HUDDINGE KYRKA

Omgivningen
Huddinge kyrka ligger i Huddinges södra del. Järnvägen är framdragen direkt nordväst om kyrkogården. Nordöst om kyrkogården ligger Rådsparken, som tillsammans med kyrkogården bildar en grön oas i den annars tätbebyggda förorten.

Anläggningen
Kyrkogården som ursprungligen var liten och muromgärdad, utvidgades under mitten av 1800-talet mot söder och mot norr. I öster finns den äldsta muren bevarad som en terrassering. 1963 utvidgades kyrkogården åt öster/nordost där ett urngravsområde och en minneslund anlades. Vid minneslunden står en bronsskulptur från 1972 utförd av Bertil Berggren-Askenström. Kyrkogården är delvis kuperad och är främst gräsbevuxenRunt kyrkogården och till den södra kyrkogårdsentrén leder grusade gångar. På ömse sidor om den södra entrén sitter två kraftiga, putsade grindstolpar under spånklätt tälttak. Stolparna, som kröns med svartmålade plåtklot, tillkom 1914 liksom den svartmålade smidesgrinden som tillverkades av konstsmeden Carlsson i Huddinge. Den södra delen av kyrkogårdsmuren är kallmurad av gråsten från mitten av 1800-talet, medan övriga murar är av gjuten betong. Innanför muren, mot söder och mot väster växer en trädkrans av lönnar. Söder om kyrkogården ligger församlingshemmet från 1900-talets senare del.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning med koret i öster. Den består av ett rektangulärt långhus med åttkantigt kor i öster, utbyggt vapenhus i söder och torn i väster. Åt norr är en tillbyggnad som mot öster är sammanbyggd med sakristian och mot väster förbunden med tornet. (Lx2005-1350) Tillbyggnaden innehåller ekonomiutrymmen.

Kyrkans äldsta delar är uppförda av gråstensmurverk och de yngre delarna, såsom koret, sakristian, tornet och tillbyggnaden åt norr, av tegelmurverk.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Huddinge kyrka uppfördes till sina äldsta delar under 1200-talets första hälft,då den säkerligen ersatte en tidigare träkyrka på platsen.
Huddinge kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Sockennamnet är ett gammalt bygdenamn Uddunge, bildat till en inbyggarbeteckning uddungar, de som har sin mötesplats vid udden. Troligen avses en udde i närheten av Vårby. Det initiala h är inte ursprungligt.
I Huddinge finns ett antal olika fornlämningar: åtta fornborgar, tre runstenar och ett femtiotal gravfält från en tidsperiod omfattande åren strax före Kristi födelse fram till 1000-talet. I slutet av 1000-talet skänkte Fullersta och Stuvsta byar jord där en kyrka skulle uppföras. Kyrkjorden fick namnet Tomtberga. Kyrkan uppfördes intill en öst-västlig farled som förband Östersjön (Drevviken) med Mälaren. Därmed kom kyrkan att ligga centralt i en gammal tätbefolkad kulturbygd.Under 800-talet var hela det område som nu är Huddinge befolkat i byar. I kyrkans sydvägg sitter ett inmurat runstensfragment som vittnar om att vägen fanns redan för 900 år sedan. Nuvarande kyrka är till sina äldsta delar uppförd under 1200-talet och har säkerligen ersatt en tidigare träkyrka på platsen. Från tidigare kyrkobyggnad finns en bevarad dopfuntsfot, vilken nu står i tornrummet.
1200-talets kyrkobygge finansierades med kyrkoskatt, tionde, och kyrkan uppfördes i romansk stil, med långhus som avslutades med ett lägre och smalare kor. Kyrkan har i stora drag tillkommit så att västra hälften, närmast tornet, är från äldre medeltid, fjärdedelen därnäst är från senare medeltid och den sista fjärdedelen, det nya koret, är tillbyggt 1745. Tornet byggdes 1878 och tillbyggnaden norr om långhuset tillkom 1995.
Kyrkan har också en omfattande restaureringshistoria som börjar med restaureringen1910. Då höjdes golvet i långhuset till korets nivå och väggarnas ojämnheter, som avslöjade kyrkans mångskiftande byggnadshistoria, slätades ut under tjocka lager bruk. Valven bemålades med barockornament och kyrkans slutna bänkinredning ersattes med öppna bänkar. Redan 1943 genomgick kyrkan ytterligare en restaurering under ledning av arkitekten Ärland Noreen (1888-1970) som arbetade efter principen att kyrkan skulle återställas. De ojämna väggarna knackades fram, takmålningarna avlägsnades, koret höjdes i förhållande till långhuset och 1910-års öppna bänkinredning ersattes med slutna bänkar. Kyrkan restaurerades senast 1994 under ledning av Uno Söderberg. Man strävade då efter att få ett ljusare och mer praktiskt kyrkorum bättre anpassat till modernt gudstjänstfirande.
Innan järnvägen drogs fram på 1870-talet var Huddinge till stor del landsbygd och bebyggelsen bestod mest av gårdar och torp. I början av 1900-talet var invånarantalet i kommunen inte mer än drygt 1 800 personer. Järnvägen bidrog till en stark expansion.
Huddinge var ända till 1914 häradets största pastorat med Brännkyrka, Nacka och Erstavik som annex. 1974 blev Trångsund utbrutet ur Huddinge församling. Ytterligare en församlingsdelning ägde rum 1989, Flemingsberg och Sankt Mikael bildades.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Alm, Henrik, Huddinge kyrka, Sörmländska kyrkor 37, Eskilstuna 1944
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Boethius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Calissendorff, Karin, Ortnamn i Uppland, Stockhom 1986
Huddinge kyrka, kyrkobeskrivning sammanställd av Lars Engblom m fl 1999
Nilsson, Christina, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Omgivningen
Huddinge kyrka ligger i Huddinges södra del. Järnvägen är framdragen direkt nordväst om kyrkogården. Nordöst om kyrkogården ligger Rådsparken, som tillsammans med kyrkogården bildar en grön oas i den annars tätbebyggda förorten.

Kyrkomiljön
Kyrkogården som ursprungligen var liten och muromgärdad, utvidgades under mitten av 1800-talet mot söder och mot norr. I öster finns den äldsta muren bevarad som en terrassering. 1963 utvidgades kyrkogården åt öster/nordost där ett urngravsområde och en minneslund anlades. Vid minneslunden står en bronsskulptur från 1972 utförd av Bertil Berggren-Askenström. Kyrkogården är delvis kuperad och är främst gräsbevuxenRunt kyrkogården och till den södra kyrkogårdsentrén leder grusade gångar. På ömse sidor om den södra entrén sitter två kraftiga, putsade grindstolpar under spånklätt tälttak. Stolparna, som kröns med svartmålade plåtklot, tillkom 1914 liksom den svartmålade smidesgrinden som tillverkades av konstsmeden Carlsson i Huddinge. Den södra delen av kyrkogårdsmuren är kallmurad av gråsten från mitten av 1800-talet, medan övriga murar är av gjuten betong. Innanför muren, mot söder och mot väster växer en trädkrans av lönnar. Söder om kyrkogården ligger församlingshemmet från 1900-talets senare del.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning med koret i öster. Den består av ett rektangulärt långhus med åttkantigt kor i öster, utbyggt vapenhus i söder och torn i väster. Åt norr är en tillbyggnad som mot öster är sammanbyggd med sakristian och mot väster förbunden med tornet. (Lx2005-1350) Tillbyggnaden innehåller ekonomiutrymmen.

Kyrkans äldsta delar är uppförda av gråstensmurverk och de yngre delarna, såsom koret, sakristian, tornet och tillbyggnaden åt norr, av tegelmurverk.

Huddinge kyrka uppfördes till sina äldsta delar under 1200-talets första hälft, då den säkerligen ersatte en tidigare träkyrka på platsen.

Huddinge kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Sockennamnet är ett gammalt bygdenamn, Uddunge, bildat till en inbyggarbeteckning uddungar, de som har sin mötesplats vid udden. Troligen avses en udde i närheten av Vårby. Det initiala h är inte ursprungligt.

I Huddinge finns ett antal olika fornlämningar: åtta fornborgar, tre runstenar och ett femtiotal gravfält från en tidsperiod omfattande åren strax före Kristi födelse fram till 1000-talet. I slutet av 1000-talet skänkte Fullersta och Stuvsta byar jord där en kyrka skulle uppföras. Kyrkjorden fick namnet Tomtberga. Kyrkan uppfördes intill en öst-västlig farled som förband Östersjön (Drevviken) med Mälaren. Därmed kom kyrkan att ligga centralt i en gammal tätbefolkad kulturbygd.

Under 800-talet var hela det område som nu är Huddinge befolkat i byar. I kyrkans sydvägg sitter ett inmurat runstensfragment som vittnar om att vägen fanns redan för 900 år sedan. Nuvarande kyrka är till sina äldsta delar uppförd under 1200-talet och har säkerligen ersatt en tidigare träkyrka på platsen. Från en tidigare kyrkobyggnad finns en bevarad dopfuntsfot, vilken nu står i tornrummet.

1200-talets kyrkobygge finansierades med kyrkoskatt, tionde, och kyrkan uppfördes i romansk stil, med långhus som avslutades med ett lägre och smalare kor. Kyrkan har i stora drag tillkommit så att västra hälften, närmast tornet, är från äldre medeltid, fjärdedelen därnäst är från senare medeltid och den sista fjärdedelen, det nya koret, är tillbyggt 1745. Tornet byggdes 1878 och tillbyggnaden norr om långhuset tillkom 1995.

Kyrkan har också en omfattande restaureringshistoria som börjar med restaureringen1910. Då höjdes golvet i långhuset till korets nivå och väggarnas ojämnheter, som avslöjade kyrkans mångskiftande byggnadshistoria, slätades ut under tjocka lager bruk. Valven bemålades med barockornament och kyrkans slutna bänkinredning ersattes med öppna bänkar. Redan 1943 genomgick kyrkan ytterligare en restaurering, under ledning av arkitekten Ärland Noreen (18881970), som arbetade efter principen att kyrkan skulle återställas. De ojämna väggarna knackades fram, takmålningarna avlägsnades, koret höjdes i förhållande till långhuset och 1910 års öppna bänkinredning ersattes med slutna bänkar. Kyrkan restaurerades senast 1994 under ledning av Uno Söderberg. Man strävade då efter att få ett ljusare och mer praktiskt kyrkorum, bättre anpassat till modernt gudstjänstfirande.

Innan järnvägen drogs fram på 1870-talet var Huddinge till stor del landsbygd och bebyggelsen bestod mest av gårdar och torp. I början av 1900-talet var invånarantalet i kommunen inte mer än drygt 1 800 personer. Järnvägen bidrog till en stark expansion.

Huddinge var ända till 1914 häradets största pastorat med Brännkyrka, Nacka och Erstavik som annex. 1974 blev Trångsund utbrutet ur Huddinge församling. Ytterligare en församlingsdelning ägde rum 1989, då Flemingsbergs och Sankt Mikaels församlingar bildades.

FÖRSAMLING 1995 - HUDDINGE

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1151, år 1900: 1857, år 1995: 77384

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Trångsund utbruten 1974. Flemingsberg och Sankt Mikael utbrutna 1989.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger (på en moränhöjd i ett kuperat landskap) centralt i tätorten. Socknen ligger på Södertörn och söder om Stockholm.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. I väster återstår betydande delar av en kyrka från äldre medeltid. Dess ursprungliga korgestaltning är okänd, men troligen har i öster funnits ett smalare kor. Västtorn och sakristia har funnits under medeltiden, vilka dock revs 1645 respektive 1745. Troligen omkring 1300 ombyggdes kyrkan i öster och erhöll ett korparti av långhusets bredd. Under 1400-talet tillbyggdes vapenhuset. 1745 byggdes det befintliga korpartiet, med något tunnare murar. Då ersattes också den medeltida sakristian med en ny på samma plats. 1753 uppfördes ett gravkor vid västra gaveln, det var möjligen ritat av Carl Hårleman och avsett som gravrum för Ågesta gård. Detta revs 1878 och man byggde i stället ett torn på platsen. I samband med en restaurering i början av 1900-talet kom en mindre tillbyggnad vid sakristians västra sida. Vid detta tillfälle fick kyrkans interiör också en målad dekoration i barockstil vilken emellertid målades över vid en ny restaurering 1945.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Rektangulär byggnad i gråsten med femsidigt avslutat, avsmalnande kor mot öster samt smalare torn i väster. Tornhuven kröns av en lanternin med spira. Sakristia i nordost och vapenhus i sydväst. Huvudingång i väster. Vitputsade fasader och till större delen spåntak. I interiören täcks kor och långhus av trävalv; i koret ett femdelat valv med en rundel i hjässan och i långhuset ett tunnvalv. Predikstolen skänktes till kyrkan 1685. Kyrkan äger också ett altarskåp från 1400-talets slut. I övrigt präglas kyrkorummet i dag av 1945 års restaurering. Orgelfasaden är från 1868.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.