LIDINGÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Lidingö kyrka uppfördes mellan 1617 och 1623 och invigdes troligen sistnämnda år. Kyrkan förlängdes 1756, fick sitt torn 1817 och koret tillbyggt 1913. Kyrkans interiör har varit föremål för mera omfattande restaureringar under 1900-talet; 1913 under ledning av arkitekt Gustaf Améen (1864-1949) då väggmålningarna från 1600-talet frilades samt ett smalare kor i öster tillkom samt 1941 och 1951-52 under ledning av arkitekt Erik Lundberg (1895-1969), då 1800-talets inredningsdetaljer togs bort och ny bänkinredning och armatur installerades. Sakristian återuppfördes efter en brand 1969.
Lidingö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Ön har varit bebodd sedan 600-talet. Bebyggelse fanns då i dalsänkorna mellan bergsstråken och höjdsträckningarna i östvästlig riktning. Från 1000-talet finns bevarat ett runstensfragment med texten "Gud hjälpe hans ande". Namnet Lidingö, som 1328 skrevs Lydhingö, tros vara besläktat med ludd och luden och syfta på vassväxt. Vid sockenindel-ningen på 1300-talet var ön delad mellan Solna och Danderyds församlingar. 1653 blev Danderyd eget pastorat där även Lidingön ingick. Ön bildade ingen egen församling men Grönsta på norra Lidingö blev komministerboställe. Ett kapell kan ha uppförts på ön under medeltidens slutskede. Att det funnits ett kapell i början av 1600-talet visar en kyrkklocka, gjuten på Lidingö 1607. Namnet S: tae Annae kapell är också belagt. Eftersom särskilda sockenstämmor hölls på Lidingön kom den att framstå som en egen kapellförsamling. Gårdarna på Lidingö tillhörde Djursholms gods, vars olika ägare under lång tid haft inflytande på ön. Under 1600-talet lät godsets ägare, riksrådet Svante Gustafsson Banér och hans maka Ebba Grip, bygga den nya kyrkan på Lidingö. Ännu 1702 kallades kyrkan "St. Anna capell" på den nattvardskalk som Johan Gabriel Banér då skänkte till kyrkan.

1774 avskildes ön från Djursholm och de 25 gårdarna såldes till välbärgade ämbetsmän och borgare i Stockholm. Jordbruk och boskapsskötsel var länge huvudsakliga näringar. Först 1832 blev Lidingö annexförsamling under Danderyd för att 1907 bilda eget pastorat med prästgård på Grönsta. I början av 1900-talet startade omvandlingen till förort när AB Lidingö Villastad bildas. 1910 ombildas landskommunen till köping och 1926 blir Lidingö stad. Befolkningen var 1900 1 300 personer och 1910 över 4 000 personer. Idag har ön drygt 40 000 invånare. Industrietableringar, främst AGA, samt närhet till Stockholms centrum har påverkat den snabba utvecklingen.

Lidingö kyrka har byggts till i flera etapper. Äldst är delar av långhuset som 1623 slutade intill nuvarande orgelläktaren. Förlängningen västerut uppfördes 1756 då kyrkans ingång flyttades hit samtidigt som vapenhuset revs. Även östra gaveln ändrades och större fönster togs upp. Kyrkan fick sitt brutna, tegeltäckta tak. Från den tiden är även kyrkans altare och altartavla samt dopfunt. Kyrkan fick ny predikstol 1779, tillverkad av bildhuggaren Peter Ljung i Stockholm. Under 1700-talet målades kyrkans ursprungliga väggmålningar över. 1817 flyttades klockorna upp i kyrkans nybyggda klocktorn.
Församlingens behov av en större kyrka löstes 1913 genom att ett nytt kor av tegel med 2,5 meters djup och 5 meters bredd uppfördes enligt arkitekten Gustaf Améens förslag. Samtidigt frilades 1600-talets väggmålningar och kompletterades med nya målningar av konstnär Allan Nordblad i koret, kring triumfbågen och med en fris mellan väggarnas 1600-talsmålningar och taket. I början av 1940-talet förändrades kyrkan under ledning av arkitekt Erik Lundberg då läktaren fick separat uppgång genom en dörr på norrsidan samt västportalen vidgades. Samma arkitekt svarade för en mera genomgripande restaurering under 1950-talet. Kyrkan grundförstärktes efter arkeologiska och tekniska undersökningar av grundmurarna, koret sänktes och fick tegelgolv liksom mittgången. Det tidiga 1900-talets målningar i koret kalkades över medan långhusets målningar, till större delen från 1600-talet, restaureras. 1800-talets inredningsdetaljer togs bort. Arkitekten ritade även nya bänkar och altarring samt armatur för långhuset.

Efter en brand 1969 ersätts en 1867 uppförd, femsidig sakristia byggd i tegel. Även den nya sakristian uppförs i tegel med samma planform men i två våningar, ritad av arkitekterna Erik Lundberg och Erik Söderberg. 1973 ändras långhusets armatur till nuvarande utseende, ritad av Knut Hallgren. 1985 installeras ny orgel byggd av Åkerman & Lund med 23 stämmor. Flyttbara knäfall utformade för att stämma överens med bänkinredningen ritades av arkitekt Stig Lundgren 1989 och altaruppsatsen konserverades av konservator Lars Göthberg. Vid den senaste restaureringen 2001 rengjordes interiörens väggar och valv, tunnvalv och kor kalkavfärgades.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Franzén, I, organist i Lidingö församling, muntlig källa 2006
Brandel, S, Lidingö kyrka. Sveriges kyrkor, Uppland band I :1, vol 7, 1918
Lidingö kyrka. Rättelser. Sveriges kyrkor, Uppland band I: 4, vol 64, Stockholm1950
Brattgård, L, Lidingö kyrka, Lidingö 2001
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Gillenius, L, m fl, Lidingö kyrkogård, Lidingö 1993
Orgelkonserter. Lidingö kyrka hösten 2006, Programblad 2006
Stenberg, R, Lidingö kyrka. Upplands kyrkor - 51, andra upplagan, Strängnäs 1977

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Lidingö kyrka är belägen på en höjd vid kyrkviken. En äldre kyrka, kallad Sankt Annae kapell, har funnits på Lidingö, dess utseende och läge är dock inte känt. Nuvarande kyrka har rektangulärt långhus uppfört av gråsten, smalare kor och sakristia på norra sidan. Långhusets mansardtak kröns av ett gaveltorn med huv i väster. Dagens kyrka är resultatet av flera byggnadsetapper. 1620 uppfördes en rektangulär gråstenskyrka. Denna förlängdes åt väster 1756, samtidigt byggdes östgaveln om och fönster upptogs. Tornet tillkom 1817. 1867 byggdes ny sakristia. Det smalare koret tillbyggdes 1913, samtidigt framtogs väggmålningarna från 1600-talet. Kyrkorummet restaurerades 1951-52 och 1800-talets inredningsdetaljer borttogs. I övrigt härstammar inredningen främst från 1700-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Lidingön har varit bebodd sedan 600-talet. Bebyggelse fanns då i dalsänkorna mellan bergsstråken och höjdsträckningarna i öst-västlig riktning. Från 1000-talet finns bevarat ett runstensfragment med texten Gud hjälpe hans ande. Namnet Lidingö, som 1328 skrevs Lydhingö, tros vara besläktat med ludd och luden och syfta på vassväxt.

Vid sockenindelningen på 1300-talet var ön delad mellan Solna och Danderyds församlingar. 1653 blev Danderyd eget pastorat där även Lidingön ingick. Ön bildade ingen egen församling, men Grönsta på norra Lidingö blev komministerboställe. Ett kapell kan ha uppförts på ön under medeltidens slutskede. Att det funnits ett kapell i början av 1600-talet visar en kyrkklocka, gjuten på Lidingö 1607. Namnet S:tae Annae kapell är också belagt. Eftersom särskilda sockenstämmor hölls på Lidingön kom den att framstå som en egen kapellförsamling.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.

Omgivningen
Lidingö ligger i Stockholms innerskärgård mellan Askrikefjärden, Lilla Värtan och Höggarnsfjärden. Lidingö kyrka är belägen på en höjdsträckning längst in i Kyrkviken med ett centralt läge på ön. Kyrkan nås från väster via Kyrkvägen och Kyrkallén som ansluter till kyrkbacken framför kyrkans entré. På andra sidan Kyrkvägen ligger S:ta Annagården med församlingsexpedition. Väster om kyrkan ligger Hersby med stora villor på trädgårdstomter från det äldsta av Lidingö Villastad. Söder om kyrkan ligger Hersby Gärde med radhusområde från slutet av 1940-talet, ritade av arkitekterna Ancker, Gate och Lindegren. Norrut ligger Kyrkviken med Lidingövallens idrottsplats och båthamn. Österut längs Ekholmsnäsvägen och Kyrkviken sträcker sig ett friluftsområde med motionsslingor och slalombacke.

Anläggningen
Den äldsta delen av kyrkogården omges av en bogårdsmur tillkommen 1755 med partier av muren bevarad. Runt kyrkogården planterades 1810 en s k stomplantering med 30 lindar av vilka 24 hamlade lindar ännu står kvar. 1854 utvidgades kyrkogården åt söder och öster vars gräns markeras av de yngre lindarna. Två år senare ersattes den västra bogårdsmuren av ett smidesstaket med grindar mitt för kyrkans ingång. Staketet var inköpt från Ulriksdals slott. Framför kyrkans västfasad och grindarna finns en kyrkplan som begränsas av vinkelställda kallmurar, troligen uppförda 1818. Från den tiden finns ringar i muren där hästarna bands. Vid sidan om grinden hänger den gamla fattigbössan av järn, skänkt 1823 av Carl Lindbom på Hersby.

Kyrkogårdens äldsta bevarade gravsten är från 1756. Söder och öster om kyrkan finns familjegravar med för sin tid typiska resta stenar eller liggande stenhällar.Norra sidan kom i bruk senare och har en mer enhetlig utformning. Förutom lindar består växtligheten av björk, syren och ek.

En mer omfattande utvidgning av kyrkogården öster om kyrkan var klar 1909. Runt området planterades granhäck. 1914 utvidgas kyrkogården med en terrass, planerad av arkitekt Gustaf Améen, där gravkvarteren är mera enhetligt formade. Här ingår en viloplats med träd runt en damm. Nästa utbyggnad sker på 1930-talet med tydlig inspiration från profana slottsparker. Kyrkogården har senare utvidgats med nya områden 1945, 1952, 1965 och 1977. Lidingö kyrkogård visar en kyrkogårdshistoria som spänner över snart 300 år.

Kyrkobyggnaden
Lidingö kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Långhuset, uppfört av gråsten med rektangulär planform, följer traditionen i de senmedeltida uppländska gråstenskyrkorna. Gavelröstena är upptill murade i tegel liksom muröppningar för upptagna eller förstorade fönster på långhusets nord- och sydsida. Sakristian och koret är murade i tegel. Ett längsgående tunnvalv i trä är välvt över kyrkorummet.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka.

Den äldsta delen av kyrkogården omges av en bogårdsmur tillkommen 1755 med partier av muren bevarad. Runt kyrkogården planterades 1810 en s k stomplantering med 30 lindar av vilka 24 hamlade lindar ännu står kvar. 1854 utvidgades kyrkogården åt söder och öster vars gräns markeras av de yngre lindarna. Två år senare ersattes den västra bogårdsmuren av ett smidesstaket med grindar mitt för kyrkans ingång. Staketet var inköpt från Ulriksdals slott. Framför kyrkans västfasad och grindarna finns en kyrkplan som begränsas av vinkelställda kallmurar, troligen uppförda 1818. Från den tiden finns ringar i muren där hästarna bands. Vid sidan om grinden hänger den gamla fattigbössan av järn, skänkt 1823 av Carl Lindbom på Hersby.

Kyrkogårdens äldsta bevarade gravsten är från 1756. Söder och öster om kyrkan finns familjegravar med för sin tid typiska resta stenar eller liggande stenhällar.Norra sidan kom i bruk senare och har en mer enhetlig utformning. Förutom lindar består växtligheten av björk, syren och ek.

En mer omfattande utvidgning av kyrkogården öster om kyrkan var klar 1909. Runt området planterades granhäck. 1914 utvidgas kyrkogården med en terrass, planerad av arkitekt Gustaf Améen, där gravkvarteren är mera enhetligt formade. Här ingår en viloplats med träd runt en damm. Nästa utbyggnad sker på 1930-talet med tydlig inspiration från profana slottsparker. Kyrkogården har senare utvidgats med nya områden 1945, 1952, 1965 och 1977. Lidingö kyrkogård visar en kyrkogårdshistoria som spänner över snart 300 år.

Kyrkobyggnaden
Lidingö kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Långhuset, uppfört av gråsten med rektangulär planform, följer traditionen i de senmedeltida uppländska gråstenskyrkorna. Gavelröstena är upptill murade i tegel liksom muröppningar för upptagna eller förstorade fönster på långhusets nord- och sydsida. Sakristian och koret är murade i tegel. Ett längsgående tunnvalv i trä är välvt över kyrkorummet.

Lidingön har varit bebodd sedan 600-talet. Bebyggelse fanns då i dalsänkorna mellan bergsstråken och höjdsträckningarna i öst-västlig riktning. Från 1000-talet finns bevarat ett runstensfragment med texten Gud hjälpe hans ande. Namnet Lidingö, som 1328 skrevs Lydhingö, tros vara besläktat med ludd och luden och syfta på vassväxt.

Vid sockenindelningen på 1300-talet var ön delad mellan Solna och Danderyds församlingar. 1653 blev Danderyd eget pastorat där även Lidingön ingick. Ön bildade ingen egen församling, men Grönsta på norra Lidingö blev komministerboställe. Ett kapell kan ha uppförts på ön under medeltidens slutskede. Att det funnits ett kapell i början av 1600-talet visar en kyrkklocka, gjuten på Lidingö 1607. Namnet S:tae Annae kapell är också belagt. Eftersom särskilda sockenstämmor hölls på Lidingön kom den att framstå som en egen kapellförsamling.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka.

Den äldsta delen av kyrkogården omges av en bogårdsmur tillkommen 1755 med partier av muren bevarad. Runt kyrkogården planterades 1810 en s k stomplantering med 30 lindar av vilka 24 hamlade lindar ännu står kvar. 1854 utvidgades kyrkogården åt söder och öster vars gräns markeras av de yngre lindarna. Två år senare ersattes den västra bogårdsmuren av ett smidesstaket med grindar mitt för kyrkans ingång. Staketet var inköpt från Ulriksdals slott. Framför kyrkans västfasad och grindarna finns en kyrkplan som begränsas av vinkelställda kallmurar, troligen uppförda 1818. Från den tiden finns ringar i muren där hästarna bands. Vid sidan om grinden hänger den gamla fattigbössan av järn, skänkt 1823 av Carl Lindbom på Hersby.

Kyrkogårdens äldsta bevarade gravsten är från 1756. Söder och öster om kyrkan finns familjegravar med för sin tid typiska resta stenar eller liggande stenhällar.Norra sidan kom i bruk senare och har en mer enhetlig utformning. Förutom lindar består växtligheten av björk, syren och ek.

En mer omfattande utvidgning av kyrkogården öster om kyrkan var klar 1909. Runt området planterades granhäck. 1914 utvidgas kyrkogården med en terrass, planerad av arkitekt Gustaf Améen, där gravkvarteren är mera enhetligt formade. Här ingår en viloplats med träd runt en damm. Nästa utbyggnad sker på 1930-talet med tydlig inspiration från profana slottsparker. Kyrkogården har senare utvidgats med nya områden 1945, 1952, 1965 och 1977. Lidingö kyrkogård visar en kyrkogårdshistoria som spänner över snart 300 år.

Kyrkobyggnaden
Lidingö kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Långhuset, uppfört av gråsten med rektangulär planform, följer traditionen i de senmedeltida uppländska gråstenskyrkorna. Gavelröstena är upptill murade i tegel liksom muröppningar för upptagna eller förstorade fönster på långhusets nord- och sydsida. Sakristian och koret är murade i tegel. Ett längsgående tunnvalv i trä är välvt över kyrkorummet.

Lidingön har varit bebodd sedan 600-talet. Bebyggelse fanns då i dalsänkorna mellan bergsstråken och höjdsträckningarna i öst-västlig riktning. Från 1000-talet finns bevarat ett runstensfragment med texten Gud hjälpe hans ande. Namnet Lidingö, som 1328 skrevs Lydhingö, tros vara besläktat med ludd och luden och syfta på vassväxt.

Vid sockenindelningen på 1300-talet var ön delad mellan Solna och Danderyds församlingar. 1653 blev Danderyd eget pastorat där även Lidingön ingick. Ön bildade ingen egen församling, men Grönsta på norra Lidingö blev komministerboställe. Ett kapell kan ha uppförts på ön under medeltidens slutskede. Att det funnits ett kapell i början av 1600-talet visar en kyrkklocka, gjuten på Lidingö 1607. Namnet S:tae Annae kapell är också belagt. Eftersom särskilda sockenstämmor hölls på Lidingön kom den att framstå som en egen kapellförsamling.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.

Omgivningen
Lidingö ligger i Stockholms innerskärgård mellan Askrikefjärden, Lilla Värtan och Höggarnsfjärden. Lidingö kyrka är belägen på en höjdsträckning längst in i Kyrkviken med ett centralt läge på ön. Kyrkan nås från väster via Kyrkvägen och Kyrkallén som ansluter till kyrkbacken framför kyrkans entré. På andra sidan Kyrkvägen ligger S: ta Annagården med församlingsexpedition. Väster om kyrkan ligger Hersby med stora villor på trädgårdstomter från det äldsta av Lidingö Villastad. Söder om kyrkan ligger Hersby Gärde med radhusområde från slutet av 1940-talet, ritade av arkitekterna Ancker, Gate och Lindegren. Norrut ligger Kyrkviken med Lidingövallens idrottsplats och båthamn. Österut längs Ekholmsnäsvägen och Kyrkviken sträcker sig ett friluftsområde med motionsslingor och slalombacke.

Kyrkomiljön
Den äldsta delen av kyrkogården omges av en bogårdsmur tillkommen 1755 med partier av muren bevarad. Runt kyrkogården planterades 1810 en s k stomplantering med 30 lindar av vilka 24 hamlade lindar ännu står kvar. 1854 utvidgades kyrkogården åt söder och öster vars gräns markeras av de yngre lindarna. Två år senare ersattes den västra bogårdsmuren av ett smidesstaket med grindar mitt för kyrkans ingång. Staketet var inköpt från Ulriksdals slott. Framför kyrkans västfasad och grindarna finns en kyrkplan som begränsas av vinkelställda kallmurar, troligen uppförda 1818. Från den tiden finns ringar i muren där hästarna bands. Vid sidan om grinden hänger den gamla fattigbössan av järn, skänkt 1823 av Carl Lindbom på Hersby.

Kyrkogårdens äldsta bevarade gravsten är från 1756. Söder och öster om kyrkan finns familjegravar med för sin tid typiska resta stenar eller liggande stenhällar.Norra sidan kom i bruk senare och har en mer enhetlig utformning. Förutom lindar består växtligheten av björk, syren och ek.

En mer omfattande utvidgning av kyrkogården öster om kyrkan var klar 1909. Runt området planterades granhäck. 1914 utvidgas kyrkogården med en terrass, planerad av arkitekt Gustaf Améen, där gravkvarteren är mera enhetligt formade. Här ingår en viloplats med träd runt en damm. Nästa utbyggnad sker på 1930-talet med tydlig inspiration från profana slottsparker. Kyrkogården har senare utvidgats med nya områden 1945, 1952, 1965 och 1977. Lidingö kyrkogård visar en kyrkogårdshistoria som spänner över snart 300 år.

Kyrkobyggnaden
Lidingö kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Långhuset, uppfört av gråsten med rektangulär planform, följer traditionen i de senmedeltida uppländska gråstenskyrkorna. Gavelröstena är upptill murade i tegel liksom muröppningar för upptagna eller förstorade fönster på långhusets nord- och sydsida. Sakristian och koret är murade i tegel. Ett längsgående tunnvalv i trä är välvt över kyrkorummet.