NORRA LJUNGA KYRKA

Norra Ljunga kyrkogård har medeltida ursprung, kyrkan uppfördes
under 1100-talets senare del. Kyrkogården har utvidgats vid två
kända tillfällen, före 1949 åt öster och väster samt 1967 ytterligare
åt öster. Denna utvidgning var 5000 kvm stor. Klockstapel har funnits
av och till sedan 1600-talet då den första uppfördes. Denna revs
1899 eftersom den var i dåligt skick och skulle behöva undergå en
genomgripande restauration om den skulle kunna fortsätta användas
för sitt ändamål. Istället för att göra denna påkostnad beslöts att i
samband med reparationer av kyrkans yttre uppföra en överbyggnad
av tornet och fl ytta dit klockorna. En provisorisk klockstapel av
relativt oansenliga mått hade uppförts 1956, medan en ny uppfördes,
för att församlingen skulle kunna njuta av klockringningen.
Dagens klockstapel invigdes så 1957. Den ritades efter en bild på
den gamla klockstapeln från 1600-talet och ritningarna gjordes av
arkitektfi rman Martin Westerlund och ingenjör Frans Andersson,
Stockholm. Nybyggnationen var en del av kyrkans restaurering som
gick ut på att återställa kyrkan i dess forna skick. Kyrkogårdens senaste
utvidgning skedde 1967 mot söder. Runt utvidgningens östra
och södra sidor lades en stenmur. Västra sidan pryddes med ett
järnstaket med stolpar av granit. För arbetena svarade Artur Bloom
AB, Sävsjö. I och med denna utvidgning kom klockstapeln att stå
inne på kyrkogården, något som inte varit fallet tidigare.

Allmän karaktär
Kyrkogården är rektangulär och tydligt uppdelad i två delar, den
äldre vid kyrkan och utvidgningen från 1967. Den äldre delen har
moderniserats under 1900-talet och har en tydlig efterkrigstida karaktär
med gräsytor delade av rygghäckar. Kvarteren är fortfarande
relativt små vilket ändå ger kyrkogården en ålderdomlig prägel.
Utvidgningen är välbevarad med stora öppna gräsytor med rygghäckar
och moderna vårdar.

Omgärdning
Längs landsvägen i väster finns ett järnstaket på huggen granitsockel,
från 1949 längs den äldre delen i norr och 1967 i söder. Kyrkogården
avgränsas i övrigt av en stödmur av granit.

Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar, i väst en vardera på den nya respektive
äldre delen, en i norr och en i öster. Den nya västingången
har en svart smidesgrind av samma utförande som staketet och de
båda ingångarna till den äldre delen är utan grind. Mellan de två
delarna finns två öppningar i häcken.

Vegetation
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en trädkrans av äldre
lönnar och under dessa växer en häck av sibirisk ärtbuske. Vid
kyrkan växer formklippta ölandstok samt idegran. I norr växer ett
antal björkar och uppstammade sibirisk ärtbuske och i väster finns
en rosplantering. Utvidgningen i söder kantas i öst, syd och väst av
oxlar, i söder växer en måbärshäck och i öster flera formklippta oxbärsbuskar.
Över hela kyrkogården växer rygghäckar, av hagtorn och
oxbär på den äldre delen och må- och oxbär på utvidgningen.

Gångsystem
Grusgångsystemet är det ursprungliga från 1967 på utvidgningen i
söder. Innanför ingången finns en kvadratisk plats men sjöstensplattor.
På den äldre delen i norr har förmodligen grusgångssystemet
förenklats under 1900-talet för att få mer sammanhängande gräsytor.
Även här finns ett inslag av sjöstenplattor, från västingången
till kyrkan.

Gravvårdstyper
På Norra Ljunga kyrkogård finns ett brett spektrum av gravvårdar,
från det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets påkostade och
högresta vårdar till dagens mer lågmälda former. Under 1930-talet
förändrades gravvården till att få den form som är modern än idag,
med låga och breda proportioner. De äldsta av dessa är ofta tungt
dekorerade med klassiserande element som kolonner och överliggare.
De blir dock allt enklare under 1900-talet för att under 1990-
talet utvecklas mot mer asymmetriska modeller vilka i många fall
är inspirerade av den naturliga stenen.

Byggnader
En klockstapel från 1957 står på utvidgningen från 1967. Den ritades
efter en bild på den gamla klockstapeln och ritningarna gjordes
av arkitektfi rman Martin Westerlund och ingenjör Frans Andersson,
Stockholm. Nybyggnationen var en del av kyrkans restaurering som
gick ut på att återställa kyrkan i dess forna skick.
I öster fi nns en kombinerad redskapsbod och dass. Dess regelstomme
är klädd med locklistpanel i rött och de enkla dörrarna är
brunmålade. Pulpettaket är täckt med korrugerad plåt.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A-C, södra delen av D
Allmän karaktär
Kvarteren är belägna runt om kyrkobyggnaden och innefattar större
delen av den gamla kyrkogården. De har alla, utom den stora norra
delen av A, rygghäckar av hagtorn (A, C, D) eller oxbär och spirea
(B). Gravvårdarna är ordnade i rader på kortklippta gräsytor, vanligen
i öst-västlig riktning eller längs med grusgångarna.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i området är daterade mellan 1802 och 2005. Från
1800-talet fi nns sammanlagt 11 stycken vårdar och de övriga är
relativt jämnt utspridda under 1900-talet, med ett visst övertal från
1930-talet. Det stora fl ertalet vårdar är dock odaterade familjegravar.
Utformningen av vårdarna är typisk för deras olika tillkomsttid.
Högresta och påkostade vårdar från 1800- och tidigt 1900-tal är
vanligen i diabas och har en enkel men tydlig dekoration främst
hämtad ur kristendomen. Från 1930-talet och framåt är den låga
och breda vården vanligast. Sedan dessa blev moderna under mellankrigstiden
har typen varit så gott som allenarådande på landets
kyrkogårdar, likaså i Norra Ljunga. Trots den likartade formen
skiljer sig vårdarna åt sinsemellan. De äldsta har ofta en tung utsmyckning
inspirerad av klassicismen som kolonner och överliggare
medan vårdarna under 1960-70-talen är betydligt enklare. Vårdar
från 1990-talet visar en utveckling mot mer asymmetriska former,
ofta inspirerade av den naturliga stenen.
Titlar är vanligt förekommande i området, vilket är väntat i
kvarter av den här digniteten och med så många äldre vårdar. 32
olika titlar fi nns och av dessa är hemmansägare (7 st), kyrkvärden
(5 st) och lantbrukaren (4 st) vanligast. Därutöver kan nämnas
till exempel lärarinnan, godsägaren, trotjänarinnan, köpman och riksdagsmannen.

Kvarter E och norra delen av D
Allmän karaktär
Detta område ligger i den norra delen av gamla kyrkogården och är
de tidigare allmänna linje-kvarteren. De är rektangulära och delas av
en central grusgång. Över hela området finns meterhöga rygghäckar
av hagtorn, kvarter E kompletteras med en rygghäck av ros, och i
vardera kvarteret växer flera uppstammade sibirisk ärtbuske.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna skiljer sig något åt i de båda kvarteren. I kvarter D
finns vårdar daterade 19112006 med ett övertal från 1930-talet.
Här finns flera bevarade linje-vårdar med det typiska småskaliga
uttrycket. I kvarter E finns gravvårdar från 1905 till 2005 med ett
övertal från 1960-talet. Här är det stora flertalet vårdar moderna
med låga och breda proportioner och diskret eller ingen dekoration.
I det nordvästra hörnet finns fyra museivårdar, varav en stenvård
från 1736 och en gjutjärnsvård från 1884. Endast ett fåtal vårdar
har titel, vilket är typiskt för den här typen av kvarter med linje och
moderna vårdar. Vanliga titlar är hemmansägare, folkskollärare
och vaktmästaren medan frisörmästare, banvaktsänkan och rättare
är mer ovanliga.

Utvidgningen
Allmän karaktär
Kvarteret innefattar hela den nya kyrkogården från 1967, vilken
idag inte är utnyttjad i någon högre grad. Kvarteret är kvadratiskt
till formen och är indelat i mindre fält av grusgångar. Fälten är delade
av rygghäckar av må- och oxbär.

Gravvårdstyper
Området längs med staketet väster om klockstapeln är det som
främst använts, i övrigt fi nns endast ett fåtal vårdar. Eftersom kvarteret
anlades och invigdes 1967 fi nns här enbart moderna, låga och
breda vårdar. Endast två titlar förekommer i kvarteret, smidesmästare
och lantbrukaren.