STYRSTADS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - STYRSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 745, 1900: 840, 1995: 6648

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 5 km sydost om Norrköping på en markerad höjd i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet med vid utblick över bygden. På kyrkogården finns ett bårhus. Kyrkan är omgiven av en by bestående bl.a. av församlingsgård med daghem, f.d. skola, prästgård, f.d. ålderdomshem samt viss agrar bebyggelse.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia mitt på långhusets nordsida samt torn i väster. I: Medeltidskyrkan, som till största delen är riven, är känd utifrån arkivalier från 1600-talet. Kyrkan uppfördes sannolikt under äldre medeltid, men dess ursprungliga planform är inte känd. Efter en medeltida ombyggnad, ovisst när, erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Ett torn har vid okänd tidpunkt, men troligen under medeltiden, tillkommit i väster. En sakristia med två rum på korpartiet nordsida, en korsarm på långhusets nordsida samt ett vapenhus framför långhusportalen i söder tillbyggdes troligen också under medeltiden. Kyrkorummet välvdes och försågs med figurativa målningar under medeltidens senare hälft. Dessa målningar var, som framgår av uppgifter från 1600-talet, daterade år 1430; en inskrift med detta årtal fanns målad vid kordörren. Riven 1782, förutom delar av långhusets sydmur samt korsarmens nordgavel, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1782 av J. Fehmer och A. Pousette, delvis med återbruk av föregångarens murar i söder och norr.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är typisk för det gustavianska skedet och är förhållandevis oförändrad sedan 1780-talet. Det vitputsade murarna genombryts av stora, rundbågiga muröppningar. Kyrkan har yttre sadeltak och lanterninhuv på tornet. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv på en profilerad taklist. Kyrkan har re-staure-rats 1895-96, ca 1910, 1927-31 (Knut Nordenskiöld) och 1958-67 (Kurt von Schmalensee) samt 1986. Ett triumfkrucifix från 1200-talets senare hälft utgör sedan 1895 altarprydnad, dessförinnan fanns en målning från 1760-talet, skänkt till kyrkan 1797 och inköpt från S:t Olai kyrka i Norrköping. Predikstolen tillverkad 1707 för gamla kyrkan av bildhuggare Jonas Lind och målad 1708. Dess trappa och sockel tillfogades 1965. Orgelläktarens barriär innehåller material från två äldre läktare i gamla kyrkan med rester av målad dekor; den äldre från 1600-talets slut, den yngre från 1701. Orgeln med fasad från 1828 förnyades 1971. Bänkinredningen byggdes om och utformades som öppen 1895.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunt av musselcuppetyp från 1200-talet står i östra delen av långhuset.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Styrstad är en medeltida socken som har fått sitt namn efter kyrkbyn som ligger på en höjd i ett öppet jordbrukslandskap. Den tidigmedeltida kyrkan revs till stora delar i samband med att en ny kyrka byggdes 1782, delvis med återbruk av de gamla murarna. Den uppfördes i gustaviansk stil av byggmästare Carl Abraham Pousette och Johan F Fehmer från Norrköping. Ritningen uppgjordes möjligen av Överintendentsämbetet. Stommen är av marksten med ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, torn i väster och sakristia i norr. Fasaden är spritputsad och avfärgad i brutet vitt och de valmade sadeltaken, ursprungligen spåntäckta, är belagda med plåt. Tornet har en spåntäckt huv som kröns av en fyrsidig sluten lanternin. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är typisk för den gustavianska salkyrkan med ett rymligt tunnvälvt kyrkorum och höga fönster. Kyrkomiljön har bevarat mycket av sin karaktär med bl a det gamla tingshuset, sedemera skolan och det före detta ålderdomshemmet.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkan är placerad mitt på kyrkogården som inramas av högväxta lindar och dess mittgång flankeras av tuktade almar. Kyrkogården avdelas i fem kvarter av grusade gångar. Norr om kyrkan har en minneslund anlagts. En runsten finns i bogårdsmuren vid den södra ingången, en annan norr om tornet.
Nordväst om kyrkan finns ett bårhus ritat 1916 av Gustaf Linden. Av ekonomiska skäl kom det inte att uppföras förrän 1937, då med vissa tillägg. Byggnaden består av vitslammade tegelmurar täcka av ett brant, valmat skiffertak krönt av en skifferklädd takryttare med kors, smala rundbågiga fönster med antikglas och spröjsning i grönt trä, och en bred stickbågig dubbeldörr klädd med svart diagonalställd panel. Interiören består av vitputsade väggar och ett grålaserat brant tredingstak som avslutas med en ljusgråmarmorerad, kraftig taklist. Ett gråmarmorerat träaltare är placerat i väster. Byggnaden används numera endast som lagerlokal, bl a för den borttagna altarringen. En liten, rödmålad redskapsbod finns i kyrkogårdens nordöstra hörn.

Kyrkogårdens historik
Kyrkan är placerad mitt på kyrkogården som inramas av högväxta lindar och dess mittgång
flankeras av tuktade almar. Kyrkogården avdelas i fem kvarter av grusade gångar. Norr om
kyrkan har en minneslund anlagts. En runsten finns i bogårdsmuren vid den södra ingången,
en annan norr om tornet. Nordväst om kyrkan finns ett gravkapell ritat 1916 av Gustaf
Linden. Arbetet försenades dock p.g.a. andra stora utgifter för kyrka och skola. 1938
donerades av kyrkostämmans kvinnliga ledamot, 5000 kr till uppförandet av ett gravkapell.
Genom denna donation kom arbetet igång.
Kapellet är fyrsidigt och fasaden är vitslammade tegelmurar. Porten är en mörkbetsad träport
med rundat överstycke. Taket består av ett brant, valmat skiffertak krönt av en skifferklädd
takryttare med kors, smala rundbågiga fönster med antikglas och spröjsning i grönt trä.
Interiören består av vitputsade väggar och ett grålaserat brant tredingstak som avslutas med en
ljusgråmarmorerad, kraftig taklist. Ett gråmarmorerat altare i trä är placerat i väster.
Byggnaden används numera endast som lagerlokal, bl. a. för den borttagna altarringen.
En liten, rödmålad redskapsbod finns i kyrkogårdens nordöstra hörn.
Det finns två runstenar på Styrstads kyrkogård. Den ena, som det endast återstår en liten del
av, stod tidigare utanför till höger om de södra grindarna. Den står numera på en mur längs
den södra grusgången mot kyrkan, strax innan för ytterhäcken/muren. Det fanns en runsten till
i den södra muren, till höger om grinden. Den är numera flyttad och står på gräsmattan
utanför kvarter E, på kyrkans norra sida. Översatt lyder texterna på runstenarna: Rörik reste
denna sten efter Frode och Asbjörn, sina söner och: Asa lät göra denna minnesvård efter
Öjar, sin fader god. Gud hjälpe Öjars själ.

1966 renoverades kyrkan invändigt. Då man bröt upp det murkna trägolvet, fann man flera
gravhällar från 1600-talet. De har troligtvis legat som golv i den äldre kyrkan som revs när
den nya byggdes 1782. Skelettdelar hittades när golvet bröts upp. På 1600-talet och längre
tillbaka i tiden kunde folk ur de högre samhällsklasserna få begravas inne i kyrkan. Ända till
början av 1800-talet var det tillåtet med begravningar inne i kyrkan. På en av hällarna står det
Pher Bengdtson och min hustru Ingeredh Ingesdoter sofver här efter Guds behag. Mädh min
kiäraste til domedagh 1672 mädh mine 8 barn. En annan häll berättar om Nicolaus Ascanius
som var kyrkoherde i Styrstads församling i mitten av 1600-talet.
1977 anlades en ny parkeringsplats i anslutning till kyrkogården. Till detta användes
trädgårdsmark som hörde till f.d. lärarbostaden, mark i kyrkans ägo. Tanken var att en
parkeringsplats med plats för 25 bilar och två bussar skulle anläggas. Efter prostester från de
boende i huset begränsades parkeringen till halva storleken. De boende invände mot att det
inte fanns behov av så stor parkering, mer än vid ett par gudstjänsttillfällen om året. Dessutom
fanns redan en stor parkering till den nedlagda skolan.

STYRSTADS KYRKOGÅRD
Kyrkogården har en rektangulär planform i sydöstlig till nordvästlig riktning. För enkelhetens
skull kommer dock kyrkogården i rapporten att betraktas som orienterad i nord-sydlig
riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens nordvästra del och kyrkans långhus är i stort sett
orienterad i öst-västlig riktning.
Kyrkan ligger 5 km sydost om Norrköping, karaktäristiskt belägen på en grusås med vid
utblick över ett öppet odlingslandskap. Kyrkbyn har sannolikt sitt ursprung i järnåldern och
består idag främst av bostadsbebyggelse från 1800- och 1900-talen med inslag av agrar
bebyggelse.

Styrstads kyrka
Styrstad är en medeltida socken som har fått sitt namn efter kyrkbyn som ligger på en höjd i
ett öppet jordbrukslandskap. Den tidigmedeltida kyrkan revs till stora delar i samband med att
en ny kyrka byggdes 1782, delvis med återbruk av de gamla murarna. Den uppfördes i
gustaviansk stil av byggmästare Carl Abraham Pousette och Johan F Fehmer från Norrköping.
Ritningen uppgjordes möjligen av Överintendentsämbetet. Stommen är av marksten med ett
rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, torn i väster och sakristia i norr. Fasaden är
spritputsad och avfärgad i brutet vitt och de valmade sadeltaken, ursprungligen spåntäckta, är
belagda med plåt. Tornet har en spåntäckt huv som kröns av en fyrsidig sluten lanternin.
Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är typisk för den gustavianska salkyrkan med
ett rymligt tunnvälvt kyrkorum och höga fönster.
En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd
kyrkoinventering.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av fem kvarter. De är numrerade A 1:a kvarteret, C 2:a , B 3: dje, D
4:e samt E 5:e kvarteret.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en strikt karaktär med rygghäckar och grusgångar. Från huvudingången
löper en allé av hamlade, ca 2 m höga, almar.

Omgärdning
I väster finns en mur av cement som är mellan 3 och 4 m hög. På denna står ett
lättmetallstängsel på vilket det växer en häck av klängväxter. Längs med västra utkanten finns
också en trädkrans av fem höga lindar. I norr övergår kyrkogårdens västra halva steglöst i en
bergshöjd där minneslunden öppnats upp via två gräsmattor i ett naturparti. I den östra delen
utgör gräsen mot arbetsbodsområdet av en 1,5 m hög gles syrenhäck. I trädkransen finns tre
höga lindar och en hög alm. I öster finns en murad kant av cement, med ett lättmetallstängsel.
I trädkransen finns fyra höga lindar och en kastanj. I söder finns en kyrkogårdsmur som delvis
är murad med cementbruk. Den består av 0,4-0,8 m stora stenar. Muren kröns av en häck av
hassel som är 1,2 m hög. I trädkransen finns en hög och två unga lindar.

Ingångar
I öster mot församlingshemmet finns en enklare öppning i staketet med en grusgång. I
nordöstra hörnet har en grind stått, av denna återstår en smal sexkantig grindstolpe krönt av
ett kors. Numera är här bara en enkel öppning.

Huvudingången finns i söder, här finns en rikt dekorerad pargrind i järnsmide mellan kraftiga
putsade grindstolpar krönta av smideskors. Grindarna är utsmyckade i fyra nivåer med enkla
spjälor, gotiska bågar, löpande hund och kors.

Vegetation
Från huvudingången löper en allé av hårt klippta ca två m höga almar. Raderna av gravar inne
på kyrkogården är skiljda av rygghäckar.

Gångsystem
Gångarna består till största delen av naturgrus. En huvudgång leder från den södra grinden
upp till kyrkan. En gång löper kring kyrkogårdens utkanter En öst-västlig gång delar den
södra kyrkogården i två delar. Dessutom finns en del gångar bevarade inne i kvarteren.

Gravvårdstyper
På alla kyrkogårdens fem kvarter blandas de moderna vårdarna med äldre vårdar från sent
1800-tal och/eller tidigt 1900-tal. Vårdarna från decennierna runt sekelskiftet 1900 är ofta av
helt eller delvis polerad svart/grå eller ibland röd granit, och som regel höga och avsmalnande
mot toppen. Det finns flera gravar omgärdade med stenramar. Omgärdning med stenramar
verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. En del av dessa gravar har kvar sin äldre
grus/sandtäckning. I kvarter A finns spår av att området använts för linjegravar. Systemet med
linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på
linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar
komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon
direkt statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem
som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter de flesta
linjegravvårdar togs bort.

Inom kvarter E finns flera äldre gravhällar i kalksten. Flera av dem är från 1600-talet och har
legat inne i kyrkan tidigare. De är alla svårlästa och i dåligt skick. En inte så vanlig gravvård
är nr E 44, det är ett högt keltiskt kors, äldsta datering 1911. Det är inte så stor andel av
gravvårdarna som har någon form av titel. De mest förekommande titlarna är Lantbrukaren
och Hemmansägaren. Kyrkoherden och Nämndemannen förekommer också på flera av
gravvårdarna. Utöver äldre, kulturhistoriskt intressanta gravvårdar, finns också flertalet yngre,
moderna vårdar. Utmärkande är de vårdar över sju tonårspojkar som omkom i en bussolycka
1999. Dessa står bredvid varandra och är försedda med diverse sportsymboler och fotografier.

Minneslund
Minneslunden är belägen norr om den egentliga kyrkogården. Här ansluter en mindre höjd
och lunden består av en fyrkantig gräsmatta närmast kyrkogården och en rund gräsmatta
högre upp. Mellan delarna finns arrangemang för blombuketter i form av två järnbeslagna
kvarnhjul. Intill dessa står ett skåp för ljus i metall. Lunden avgränsas delvis i den lägre delen
av en syrenhäck.

Byggnader
I nordvästra hörnet av kyrkogården finns ett gravkapell. Redan 1913 väcktes frågan om ett
gravkapell på Styrstads kyrkogård. 1916 godkändes ritningarna men arbetet lades på is p.g.a.
andra stora utgifter för kyrka och skola. 1938 donerades av kyrkostämmans kvinnliga
ledamot, 5000 kr till uppförandet av ett gravkapell. Genom denna donation kom arbetet igång.
Kapellet är fyrsidigt och fasaden är vitslammade tegelmurar. Porten är en mörkbetsad träport
med rundat överstycke. Taket består av ett brant, valmat skiffertak krönt av en skifferklädd
takryttare med kors, smala rundbågiga fönster med antikglas och spröjsning i grönt trä.
Interiören består av vitputsade väggar och ett grålaserat brant tredingstak som avslutas med en
ljusgråmarmorerad, kraftig taklist. Ett gråmarmorerat altare i trä är placerat i väster.
Byggnaden används numera endast som lagerlokal, bl. a. för den numera borttagna
altarringen.

Arbetslokalen i form av en enklare rödmålad bod under svart plåttak finns utanför
kyrkogården i nordöst. Församlingshemmet ligger sydöst om kyrkogården.

Övrigt
Ett äldre solur i granit står längs södra mittgången, se foto nedan. Det är märkt Gifwen af P.
E. Berg. På framsidan står det Til kyran 1785.

I kyrkans portal finns delar av äldre kalkstenshäll/ar som klyfts på längden i fyra delar.
Dessa står upprätta och omger ingången.

Beskrivning av enskilda kvarter

A 1:a kvarteret

Kvarteret är i stort sett kvadratiskt och ligger i det sydvästra hörnet av kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret har förmodligen tidigare innehållit linjegravar med undantag för två grusgravar mitt
i. Enstaka äldre gravar finns kvar men huvuddelen är tom eller har helt moderna gravvårdar.
Intill grusgravarna har ett särskilt område innanför en 0,5 m hög häck av tuja anordnats för sju
unga pojkar som omkom i en bussolycka 1999, (se bilden nedan). Dessa har likartade
gravstenar med porträttbild och sportsymboler. Mot söder finns stora gräsytor med ett fåtal
gravvårdar.

Omgärdning
Kvarteret omges av grusade gångar.

Ingångar
Den södra ingången till kyrkogården leder in till kvarteret och kyrkogården i övrigt.

Vegetation
I sydvästra delen av kvarteret finns tre nord-sydliga rygghäckar av 1 m hög tuja. I mitten av
kvarteret bildar häckomgärdningen till en äldre grav, tillsammans med omgärdningen kring de
sju pojkarnas gravar, en rektangel. Denna består av 0,8 m hög tuja.

Gångsystem
Runt hela kvarteret löper en asfalterad gång, förutom på den östra delen. Där finns istället en
grusgång som leder från den södra ingången fram till kyrkan. Alla gångar inne i kvarteret har
såtts igen med gräs.

Gravvårdstyper
En grusad stenramsgrav är bevarad, liksom en häckomgärdad grav. Större delen av kvarteret
är tomt på gravvårdar. Enstaka äldre gravar finns kvar men huvuddelen är tom eller har helt
moderna gravvårdar. Intill grusgravarna har ett särskilt område innanför en 0,5 m hög
tujahäck satts av för sju unga pojkar som omkom i en bussolycka 1999. Dessa har likartade
gravstenar med porträttbild och sportsymboler. I området längst ner mot söder finns stora
gräsytor med endast ett fåtal gravvårdar. Mycket tyder på att området tidigare använts för
linjevårdar. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att
begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar
eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar
systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att
bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet
upphörde 1964 varefter de flesta linjegravvårdar togs bort. På de kyrkogårdar där det finns
linjevårdar kvar är det av vikt att dessa bevaras för att ordningen på dessa ska kunna följas
och då de utgör ett historiskt, inte nu längre aktuellt begravningssätt.

C 2:a kvarteret
Kvarteret utgör den sydöstra delen av den södra kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret består av fem rader gravar med rygghäckar av tuja. De delas av två nord-sydliga
grusgångar.

Omgärdning
Kvarteret omges av grusgångar.

Ingångar
Mellan kvarter C och A finns den södra ingången.

Vegetation
I kvarteret finns tre 0,6 m höga nord-sydligt löpande häckar av tuja.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusade gångar och delas dessutom av två nord-sydligt löpande
grusgångar.

Gravvårdstyper
Två grusgravar finns bevarade den ena med järnstaket och en specialdesignad gravvård i järn.
I övrigt finns en blandning mellan moderna oftast ganska små vårdar och äldre vårdar från
sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Övrigt
Längst ned i sydöstra hörnet finns tre äldre kalkstensvårdar och ett järnkors uppställda.

B 3:e kvarteret
Kvarteret utgör den sydvästra delen av den västra sidan och ligger mellan kv. A och kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av åtta nord-sydliga gravrader på fyra långsmala gräsmattor. Gravraderna
skiljs åt av rygghäckar. Huvuddelen av gravvårdarna är från 1900-talets senare del, men en
del äldre är bevarade.

Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.

Vegetation
Gravraderna är indelade av rygghäckar i samtliga fall 0,7 m höga tujor. Från häckarna går
också mindre breddningar ut mellan gravplatserna och markerar dessa. Den näst östligaste
häcken har T-form i avslutningarna.

Gångsystem
Kvarteret omges av en grusgång och delas dessutom i fyra delar av grusgångar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är huvudsakligen från sent 1900-tal. Några äldre finns kvar.

D 4:e kvarteret.

Kvarteret utgör den nordöstra delen av den södra halvan av kyrkogården och sträcker sig
också öster om koret.

Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av långsmala gräsmattor delade av grusgångar. De fem raderna gravar är
försedda med tre rygghäckar.

Omgärdning
Runt kvarteret löper en asfalterad gång. I söder ansluter kvarteret till gravkapellet.

Ingångar
Kvarteret ligger mitt på kyrkogården.

Vegetation
Tre rygghäckar finns de består av 0,6 m höga tujor. Den mittersta av dessa går i en båge och
täcker kvarterets utkanter.

Gångsystem
Kvarteret omges av asfalterade/grusade gångar. Det delas dessutom av två nord-sydligt
löpande gångar.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller en blandning av äldre och yngre vårdar. Fem stenramsgravar med
sandfyllning och tre med gräsyta finns bevarade, de flesta öster om koret. Flera av
stenramsgravarna är från sent 1800-tal liksom ett par höga smala vårdar inne i kvarteret.

I nordväst finns en stele av kalksten. I övrigt finns en relativt jämn blandning av höga smala
äldre och låga yngre vårdar.

Övrigt
Ett solur daterat 1785 finns utmed den södra mittgången. Det är av granit, fyrkantig till
formen och står uppe på en granitsockel, se bilder på nästa sida.

E 5:e kvarteret
Kvarteret är det enda på kyrkans norra sida.

Allmän karaktär
Kvarteret består av tre gräsmattor delade av grusgångar väster om sakristian och en
rektangulär gräsmatta med en enda gravvård öster om densamma. Gravraderna har
rygghäckar av tuja som avslutas i T-form mot söder.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av grusgångar.

Ingångar
I nordöstra hörnet har det tidigare funnits en grind. Numera finns det endast en grindstolpe
kvar.

Vegetation
Rygghäckar i T-form mot söder. Samtliga består av 0,5 m höga tujor.

Gångsystem
Grusgångar omger kvarteret och delar in det i de olika delarna.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats, nr 35 J Holmqvists,
från 1839. Annars finns en blandning av yngre låga breda vårdar och höga smala äldre. Två
stenramsgravar med sandfyllning och en sandgrav omgiven av en låg tujahäck finns. Tre
prästgravar med kors finns, en av dessa är ett keltiskt kalkstenskors. Ett modernt järnkors
finns också. En stor del av gräsytorna har ännu inte tagits i anspråk för gravvårdar.

Övrigt
I nordvästra hörnet ligger sju 1600-tals hällar som tagits ur kyrkgolvet de flesta svårlästa och i
dåligt skick.