FORSHAGA KYRKA

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger på östra sidan om Klarälven, på Skivedssidan. I norr finns en stor parkeringsplats och väster om kyrkan ligger den på 1920-talet uppförda prästgården. Söder om kyrkan ligger ett antal byggnader med anknytning till kyrkogårdens skötsel, bland annat gravkapell, personalbyggnad, bårhus och ett församlingshem från 1978.
I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar Norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Socknen får sin huvudsakliga karaktär av Klarälven som flyter från norr till söder. Efter att ha varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Som socken räknat är Forshaga av ungt datum. Den utbröts 1919 ur Grava församling. Redan 1908 hade dock Forshaga blivit kapellförsamling med egen kyrkobokföring. Kyrkan, som ritats av värmlandsbördige arkitekten Bror Almquist stod färdig för invigning 1921. De centrala delarna av samhället utgörs av en grundplan med raka gator, öppna platser och planteringar. Utefter Storgatan ligger centrumbebyggelse med affärs- och bostadshus i trä från årtiondena efter sekelskiftet. Storgatan omges av bebyggelse i huvudsak av småhus och nyare villabebyggelse. Kyrkan och den närliggande prästgården finns i området mellan Storgatan och älven.
KYRKOGÅRD: Kyrkogården tillkom samtidigt som kyrkan byggdes. År 1920 togs en mindre del i sydöst i bruk medan huvuddelen invigdes följande år. Utvidgningar har skett österut 1940 och mot norr 1972. På begravningsplatsens äldsta delar har urngravsområden iordningställts i nordöst, respektive norr. En urnlund har anlagts i nordväst på 1940 års utvidgning. Allmänningarna som sedan slutet av 1960-talet används till urngravar och familjegravar, låg strax nordöst och sydöst om kyrkan.
Begravningsplatsens äldsta del som omger kyrkan ligger på plan mark och är rektangulär till formen. Den centrala delen av 1940 års utvidgning har karaktär av skogskyrkogård. Den är kuperad och består av en högre del i norr och en lägre i söder, i vars västra ände det finns en liten damm. I ytterområdena har man följt ett mera traditionellt mönster när det gäller gångar, plantering och gravarnas placering och utformning. 1972 års utvidgning i norr är helt plan och fyrkantig. Kyrkogården har sin största utsträckning i östvästlig riktning. En stenmur omger kyrkogårdens äldre delar med undantag av området i sydöst, som gränsar mot ett skogsparti. Även den yngsta delen omges av stenmur, dock inte mot öster. Kyrkogården avgränsas i norr av en parkeringsplats samt en björkdunge, i öster och sydöst av ovannämnda skogsområde, i söder av bebyggelse och i väster av landsväg och kyrkans förvaltningsbyggnader.
Längs kyrkogårdsmuren har lindar planterats. Kyrkogårdens äldsta del har en speciell prägel med sina höga thujahäckar runt kvarteren och silver- och ädelgranar i deras hörn. På 1940 års utvidgning består kvartershäckarna av oxbär. På den högre delen dominerar björk och i dalsänkan tall. På den senaste utvidgningen har parkrosor planterats. Kyrkogårdens gångar är alla asfalterade. På de plana delarna bildar de ett regelbundet rutmönster, medan de på den kuperade delen är anpassad till terrängen. Plattgångar förekommer i kvarteren. Endast en handfull grusgravar finns på kyrkogården. Runt 10-15 stycken av de igensådda gravarna har stenramarna bibehållits.
Kyrkogården i Forshaga karaktäriseras av de högvuxna häckar på kyrkogårdens äldre del och den markanta skillnaden mellan den ursprungliga delen av kyrkogården och 1940 års utvidgning både topografiskt och utformningsmässigt

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger på östra sidan om Klarälven, på Skivedssidan. I norr finns en stor parkeringsplats och väster om kyrkan ligger den på 1920-talet uppförda prästgården. Söder om kyrkan ligger ett antal byggnader med anknytning till kyrkogårdens skötsel, bland annat gravkapell, personalbyggnad, bårhus och ett församlingshem från 1978.
I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar Norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Socknen får sin huvudsakliga karaktär av Klarälven som flyter från norr till söder. Efter att ha varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Som socken räknat är Forshaga av ungt datum. Den utbröts 1919 ur Grava församling. Redan 1908 hade dock Forshaga blivit kapellförsamling med egen kyrkobokföring. Kyrkan, som ritats av värmlandsbördige arkitekten Bror Almquist stod färdig för invigning 1921. De centrala delarna av samhället utgörs av en grundplan med raka gator, öppna platser och planteringar. Utefter Storgatan ligger centrumbebyggelse med affärs- och bostadshus i trä från årtiondena efter sekelskiftet. Storgatan omges av bebyggelse i huvudsak av småhus och nyare villabebyggelse. Kyrkan och den närliggande prästgården finns i området mellan Storgatan och älven.
KYRKOGÅRD: Kyrkogården tillkom samtidigt som kyrkan byggdes. År 1920 togs en mindre del i sydöst i bruk medan huvuddelen invigdes följande år. Utvidgningar har skett österut 1940 och mot norr 1972. På begravningsplatsens äldsta delar har urngravsområden iordningställts i nordöst, respektive norr. En urnlund har anlagts i nordväst på 1940 års utvidgning. Allmänningarna som sedan slutet av 1960-talet används till urngravar och familjegravar, låg strax nordöst och sydöst om kyrkan.
Begravningsplatsens äldsta del som omger kyrkan ligger på plan mark och är rektangulär till formen. Den centrala delen av 1940 års utvidgning har karaktär av skogskyrkogård. Den är kuperad och består av en högre del i norr och en lägre i söder, i vars västra ände det finns en liten damm. I ytterområdena har man följt ett mera traditionellt mönster när det gäller gångar, plantering och gravarnas placering och utformning. 1972 års utvidgning i norr är helt plan och fyrkantig. Kyrkogården har sin största utsträckning i östvästlig riktning. En stenmur omger kyrkogårdens äldre delar med undantag av området i sydöst, som gränsar mot ett skogsparti. Även den yngsta delen omges av stenmur, dock inte mot öster. Kyrkogården avgränsas i norr av en parkeringsplats samt en björkdunge, i öster och sydöst av ovannämnda skogsområde, i söder av bebyggelse och i väster av landsväg och kyrkans förvaltningsbyggnader.
Längs kyrkogårdsmuren har lindar planterats. Kyrkogårdens äldsta del har en speciell prägel med sina höga thujahäckar runt kvarteren och silver- och ädelgranar i deras hörn. På 1940 års utvidgning består kvartershäckarna av oxbär. På den högre delen dominerar björk och i dalsänkan tall. På den senaste utvidgningen har parkrosor planterats. Kyrkogårdens gångar är alla asfalterade. På de plana delarna bildar de ett regelbundet rutmönster, medan de på den kuperade delen är anpassad till terrängen. Plattgångar förekommer i kvarteren. Endast en handfull grusgravar finns på kyrkogården. Runt 10-15 stycken av de igensådda gravarna har stenramarna bibehållits.
Kyrkogården i Forshaga karaktäriseras av de högvuxna häckar på kyrkogårdens äldre del och den markanta skillnaden mellan den ursprungliga delen av kyrkogården och 1940 års utvidgning både topografiskt och utformningsmässigt

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger på östra sidan om Klarälven, på Skivedssidan. I norr finns en stor parkeringsplats och väster om kyrkan ligger den på 1920-talet uppförda prästgården. Söder om kyrkan ligger ett antal byggnader med anknytning till kyrkogårdens skötsel, bland annat gravkapell, personalbyggnad, bårhus och ett församlingshem från 1978.
I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar Norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Socknen får sin huvudsakliga karaktär av Klarälven som flyter från norr till söder. Efter att ha varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Som socken räknat är Forshaga av ungt datum. Den utbröts 1919 ur Grava församling. Redan 1908 hade dock Forshaga blivit kapellförsamling med egen kyrkobokföring. Kyrkan, som ritats av värmlandsbördige arkitekten Bror Almquist stod färdig för invigning 1921. De centrala delarna av samhället utgörs av en grundplan med raka gator, öppna platser och planteringar. Utefter Storgatan ligger centrumbebyggelse med affärs- och bostadshus i trä från årtiondena efter sekelskiftet. Storgatan omges av bebyggelse i huvudsak av småhus och nyare villabebyggelse. Kyrkan och den närliggande prästgården finns i området mellan Storgatan och älven.
KYRKOGÅRD: Kyrkogården tillkom samtidigt som kyrkan byggdes. År 1920 togs en mindre del i sydöst i bruk medan huvuddelen invigdes följande år. Utvidgningar har skett österut 1940 och mot norr 1972. På begravningsplatsens äldsta delar har urngravsområden iordningställts i nordöst, respektive norr. En urnlund har anlagts i nordväst på 1940 års utvidgning. Allmänningarna som sedan slutet av 1960-talet används till urngravar och familjegravar, låg strax nordöst och sydöst om kyrkan.
Begravningsplatsens äldsta del som omger kyrkan ligger på plan mark och är rektangulär till formen. Den centrala delen av 1940 års utvidgning har karaktär av skogskyrkogård. Den är kuperad och består av en högre del i norr och en lägre i söder, i vars västra ände det finns en liten damm. I ytterområdena har man följt ett mera traditionellt mönster när det gäller gångar, plantering och gravarnas placering och utformning. 1972 års utvidgning i norr är helt plan och fyrkantig. Kyrkogården har sin största utsträckning i östvästlig riktning. En stenmur omger kyrkogårdens äldre delar med undantag av området i sydöst, som gränsar mot ett skogsparti. Även den yngsta delen omges av stenmur, dock inte mot öster. Kyrkogården avgränsas i norr av en parkeringsplats samt en björkdunge, i öster och sydöst av ovannämnda skogsområde, i söder av bebyggelse och i väster av landsväg och kyrkans förvaltningsbyggnader.
Längs kyrkogårdsmuren har lindar planterats. Kyrkogårdens äldsta del har en speciell prägel med sina höga thujahäckar runt kvarteren och silver- och ädelgranar i deras hörn. På 1940 års utvidgning består kvartershäckarna av oxbär. På den högre delen dominerar björk och i dalsänkan tall. På den senaste utvidgningen har parkrosor planterats. Kyrkogårdens gångar är alla asfalterade. På de plana delarna bildar de ett regelbundet rutmönster, medan de på den kuperade delen är anpassad till terrängen. Plattgångar förekommer i kvarteren. Endast en handfull grusgravar finns på kyrkogården. Runt 10-15 stycken av de igensådda gravarna har stenramarna bibehållits.
Kyrkogården i Forshaga karaktäriseras av de högvuxna häckar på kyrkogårdens äldre del och den markanta skillnaden mellan den ursprungliga delen av kyrkogården och 1940 års utvidgning både topografiskt och utformningsmässigt

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger på östra sidan om Klarälven, på Skivedssidan. I norr finns en stor parkeringsplats och väster om kyrkan ligger den på 1920-talet uppförda prästgården. Söder om kyrkan ligger ett antal byggnader med anknytning till kyrkogårdens skötsel, bland annat gravkapell, personalbyggnad, bårhus och ett församlingshem från 1978.
I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar Norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Socknen får sin huvudsakliga karaktär av Klarälven som flyter från norr till söder. Efter att ha varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Som socken räknat är Forshaga av ungt datum. Den utbröts 1919 ur Grava församling. Redan 1908 hade dock Forshaga blivit kapellförsamling med egen kyrkobokföring. Kyrkan, som ritats av värmlandsbördige arkitekten Bror Almquist stod färdig för invigning 1921. De centrala delarna av samhället utgörs av en grundplan med raka gator, öppna platser och planteringar. Utefter Storgatan ligger centrumbebyggelse med affärs- och bostadshus i trä från årtiondena efter sekelskiftet. Storgatan omges av bebyggelse i huvudsak av småhus och nyare villabebyggelse. Kyrkan och den närliggande prästgården finns i området mellan Storgatan och älven.
KYRKOGÅRD: Kyrkogården tillkom samtidigt som kyrkan byggdes. År 1920 togs en mindre del i sydöst i bruk medan huvuddelen invigdes följande år. Utvidgningar har skett österut 1940 och mot norr 1972. På begravningsplatsens äldsta delar har urngravsområden iordningställts i nordöst, respektive norr. En urnlund har anlagts i nordväst på 1940 års utvidgning. Allmänningarna som sedan slutet av 1960-talet används till urngravar och familjegravar, låg strax nordöst och sydöst om kyrkan.
Begravningsplatsens äldsta del som omger kyrkan ligger på plan mark och är rektangulär till formen. Den centrala delen av 1940 års utvidgning har karaktär av skogskyrkogård. Den är kuperad och består av en högre del i norr och en lägre i söder, i vars västra ände det finns en liten damm. I ytterområdena har man följt ett mera traditionellt mönster när det gäller gångar, plantering och gravarnas placering och utformning. 1972 års utvidgning i norr är helt plan och fyrkantig. Kyrkogården har sin största utsträckning i östvästlig riktning. En stenmur omger kyrkogårdens äldre delar med undantag av området i sydöst, som gränsar mot ett skogsparti. Även den yngsta delen omges av stenmur, dock inte mot öster. Kyrkogården avgränsas i norr av en parkeringsplats samt en björkdunge, i öster och sydöst av ovannämnda skogsområde, i söder av bebyggelse och i väster av landsväg och kyrkans förvaltningsbyggnader.
Längs kyrkogårdsmuren har lindar planterats. Kyrkogårdens äldsta del har en speciell prägel med sina höga thujahäckar runt kvarteren och silver- och ädelgranar i deras hörn. På 1940 års utvidgning består kvartershäckarna av oxbär. På den högre delen dominerar björk och i dalsänkan tall. På den senaste utvidgningen har parkrosor planterats. Kyrkogårdens gångar är alla asfalterade. På de plana delarna bildar de ett regelbundet rutmönster, medan de på den kuperade delen är anpassad till terrängen. Plattgångar förekommer i kvarteren. Endast en handfull grusgravar finns på kyrkogården. Runt 10-15 stycken av de igensådda gravarna har stenramarna bibehållits.
Kyrkogården i Forshaga karaktäriseras av de högvuxna häckar på kyrkogårdens äldre del och den markanta skillnaden mellan den ursprungliga delen av kyrkogården och 1940 års utvidgning både topografiskt och utformningsmässigt

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger på östra sidan om Klarälven, på Skivedssidan. I norr finns en stor parkeringsplats och väster om kyrkan ligger den på 1920-talet uppförda prästgården. Söder om kyrkan ligger ett antal byggnader med anknytning tillkyrkogårdens skötsel, bland annat gravkapell, personalbyggnad, bårhus och ett församlingshem från 1978.
I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Socknen får sin huvudsakliga karaktär av Klarälven som flyter från norr till söder. Efter att varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Som socken räknat är Forshaga av ungt datum. Den utbröts 1919 ur Grava församling. Redan 1908 hade dock Forshaga blivit kapellförsamling med egen kyrkobokföring. Kyrkan, som ritats av värmlandsbördige arkitekten Bror Almquist stod färdig för invigning 1921. De centrala delarna av samhället utgörs av en grundplan med raka gator, öppna platser och planteringar. Utefter Storgatan ligger centrumbebyggelse med affärs- och bostadshus i trä från årtiondena efter sekelskiftet. Storgatan omges av bebyggelse i huvudsak av småhus och nyare villabebyggelse. Kyrkan och den närliggande prästgården finns i området mellan Storgatan och älven.
KYRKOGÅRD: Kyrkogården tillkom samtidigt som kyrkan byggdes. År 1920 togs en mindre del i sydöst i bruk medan huvuddelen invigdes följande år. Utvidgningar har skett österut 1940 och mot norr 1972. På begravningsplatsens äldsta delar har urngravsområden iordningställts i nordöst, respektive norr. En urnlund har anlagts i nordväst på 1940 års utvidgning. Allmänningarna som sedan slutet av 1960-talet används till urngravar och familjegravar, låg strax nordöst och sydöst om kyrkan.
Begravningsplatsens äldsta del som omger kyrkan ligger på plan mark och är rektangulär till formen. Den centrala delen av 1940 års utvidgning har karaktär av skogskyrkogård. Den är kuperad och består av en högre del i norr och en lägre i söder, i vars västra ände det finns en liten damm. I ytterområdena har man följt ett mera traditionellt mönster när det gäller gångar, plantering och gravarnas placering och utformning. 1972 års utvidgning i norr är helt plan och fyrkantig. Kyrkogården har sin största utsträckning i östvästlig riktning. En stenmur omger kyrkogårdens äldre delar med undantag av området i sydöst, som gränsar mot ett skogsparti. Även den yngsta delen omges av stenmur, dock inte mot öster. Kyrkogården avgränsas i norr av en parkeringsplats samt en björkdunge, i öster och sydöst av ovannämnda skogsområde, i söder av bebyggelse och i väster av landsväg och kyrkans förvaltningsbyggnader.
Längs kyrkogårdsmuren har lindar planterats. Kyrkogårdens äldsta del har en speciell prägel med sina höga thujahäckar runt kvarteren och silver- och ädelgranar i deras hörn. På 1940 års utvidgning består kvartershäckarna av oxbär. På den högre delen dominerar björk och i dalsänkan tall. På den senaste utvidgningen har parkrosor planterats. Kyrkogårdens gångar är alla asfalterade. På de plana delarna bildar de ett regelbundet rutmönster, medan de på den kuperade delen är anpassad till terrängen. Plattgångar förekommer i kvarteren. Endast en handfull grusgravar finns på kyrkogården. Runt 10-15 stycken av de igensådda gravarna har stenramarna bibehållits.
Kyrkogården i Forshaga karaktäriseras av de högvuxna häckar på kyrkogårdens äldre del och den markanta skillnaden mellan den ursprungliga delen av kyrkogården och 1940 års utvidgning både topografiskt och utformningsmässigt

FÖRSAMLING 1995 - FORSHAGA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: -, år 1900: -, år 1995: 7106

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts som kapellförsamling ur Grava 1908.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger intill bebyggelsen, mellan bostadsområden och bruksområdet i en sluttning ner mot Klarälven.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Forshaga kyrka uppfördes 1919 - 21 med Bror Almqvist som arkitekt. Byggnaden är enskeppig med rektangulärt långhus och smalare rakt avslutat kor.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset, liksom det avsevärt lägre koret, täcks av relativt höga sadeltak klädda med svartfärgat tegel. Stenmurarna är exteriört vitputsade. Västttornet har träinpanelat mellanparti med ljudgluggar. Tornet kröns av en hög och smal spåninklädd spira. Även långhusets, korets och sakristians gavelrösten är inklädda med träpanel. Den blottade grunden är murad av otuktad marksten. Huvudportalen i väster är liksom fönstren rundbågiga. Ovanför kyrkorummet vilar ett treklöverformat brädvalv med synliga bjälkar. Den stora öppningen in mot koret är rundbågig och inramas av växtornamentik. Korets altaruppsats härstammar från Grava kyrka och utfördes av Kristinehamnsbildhuggaren Bengt Svensson 1696. Bänkarna är öppna med gavlar i klassicerande stil.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Vitputsad stenkyrka med tegeltäckt långhus. Kor och sakristia i särskild utbyggnad. Torn med vapenhus och trappa till läktare i väster. Huven täckt av tjärade träspån. Kyrkorummet med fasta bänkkvarter. Triumfbågen i korväggen har dekorativ bård målad al fresco. Tredelat tak med svängda ytor. Batiktavlan över dopfunten av Ann Margret Robinger.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger på östra sidan om Klarälven, på Skivedssidan. I norr finns en stor parkeringsplats och väster om kyrkan ligger den på 1920-talet uppförda prästgården. Söder om kyrkan ligger ett antal byggnader med anknytning till kyrkogårdens skötsel, bland annat gravkapell, personalbyggnad, bårhus och ett församlingshem från 1978.
I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar Norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Socknen får sin huvudsakliga karaktär av Klarälven som flyter från norr till söder. Efter att ha varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Som socken räknat är Forshaga av ungt datum. Den utbröts 1919 ur Grava församling. Redan 1908 hade dock Forshaga blivit kapellförsamling med egen kyrkobokföring. Kyrkan, som ritats av värmlandsbördige arkitekten Bror Almquist stod färdig för invigning 1921. De centrala delarna av samhället utgörs av en grundplan med raka gator, öppna platser och planteringar. Utefter Storgatan ligger centrumbebyggelse med affärs- och bostadshus i trä från årtiondena efter sekelskiftet. Storgatan omges av bebyggelse i huvudsak av småhus och nyare villabebyggelse. Kyrkan och den närliggande prästgården finns i området mellan Storgatan och älven.
KYRKOGÅRD: Kyrkogården tillkom samtidigt som kyrkan byggdes. År 1920 togs en mindre del i sydöst i bruk medan huvuddelen invigdes följande år. Utvidgningar har skett österut 1940 och mot norr 1972. På begravningsplatsens äldsta delar har urngravsområden iordningställts i nordöst, respektive norr. En urnlund har anlagts i nordväst på 1940 års utvidgning. Allmänningarna som sedan slutet av 1960-talet används till urngravar och familjegravar, låg strax nordöst och sydöst om kyrkan.
Begravningsplatsens äldsta del som omger kyrkan ligger på plan mark och är rektangulär till formen. Den centrala delen av 1940 års utvidgning har karaktär av skogskyrkogård. Den är kuperad och består av en högre del i norr och en lägre i söder, i vars västra ände det finns en liten damm. I ytterområdena har man följt ett mera traditionellt mönster när det gäller gångar, plantering och gravarnas placering och utformning. 1972 års utvidgning i norr är helt plan och fyrkantig. Kyrkogården har sin största utsträckning i östvästlig riktning. En stenmur omger kyrkogårdens äldre delar med undantag av området i sydöst, som gränsar mot ett skogsparti. Även den yngsta delen omges av stenmur, dock inte mot öster. Kyrkogården avgränsas i norr av en parkeringsplats samt en björkdunge, i öster och sydöst av ovannämnda skogsområde, i söder av bebyggelse och i väster av landsväg och kyrkans förvaltningsbyggnader.
Längs kyrkogårdsmuren har lindar planterats. Kyrkogårdens äldsta del har en speciell prägel med sina höga thujahäckar runt kvarteren och silver- och ädelgranar i deras hörn. På 1940 års utvidgning består kvartershäckarna av oxbär. På den högre delen dominerar björk och i dalsänkan tall. På den senaste utvidgningen har parkrosor planterats. Kyrkogårdens gångar är alla asfalterade. På de plana delarna bildar de ett regelbundet rutmönster, medan de på den kuperade delen är anpassad till terrängen. Plattgångar förekommer i kvarteren. Endast en handfull grusgravar finns på kyrkogården. Runt 10-15 stycken av de igensådda gravarna har stenramarna bibehållits.
Kyrkogården i Forshaga karaktäriseras av de högvuxna häckar på kyrkogårdens äldre del och den markanta skillnaden mellan den ursprungliga delen av kyrkogården och 1940 års utvidgning både topografiskt och utformningsmässigt