Allmän karaktär
Norra Sandsjö kyrkogård har en nord-sydlig utsträckning med rak
kortsida i norr och rundad i söder. Den sydöstra delen är den äldsta
och kyrkan ligger ungefär mitt på denna, med koret vänt mot öster.
Söder om kyrkan reser sig invid kyrkogårdsmuren en inklädd,
rödfärgad 1600-talsklockstapel. Vid kyrkogårdsmuren öster om
koret fi nns en personal- och förrådsbyggnad. Vid kyrkogårdsentrén
sydöst om koret står ett bårhus och norr om detta ligger en asklund.
Kyrkogården är uppdelad i 18 kvarter, A Y. Kvarter A J i norr
och väster utgör 1917 års utvidgning och har överlag rätvinkliga
former inom ett rutnät av gångar. K O norr om kyrkan ansluter
formmässigt till nämnda kvarter och tillkom vid 1891 års utvidgning.
Söder om kyrkan återfinns de oregelbundna kvarteren P och
R. Öster om koret är kvarter S. Längs västra och norra kyrkogårdsmuren
sträcker sig kvarter Y.
Omgärdning
Kyrkogården inhägnas av en ca en meter hög kallmur av markstensblock,
anlagd 1860 1917. I söder är den en stödmur, i övrigt har
den jordvall på insidan. Fram till 1917 fanns vid södra kyrkogårdsgrinden
en två meter bred trappa, avsedd att brukas vid jordfästning
av avrättade m.fl . På östra kyrkogårdsmuren ligger ca 100 stycken
borttagna vårdar från 1882 1974, med tyngdpunkt på 1910- och
20-talen. En stor del i form av små plattor kommer sannolikt från
allmänna linjen. Några vårdar bär titel: handlande, änkefru, målarmästare,
inspektor, hemmansägare, virkeshandlare, lantbrukare,
pilot, distinktionskorpral. Ett antal har stått på familjegravar.
Ingångar
De båda huvudingångarna i söder och sydost omges av i vitt avfärgade,
spritputsade grindstolpar med slätputsade omfattningar, profilerade krön
samt huvar med tjärad, kluven spån och träklot. Dessa
stolpar är sannolikt samtida med kyrkogårdsmurens ombyggnad
1860. Mellan dem hänger smidda pargindar med rik dekorering,
troligen tillverkade i samband med utvidgningen 1917. Den södra
grinden har vid ombyggnad 2005 fått nya sidostycken i smide, i
likartat utförande. 1917 års utvidgning har en entré i öster med
ursprungliga smidda pargrindar mellan stolpar av otuktad granit.
Vegetation
Kyrkogården omges av en trädkrans, vars södra del har flera äldre
träd som ingått i en tidigare krans kring kyrkogårdens gamla utsträckning.
En rad av träd längs östra sidan av kvarter J är även
rester av detta. Det rör sig om resliga askar, lönnar och almar. I
övrigt består trädkransen av björkar i väster och norr, i öster av
främst lönn, alm och ask planterade omkring 1917. Från samma
tid stammar de båda alléer av alm, lönn, lind och ask som sträcker
sig längs de två nord-sydliga gångar som löper från kyrkan genom
norra delen.
Gångsystem
Kyrkogården genomlöps av ett rätvinkligt rutnät av grusgångar.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag.
Från 1700-talet är bl.a. några handhuggna sandstensvårdar. En ålderdomlig
häll skulle kunna vara medeltida. Från förra sekelskiftet
finns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar, vanligtvis
av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids
statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd
på vårdar under mellankrigstiden fick dessa en annan form, låg och
bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner.
En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram
till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget
kvarstår. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar finns allmänna
linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd.
Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer
uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens
kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren
har variationerna i form och material blivit större, men måtten är
ungefär desamma.
Bårhus
Byggnaden från 1982 är ritat av Anders Berglund, Värnamo. Den
har en kvadratisk plan, fasaderna är spritputsade och vitkalkade.
Mot söder är en port med gråmålad rombisk panel. Vid sidan är
i väggen en korsblindering. Byggnaden bär ett flackt tälttak med
tjärpap Personal- och förrådsbyggnad
Byggnadens västra hälft utgör det gamla bårhuset och vilar på en
markstenssockel. Den östra hälften tillbyggdes 1982. Fasaderna
är klädda med rödfärgad locklistpanel. Sadeltaket är täckt med
tjärpapp.
Kvarter A, D, G och Y
Allmän karaktär
A, D, G och Y utgör den nordvästra delen av 1917 års utvidgning.
Kvarter A, D och G har svagt trapetsoida former. Den ursprungliga
strukturen med enskilda gravar längs gångarna och allmänna
i nord-sydliga rader inne i kvarteren är ännu klart avläsbar. Raden
mot gången i öster har rygghäck. Vårdarna på de enskilda gravarna
är vända mot gångarna, med undantag för i kvarter G. Kvarter Y
är en rad längs kyrkogårdsmuren med enskilda gravar.
Gravvårdstyper
De enskilda gravarna utgörs mestadels av familjegravar från 1930-
och 40-talen. Dessa har de låga breda vårdar som blev vanliga vid
denna tid, vanligen i svart granit. Formspråket är stramt och ofta
klassiserande. Ett fåtal vårdar har mer påkostad utsmyckning såsom
en direktörsgrav med kopparringar och en annan sten med
eldsflamma i samma material. Allmänna linjen är tämligen sammanhållen
med ett flertal vårdar bevarade i A och D. I G är den
kraftigt uppblandad med sentida gravar, vars vårdar är av samma
låga profil som ovannämnda. Allmänna linjens vårdar är betydligt
mer småskaliga och enkla. Vanligast är en liten platta av svart eller
ljus granit, i några fall av marmor. Detta följt av resta stenar som
i form anspelar på vanliga typer på enskilda gravar, här är de dock
endast några decimeter höga. Svart granit är vanligaste materialet.
Ett enda exempel kvarstår idag av de en gång vanliga trävårdarna,
en liten planka från 1935. Allmänna linjen spänner från 1920
46. Titlar förekommer nästan enbart på de enskilda gravarnas
stenar: skräddaremästare, nämndeman, smedmästare, folkskollärare,
förman, bildhuggare, direktör. Bland de allmänna återfinns
Kvarter B, C, E, F, H och I
Allmän karaktär
Kvarter B, C, E, F, H och I utgör den östra delen av 1917 års utvidgning.
Kvarteren är rätvinkliga. C, F och I är sammanslagna till
ett kvarter genom grusgångars borttagning. B och E genomlöps av
två nord-sydliga smala grusgångar. Gravarna ligger i nord-sydliga
rader, i flera fall med vårdar som stått längs nu borttagna rygghäckar.
Inom B, E och H har det ursprungligen varit grusgravar
med häckinramning.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs av låga och breda vårdar i svart och ljus
granit från 1930-talet och framåt. 1930-, 40- och 50-talet dominerar
i B, E och H. Flera av gravarna i dessa kvarter är familjegravar.
Vårdarnas formspråk är stramt, ofta med klassiserande element.
Som regel har de flesta tidigare haft grusbädd. Idag återstår bara en
grusgrav i H, tillhörande fabrikör F Forsbergs och möbelsnickare A
Svenssons familjegravar från 1944. Ett fåtal gravar är liksom denna
mer påkostade eller individuellt utformade. I B finns en mycket
bred vård i svart granit från 1948 med modernistiskt reducerade
former. I H finns en sockel med urna i samma material över en
lärarinna. I kvarter C, F och I rör det sig om vårdar från 1950-talet
och framåt. Andelen familjegravar är mindre, de flesta finns i
den rygghäckskantade raden mot allén i väster, dessa har även de
äldsta vårdarna i kvarteren. Ett område med några små vårdar från
1957 62 i I skulle kunna tolkas som en allmän linje. Det är som
regel bland vårdar från tiden fram till och med 1950-talet som
man finner titlar: handlande, järnvägstjänsteman, hemmansägare,
byggmästare, lärarinna, förrådsförvaltare, korpral, elektriker, soldat,
fabrikör, möbelsnickare, banbiträde, trävaruhandlare, skogsvaktare,
målaremästare, kontorist, tandläkare, sjuksköterska, trotjänarinna,
skorstensfejarmästare, bildhuggare.
Kvarter J
Allmän karaktär
Kvarter J utgör den sydvästra delen av 1917 års utvidgning. Formen
smalnar av till en spets i söder. Gravarna ligger i dubbla rader längs
gångarna i väster och öster samt samlade i några rader i mitten. Tidigare
har mindre grusgångar löpt genom kvarteret, idag tomma
gräsytor. Ursprungligen hade alla gravar grusbädd, som regel i kombination
med häckinramning. Längs östra gången är en trädrad som
utgör rest av den trädkrans som fanns innan 1917.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat med hänseende till form och storlek,
huvuddelen av vårdarna är från 1900-talets förra hälft. De äldsta
exemplaren återfinns i raden längs östra gången, vilken innan 1917
löpte längs kyrkogårdsmuren. Äldst är en liten platta från 1885.
Raden domineras av fem påkostade familjegravar från 1900-talets
förra hälft med bevarade grusbäddar och stenramar. Två av dem har
iögonenfallande resliga bautastenar, den ena över en stationsmästare,
den andra över riksdagsmannen A R Rosenquist. Sistnämnda
är omkring två meter hög, av polerad svart granit. Detsamma
gäller vården över kontraktsprosten F Bergqvist från 1919, rest i
kvarterets södra spets. Framträdande är även en två meter hög vård
från 1924 med fronton och invid denna bildhuggare C Andersson
grusgrav med ljus granitvård från 1928 prydd av en rosrelief. Unik i sitt utförande är det vitmålade träkorset från 1919 över Bruno
Lehmann med relief av den grekiske dödsguden Thanatos och en
sirlig kopparplåtsavtäckning i jugendstil. Upphovsmannen är sannolikt
bildhuggare Julius Lehmann, vars grav från 1956 återfinns
i kvarteret. Vårdarna från 1900-talets första decennier är högresta,
vanligen med form av bautasten eller obelisk. Vårdarna från 1900-
talets mitt har låg profil och enkelt formspråk. Ett fåtal vårdar är
från 1900-talets senare del. Flera av de äldre vårdarna bär titel,
förutom ovannämnda: bankdirektör, organist, hemmansägare,
garverifabrikör, grenadjär, byggmästare, banvakt, kyrkovärd, kontorsbiträde.
Ett par vårdar minner om väckelsen genom referens
till Missionsförbundets sångbok. Intressant i detta sammanhang
är evangelisten Oscar Svenssons grav från 1925.
Kvarter K, L, N och O
Allmän karaktär
Kvarter K, L, N och O utgör den norra delen av 1891 års utvidgning
vid kyrkans norra sida. Kvarteren är rätvinkliga med nord-sydliga
gravrader. Vårdarna är vända mot öster, utom i den västligaste raden
där de är vända mot gången därstädes. I L och O finns en rad
gravar längs gången i norr, med vårdar vända mot denna, som regel
äldre familjegravar.
Gravvårdstyper
K, L, N och O har haft en tydlig struktur med grusade och häckinramade
familjegravar längs kyrkogårdens huvudgångar och allmän
linje i övrigt. Kvar av linjen finns bara några spridda spillror i form
av åtta små vårdar från 1901 1914, däribland ett gjutjärnskors.
Några av familjegravarna finns kvar med låga, breda vårdar från
1940- och 50-talen i främst svart granit. Några enstaka vårdar är
äldre. Vad som helt dominerar är låga, breda vårdar från 1960-,
70- och 80-talen. Dessa är vanligen i ljus granit och saknar som
regel titel. Några av 1960-talsvårdarna bär dock titel: missionär,
bankbiträde, konstnär, fabrikör, snickarmästare.
Kvarter M
Allmän karaktär
Kvarter M är ett rektangulärt kvarter direkt nordväst om kyrkan,
tillkommet vid 1891 års utvidgning. Det består av nord-sydliga
gravrader där vårdarna som regel är vända mot öster och i den västra
mot gången i väster.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat i ålder och form. I den södra hälften
dominerar ett antal äldre, stora familjegravar. I norra hälften rör
det sig främst om lägre former från tidigt 1900-tal till idag. Äldsta
vården är ett gjutjärnskors från 1897 över predikanten C A Sigurd,
rest av tacksamma vänner i gamla missionsföreningen vid Sandsjö
station. Bland de äldre, högresta vårdarna från tidigt 1900-tal rör
det sig om olika varianter av bautastenar och obelisker. Mest anslående
är den två meter höga bautastenen från 1924 över kyrkvärden
Carl Svensson med sin fru Edla, mitt emot kyrkporten. Denna får
sin särprägel genom de gravlagdas porträttreliefer i brons, utförda
av den kände skulptören Adolf Johnsson, Stockholm. Denna grav
är en av fyra som behållit sin grusbädd, vilket tidigare alla gravar i
kvarteret haft. Dessa fyra omges av stenramar, en av dem med pollare
och kopparrör. En anonym 1800-talsgrav omges av ett smidesstaket.
Inom detta växer en nu reslig ask. Bland de äldre vårdarna finns
några med titlar: hemmansägare, trumslagare, nämndeman.
Kvarter P
Allmän karaktär
Kvarter P har en närmast triangulär form och består av nord-sydliga
gravrader med vårdar vända mot öster och gången i väster. En rad
löper längs gången mot kyrkporten i norr och har vårdar vända mot
denna. Kvarteret torde stamma från utvidgningen 1860.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat i ålder och form. I den östra hälftens
nord-sydliga rader dominerar låga vårdar från 1900-talets andra
hälft. Ett fåtal äldre finns bland dessa. I västra hälften och längs norra
sidan är stora familjegravar från förra sekelskiftet. Endast två av dessa
har kvar sina grusbäddar. Den ena, Bergqvistska graven, omges av
ett nygotiskt gjutjärnsstaket och har en långt senare uppsatt vård.
Invid denna växer en stämningsskapande cypress. Större delen av
gravarna i närheten har koppling till kyrkoherdefamiljen Chrysander
och den genom giftermål besläktade familjen von Porat. Äldst av dessa är en vård av ljus granit från 1891 med skulpterat krön. Ett
par vårdar är obelisker. Över kyrkoherde J O Chrysander står ett
kors i svart granit från 1910. Troligen har alla dessa vårdar tidigare
haft en gemensam grusbädd som understrukit samhörigheten. Två
andra påkostade vårdar är resta 1889 respektive 1890 i form av ca
två meter höga bautastenar i polerad svart granit på Wetterhallska
och Rosenquistska familjegravarna. Sistnämnda familj innehade
godset Prinsnäs. Över en annan godsägare ligger en något senare
häll med kopparringar i hörnen.
Kvarter R och S med asklund
Allmän karaktär
Kvarter R har en oregelbunden form och är kyrkogårdens äldsta
kvarter. Det har två skilda gravytor, en i väster vid gången fram till
kyrkporten och en i öster. Båda har nord-sydliga gravrader, i västra
delen med vårdarna vända mot gången och öster, i östra delen en-
Två obelisker med koppling till kyrkoherdesläkten Chrysander och adelsätten
von Porat samt ett nygotiskt gjutjärnsstaket kring Bergqvistska graven.
Vård över G A von Porat med maka. Tydliga jugendinfluenser i utformningen.kom mot väster.
Öster om koret och norr om bårhuset är kvarter S
med en asklund från 2006 med granitskodd åttakantig rabatt och
ett rött granitklot med vattenbegjutning. I norra vinkeln mellan
kyrkans vapenhus och långhus är ett museikvarter där ett antal
äldre vårdar samlats.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är nästan uteslutande från 1900-talets förra
hälft. I östra delen dominerar högresta former från seklets början
medan vårdarna i väster har lägre profil och främst är från 1930-
talet. Längst i öster reser sig en framträdande bautasten från 1913,
rest över John Zeinvoldt, grundare av Bodafors Möbelfabriks AB.
Graven är en av få i kvarteret med bevarad grusbädd, den omges
av granitpollare med detaljrik gjutjärnskätting. I närheten finns
ett granitkors rest 1941 över disponenten Ivar Sandstedt vid AB
Svenska Möbelfabrikerna. Även denna grav har grusbädd och
stenram. Flera vårdar bär titel med koppling till möbelindustrin:
svarvare, bildhuggare, möbelsnickare. Den västra delen av kvarteret
domineras av handelssyskonen Karlssons storskaliga monument.
Dess grusbädd inramas av en balustrad i svart granit med en hög
kolonnkantad sten som kröns av en fronton med kors. Graven ligger
väl exponerad vid gången fram till kyrkporten. Ytterligare två
gravar har grusbädd med stenram. Direkt öster om koret ligger en
häll som markerar von Scheeleska gravkammaren. Ovanför denna
fanns fram till 1913 ett gravkor med ingång från kyrkan. Öster om
koret är en mindre lund av gamla almar och lönnar. I denna står
en bautasten i polerad svart granit som markerar kyrkoherde J A
Ponténs familjegrav. En sentida häll över en kontraktsprost ligger
vid sakristian. Museivårdarna vid vapenhuset utgörs av sju sandstens-
och granitvårdar från 1724 1819, de flesta med profilerat
krön. En rest granithäll med inristat kors är sannolikt en medeltida gravhäll. Två säregna små smidesvårdar härrör troligen från 1700-
talet. Vidare finns en liten bautasten från 1903 och ett krön till en
1700-talsvård med ett ansikte.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
