NYSKOGA KYRKA

KYRKOMILJÖ - Kyrkan ligger högt placerad på en nordsydlig höjdsträckning norr om byn Flatåsen. Kyrkogården breder ut sig i sluttningen söder om kyrkan. Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad. Väster om kyrkan ligger gården två gårdar.
KYRKOGÅRD - Begravningsplatsen är belägen söder om kyrkan. Den invigdes 1873, några år innan den första kyrkan stod klar. De äldsta delarna omger kyrkan och kyrkogården har sedermera utvidgats i två omgångar, 1941-49 och 1967, båda gångerna söderut. Allmänningen låg söder om kyrkan och upplåts numera för familjegravar.
Kyrkan och kyrkogården är belägna på en nordsydlig höjdsträckning och från kyrkan sluttar begravningsmarken svagt i sydlig riktning, öster om kyrkan släntar den ner mot granhäcken liksom väster därom ned mot stenmuren. Formen är osymmetrisk och sträcker sig i nordvästlig riktning. Kyrkogården omgärdas av en stenmur som övergår i stödmur med granhäck en kort sträcka i norr och ett stycke längs den östra sidan. Stödmur med långa trappsteg utgör också delvis gräns mellan de två utvidgningarna. Kyrkogården gränsar till skogsmark och insprängda öppna ytor med gles bebyggelse och mindre vägar.
Förutom en högväxt thuja invid kyrkans nordvästra portgavel, förekommer endast björkar på kyrkogården. En allé följer huvudgången upp mot kyrkan, spridda björkar växer väster om kyrkan på ett grönområde och glest utefter muren. Kvartershäckarna på kyrkogårdens äldre del är av amerikansk hagtorn och på den senaste utvidgningen bestå de av parkrosor med inslag av någon ölandstok. Planen upptas i övrigt av gräsbelagda ytor, framförallt i väster där berg i dagen omöjliggjort begravningar. De få gångvägarna är belagda med grus förutom en asfalterad gång som omger kyrkan och mittgången upp mot denna. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
Samtliga grusgravar och hägnader av olika slag har successivt avlägsnats från kyrkogården. Söder om kyrkan står en gravvård i huggen natursten prydd med skulpterad profilbild över finnskogarnas siste vandringsman, Niittahon Jussi eller Johannes Johansson Oinoinen (1874-1966). Kyrkogården ger ett enkelt och anspråkslöst intryck med sparsam växtlighet och öppna fria gräsbeklädda ytor. Den äldre delen särskiljer sig främst genom fåtalet högresta och mera obundet placerade gravvårdar.

FÖRSAMLING 1995 - NYSKOGA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: , år 1900: 639, år 1995: 133

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Nyskoga socken utbröts ur Norra Ny 1873 som kapellförsamling. Den blev annexförsamling 1922.

LÄGE OCH OMGIVNING - Nyskoga kyrka har högt läge i kuperad skogsmark, i landskapets norra finnbygder. Den nuvarande träkyrkan från 1900-talet har haft en äldre föregångare i trä.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den första kyrkan i församlingen uppfördes i trä åren 1874-75 efter ritningar av Axel Nyström. Den var den timrad och klädd med brädpanel både ut- och invändigt. Långhuset hade rektangulär form och var täckt av ett skifferbelagt sadeltak. Det i väster vidbyggda tornet hade snedsträvor i hörnen. Under tornets flacka, kraftigt utskjutande plåttäckta tak fanns spetsigt avslutade ljudgluggar, tre i varje väderstreck, omramade av dekorativa snickerier. Taket kröntes av en smal sluten lanternin, avslutad med en kort spira. Kyrkobyggnaden revs på 1920-talet, då den ansågs vara för stor och sakna allt konsthistoriskt värde.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga träkyrkan byggdes 1926-27. Den uppfördes efter ritningar av arkitekt Bror Almquist och består av rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor i öster samt västtorn; utbyggd korsarm samt sakristia på långhusets respektive korets nordsida.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är såväl exteriört som interiört välbevarad. Kyrkans ytterväggar är brädfodrade och vitmålade under valmade sadeltak, numera belagda med betongpannor. Västtornet kröns av en kopparklädd, tunn tornspira. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet är i sin helhet klädd med målad panel; långhuset har högvälvt treklöverformat innertak, koret täcks av ett tredingstak. Den fasta inredningen är i huvudsak samtida med kyrkobyggnaden. Altartavlan är utförd av Olle Hjortzberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Högt läge bland skogåsarna. Utvändigt vitmålad, stående träpanel. Valmat, skiffertäckt tak. Kopparklädd, tunn tornspira. Invändiga ytor uteslutande i trä. Högvälvt, tredelat tak. Entré med vapenhus och ovanförliggande orgelläktare i tornet. Separat korutbyggnad. Mot långhusets främre del öppnar sig en korsarm med intilliggande sakristia och egen entré.
Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990

KYRKOMILJÖ - Kyrkan ligger högt placerad på en nordsydlig höjdsträckning norr om byn Flatåsen. Kyrkogården breder ut sig i sluttningen söder om kyrkan. Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad. Väster om kyrkan ligger två gårdar.
KYRKOGÅRD - Begravningsplatsen är belägen söder om kyrkan. Den invigdes 1873, några år innan den första kyrkan stod klar. De äldsta delarna omger kyrkan och kyrkogården har sedermera utvidgats i två omgångar, 1941-49 och 1967, båda gångerna söderut. Allmänningen låg söder om kyrkan och upplåts numera för familjegravar.
Kyrkan och kyrkogården är belägna på en nordsydlig höjdsträckning och från kyrkan sluttar begravningsmarken svagt i sydlig riktning, öster om kyrkan släntar den ner mot granhäcken liksom väster därom ned mot stenmuren. Formen är osymmetrisk och sträcker sig i nordvästlig riktning. Kyrkogården omgärdas av en stenmur som övergår i stödmur med granhäck en kort sträcka i norr och ett stycke längs den östra sidan. Stödmur med långa trappsteg utgör också delvis gräns mellan de två utvidgningarna. Kyrkogården gränsar till skogsmark och insprängda öppna ytor med gles bebyggelse och mindre vägar.
Förutom en högväxt thuja invid kyrkans nordvästra portgavel, förekommer endast björkar på kyrkogården. En allé följer huvudgången upp mot kyrkan, spridda björkar växer väster om kyrkan på ett grönområde och glest utefter muren. Kvartershäckarna på kyrkogårdens äldre del är av amerikansk hagtorn och på den senaste utvidgningen består de av parkrosor med inslag av någon ölandstok. Planen upptas i övrigt av gräsbelagda ytor, framförallt i väster där berg i dagen omöjliggjort begravningar. De få gångvägarna är belagda med grus förutom en asfalterad gång som omger kyrkan och mittgången upp mot denna. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
Samtliga grusgravar och hägnader av olika slag har successivt avlägsnats från kyrkogården. Söder om kyrkan står en gravvård i huggen natursten prydd med skulpterad profilbild över finnskogarnas siste vandringsman, Niittahon Jussi eller Johannes Johansson Oinoinen (1874-1966). Kyrkogården ger ett enkelt och anspråkslöst intryck med sparsam växtlighet och öppna fria gräsbeklädda ytor. Den äldre delen särskiljer sig främst genom fåtalet högresta och mera obundet placerade gravvårdar.

KYRKOMILJÖ - Kyrkan ligger högt placerad på en nordsydlig höjdsträckning norr om byn Flatåsen. Kyrkogården breder ut sig i sluttningen söder om kyrkan. Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad. Väster om kyrkan ligger två gårdar.
KYRKOGÅRD - Begravningsplatsen är belägen söder om kyrkan. Den invigdes 1873, några år innan den första kyrkan stod klar. De äldsta delarna omger kyrkan och kyrkogården har sedermera utvidgats i två omgångar, 1941-49 och 1967, båda gångerna söderut. Allmänningen låg söder om kyrkan och upplåts numera för familjegravar.
Kyrkan och kyrkogården är belägna på en nordsydlig höjdsträckning och från kyrkan sluttar begravningsmarken svagt i sydlig riktning, öster om kyrkan släntar den ner mot granhäcken liksom väster därom ned mot stenmuren. Formen är osymmetrisk och sträcker sig i nordvästlig riktning. Kyrkogården omgärdas av en stenmur som övergår i stödmur med granhäck en kort sträcka i norr och ett stycke längs den östra sidan. Stödmur med långa trappsteg utgör också delvis gräns mellan de två utvidgningarna. Kyrkogården gränsar till skogsmark och insprängda öppna ytor med gles bebyggelse och mindre vägar.
Förutom en högväxt thuja invid kyrkans nordvästra portgavel, förekommer endast björkar på kyrkogården. En allé följer huvudgången upp mot kyrkan, spridda björkar växer väster om kyrkan på ett grönområde och glest utefter muren. Kvartershäckarna på kyrkogårdens äldre del är av amerikansk hagtorn och på den senaste utvidgningen består de av parkrosor med inslag av någon ölandstok. Planen upptas i övrigt av gräsbelagda ytor, framförallt i väster där berg i dagen omöjliggjort begravningar. De få gångvägarna är belagda med grus förutom en asfalterad gång som omger kyrkan och mittgången upp mot denna. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
Samtliga grusgravar och hägnader av olika slag har successivt avlägsnats från kyrkogården. Söder om kyrkan står en gravvård i huggen natursten prydd med skulpterad profilbild över finnskogarnas siste vandringsman, Niittahon Jussi eller Johannes Johansson Oinoinen (1874-1966). Kyrkogården ger ett enkelt och anspråkslöst intryck med sparsam växtlighet och öppna fria gräsbeklädda ytor. Den äldre delen särskiljer sig främst genom fåtalet högresta och mera obundet placerade gravvårdar.

KYRKOMILJÖ - Kyrkan ligger högt placerad på en nordsydlig höjdsträckning norr om byn Flatåsen. Kyrkogården breder ut sig i sluttningen söder om kyrkan. Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad. Väster om kyrkan ligger två gårdar.
KYRKOGÅRD - Begravningsplatsen är belägen söder om kyrkan. Den invigdes 1873, några år innan den första kyrkan stod klar. De äldsta delarna omger kyrkan och kyrkogården har sedermera utvidgats i två omgångar, 1941-49 och 1967, båda gångerna söderut. Allmänningen låg söder om kyrkan och upplåts numera för familjegravar.
Kyrkan och kyrkogården är belägna på en nordsydlig höjdsträckning och från kyrkan sluttar begravningsmarken svagt i sydlig riktning, öster om kyrkan släntar den ner mot granhäcken liksom väster därom ned mot stenmuren. Formen är osymmetrisk och sträcker sig i nordvästlig riktning. Kyrkogården omgärdas av en stenmur som övergår i stödmur med granhäck en kort sträcka i norr och ett stycke längs den östra sidan. Stödmur med långa trappsteg utgör också delvis gräns mellan de två utvidgningarna. Kyrkogården gränsar till skogsmark och insprängda öppna ytor med gles bebyggelse och mindre vägar.
Förutom en högväxt thuja invid kyrkans nordvästra portgavel, förekommer endast björkar på kyrkogården. En allé följer huvudgången upp mot kyrkan, spridda björkar växer väster om kyrkan på ett grönområde och glest utefter muren. Kvartershäckarna på kyrkogårdens äldre del är av amerikansk hagtorn och på den senaste utvidgningen består de av parkrosor med inslag av någon ölandstok. Planen upptas i övrigt av gräsbelagda ytor, framförallt i väster där berg i dagen omöjliggjort begravningar. De få gångvägarna är belagda med grus förutom en asfalterad gång som omger kyrkan och mittgången upp mot denna. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
Samtliga grusgravar och hägnader av olika slag har successivt avlägsnats från kyrkogården. Söder om kyrkan står en gravvård i huggen natursten prydd med skulpterad profilbild över finnskogarnas siste vandringsman, Niittahon Jussi eller Johannes Johansson Oinoinen (1874-1966). Kyrkogården ger ett enkelt och anspråkslöst intryck med sparsam växtlighet och öppna fria gräsbeklädda ytor. Den äldre delen särskiljer sig främst genom fåtalet högresta och mera obundet placerade gravvårdar.

KYRKOMILJÖ - Kyrkan ligger högt placerad på en nordsydlig höjdsträckning norr om byn Flatåsen. Kyrkogården breder ut sig i sluttningen söder om kyrkan. Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad. Väster om kyrkan ligger två gårdar.
KYRKOGÅRD - Begravningsplatsen är belägen söder om kyrkan. Den invigdes 1873, några år innan den första kyrkan stod klar. De äldsta delarna omger kyrkan och kyrkogården har sedermera utvidgats i två omgångar, 1941-49 och 1967, båda gångerna söderut. Allmänningen låg söder om kyrkan och upplåts numera för familjegravar.
Kyrkan och kyrkogården är belägna på en nordsydlig höjdsträckning och från kyrkan sluttar begravningsmarken svagt i sydlig riktning, öster om kyrkan släntar den ner mot granhäcken liksom väster därom ned mot stenmuren. Formen är osymmetrisk och sträcker sig i nordvästlig riktning. Kyrkogården omgärdas av en stenmur som övergår i stödmur med granhäck en kort sträcka i norr och ett stycke längs den östra sidan. Stödmur med långa trappsteg utgör också delvis gräns mellan de två utvidgningarna. Kyrkogården gränsar till skogsmark och insprängda öppna ytor med gles bebyggelse och mindre vägar.
Förutom en högväxt thuja invid kyrkans nordvästra portgavel, förekommer endast björkar på kyrkogården. En allé följer huvudgången upp mot kyrkan, spridda björkar växer väster om kyrkan på ett grönområde och glest utefter muren. Kvartershäckarna på kyrkogårdens äldre del är av amerikansk hagtorn och på den senaste utvidgningen består de av parkrosor med inslag av någon ölandstok. Planen upptas i övrigt av gräsbelagda ytor, framförallt i väster där berg i dagen omöjliggjort begravningar. De få gångvägarna är belagda med grus förutom en asfalterad gång som omger kyrkan och mittgången upp mot denna. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
Samtliga grusgravar och hägnader av olika slag har successivt avlägsnats från kyrkogården. Söder om kyrkan står en gravvård i huggen natursten prydd med skulpterad profilbild över finnskogarnas siste vandringsman, Niittahon Jussi eller Johannes Johansson Oinoinen (1874-1966). Kyrkogården ger ett enkelt och anspråkslöst intryck med sparsam växtlighet och öppna fria gräsbeklädda ytor. Den äldre delen särskiljer sig främst genom fåtalet högresta och mera obundet placerade gravvårdar.