DALARÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 1786- 87 då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (1889-1978) som arkitekt.
Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick "tvenne Dalaröö" torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia De la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet "A. 1652" jämte namnet "Göteborg". När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150-200 personer på själva Dalarö.
Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719.
På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har iordningställts ändamålsenlig förvaring för inventarier av textil och metall
Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SSA Stockholms stadsarkiv
SLM Stockholms läns museum arkivet
Tomtkarta över Dalarö 1740, författad av lantmätaren Joh. Nessners
Muntlig källa, Dalarö församling
Andersson, A, Dalarö Kyrka. Sörmländska kyrkor nr 64, Eskilstuna 1945
Jansson, E A, Dalarö. Historisk återblick till hugfästande av 300-årsminnet, Stockholm1936
Jarnhammar, L, Dalarö kyrka. Stödföreningen Hjälp Dalarö kyrka, Dalarö 2001
Sundström, L, Dalarö kyrka, Övergripande inventering upprättad av Stockholms läns museum, 2003
Quist, A, Dalarö. Några anteckningar ur en södertörnsförsamlings historia, Stockholm 1985
Wallin, L, Vårdplan för Dalarö kyrka, kapitel 3, Byggnadsvård och Hantverkstradition, Västerås 2006

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

FÖRSAMLING 1995 - DALARÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 525, år 1900: 778, år 1995: 1352

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Tyresö omkring 1650. Dalarö skans utbruten 1688, men åter införlivad 1854. Stundom betraktad som kapellförsamling.

LÄGE OCH OMGIVNING - Församlingen ligger i Stockholms skärgård. Kyrkan är belägen i tätorten med samma namn på en höjd ovanför hamnen.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Träkyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med rak östvägg, vapenhus vid västra gaveln och utbyggd sakristia i öster. Kyrkan, förmodligen uppförd 1652, fick sin nuvarande skepnad 1787. Då revs den ursprungliga sakristian vid nordsidan och en ny tillkom i öster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den tornlösa träkyrkans byggnadskroppar täcks av skilda sadeltak, brutet över långhuset. Man kommer in i kyrkan genom vapenhuset i väster. Kyrkans inre med rundbågiga fönster präglas av ombyggnaden 1787. Ett flackt trätunnvalv vilar på en bred kornisch som löper runt väggarna. Pilastrar ramar in altaret; ovanför altaret och två flankerande dörrar syns ett galler och fönsteröppningar bakom vilka döljer sig en "herrskapsläktare", anordnad ovanpå sakristian. Predikstolen, tillverkad 1630 för Tyresö kapell, har rik intarsiadekor. Intill predikstolen på norra väggen hänger en altartavla från 1654 föreställande Nattvarden och med donatorernas porträtt infällt i ramen.. Den slutna bänkinredningen tillkom vid 1936 års renovering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 1786- 87 då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (1889-1978) som arkitekt.
Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick "tvenne Dalaröö" torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia De la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet "A. 1652" jämte namnet "Göteborg". När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150-200 personer på själva Dalarö.
Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719.
På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har iordningställts ändamålsenlig förvaring för inventarier av textil och metall
Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SSA Stockholms stadsarkiv
SLM Stockholms läns museum arkivet
Tomtkarta över Dalarö 1740, författad av lantmätaren Joh. Nessners
Muntlig källa, Dalarö församling
Andersson, A, Dalarö Kyrka. Sörmländska kyrkor nr 64, Eskilstuna 1945
Jansson, E A, Dalarö. Historisk återblick till hugfästande av 300-årsminnet, Stockholm1936
Jarnhammar, L, Dalarö kyrka. Stödföreningen Hjälp Dalarö kyrka, Dalarö 2001
Sundström, L, Dalarö kyrka, Övergripande inventering upprättad av Stockholms läns museum, 2003
Quist, A, Dalarö. Några anteckningar ur en södertörnsförsamlings historia, Stockholm 1985
Wallin, L, Vårdplan för Dalarö kyrka, kapitel 3, Byggnadsvård och Hantverkstradition, Västerås 2006

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

FÖRSAMLING 1995 - DALARÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 525, år 1900: 778, år 1995: 1352

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Tyresö omkring 1650. Dalarö skans utbruten 1688, men åter införlivad 1854. Stundom betraktad som kapellförsamling.

LÄGE OCH OMGIVNING - Församlingen ligger i Stockholms skärgård. Kyrkan är belägen i tätorten med samma namn på en höjd ovanför hamnen.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Träkyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med rak östvägg, vapenhus vid västra gaveln och utbyggd sakristia i öster. Kyrkan, förmodligen uppförd 1652, fick sin nuvarande skepnad 1787. Då revs den ursprungliga sakristian vid nordsidan och en ny tillkom i öster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den tornlösa träkyrkans byggnadskroppar täcks av skilda sadeltak, brutet över långhuset. Man kommer in i kyrkan genom vapenhuset i väster. Kyrkans inre med rundbågiga fönster präglas av ombyggnaden 1787. Ett flackt trätunnvalv vilar på en bred kornisch som löper runt väggarna. Pilastrar ramar in altaret; ovanför altaret och två flankerande dörrar syns ett galler och fönsteröppningar bakom vilka döljer sig en "herrskapsläktare", anordnad ovanpå sakristian. Predikstolen, tillverkad 1630 för Tyresö kapell, har rik intarsiadekor. Intill predikstolen på norra väggen hänger en altartavla från 1654 föreställande Nattvarden och med donatorernas porträtt infällt i ramen.. Den slutna bänkinredningen tillkom vid 1936 års renovering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 178687, då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (18891978) som arkitekt.

Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick tvenne Dalaröö torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia de la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet 1652 jämte namnet Göteborg. När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt, var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150200 personer på själva Dalarö.

Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719. På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har ändamålsenlig förvaring iordningställts för inventarier av textil och metall.

Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt

Omgivningen
Kyrkan ligger centralt i Dalarö, omgiven av äldre skärgårdsbebyggelse och sommarvillor byggda under senare delen av 1800-talet då Dalarö var stockholmarnas mest fashionabla sommarort. Kyrkobyggnadens norra sida gränsar mot den gamla landsvägen, som här gör en tvär sväng ner mot Hotellbryggan. På andra sidan vägen ligger församlingshemmet och granne med kyrkan ligger tullhuset från 1780-talet, ritat av arkitekten Erik Palmstedt.

Kyrkomiljön
Kyrkogårdens gränser har justerats något i förhållande till kartan från 1740. Den inhägnas av en låg stenmur som tillsammans med kyrkan bildar gräns mot vägen, vars vägbana ligger högre än kyrkogården. Utanför muren står en mycket gammal ek som i folkmun kallas "kunskapseken" eftersom den använts som affischplats. På kyrkogården står ytterligare en gammal ek. Det sägs att kapellet byggdes i en ekbacke, möjligen kan träden vara en rest från denna. Flera lindar av okänd ålder flankerar kyrkogårdens två ingångar. Fyra på den sydöstra sidan och två på den nordvästra. Lindarna, troligen planterade i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, har nyligen åter hamlats efter ett uppehåll på 30 år. Två entréer med grindar, en i nordost och en i sydväst, binds samman med en grusad gång utmed kyrkans sydöstra sida. Äldre gravplatser med liggande eller resta stenar samt kors och staket i gjutjärn finns på kyrkogården, där gravsättningar numera enbart sker i befintliga gravar.

Klockstapeln, i äldre tider även kallad "basfiolsfodralet", ligger på en bergknalle sydväst om kyrkan utanför kyrkogårdsmuren. Stapeln, som är försedd med två klockor, har rödfärgad brädfodring med svängt, kopparklätt tak som är prytt med en spira med kors. Den stora klockan är gjuten 1745 av G Meyer i Stockholm. Den lilla klockan har varit med från kyrkans äldsta tid. Den orneras av akantusblad och en gädda i relief och bär inskriptionen "Gloria in excelsis Deo. Ioran Putenson me fecit anno 1656. H. Christian Bretsnider Tolförwalther in Dalaröen".

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är placerad i nordost-sydvästlig riktning med koret i nordost. Byggnaden är uppförd med stomme av timmer.

Omgivningen
Kyrkan ligger centralt i Dalarö, omgiven av äldre skärgårdsbebyggelse och sommarvillor byggda under senare delen av 1800-talet då Dalarö var stockholmarnas mest fashionabla sommarort. Kyrkobyggnadens norra sida gränsar mot den gamla landsvägen, som här gör en tvär sväng ner mot Hotellbryggan. På andra sidan vägen ligger församlingshemmet och granne med kyrkan ligger tullhuset från 1780-talet, ritat av arkitekten Erik Palmstedt.

Anläggningen
Kyrkogårdens gränser har justerats något i förhållande till kartan från 1740. Den inhägnas av en låg stenmur som tillsammans med kyrkan bildar gräns mot vägen, vars vägbana ligger högre än kyrkogården. Utanför muren står en mycket gammal ek som i folkmun kallas "kunskapseken" eftersom den använts som affischplats. På kyrkogården står ytterligare en gammal ek. Det sägs att kapellet byggdes i en ekbacke, möjligen kan träden vara en rest från denna. Flera lindar av okänd ålder flankerar kyrkogårdens två ingångar. Fyra på den sydöstra sidan och två på den nordvästra. Lindarna, troligen planterade i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, har nyligen åter hamlats efter ett uppehåll på 30 år. Två entréer med grindar, en i nordost och en i sydväst, binds samman med en grusad gång utmed kyrkans sydöstra sida. Äldre gravplatser med liggande eller resta stenar samt kors och staket i gjutjärn finns på kyrkogården, där gravsättningar numera enbart sker i befintliga gravar.

Klockstapeln, i äldre tider även kallad "basfiolsfodralet", ligger på en bergknalle sydväst om kyrkan utanför kyrkogårdsmuren. Stapeln, som är försedd med två klockor, har rödfärgad brädfodring med svängt, kopparklätt tak som är prytt med en spira med kors. Den stora klockan är gjuten 1745 av G Meyer i Stockholm. Den lilla klockan har varit med från kyrkans äldsta tid. Den orneras av akantusblad och en gädda i relief och bär inskriptionen "Gloria in excelsis Deo. Ioran Putenson me fecit anno 1656. H. Christian Bretsnider Tolförwalther in Dalaröen".

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är placerad i nordost-sydvästlig riktning med koret i nordost. Byggnaden är uppförd med stomme av timmer.