateringen bygger på fyndet av ett myntskåp i den så kallade Ingrid
Ulvas kammare.

Dendroprover från tornet tagna 1996 och analyserade vid Nationalmuseet i Köpenhamn
visar dateringar av tornets tillkomst runt 1220. Dateringen motsäger därmed de på
arkeologisk väg uppnådda resultaten om tornets ålder. Kanske dessa dateringar istället
daterar en ombyggnadsfas efter branden.

År 1786 revs den ursprungliga kyrkan med vapenhuset, dock inte tornet, sakristian samt
norra och västra väggarna, för att ge plats för den moderna nya kyrkan. Det är den som
finns kvar idag.
Ett vapenhus inreddes samtidigt i tornets nedersta våning med ingång från väster. Dit
forslades också den ursprungliga smidesbeslagna porten (se rapportens framsida).
Sannolikt har denna varit placerad mellan vapenhuset och långhusets södra ingång.
Tidigare renoveringar av kyrkan utfördes bland annat 1935 och 1962.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är relativt liten och består endast av ett enda kvarter.

Allmän karaktär
Bjälbo kyrkogård är en liten landskyrkogård i markerad sluttning mot söder. Den har en
pampig ingång från väster till Bjälbotornet mellan två höga runstenar. Tre äldre
kalkstensvårdar från 1600-talet är undanställda norr om runstenarna. Kyrkogården
präglas av trädkrans mur och häcksystem kring gravraderna i söder.

Omgärdning
Kyrkogården omges av kyrkmur på alla sidor. Muren är kallmurad och av gråsten.
Insidan är släntad och gräsbeväxt. Murningstekniken varierar.
Omgärdningen består också av en trädkrans (se vegetation) och bitvis i buskvegetation,
se samma kapitel.
Västra muren: består av lätt tillpassad och utvald natursten. Dessa är individuellt
inpassade i muren. Enstaka kalksten ingår också, främst som kilsten. Av utseendet att
döma ingår på sina ställen sönderslagna äldre kalkgravstenar också i muren. Muren är
på insidan släntad med grässlänt. Höjd ca 1 m.
Norra muren: är lika den västra.
Östra muren: är lika den västra och norra.
Södra muren: väster om södra ingången består muren av sprängd fyrkantig sten i tre
skift (ca 1 m hög). Öster om samma ingång är muren lika den västra. Samma släntning
finns på insidan.

Ingångar
Väster: huvudingången finns i väster, mitt för Bjälbotornet. Den består av en
smidespargrind mellan huggna breda kalkstensstolpar. Grinden är ornerad med
smidesornament i form av spiraler och bågar. I ornamentiken på grindens överstycke
står årtalet 1926 på båda halvorna. Grinden är en kopia av den som står vid södra
ingången.
Nordväst: i NV finns i grusgångens fortsättning över till allén en enklare gång över
murkrönet. Den består av 8 kalkstensplattor liggande i mursläntningen som leder upp
till murkrönet och två klivstenar på utsidan.
Öster: motsvarade övergång finns också ut till betesmarken i norra delen av östra
muren. Också här leder 8 kalkplattor upp till murkrönet. På utsidan finns dock en trappa
(ca 1 m bred) bestående av 7 steg i kalksten. Kring trappan finns ett specialarrangemang
i trä och fårstängsel med en liten grind i trä. Trappräcke av enkelt obehandlat trä.
Arrangemanget är tydligt av tillfällig art.
Söder: södra ingången består av en likadan grind som i väster. Den är dock daterad till
1818. Grindstolparna är lika men aningen smalare än i V. Fram till grinden leder en
trappa av 5 trappsteg av kalksten.

Vegetation
Runt kyrkogården finns en markerad trädkrans huvudsakligen bestående av högt
uppvuxna träd på alla sidor.
I väster: 1 hög lind och söder om ingången 2 unga aspar och ytterligare 1 lind.
I norr: 5 höga lindar.
I öster: 6 höga lindar och 1 alm.
I söder: 6 höga lindar.
Dessutom finns på kyrkogårdsmuren under träden också system av högre buskar.
I väster: 4 exemplar av sibirisk ärtbuske norr om huvudgrinden och 2 söder om
densamma. Utanför kyrkogårdsmuren söder om huvudingången står dessutom 6
äppelträd och en högre häggmispel.
I söder: längs södra muren står från väster räknat 2 st höga misplar, 3 st exemplar av
sibirisk ärtbuske därefter följer grinden och 1 mispel, 2 sibiriska ärtbuskar och slutligen
5 misplar fram till sydvästra hörnet.
På norra halvan av kyrkogården finns en vinklad häck av ölandstok med start norr om
kyrkan. Här löper den i östvästlig riktning mellan de två inre gravraderna och är ca 1,2
m hög. En mindre öppning finns i häcken alldeles intill det vinklade hörnet. Efter
öppningen ersätts ölandstoken av en låg och ojämnt växt liguster som utgör den
sydöstra vinkeln av häcken.
Den södra delen av kyrkogården delas av huvudgången från söder i två halvor. Den
västra av dessa halvor har ett sammanhållet häcksystem. Häckarna består av ca 1,2 m
hög ölandstok. Utom den sydligaste spjälan som består av en lika hög tuja.
Den östra halvan har ett häcksystem med en 1,2 m hög ölandstok i vinkel innanför den
yttersta gravraden i norr och väster. Mellan gravarna löper tre häcksystem i nordsydlig
riktning. Räknat från väster två ojämna ligusterhäckar med varierande höjd mellan 0,2
och 1 m. Därefter en mellan 0,3 och 1 m hög oxbärshäck.

Gångsystem
Alla grusgångar består av naturgrus. Huvudgången går från södra grinden till
sydportalen. En kringgående grusgång som lämnar den yttersta gravraden fri löper runt
hela kyrkogården. Denna vidgas framför västportalen till en grusplan som sträcker sig
fram till västra grinden.

Gravvårdstyper
Större delen av de äldre gravvårdarna är utbytta från ca 1960 och framåt och mycket lite
återstår av äldre strukturer. Bland de kvarstående äldre vårdarna märks ett par höga
smala vårdar längst i söder och ett par kalkstensliggare i NÖ hörnet. Rester efter allmän
linje i de onumrerade gravarna i SÖ delen av kyrkogården.

Minneslund
-

Övrigt
Två bevarade runstenar står på ömse sidor av ingången i väster. En av dessa, ÖG 66, är
försedd med ett kors och texten
Ikiualtr:risthi:stin:thisi:eftir:stuffalt:bruthur:sin:suain:halkuthamn:i It:ik:anti
Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en förträfflig yngling, son till
Spjallbonde till ätten, men jag fullbordade den.
Den andra, utan kristet kors, ÖG 64.
trikiar:riscthu:stin:thisi:aft:kribkilta:sin:lufi:rist:runar:thisi:iuta:sunu
Drängar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son; Love ristade runorna.
Omnämnandet av ett handelsgille är intressant. Förutom Bjälbostenen förekommer detta
endast på en sten vid kyrkan i Törnevalla mellan Norrköping och Linköping och två
stenar från Sigtuna stad. Detta talar för att här funnits en viktig handelsplats under
vikingatid.
Ytterligare en fragmentarisk sten, ÖG 65, är känd från kyrkan men är numera
försvunnen.
Et:hhakua:kuml:iftir..nhilti:kunu:sin:ak.
Lät hugga minnesvården efter (Rag)nhild sin hustru g(ud hjälpe hennes själ).
I vapenhuset ligger dessutom den ovan nämnda runhällen från den gamla kyrkan.

FÖRSAMLING 1995 - BJÄLBO

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 611, 1900: 768, 1995: 252

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Folkungaättens stamgods. Kyrkan ligger vid ett vägkors ca 10 km nordväst om Mjölby på en i terrängen tydligt markerad större moränformation. Från platsen har man en magnifik utblick över Vadstenaslättens centrala delar. Miljön runt kyrkan består av ett parklandskap tillhörande några större gårdar samt några skolbyggnader. Den är klassad som riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta kyrkan har varit av trä. Kyrkan har haft en syllkonstruktion (utan jordgrävda stolpar) samt golv av kalkbruk. Långhuset har varit 6 meter långt och cirka 5,5 meter brett och koret cirka 3 x 3 meter. Framför triumfbågen fanns en grav som var täckt av en runristad häll av Eskilstunatyp. Brunnen, och därefter ersatt med en ny kyrka på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rundat korparti (altarväggen dock rak), sakristia i norr och västtorn. I väster återstår betydande delar av en kyrka från äldre medeltid, ursprungligen med absidkor i öster. Det kraftiga västtornet tillkom något senare. I synnerhet det tornet utmärks av en rik rumsindelning i flera våningar och kan ha haft försvarsfunktion, vilket också den i övrigt robusta karaktären tycks peka mot. Medeltidskyrkan hade också vapenhus och sakristia av sten. Delar av sakristian ingår möjligen i den nuvarande. Korpartiets nuvarande utformning härrör från 1786-88, då kyrkan byggdes om av Casper Seurling, stiftsbyggmästaren. Då revs också de troligen medeltida valven.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vitputsade fasader. Långhuset och sakristian har enkla sadeltak, medan koret har valmat sadeltak. Tornet har en tälthuv. Yttertaken är spåntäckta. Tornet har små parställda ljudöppningar. Långhusväggen bryts upp av stora rundbågade fönsteröppningar. Ingång till kyrkorummet sker från väster, samt mitt på sydsidan där den nedre delen av mittfönstret fått ge plats åt dörren. Korets två rundbågefönster är igensatta på insidan. Långhus och kor täcks invändigt av ett plant trätak med antydan till spegelvalv, vilande på en kraftig profilerad taklist. Väggarna är vitputsade. Korets golv är något upphöjt och täckt med sten, äldre gravhällar. Dopfunten, från 1658, och läktaren, gjord av S G Stoltz 1760, härrör från tiden före ombyggnaden. Altartavlan, målad av Per Hörberg 1810, har en förgylld inramning i klassicerande stil krönt av en strålsol. Den åttkantiga predikstolen har oklar datering. Orgelfasaden är från 1882. Bänkkvarteren är slutna.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.