VÅNGA KYRKA

VÅNGA KYRKOGÅRD
Kyrkogården är belägen söder om landsvägen och den gamla kyrkogården. Formen på
kyrkogården är i stort sett kvadratisk. Kyrkan ligger i det nordvästra hörnet. Det finns endast
gravvårdar på den södra och den östra sidan av kyrkan.

Vånga kyrka
Vånga är en medeltida socken och finns omnämnd som Wanga 1393. Under äldre medeltid,
troligen 1200-tal, byggdes en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Kyrkan tillbyggdes senare med
ett större kor, en sakristia jämte ytterligare en tillbyggnad i norr. Under senare delen av 1800-
talet lämnades kyrkan att förfalla och revs slutligen med undantag av sakristian som
bevarades som gravkapell. Åren 1862-64 byggdes en ny kyrka söder om den gamla, uppförd i
nygotik efter ritningar upprättade av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. En brand 1959
lämnade bara murarna kvar och arkitekten Erik Lundberg fick i uppdrag att återuppbygga
kyrkan. Exteriören och planlösningen bevarades medan kyrkorummet fick en ny modern
gestaltning med en färgsättning och inredning som är starkt präglad av Lundberg.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd
kyrkoinventering.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av fem kvarter, 1-5 och är belägen söder om landsvägen och den gamla
kyrkogården. Denna kyrkogård beskrivs för sig längre fram i rapporten.

Kyrkogårdens form är relativt kvadratisk. Kyrkan ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn. Det
finns gravvårdar på kyrkans södra och östra sida.

Allmän karaktär
Rygghäckarna på kyrkogården skapar en strikt karaktär. I kvarter 4 finns ett stort system av
sandtäckta gravar omgärdade av tujahäckar.

Omgärdning
Väster: hagtornshäck, 1 m hög. Sex uppväxta träd mot norr och tre lägre träd mot söder.
Öster: vitt, smalt trästaket, grusgång. Nio björkar framför staketet.
Norr: kallmurad halvmur av kluven sten, 1 m hög, ca 1,5 x 0,6 m stora stenar. Muren är lagd i
två varv. I muren sitter flera bindringar för hästar kvar. Innanför muren går gräsmattan upp
mot muren. Tolv nysatta lindar i trädkrans.
Söder: hagtornshäck, 1 m hög. Nio höga lindar i trädkrans.

Ingångar
I väster finns en ingång från parkeringen med en enkelgrind i järnsmide mellan fyrsidiga
granitstolpar. Grinden är ornerad med gotiska bågar och kors. I norr finns tre ingångar. Den
västligaste och den mellersta av dessa har likadana grindar i gjutjärn. Breda spjälor med uttag
i bildar kors på grinden. Grindarna har smala grindstolpar av järn. Den östligaste grinden är en
pargrind i järnsmide, ornerad med gotiska bågar och kors mellan fyrsidiga granitstolpar.
Denna grind används inte. Slutligen finns ett avstånd mellan kyrkogårdsmuren i norr och
staketet i öster där en grusväg går in på kyrkogården. Från grusvägen i öster leder en grusgång
in på kyrkogården. I sydöstra hörnet finns en öppning i häcken ut mot en trädplantering.

Vegetation
Det finns en trädkrans runt hela kyrkogården samt hagtornshäck på den västra och södra
sidan. Rygghäckar inne på kyrkogården av idegran, oxbär, ölandstok, måbär samt nedklippta
bladhäckar i kvarter 4 och 5. I kvarter 4 finns dessutom ett system av sandtäckta gravar som
omgärdas av häckar av tuja. Inne på kyrkogården finns mellan kvarter 4 och 5 en allé av höga
lövträd. Vid den järnsmidesomgärdade graven över släkten Spens står fyra höga lindar i varje
väderstreck.

Gångsystem
Över hela kyrkogården finns system av grusgångar inom alla kvarter. För närmare sträckning,
se respektive kvarters vegetationskarta.

Gravvårdstyper
Det finns många olika sorters gravvårdar på Vånga kyrkogård. I kv. 1 finns ett flertal äldre
gravvårdar från 1800-talet. Dessa utgörs av bland annat tre kors i järn, varav ett av dem är
tillverkat av järnvägsräls och rest till minne av en banvakt. Det finns också gravvårdar i
kalksten i kv. 1. I detta kvarter finns även den enda omgärdade graven med gjutjärnstaket.
Den är till minne av släkten Spens på Grensholm. I kv. 2 finns till större delen moderna
vårdar, kvarteret används även för urngravar. Det finns dock ett par äldre linjevårdar kvar.
Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna
skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra
familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet
troligen inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet att övergå till att bli en
begravningsform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravläggning. Systemet
upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Även i kv. 3 och 4 finns ett antal
linjevårdar bevarade. I kv. 4 finns ett större system av sandtäckta gravar, omgärdade med
tujahäckar. Detta system sträcker sig över tre gravrader och delar in området i små fack.
I alla kvarter förekommer titlar på gravvårdarna. Den vanligaste titeln är hemmansägaren. Det
finns ålderdomliga titlar som kopparslagaren, bygdespelmannen gästgivaren, smidesmästaren,
skomakaren, häradsdomare. Det finns ett flertal exempel på kyrkliga titlar som
hederskyrkvärden, komministern, kyrkoherden, kyrkovärden, kontraktsprost, kyrkväktare,
kyrkovaktmästaren, kantor.

Minneslund
Minneslund finns på den gamla kyrkogården.

Byggnader
I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort
den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln 1781. År 1876
såldes det till ett torp, där det brukades som vedbod, men flyttades tillbaka till kyrkogården
1952. Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill ligger
prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården 1988. Det är en
faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1

Kvarteret utgör kyrkogårdens västra och södra utkant och består av en rad gravar utmed
kyrkogårdens omgärdning och två gravrader innanför denna.

Allmän karaktär
Kvarteret utgör ett gammalt köpegravskvarter och domineras av höga och smala vårdar. Flera
äldre vårdar är bevarade. Tidigare häcksystem är borttagna utom i den västra delen. Den södra
delen domineras helt av den stora grustäckta stenramsgraven över greve Spens på Grensholm.
Denna omgärdas av ett gjutjärnsstaket och en trädkrans av fyra höga lindar i varje
väderstreck. Runt graven sträcker sig en kvadratisk grusgång och till den leder en grusgång
och en allé från kyrkans södra ingång.

Ingångar
Kvarteret ansluter till den västra ingången och öppningen i häcken i sydöst.

Vegetation
I den inre västra delen växer en rygghäck i nord-sydlig riktning. Den har klippts ned helt men
utgörs av en bladhäck. Kring greve Spens grav finns fyra höga lindar i varje väderstreck.

Gångsystem
Runt hela kvarteret, innanför den yttersta raden av gravar löper en grusgång av naturgrus.
Genom mitten av kvarteret, genom två öppningar i häcksystemet löper en liknande grusgång.
Längst i norr, i gränsen mellan kvarteret och kyrkan, respektive gränsen mot kv. 2, är
grusgången extra bred. Inne i kvarteret i öst-västlig riktning löper en gång av delvis
övervuxna kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns ett flertal äldre gravvårdar. Det är i detta kvarter som de äldsta gravvårdarna
från 1800-tatet finns. Exempelvis finns det ett par kors av järn vilket ett är unikt, då det är
tillverkat av järnvägsräls och passande nog rest till minne av en banvakt. Den största graven
på kyrkogården finns också här. Det är en grustäckt, gjutjärnsomgärdad grav över greve Spens
med familj.

Ett flertal av vårdarna i kvarteret bär intressanta titelinskriptioner. Det finns titlar så som
kopparslagaren, hemmansägaren, vilket är den vanligaste titeln, bygdespelmannen, majoren,
gästgivaren, köpman. Det finns också tre exempel på kvinnliga titlar, änkan, barnmorskan och
hushållslärarinnan. Ett enkelt träkors finns också vilket inte är så vanligt längre som det
tidigare var. Detta står till minne över troligtvis en mor med sitt barn som dog 1918 respektive
1911. Korset är dock inte så gammalt utan har bytts ut under årens lopp i och med att träkors
inte är så beständiga.

Kvarter 2
Kvarteret utgör den inre, västra delen av kyrkogården och består av en kvadratisk gräsmatta
omgiven av grusgångar.

Allmän karaktär
Kvarteret är för närvarande under omvandling. Tidigare har här funnits större familjegravar i
kvarterets utkant och en öppen gräsmatta med allmänna gravar inne i kvarterets mitt. Det
pågående arbetet innebär att den stora gräsmattan i mitten delas upp av tujahäckar i långsmala
nordsydligt löpande rum där gravvårdarna placeras utmed kanterna och vid små fyrkantiga
häckar som står i mitten. Ett av dessa rum, längst i öster är till största delen färdigställt. Den
stora gräsytan i mitten är i stort sett tom, bortsett från några enstaka bevarade linjevårdar.

Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.

Vegetation
En 0,7 m hög häck av tuja löper utmed kanten på alla sidor utom i söder. I den östra delen har
ett av de nya rummen bildats genom att ytterligare en nordsydligt löpande tujahäck planterats
väster om den gamla. Inne i utrymmet mellan de båda häckarna finns kvadratiska 1 x 1 m och
1 m höga tujabuskar. I kvarterets nordöstra och nordvästra utkant växer höga lindar. I
kvarterets östra utkant bildar tre lindar en allé fram till greve Spens grav tillsammans med
motsvarande träd i kvarter 3.

Gångsystem
Kvarteret omges helt av grusgångar medan det inne i kvarteret inte finns några kvar.

Gravvårdstyper
Ett fåtal äldre gravvårdar återstår både i utkanten och i det inre. En av de kvarvarande
linjegravarna har en gravvård i form av ett gjutjärnskors. Flertalet av de nytillkomna vårdarna
är låga och av modern art.

Kvarter 3
Kvarteret ligger på den sydöstra sidan om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret är relativt långsmalt med sju nordsydliga gravrader med rygghäckar. Det är inte
fullbelagt utan det finns större, tomma gräsytor mellan.

Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.

Vegetation
Gravraderna är indelade av rygghäckar i nord-sydlig riktning. Från väster består rygghäckarna
av en 1 m hög tuja, en 0,6 m hög spirea, en borttagen häck samt en 0,6 m hög oxbärshäck.
I kvarterets västligaste del bildar tre lindar tillsammans med motsvarande träd i kv. 2 en allé
fram till greve Spens gravplats. I västra delen av kvarteret växer också två höga lindar. I
kvarterets avslutande norra del, växer en klippt tårpil.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusade gångar, men den på kartan markerade grusgång mitt igenom
kvarteret har såtts igen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna sträcker sig i tid från 1864 till år 2000. I utkanterna av kvarteret finns lite större
vårdar och en del höga, smala. I kvarterets inre har allmänna gravar funnits. Enstaka av dessa
finns kvar, men de flesta är borttagna och ersatta av moderna vårdar. Två äldre vårdar finns,
en liggare över en komminister och en vård bestående av en urna av järn och en öppen bok av
järn, placerade på en granitpiedestal. I kvarterets östra utkant ligger flera av kyrkans före detta
präster.

Kvarter 4
Kvarteret utgör det västra av de två långsmala kvarteret öster om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret är långsmalt och består av raka rader av gravvårdar framför rygghäckar. I nordöstra
delen finns ett område med enbart sandtäckta gravar innanför 0,5 m höga häckar av tuja.
Kvarteret skiljs från kvarter 5 av en grusgång längs vilken det löper en allé med tolv lindar,
varav sex i kvarter 4. Avgränsningen i norr består av en rad av fyra höga björkar och nedanför
den en grässlänt ned till den outnyttjade norra delen av kyrkogården.

Ingångar
Kvarteret ligger mitt på kyrkogården.

Vegetation
Tre rygghäckar växer i kvarteret. Från väster en ölandstok som till stora delar är helt nedklippt
och som på ett par sträckor är 0,7 m hög. Därefter finns en 0,3 m hög oxbärshäck och
slutligen en 0,4 m hög häck av måbär.
I nordöst finns ett gravområde med sandtäckta gravar omgivna av låga tujahäckar. I norr finns
en rad av höga björkar och i väster en rad med lindar.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusgångar och delas i en större sydlig och en mindre nordlig del av en
gång från kyrkans kor till östra utgången. Den större delen, delas av en smal grusgång i två
delar.

Gravvårdstyper
I kvarterets inre finns sexton linjevårdar bevarade. Dessa är från åren 1953 till 1961. Bland
dessa finns ett vitmålat träkors. De övriga vårdarna är låga och breda från främst 1960- och
1970-talen. Majoriteten av vårdarna saknar titlar. Bland de vårdar som har någon titel finns
bl.a. hemmansägaren, lantbrukaren, smidesmästaren, skräddarmästaren, godsägare,
kyrkväktare, kyrkovaktmästaren, kantor, sågverksägaren.

Kvarter 5
Kvarteret utgör den östligaste delen på kyrkogården.

Allmän karaktär
Raka rader av moderna gravvårdar, placerade utefter rygghäckar.

Omgärdning
Kvarteret omges av grusgångar på alla sidor utom i öster där det finns en 1 m hög
hagtornshäck. Längs med kvarterets utkanter finns också rader av träd. I väster bildar sex
lindar tillsammans med motsvarande träd i kv. 4 en allé. I norr finns en rad av fyra höga
björkar. I öster finns åtta lindar i trädkrans.

Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården. i mitten av den östra delen finns en öppning i häcken ut
mot grusvägen.

Vegetation
De tre rygghäckarna är från väster en 0,4 m hög måbär och två 0,7 m höga oxbärshäckar.
Längst i norr är de två häckarna i mitten respektive längst åt öster helt nedklippta.

Gångsystem
Grusgångar löper runt kvarteret på alla sidor utom i öster. Kvarteret delas in i en mindre
nordlig och en större sydlig del av en gång som leder från koret och ut till grusvägen.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller låga, breda vårdar från 1970-talet och framåt. Flera av vårdarna har en
titel. Det finns t.ex. titlar som köpman, hemmansägare (vilket är den vanligaste titeln),
skogvaktaren, lantbrukare, häradsdomare, skomakaren, frisör, folkskollärare, kamrer,
tandläkaren, kyrkvärden, kopparslagaren.

BESKRIVNING AV DEN GAMLA KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården ligger på den norra sidan av vägen som går mellan den nya och den gamla
kyrkogården. Under äldre medeltid, troligen 1200-tal, byggdes en stenkyrka helgad åt Sankt
Olof. Kyrkan tillbyggdes senare med ett större kor, en sakristia jämte ytterligare en
tillbyggnad i norr. Under senare delen av 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla och revs
slutligen med undantag av sakristian som bevarades som gravkapell. Åren 1862-64 byggdes
en ny kyrka söder om den gamla, uppförd i nygotik.

Under 1920talet hade den nya begravningsplatsen vid den nya kyrkan blivit för liten. Man
beslöt då att återuppta användningen av den gamla kyrkogården. Under 1930-talet renoveras
den gamla sakristian för att bli gravkapell och en likkällare byggdes under kapellet.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en öppen, ålderdomlig karaktär utan rygghäckar. Gravvårdarna står fritt på
gräsmattor. Hela kyrkogården omgärdas av en stenmur.

Omgärdning
Runt hela kyrkogården löper en stenmur av varierat utförande och material. Den östra och den
norra murens östra halva är kallmurade. Den östra muren, söder om grinden har rasat på två
ställen. Den södra muren innehåller murbruk i kärnan. Fogarna är dock bortvittrade. I den
södra muren finns en stiglucka som är vitkalkad liksom kapellet, se bilden ovan. På den västra
och den norra sidan är muren en stödmur. Stenen är olika stora, runda och naturklyvna
stenblock. Vid senare kompletteringar har skarpkantad sten satts in. I det sydvästra hörnet är
muren starkt vittrad.

Ingångar
Söder: stiglucka med tjärade takspån, troligtvis från 1800-talets andra hälft. Svartmålad
järnsmidesgrind från samma tid. Denna är sparsamt dekorerad med ett kors överst i mitten.
Handtaget är konstnärligt utformat i en fågelliknande figur.
Öster: svartmålad järnsmidesgrind med kors från senare delen av 1800-talet. Grindstolpar av
granit.

Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av höga lövträd av varierat slag. Utmed den norra
sidan växer bakom kapellet en hög syrenhäck. Längs med huvudgången fram till kapellet står
fyra formklippta tujor på vardera sidan av gången. Vid kapellets västra sida finns en stor
gravanläggning över släkten Mannerheim. Denna omgärdas av två låga tårpilar som breder ut
sina grenar över graven.

Gångsystem
Från den södra ingången sträcker sig en grusgång fram och runt kapellet. Den går förbi
Mannerheims grav och fortsätter sedan åt motsatt håll till grinden på den östra sidan.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna sträcker sig från 1855-2003. Det finns flera ålderdomliga gravvårdar här på den
gamla kyrkogården. Väster om kapellet finns den största gravanläggningen på kyrkogården.
Det är en järnsmidesomgärdad grav med två sarkofager i gjutjärn. Dessa står till minne av
friherre/friherrinnan Mannerheim från 1934 respektive 1948. Det finns relativt få gravvårdar
på kyrkogården.

Minneslund
En minneslund finns på kapellets östra sida. Det finns ett metallskåp där avsett för gravljus.

Byggnader
Under äldre medeltid, troligen 1200-tal, byggdes en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Kyrkan
tillbyggdes senare med ett större kor, en sakristia jämte ytterligare en tillbyggnad i norr.
Under senare delen av 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla och revs slutligen med
undantag av sakristian som bevarades som gravkapell. Under 1930-talet renoveras den gamla
sakristian för att bli gravkapell och en likkällare byggdes under kapellet

Övrigt
Bortplockade gravvårdar finns utanför den norra sidan. Dessa kommer inte
från den gamla kyrkogården utan mer troligt är att de tagits bort från den nya kyrkogården.

Vånga är en medeltida socken och finns omnämnd som Wanga 1393. Under äldre medeltid, troligen 1200-tal, byggdes en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Kyrkan tillbyggdes senare med ett större kor, en sakristia jämte ytterligare en tillbyggnad i norr. Under senare delen av 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla och revs slutligen med undantag av sakristian som bevarades som gravkapell. Åren 1862-64 byggdes en ny kyrka söder om den gamla, uppförd i nygotik efter ritningar upprättade av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. En brand 1959 lämnade bara murarna kvar och arkitekten Erik Lundberg fick i uppdrag att återuppbygga kyrkan. Exteriören och planlösningen bevarades medan kyrkorummet fick en ny modern gestaltning med en färgsättning och inredning som är starkt präglad av Lundberg.

Kyrkan omges av en kyrkogård med trädkrans samt stenmurar av granit i norr och i övrigt hagtornshäckar. Större delen av gravarna är placerade i söder och öster. En utvidgning av kyrkogården gjordes på 1930-talet. Huvudingången ligger i väster men ingångar finns även i norr. Det finns två svarta smidesjärngrindar från 1800-talet och två svarta stålgrindar från 1900-talet. I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln 1781. År 1876 såldes det till ett torp där det brukades som vedbod, men återbördades till kyrkogården 1952. Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill ligger prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården 1988. Det är en faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak.

På andra sidan vägen ligger den gamla kyrkogården med ett fåtal gravar samt ett kapell. Då den nya kyrkogården inte var tillräcklig togs den gamla kyrkogården åter i bruk på 1920-talet. En kallmurad stenmur samt en syrénhäck omger kyrkogården. En vitputsad stiglucka med spåntak utgör kyrkogårdens huvudingång i söder och är försedd med en svart smidesgrind från 1800-talets andra hälft. Det finns även en grindöppning i öster. Kapellet utgörs av den gamla kyrkans sakristia som sparades vid rivningen, och den södra muren utgör en rest av kyrkans norra kormur från 1400-talet. För beskrivning se Kyrkobyggnaden.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
På en geometrisk ägomätning från 1698 redovisas den äldre kyrkan tydligt, en klockstapel står
sydväst om kyrkan, det finns dock inte någon omgärdning som visar kyrkogårdens
utbredning. På norra sidan av kyrkan fanns sakristian, under slutet av 1600-talet fanns också
en mycket rymlig s.k. nykyrka. Mellan dessa båda tillbyggnader fanns en smal gång, den
s.k. gastmugan. Här förvarades de som inte fick jordfästas i vigd jord. Framme vid altaret
fanns det större gravhällar med inskriptioner, några finns idag kvar vid gamla kyrkmuren.
Under dessa hällar skall enligt traditionen de sju personerna som överlevde digerdöden vara
begravda, berättar skräddaren Karl Wiberg för Norrköpings Tidning år 1970.
På häradsekonomiska kartan från 1868-77 redovisas den nya kyrkogårdens utbredning, främst
i söder. Delar av den äldre kyrkans murar har visat sig ha kommit till användning vid
byggandet av ålderdomshemmet i Vånga, som byggdes vid förra seklets början. Dessutom har
man hittat gravstenar som fyllning i golvet i gamla skolan i Vånga.

Under 1920talet hade den nya begravningsplatsen vid den nya kyrkan blivit för liten. Man
beslöt då att återuppta användningen av den gamla kyrkogården. Under 1930-talet renoveras
den gamla sakristian för att bli gravkapell och en likkällare byggdes under kapellet. Under
denna period utvidgas även den nya kyrkogården. Den östra delen som tidigare varit
sankmark fylldes ut som nödhjälpsarbete år 1928. På fotografiet ovan från 1935 syns
kyrkogårdens utbredning i söder, kyrkogården omgärdades av en tät trädkrans. I kyrkogårdens
yttre kanter ligger grusgravvårdar omgärdade av låga häckar. Kyrkogårdens centrala del är
gräsbeväxt och gravvårdarna är till synes av en mer allmän karaktär. Ytterligare ett fotografi
från 1945 visar gravkapellet och den till synes nyanlagda kyrkogården på den gamla
kyrkogården, stora grusgravvårdar omgärdade av låga häckar. De ekonomiska kartorna från
1943 och 1981 visar att kyrkogården någon gång där emellan utvidgats åt öster.
I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort
den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln 1781. År 1876
såldes det till ett torp, där det användes som vedbod, men 1952 flyttades det tillbaka till
kyrkogården. Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill
ligger prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården 1988. Det är
en faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak.

Kyrkan omges av en kyrkogård med trädkrans samt stenmurar av granit i norr och i övrigt
hagtornshäckar. Huvudingången ligger i väster men ingångar finns även i norr. Det finns två
svarta smidesjärngrindar från 1800-talet och två svarta stålgrindar från 1900-talet.
På andra sidan vägen ligger den gamla kyrkogården med ett fåtal gravar samt ett kapell. Då
den nya kyrkogården inte var tillräckligt stor togs den gamla kyrkogården åter i bruk på 1920-
talet. En kallmurad stenmur samt en syrenhäck omger kyrkogården. En vitputsad stiglucka
med spåntak utgör kyrkogårdens huvudingång i söder och är försedd med en svart
smidesgrind från 1800-talets andra hälft. Det finns även en grindöppning i öster. Kapellet
utgörs av den gamla kyrkans sakristia som sparades vid rivningen, och den södra muren utgör
en rest av kyrkans norra kormur från 1400-talet.

FÖRSAMLING 1995 - VÅNGA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1514, 1900: 2616, 1995: 1323

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i sprickdalslandskapet utan någon karakteristisk placering i landskapet öster om vägen till Vånga samhälle, som ligger vid ett vägskäl 15 km väster om Norrköping. På andra sidan vägen ligger gamla kyrkan, nu gravkapell.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka, vars ursprungliga utformning är oviss. Kyrkan skall ha ombyggts i öster i slutet av medeltiden, på initiativ av biskop Henrik Tidemansson. I samband med denna ombyggnad välvdes kyrkan. Kyrkan var utsmyckad med figurativa målningar från medeltiden. Medeltidskyrkan var även försedd med en sakristia, som fortfarande är bevarad. Kyrkan revs, förutom sakristian, i samband med att ny kyrka uppfördes ett kort stycke därifrån. Sakristian restaurerades på 1920-talet för att användas som gravkapell och tjänstgör idag dessemellan som gudstjänstlokal.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan ritades av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander och uppfördes 1864-66 under ledning av bygg-mästaren A. P. Nilsson.. Den bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus, korsarmar i söder och norr, ett smalare och tresidigt avslutat kor, som även innefattade en med skrank avdelad sakristia, samt torn i väster. År 1959 utbröt brand till följd av ett åsknedslag. Taket och hela inredningen brann av, medan murverket till stor del fanns kvar. När kyrkan åter sattes i stånd, efter arkitekt Erik Lundbergs ritningar, förlades sakristian i stället i en inbyggnad i den norra korsarmen.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vid återuppbyggnaden lät man Scholanders ritningar vara avgörande för plan och exteriör, medan Lundberg tämligen fritt fick utforma interiören. Naturstensfasaden är vitputsad. Kyrkan har sadeltak och tornspira. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt på korsarmsgavlarna. Före branden hade kyrkorummet en inre öppen, rikt snidad takstol. Interiören var sedan 1908 försedd med dekorationsmålningar utförda av Allan Norblad. Koret var markerat med en hög rund murbåge och innefattade även ett sakristieskrank. Korsarmarna öppnade sig mot kyrkorummet med likaledes stora rundbågiga arkadöppningar. Mycket av de tidstypiska inslagen i interiören hade avlägsnats redan vid en restaurering under det tidiga 1950-talet, likaså under ledning av Lundberg. Efter branden slogs ett nytt, konsolburet tredingstak över kyrkorummet, den norra korsarmen avdelades till sakristia och skrudkammare samt orgeln placerades på en övre läktare. Kyrkorummet fick en helt ny färgsättning och inredningen förnyades, däribland med ny predikstol, bänkinredning och karakteristiska armaturer. Altartavlan är kyrkans ursprungliga, målad av Johan Krouthén 1892.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Ett flertal inventarier kunde räddas undan branden. En del medeltida skulpturer finns kvar, bl.a. triumfkrucifixet från 1300-talet, ett senmedeltida altarskåp och en Olofsbild, skänkt 1882 till Statens historiska museum. Dopfunten av kalksten är daterad 1661, inköpt 1663, och sannolikt tillverkad i Vadstena eller Skänninge.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.