BLOMSKOGS KYRKA

KYRKOMILJÖN - En väggplanka och en drakslingeornerad portalomfattning bevarade från Blomskogs första kyrka visar att denna med största sannolikhet var en stavkyrka som kan dateras till 1100-talet. Den låg troligtvis på samma plats vid Blomskogstjärnets östra strand som den på 1600-talet i timmer byggda kyrkan. 1600-talskyrkan utökades flera gånger och hade formen av en korskyrka då den brann ned 1923. En ny kyrka uppfördes 1929 i putsat tegel ett par hundra meter öster om den gamla kyrkplatsen. Under kyrkans sakristia invigdes 1954 ett bårrum. Ett timrat förråd och ett pumphus står norr om kyrkogårdens äldre delar och utanför kyrkogården i nordöst finns en redskapsbod.
En minnessten är rest där den gamla kyrkan stod. Kring denna och tätt intill Blomskogstjärnet ligger den gamla kyrkogården av sannolikt medeltida ursprung. Utvidgningar och uppfyllningar av kyrkogården har skett men den första dokumenterade utvidgningen företogs 1931 österut från den gamla kyrkplatsen fram till den järnväg som går genom området. Genom utvidgningen 1965 från järnvägen och österut mot kyrkan kom järnvägen att gå rakt genom kyrkogården. De båda utvidgningarna förbinds av en bred mittgång som mot banvallen har järngrindar mellan portstolpar av fogad sten. Den senaste utvidgningen företogs norr om kyrkan 1985. Den ritades av landskapsarkitekt Gudrun Eldh, Karlstad och innefattar förutom minneslund också urngravsområde. Området närmast kyrkan används inte för begravningar utan är anlagt som park. Avlägsnande av gravramar har skett vid renoveringar och fortlöpande sedan 1970-talet.
KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården lutar från det högst belägna området vid kyrkan i öster ned mot tjärnet i väster. Begravningsmarken på 1965 års utvidgning har fyllts upp och ligger högre än mittgången och omgivande partier. Den äldsta delen i väster är lätt välvd. Kyrkogården delas av den nord-sydligt gående järnvägen. Kyrkogården gränsar till väg och gärden i söder, Blomskogstjärnet i väster, gärden i norr och parkeringsplats i öster. Platsens äldre delar omgärdas av stödmur i norr och söder. I väster mot vattnet där slänten är fylld med naturliga stenblock är en del av den gamla muren synlig. Den yngre delen och parkområdet kring kyrkan har ett stycke oxelhäck i norra gränsen och i den södra dels stenmur med oxelhäck, dels stenstolpar med kätting. Mot järnvägen avgränsas platsen med staket och mot parkeringsplatsen med en trädrad.
Trädbeståndet är varierat, i synnerhet på de äldre delarna. Förutom björkar längs murarna och strandkanten förekommer lind, rönn, pil, oxel, lönn och poppel. På den yngsta delen och vid kyrkan växer björkar både spritt och längs staketet mot järnvägen. En stor ädelgran står strax nordväst om kyrkan. Utöver tidigare nämnda gränshäckar av oxel finns kvartershäckar av oxbär på 1965 års utvidgning. På äldsta delen och på 1931 års utvidgning förekommer endast grusgångar och på 1965 och 1985 års utvidgningar och runt kyrkan även plattgångar. I samband med utvidgningen 1985 anlades också rabatter kring kyrkan. Dessa förstärker parkintrycket runt kyrkan. Sedan flertalet grusgravar såtts igen återstår endast en handfull. Av dem är en hägnad med järnstaket och en med stenstolpar och järnkätting. Den äldsta gravstenen finns sydöst om minnesstenen över den gamla kyrkan och bär jämte grekiskt kors och initialer årtalet 1746 på ena och 1814 på andra sidan. Stenen är smal och grovt huggen. Ett antal gravstenar från 1800-talets början står längs kanten i nordväst och längre söderut finns två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets mitt.
Ett av Värmlands få bevarade gravmonument från medeltiden finns i kyrkans vapenhus. Det är en täckhäll vars översida är utformad som ett tak med låg resning och ornerad med latinskt repstavskors i relief. Hällen låg tidigare som trappsten vid gamla kyrkan. I kyrkan förvaras även sjutton smidda järnkors, de flesta från 1700-talet.

FÖRSAMLING 1995 - BLOMSKOG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1036, 1900: 1962, 1995: 570

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkplatsen ligger i en sluttning ovanför Blomskogstjärnet i utkanten av odlingsbygden i Västvärmlands jordbruksområden sydväst om Årjäng i gränstrakterna till Dalsland och Norge. Den nuvarande 1900-talskyrkan har föregåtts av två äldre träkyrkor.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En stavkyrka av trä har funnits i Blomskog under tidig medeltid. Av denna har bevarats delar av en figurativt utsmyckad portalomfattning, nu i Statens historiska museum i Stockholm. Riven i samband att en ny kyrka uppfördes, troligen på samma plats.

II: Medeltidskyrkan ersattes av en korskyrka av trä från 1600-talet. Den bestod först av ett enskeppigt långhus, troligen med ett smalare kor. År 1695 tillkom en sakristia i norr, varefter kyrkan förlängdes österut 1697. Fyra år senare uppfördes tornet och 1746 tillbyggdes en korsarm i söder. Kyrkan ombyggdes och utvidgades 1765, då bl.a. en korsarm byggdes i norr och sakristian flyttades till korets östvägg. Byggnaden brann ned till grunden 1923. Ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1929 efter ritningar av arkitekt Bror Almquist. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare, tresidigt avslutat kor, sakristia på korets nordsida samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad exteriör. Långhuset samt det smalare och lägre koret täcks av sadeltak, medan tornet kröns av en reslig, kopparklädd spira. Rundvälvda fönsteröppningar. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Det vitputsade kyrkorummet har treklöverbladsformat trävalv i långhuset och stjärnvalv av tegel i koret. Predikstol med trappa från den utbyggda sakristan. Altartavla av Olle Hjortzberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - En väggplanka och en drakslingeornerad portalomfattning bevarade från Blomskogs första kyrka visar att denna med största sannolikhet var en stavkyrka som kan dateras till 1100-talet. Den låg troligtvis på samma plats vid Blomskogstjärnets östra strand som den på 1600-talet i timmer byggda kyrkan. 1600-talskyrkan utökades flera gånger och hade formen av en korskyrka då den brann ned 1923.En ny kyrka uppfördes 1929 i putsat tegel ett par hundra meter öster om den gamla kyrkplatsen. Under kyrkans sakristia invigdes 1954 ett bårrum. Ett timrat förråd och ett pumphus står norr om kyrkogårdens äldre delar och utanför kyrkogården i nordöst finns en redskapsbod.
En minnessten är rest där den gamla kyrkan stod. Kring denna och tätt intill Blomskogstjärnet ligger den gamla kyrkogården av sannolikt medeltida ursprung. Utvidgningar och uppfyllningar av kyrkogården har skett men den första dokumenterade utvidgningen företogs 1931 österut från den gamla kyrkplatsen fram till den järnväg som går genom området. Genom utvidgningen 1965 från järnvägen och österut mot kyrkan kom järnvägen att gå rakt genom kyrkogården. De båda utvidgningarna förbinds av en bred mittgång som mot banvallen har järngrindar mellan portstolpar av fogad sten. Den senaste utvidgningen företogs norr om kyrkan 1985. Den ritades av landskapsarkitekt Gudrun Eldh, Karlstad och innefattar förutom minneslund också urngravsområde. Området närmast kyrkan används inte för begravningar utan är anlagt som park. Avlägsnande av gravramar har skett vid renoveringar och fortlöpande sedan 1970-talet.
KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården lutar från det högst belägna området vid kyrkan i öster ned mot tjärnet i väster. Begravningsmarken på 1965 års utvidgning har fyllts upp och ligger högre än mittgången och omgivande partier. Den äldsta delen i väster är lätt välvd. Kyrkogården delas av den nord-sydligt gående järnvägen. Kyrkogården gränsar till väg och gärden i söder, Blomskogstjärnet i väster, gärden i norr och parkeringsplats i öster. Platsens äldre delar omgärdas av stödmur i norr och söder. I väster mot vattnet där slänten är fylld med naturliga stenblock är en del av den gamla muren synlig. Den yngre delen och parkområdet kring kyrkan har ett stycke oxelhäck i norra gränsen och i den södra dels stenmur med oxelhäck, dels stenstolpar med kätting. Mot järnvägen avgränsas platsen med staket och mot parkeringsplatsen med en trädrad.
Trädbeståndet är varierat, i synnerhet på de äldre delarna. Förutom björkar längs murarna och strandkanten förekommer lind, rönn, pil, oxel, lönn och poppel. På den yngsta delen och vid kyrkan växer björkar både spritt och längs staketet mot järnvägen. En stor ädelgran står strax nordväst om kyrkan. Utöver tidigare nämnda gränshäckar av oxel finns kvartershäckar av oxbär på 1965 års utvidgning. På äldsta delen och på 1931 års utvidgning förekommer endast grusgångar och på 1965 och 1985 års utvidgningar och runt kyrkan även plattgångar. I samband med utvidgningen 1985 anlades också rabatter kring kyrkan. Dessa förstärker parkintrycket runt kyrkan. Sedan flertalet grusgravar såtts igen återstår endast en handfull. Av dem är en hägnad med järnstaket och en med stenstolpar och järnkätting. Den äldsta gravstenen finns sydöst om minnesstenen över den gamla kyrkan och bär jämte grekiskt kors och initialer årtalet 1746 på ena och 1814 på andra sidan. Stenen är smal och grovt huggen. Ett antal gravstenar från 1800-talets början står längs kanten i nordväst och längre söderut finns två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets mitt.
Ett av Värmlands få bevarade gravmonument från medeltiden finns i kyrkans vapenhus. Det är en täckhäll vars översida är utformad som ett tak med låg resning och ornerad med latinskt repstavskors i relief. Hällen låg tidigare som trappsten vid gamla kyrkan. I kyrkan förvaras även sjutton smidda järnkors, de flesta från 1700-talet.

KYRKOMILJÖN - En väggplanka och en drakslingeornerad portalomfattning bevarade från Blomskogs första kyrka visar att denna med största sannolikhet var en stavkyrka som kan dateras till 1100-talet. Den låg troligtvis på samma plats vid Blomskogstjärnets östra strand som den på 1600-talet i timmer byggda kyrkan. 1600-talskyrkan utökades flera gånger och hade formen av en korskyrka då den brann ned 1923. En ny kyrka uppfördes 1929 i putsat tegel ett par hundra meter öster om den gamla kyrkplatsen. Under kyrkans sakristia invigdes 1954 ett bårrum. Ett timrat förråd och ett pumphus står norr om kyrkogårdens äldre delar och utanför kyrkogården i nordöst finns en redskapsbod.
En minnessten är rest där den gamla kyrkan stod. Kring denna och tätt intill Blomskogstjärnet ligger den gamla kyrkogården av sannolikt medeltida ursprung. Utvidgningar och uppfyllningar av kyrkogården har skett men den första dokumenterade utvidgningen företogs 1931 österut från den gamla kyrkplatsen fram till den järnväg som går genom området. Genom utvidgningen 1965 från järnvägen och österut mot kyrkan kom järnvägen att gå rakt genom kyrkogården. De båda utvidgningarna förbinds av en bred mittgång som mot banvallen har järngrindar mellan portstolpar av fogad sten. Den senaste utvidgningen företogs norr om kyrkan 1985. Den ritades av landskapsarkitekt Gudrun Eldh, Karlstad och innefattar förutom minneslund också urngravsområde. Området närmast kyrkan används inte för begravningar utan är anlagt som park. Avlägsnande av gravramar har skett vid renoveringar och fortlöpande sedan 1970-talet.
KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården lutar från det högst belägna området vid kyrkan i öster ned mot tjärnet i väster. Begravningsmarken på 1965 års utvidgning har fyllts upp och ligger högre än mittgången och omgivande partier. Den äldsta delen i väster är lätt välvd. Kyrkogården delas av den nord-sydligt gående järnvägen. Kyrkogården gränsar till väg och gärden i söder, Blomskogstjärnet i väster, gärden i norr och parkeringsplats i öster. Platsens äldre delar omgärdas av stödmur i norr och söder. I väster mot vattnet där slänten är fylld med naturliga stenblock är en del av den gamla muren synlig. Den yngre delen och parkområdet kring kyrkan har ett stycke oxelhäck i norra gränsen och i den södra dels stenmur med oxelhäck, dels stenstolpar med kätting. Mot järnvägen avgränsas platsen med staket och mot parkeringsplatsen med en trädrad.
Trädbeståndet är varierat, i synnerhet på de äldre delarna. Förutom björkar längs murarna och strandkanten förekommer lind, rönn, pil, oxel, lönn och poppel. På den yngsta delen och vid kyrkan växer björkar både spritt och längs staketet mot järnvägen. En stor ädelgran står strax nordväst om kyrkan. Utöver tidigare nämnda gränshäckar av oxel finns kvartershäckar av oxbär på 1965 års utvidgning. På äldsta delen och på 1931 års utvidgning förekommer endast grusgångar och på 1965 och 1985 års utvidgningar och runt kyrkan även plattgångar. I samband med utvidgningen 1985 anlades också rabatter kring kyrkan. Dessa förstärker parkintrycket runt kyrkan. Sedan flertalet grusgravar såtts igen återstår endast en handfull. Av dem är en hägnad med järnstaket och en med stenstolpar och järnkätting. Den äldsta gravstenen finns sydöst om minnesstenen över den gamla kyrkan och bär jämte grekiskt kors och initialer årtalet 1746 på ena och 1814 på andra sidan. Stenen är smal och grovt huggen. Ett antal gravstenar från 1800-talets början står längs kanten i nordväst och längre söderut finns två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets mitt.
Ett av Värmlands få bevarade gravmonument från medeltiden finns i kyrkans vapenhus. Det är en täckhäll vars översida är utformad som ett tak med låg resning och ornerad med latinskt repstavskors i relief. Hällen låg tidigare som trappsten vid gamla kyrkan. I kyrkan förvaras även sjutton smidda järnkors, de flesta från 1700-talet.

KYRKOMILJÖN - En väggplanka och en drakslingeornerad portalomfattning bevarade från Blomskogs första kyrka visar att denna med största sannolikhet var en stavkyrka som kan dateras till 1100-talet. Den låg troligtvis på samma plats vid Blomskogstjärnets östra strand som den på 1600-talet i timmer byggda kyrkan. 1600-talskyrkan utökades flera gånger och hade formen av en korskyrka då den brann ned 1923. En ny kyrka uppfördes 1929 i putsat tegel ett par hundra meter öster om den gamla kyrkplatsen. Under kyrkans sakristia invigdes 1954 ett bårrum. Ett timrat förråd och ett pumphus står norr om kyrkogårdens äldre delar och utanför kyrkogården i nordöst finns en redskapsbod.
En minnessten är rest där den gamla kyrkan stod. Kring denna och tätt intill Blomskogstjärnet ligger den gamla kyrkogården av sannolikt medeltida ursprung. Utvidgningar och uppfyllningar av kyrkogården har skett men den första dokumenterade utvidgningen företogs 1931 österut från den gamla kyrkplatsen fram till den järnväg som går genom området. Genom utvidgningen 1965 från järnvägen och österut mot kyrkan kom järnvägen att gå rakt genom kyrkogården. De båda utvidgningarna förbinds av en bred mittgång som mot banvallen har järngrindar mellan portstolpar av fogad sten. Den senaste utvidgningen företogs norr om kyrkan 1985. Den ritades av landskapsarkitekt Gudrun Eldh, Karlstad och innefattar förutom minneslund också urngravsområde. Området närmast kyrkan används inte för begravningar utan är anlagt som park. Avlägsnande av gravramar har skett vid renoveringar och fortlöpande sedan 1970-talet.
KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården lutar från det högst belägna området vid kyrkan i öster ned mot tjärnet i väster. Begravningsmarken på 1965 års utvidgning har fyllts upp och ligger högre än mittgången och omgivande partier. Den äldsta delen i väster är lätt välvd. Kyrkogården delas av den nord-sydligt gående järnvägen. Kyrkogården gränsar till väg och gärden i söder, Blomskogstjärnet i väster, gärden i norr och parkeringsplats i öster. Platsens äldre delar omgärdas av stödmur i norr och söder. I väster mot vattnet där slänten är fylld med naturliga stenblock är en del av den gamla muren synlig. Den yngre delen och parkområdet kring kyrkan har ett stycke oxelhäck i norra gränsen och i den södra dels stenmur med oxelhäck, dels stenstolpar med kätting. Mot järnvägen avgränsas platsen med staket och mot parkeringsplatsen med en trädrad.
Trädbeståndet är varierat, i synnerhet på de äldre delarna. Förutom björkar längs murarna och strandkanten förekommer lind, rönn, pil, oxel, lönn och poppel. På den yngsta delen och vid kyrkan växer björkar både spritt och längs staketet mot järnvägen. En stor ädelgran står strax nordväst om kyrkan. Utöver tidigare nämnda gränshäckar av oxel finns kvartershäckar av oxbär på 1965 års utvidgning. På äldsta delen och på 1931 års utvidgning förekommer endast grusgångar och på 1965 och 1985 års utvidgningar och runt kyrkan även plattgångar. I samband med utvidgningen 1985 anlades också rabatter kring kyrkan. Dessa förstärker parkintrycket runt kyrkan. Sedan flertalet grusgravar såtts igen återstår endast en handfull. Av dem är en hägnad med järnstaket och en med stenstolpar och järnkätting. Den äldsta gravstenen finns sydöst om minnesstenen över den gamla kyrkan och bär jämte grekiskt kors och initialer årtalet 1746 på ena och 1814 på andra sidan. Stenen är smal och grovt huggen. Ett antal gravstenar från 1800-talets början står längs kanten i nordväst och längre söderut finns två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets mitt.
Ett av Värmlands få bevarade gravmonument från medeltiden finns i kyrkans vapenhus. Det är en täckhäll vars översida är utformad som ett tak med låg resning och ornerad med latinskt repstavskors i relief. Hällen låg tidigare som trappsten vid gamla kyrkan. I kyrkan förvaras även sjutton smidda järnkors, de flesta från 1700-talet.

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Högt belägen kyrka i öppet landskap. Murad av tegel och vitputsad. Efterträder nedbrunnen korskyrka av trä från 1600-talet. Vapenhus i västtornet med sin rikt formade, kopparklädda huv. Väl avsatt kor i separat utbyggnad med tegelvalv och altartavla av Olle Hjortzberg. Predikstol med trappa från den utbyggda sakristian. Tegelgolv i långhus och kor.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990

KYRKOMILJÖN - En väggplanka och en drakslingeornerad portalomfattning bevarade från Blomskogs första kyrka visar att denna med största sannolikhet var en stavkyrka som kan dateras till 1100-talet. Den låg troligtvis på samma plats vid Blomskogstjärnets östra strand som den på 1600-talet i timmer byggda kyrkan. 1600-talskyrkan utökades flera gånger och hade formen av en korskyrka då den brann ned 1923. En ny kyrka uppfördes 1929 i putsat tegel ett par hundra meter öster om den gamla kyrkplatsen. Under kyrkans sakristia invigdes 1954 ett bårrum. Ett timrat förråd och ett pumphus står norr om kyrkogårdens äldre delar och utanför kyrkogården i nordöst finns en redskapsbod.
En minnessten är rest där den gamla kyrkan stod. Kring denna och tätt intill Blomskogstjärnet ligger den gamla kyrkogården av sannolikt medeltida ursprung. Utvidgningar och uppfyllningar av kyrkogården har skett men den första dokumenterade utvidgningen företogs 1931 österut från den gamla kyrkplatsen fram till den järnväg som går genom området. Genom utvidgningen 1965 från järnvägen och österut mot kyrkan kom järnvägen att gå rakt genom kyrkogården. De båda utvidgningarna förbinds av en bred mittgång som mot banvallen har järngrindar mellan portstolpar av fogad sten. Den senaste utvidgningen företogs norr om kyrkan 1985. Den ritades av landskapsarkitekt Gudrun Eldh, Karlstad och innefattar förutom minneslund också urngravsområde. Området närmast kyrkan används inte för begravningar utan är anlagt som park. Avlägsnande av gravramar har skett vid renoveringar och fortlöpande sedan 1970-talet.
KYRKOGÅRDEN- Kyrkogården lutar från det högst belägna området vid kyrkan i öster ned mot tjärnet i väster. Begravningsmarken på 1965 års utvidgning har fyllts upp och ligger högre än mittgången och omgivande partier. Den äldsta delen i väster är lätt välvd. Kyrkogården delas av den nord-sydligt gående järnvägen. Kyrkogården gränsar till väg och gärden i söder, Blomskogstjärnet i väster, gärden i norr och parkeringsplats i öster. Platsens äldre delar omgärdas av stödmur i norr och söder. I väster mot vattnet där slänten är fylld med naturliga stenblock är en del av den gamla muren synlig. Den yngre delen och parkområdet kring kyrkan har ett stycke oxelhäck i norra gränsen och i den södra dels stenmur med oxelhäck, dels stenstolpar med kätting. Mot järnvägen avgränsas platsen med staket och mot parkeringsplatsen med en trädrad.
Trädbeståndet är varierat, i synnerhet på de äldre delarna. Förutom björkar längs murarna och strandkanten förekommer lind, rönn, pil, oxel, lönn och poppel. På den yngsta delen och vid kyrkan växer björkar både spritt och längs staketet mot järnvägen. En stor ädelgran står strax nordväst om kyrkan. Utöver tidigare nämnda gränshäckar av oxel finns kvartershäckar av oxbär på 1965 års utvidgning. På äldsta delen och på 1931 års utvidgning förekommer endast grusgångar och på 1965 och 1985 års utvidgningar och runt kyrkan även plattgångar. I samband med utvidgningen 1985 anlades också rabatter kring kyrkan. Dessa förstärker parkintrycket runt kyrkan. Sedan flertalet grusgravar såtts igen återstår endast en handfull. Av dem är en hägnad med järnstaket och en med stenstolpar och järnkätting. Den äldsta gravstenen finns sydöst om minnesstenen över den gamla kyrkan och bär jämte grekiskt kors och initialer årtalet 1746 på ena och 1814 på andra sidan. Stenen är smal och grovt huggen. Ett antal gravstenar från 1800-talets början står längs kanten i nordväst och längre söderut finns två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets mitt.
Ett av Värmlands få bevarade gravmonument från medeltiden finns i kyrkans vapenhus. Det är en täckhäll vars översida är utformad som ett tak med låg resning och ornerad med latinskt repstavskors i relief. Hällen låg tidigare som trappsten vid gamla kyrkan. I kyrkan förvaras även sjutton smidda järnkors, de flesta från 1700-talet.