FLISBY KYRKA

Flisby kyrkogård anlades på 1850-talets början i samband med att den nya kyrkan uppfördes, några hundra meter norr om den gamla. Kyrkogården är orienterad efter kyrkan i nord-sydlig riktning med kyrkan central placerad på den gamla delen. 1972 utvidgades kyrkogården mot väster och hyser där moderna familjegravar och en minneslund. Den ursprungliga delen av kyrkogården präglas av en större bredd av olika typer av gravvårdar. I nordöstra hörnet finns ett välbevarat kvarter med vårdar ur allmänna linjen, medan de övriga kvarteren främst präglas av rygghäckskvarter med moderna familjevårdar. Längs med kyrkogårdsmuren står stora och högresta äldre familjegravar, många med ett högt kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdsmuren är troligen från samtida med kyrkan.

Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger dels i kvarter A som minner om ett typiskt allmänt kvarter och dels i kvarter E längs med kyrkogårdsmuren med sina höggresta och stora gravvårdar.

Sammanfattande beskrivning
Flisby kyrkogård anlades på 1850-talets början i samband med att den nya kyrkan uppfördes,
några hundra meter norr om den gamla. Kyrkogården är orienterad efter kyrkan i nord-sydlig
riktning med kyrkan central placerad på den gamla delen. 1972 utvidgades kyrkogården mot
väster och hyser där moderna familjegravar och en minneslund. Den ursprungliga delen av
kyrkogården präglas av en större bredd av olika typer av gravvårdar. I nordöstra hörnet finns ett
välbevarat kvarter med vårdar ur allmänna linjen, medan de övriga kvarteren främst präglas av
rygghäckskvarter med moderna familjevårdar. Längs med kyrkogårdsmuren står stora och
högresta äldre familjegravar, många med ett högt kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdsmuren är
troligen från samtida med kyrkan.
Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger dels i kvarter A som minner om ett
typiskt allmänt kvarter och dels i kvarter E längs med kyrkogårdsmuren med sina höggresta
och stora gravvårdar.

Allmän karaktär
Kyrkogården är jämnårig med kyrkan
från 1850-talet och består huvudsakligen
av två tydligt åtskilda delar; den
ursprungliga kyrkogården från 1850-
talet och utvidgningen i väster från 1972.
Den äldre delen är i sin tur tydligt
uppdelad i fyra kvarter plus gravrader
längs med kyrkogårdsmuren. Den västra
delen från 1972 innehåller även en
minneslund anordnad i norra delen,
kring en rest sten, markerad som
fornlämning.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en enhetlig
stödmur som troligen är samtida med
kyrkan. Muren är kallmurad och består
av kluven granit och varierar lite i höjd
beroende på terrängen. Norra muren är
kompletterad med ett modernt stålstaket,
medan det på östra och södra muren
växer häckar av cotoneaster. Den nya
kyrkogården i väster är omgärdad av
dels ett vanilgt hönsnätsstaket och dels
ett svart stålrörstaket.

Ingångar
Huvudingången till kyrkogården ligger i
norr, mittemot kyrkans egen huvudingång.
Den består av en enkel dubbelgrind
med smidda detaljer, grindstolpar
av kalksten. Det finns inga uppgifter om
ålder på dessa eller att de skulle ha bytts
ut, troligen är de ursprungliga, dvs från
1850-talet, och hör således till kyrkogårdens
äldsta delar.

Vegetation
Runt kyrkogården står en trädkrans av
lind, i stort sett komplett på alla sidor
utom i söder där den östra delens träd
har dött ut. Även den yngre delen,
utvidgningen från 1972 har en
trädkrans, men naturligt nog är träden
här betydligt mindre. Även dessa träd
är lind. Inne i kvarteren B, C, D och E
växer rygghäckar av liguster.

Gångsystem
Gångsystemet är enkelt men relativt
välbevarat. Gångarna är grusade och
följer ett klassiskt mönster med
symmetriskt ordnade gångar utifrån
kyrkans entréer och längs med den
yttre gravraden vid kyrkogårdsmuren.
Gångsystemet är troligen från 1850-
talet då kyrkogården anlades.

Gravvårdstyper
På Flisby kyrkogård förekommer gravvårdar från 1800-talet slut fram till idag, det förekommer
både enkla gravvårdar från allmänna linjen och påkostade stora monumentala gravvårdar. De
allmänna gravarna har varit den vanligaste typen på de flesta kyrkogårdar, så även i flisby.
Idag är det bara kvarter A i nordost som fortfarande minner om hur ett vanligt allmänt
gravkvarter såg ut. Gravvårdarna är små och enkla och de flesta saknar titlar, däremot kan ortseller
gårdsnamn förakomma och ofta finns hänvisningar till psalmer eller bibelord. I kontrast till
de enkla gravvårdarna från allmänna linjen finns de stora och påkostade gravvårdarna från
1800-talets slut och 1900-talest början. Moderna gravvårdar från 1940 och senare förekommer
rikligt, både på gamla kyrkogården och framförallt på den nya.
Gravar som tagits ur bruk har förflyttats till Flisby ödekyrkogård där de har ställts upp mot
muren. Detta innebär inte bara att gravstenar rycks bort från sin kontext, utan även en framtida
osäkerhet kring vilka gravvårdar som egentligen hör till gamla kyrkogården och vilka som hör
till nya.

Byggnader
Söder om kyrkans kor står ett gravkapell som uppfördes kort efter kyrkans invigning.
Överkommissarie J. E. Berggren bidrog till kyrkobygget men även till ett gravkapell, mot att
själv få bli begraven där. 1858 dog han och ligger nu begravd under kapellets golv. Kapellet har
en åttakantig plan, vitkalkade väggar med blinderingar i form av kors på de avfasade hörnen.
Hörnen artikuleras av hörnkedjor i relief. Taket är ett tälttak klätt med falsad svartplåt. Över
porten av nitad plåt sitter en polerad granitskiva till minne av Berggren, som i sig markeras av
en flack fronton.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i kyrkogårdens nordöstra
hörn och består till största delen
av gravar från allmänna linjen.
Kvarteret är det enda på kyrkogården
som inte har några rygghäckar, gravraderna
går dock på samma sätt som
på hela kyrkogården i nord-sydlig
riktning. Den östra gravraden innehåller
familjegravar, både yngre och
äldre, även gravarna utmed den södra
kanten längs gången till kyrkan är
större familjegravar. Kvarteret följer
altså den vanliga strukturen för
många allmännalinjen-kvarter där
utrymmen längs med kvarterets
ytterkanter uppläts åt större köpegravar,
medan det inre området
uppläts åt allmänna linjen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är huvudsakligen från allmänna linjen och sattes upp under 1930- och 40-talet.
Stenarna är små och resta över endast en person, få titlar finns på stenarna de som förekommer
är en banvakt och en soldat. I sydöstra hörnet står en stor gravsten i form av ett hjulkors, vänt
snett från gravraderna mot kyrkans östra port. I övrigt är det inte många stenar som sticker ut
och märks, vilket är typiskt för välbevarade kvarter av den här sorten.

Kvarter B, C och D
Allmän karaktär
Kvarter B, C och D är tre likvärdiga
kvarter på kyrkogården som tidigare
varit så kallade allmänna kvarter på
samma sätt som kvarter A. Kvarteren
är regelbundna till sin form och
karaktär, främst beroende på rygghäckarna
av liguster som ger en tydlig
struktur. Någon större skillnad mellan
gravar i kvarterens yttre kanter
respektive finns inte utan det är jämnt
fördelat.

Gravvårdstyper
Huvudsakligen är det yngre familjegravar som ligger i dessa kvarter, med inslag av en och
annan äldre vård från allmänna linjen. De yngre gravarna är från tiden 1940-tal till 1960-tal, i
viss mån kompletterade med ännu yngre. Gravvårdarna följer samma mönster som de flesta
andra vårdar från 1900-talets andra hälft; enkla, låga och breda, få titlar. Nästan samtliga är
familjegravar, och det är inte någon större skillnad på mer påkostade längs kanterna, möjligen
med undatag i kvar B där det längs östra kanten finns fler större vårdar. Äldsta vård är från 1880
och ligger i norra delen i kvarter D. Titlar förekommer främst i kvarter B som också har fler
äldre vårdar; smidesmästare, fanjunkare, lantbrevbärare, trotjänarinna (två st.), kvarnägare,
överbanmästare förutom de mer vanlig som t ex hemmansägare och olika kyrkliga poster.
Tillsammans speglar dessa verksamheten i Flisbys socken.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarteret följer kyrkogårdsmuren
runt hela den ursprungliga kyrkogården.
Gravvårdarna är trots
placeringen huvudsakligen orienterade
i öst-västlig riktning och inte
placerade så att ryggarna är vända
utåt. Som väntat är kyrkogårdens
största och mest påkostade gravvårdar
placerade i detta kvarter och
har tidigare varit kyrkogårdens
främsta köpegravskvarter.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller stora gravvårdar, ofta monumentala och de flesta har även haft grusbäddar
och häckomgärdningar tidigare. Här står några av kyrkogårdens äldsta vårdar. Gravstenarna
fungerar som fond åt de övriga kvarteren som är enklare och mer anspråkslösa. I nordost står en
stor vård rest över avlidna från Betesda vårdanstalt som också ligger begravda under stenen.
Den mest exklusiva raden är den södra, där det finns två gjutjärnskors, en stor gravhäll och flera
högresta och mycket stora vårdar. Bland annat ligger här orgelbyggarna bröderna Sven och Erik
Nordström. Som väntat förekommer det många titlar bland gravstenarna längs med kyrkogårdsmuren;
förutom de vanligare så som hemmansägare och olika kyrkliga titlar kan man hitta
yrken som orgelbyggare, kunglig sekreterare, leg. läkare, inspektor, överstelöjtnant, nämndeman
etc.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F utgörs av den västra
utvidgningen som gjordes 1972 och
som ligger en nivå lägre än den gamla
kyrkogården. Kvarteret är liksom
gamla delen omgiven av en trädkrans
av lind, planterad vid utvidgningstillfället.
Nästan samtliga vårdar
ligger längs rygghäckslinjer av
liguster, undantaget är gravarna
utmed södra kanten. I norra delen av
utvidgningen finns en minneslund.
Den östra delen av trädkransen, och därunder en rad med fondgravar i kvarter E.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är enhetliga och moderna familjevårdar, och omfattar gravar från 1972 fram till
idag. Alla vårdar är tidstypiska med enkla konturer och låga och breda proportioner. Kvarteret
innehåller få titlar vilket är typiskt på vårdar från denna tid. Några som ändå förekommer visar
på verksamheter och yrken under 1900-talts andra hälft i Flisby; urmakare, lantbrukare,
folkskollärare och olika kyrkliga uppdrag. Endast några få vårdar utmärker sig genom sin
utformning bland annat två vårdar som är gjorda av kvarnstenar.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan byggdes 1850-53 och invigdes 1855 av biskopen Johan Jacob Hedrén. 1835 hade länsbyggmästare Carl Robert Palmérs ritningar till ombyggnad av den medeltida kyrkan godkänts av ÖIÄ, men 1837 beslöt man gå in för nybyggnad istället. Förslag från orten 1843 bearbetades av J A Hawerman vid ÖIÄ 1848. Denna ritning följdes i stort sett av byggmästaren, Johan Granquist från Mogata. Kyrkan är oförändrad till det yttre, i det inre något förändrad vad gäller färgsättning, samt genom att lillkyrka inretts under läktaren.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med rakslutet kor i söder med utbyggd halvrund sakristia. (På ritningen 1848 korabsid med sakristian sidolagd i långhusets ena hörn. Förändringen anmäldes 1852 med ritning med påskrift att församlingen inte ville ändra korväggen, som stod klar sedan 1851.) Torn i norr. Ingång i tornet och på östsidan. Byggd i gråsten, spritputsad i vitt med slätputsade omfattningar och rustikpartier. Sockeln putsad i grått. Svartlackerad, skivtäckt plåt på taket. Torntak, lanternintak och spira täckta med svartmålad plåt. Lanterninens sidor klädda med vitmålad plåt med svartmålad båge och luckor.

EXTERIÖR - Långhuskyrka med torn med hög fyrkantig lanternin med kort spira. Exteriören följer helt 1848 års ritning. De välavvägda proportionerna understryks av tunt listverk under takfoten och av rusticerade hörnkedjor, lisener och risaliter kring portalerna. Fönstren har träbågar, troligen ursprungliga, med blåst glas. Smäckra hängrännor och stuprör av traditionell typ.

INTERIÖR - Rymligt kyrkorum med rak korvägg med två fönster, mellan vilka en hög båge buren av pilastrar bryter igenom taklisten. Väggar ljust gråvita, pilastrar och listverk vita, bågens fält gråbrunt med dörrar på var sida om altaruppställningen. Det putsade tunnvalvet grått. Ursprunglig färgsättning övervägande pärlvitt för snickerier och väggar. Altartavla "Kristi Himmelsfärd" av G A Engman från Östra Vingåker 1857, med omfattning ritad av orgelbyggaren Sven Nordström, född i socknen. Slät altarring målad i grått och guld, liksom övrig träinredning. Predikstol av A Stridsberg, Söderköping. Elegant runt ljudtak med lambrequin, allt rikligt förgyllt. Ovala nummertavlor i förgyllda ramar. Fyra slutna bänkkvarter med utglesade bänkar, målade i grått invändigt, utanpå i brunockra med svartmarmorerade ramar kring ljust gula fält med vit kant. Läktarbröstning lik altarringen. Den praktfulla orgeln är byggd 1856 av Sven Nordström, Flisby, efter ritning av J E Söderlund. Under läktaren har anordnats en lillkyrka på tvären, "Gammelkyrkan", med äldre inventarier. Välbevarat vapenhus med dubbla trappor.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Flisbys nuvarande kyrkogård har en kort historia som börjar 1853 när den nya kyrkan stod
färdig och tas i bruk. Hur kyrkogården såg ut då är inte känt, om den hade någon trädkrans, hur
grindar såg ut, stenmurar, gångar på kyrkogården och eventuell kvartersindelning. Troligen har
kyrkogården inte haft någon trädkrans från början, men den omgavs säkert av någon form av
omgärdning. Troligen har den nuvarande stenmuren funnits från början, även om den inte stod
färdig när kyrkan togs i bruk. Även grindstolpar och grindar är troligen från kyrkogårdens äldsta
historia.
Till kyrkogårdens äldsta historia hör även gravkapellet söder om kyrkans kor. Det
uppfördes 1857 efter en donation av överkommissarie J. E. Berggren som också hade bidragit
till kyrkobygget. Berggren själv dog 1858 och ligger begravd under gravkapellets golv.
Sedan denna händelse är det ett stort hopp till nästa daterbara händelse, vilket främst beror
på det tunna arkivmaterialet. 1972 utvidgades kyrkogården mot väster, efter ritningar av
Lundqvist & Jacobson Markkonsulter AB. På norra delen av utvidgningen stod en fornlämning i
form av en rest sten, och när denna plats 2002 gjordes till minneslund inlemmades denna i
anläggningen. Under den resta stenen ligger forntida brandgravar, idag urnsätts bredvid dessa.
Av äldre foton att döma har kyrkogården ändrat karaktär rätt mycket sedan 1900-talets
första hälft. Två odaterade flygfoton finns från omkring 1930-50-talet och visar att det dels har
försvunnit väldigt många grusgravar med häckomgärdningar, och dels har den sociala strukturen
jämnats ut. På flygbilderna ser det ut som om det främst är gravkvarteren på östra sidan som är i
bruk, liksom gravarna längs med kyrkogårdsmuren. På de östra kvarteren är det huvudsakligen
allmänna gravar alltså de gravplatser som uppläts gratis och där man begrovs i kronologisk
ordning utan hänsyn till var ens övriga familjemedlemmar låg. Familjegravarna längs med
kyrkogårdsmuren har varit upplåtna som köpegravar där man istället fick betala för att få en
plats. Detta system visar sig genom att de allmänna gravarna är små, har små gravvårdar och få
titlar, medan köpegravarna är betydligt större, rymmer hela familjen eller till och med släkten,
gravvårdarna är högresta och monumentala och har titlar som vittnar om höga positioner i
samhället. De allmänna kvarteren är ofta kantade med köpegravar och så ser det ut att ha varit
även i Flisby, speciellt utmed de gångar som går till och från kyrkans entréer liksom längs med
kyrkogårdsmuren.

Flisbys nuvarande kyrkogård har en kort historia som börjar 1853 när den nya kyrkan stod färdig och tas i bruk. Hur kyrkogården såg ut då är inte känt, om den hade någon trädkrans, hur grindar såg ut, stenmurar, gångar på kyrkogården och eventuell kvartersindelning. Troligen har kyrkogården inte haft någon trädkrans från början, men den omgavs säkert av någon form av omgärdning. Troligen har den nuvarande stenmuren funnits från början, även om den inte stod färdig när kyrkan togs i bruk. Även grindstolpar och grindar är troligen från kyrkogårdens äldsta historia.

Till kyrkogårdens äldsta historia hör även gravkapellet söder om kyrkans kor. Det uppfördes 1857 efter en donation av överkommissarie J. E. Berggren som också hade bidragit till kyrkobygget. Berggren själv dog 1858 och ligger begravd under gravkapellets golv.
Sedan denna händelse är det ett stort hopp till nästa daterbara händelse, vilket främst beror på det tunna arkivmaterialet. 1972 utvidgades kyrkogården mot väster, efter ritningar av Lundqvist & Jacobson Markkonsulter AB. På norra delen av utvidgningen stod en fornlämning i form av en rest sten, och när denna plats 2002 gjordes till minneslund inlemmades denna i anläggningen. Under den resta stenen ligger forntida brandgravar, idag urnsätts bredvid dessa.

Av äldre foton att döma har kyrkogården ändrat karaktär rätt mycket sedan 1900-talets första hälft. Två odaterade flygfoton finns från omkring 1930-50-talet och visar att det dels har försvunnit väldigt många grusgravar med häckomgärdningar, och dels har den sociala strukturen jämnats ut. På flygbilderna ser det ut som om det främst är gravkvarteren på östra sidan som är i bruk, liksom gravarna längs med kyrkogårdsmuren. På de östra kvarteren är det huvudsakligen ”allmänna” gravar – alltså de gravplatser som uppläts gratis och där man begrovs i kronologisk ordning utan hänsyn till var ens övriga familjemedlemmar låg. Familjegravarna längs med kyrkogårdsmuren har varit upplåtna som ”köpegravar” där man istället fick betala för att få en plats. Detta system visar sig genom att de allmänna gravarna är små, har små gravvårdar och få titlar, medan köpegravarna är betydligt större, rymmer hela familjen eller till och med släkten, gravvårdarna är högresta och monumentala och har titlar som vittnar om höga positioner i samhället. De ”allmänna” kvarteren är ofta kantade med köpegravar och så ser det ut att ha varit även i Flisby, speciellt utmed de gångar som går till och från kyrkans entréer liksom längs med kyrkogårdsmuren.