FÄRENTUNA KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Färentuna kyrka uppfördes under 1100-talets tredje fjärdedel, omkring 1175. Kyrkan bestod då av långhus och kor med absid. Ovanpå koret i öster, fanns ett fyrkantigt torn, med rymliga övervåningar. Möjligen har de kunnat användas som tillflyktsplats i orostider. Kyrkor med östtorn har omhuldats av kungamakten, och Färentuna kyrka kan ha uppförts på kungligt initiativ. Möjligen var det under 1300-talet, eller något tidigare som sakristian uppfördes i norr. Ursprungligen var koret och långhuset täckta av plant innertak, och absiden var försedd med hjälmvalv. Långhus och kor valvslogs dock under 1440-talet. Vid 1400-talets mitt förlängdes långhuset åt väster och strax därefter tillkom vapenhuset. Den ursprungliga absiden revs 1690 och under 1700-talets mitt uppfördes den ännu bevarade tornhuven. Kyrkans fönster fick sin nuvarande form 1883.
Färentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Namnet Tuna, ensamt eller i senare leden av ett ortnamn, har ibland betecknat en stor och viktig by, en kungsgård eller prästgård. Sannolikt intog Färentuna en central ställning på Mälaröarna i slutet av järnåldern och under tidig medeltid. Trakten lär ha varit en rik bygd och kanske även haft en ledande ekonomisk ställning i området. I alla fall talar tre bevarade storhögar öster om Färentuna prästgård för att Färentunabygden haft central betydelse under yngre järnåldern.
Färentuna socken var ursprungligen sannolikt betydligt större än idag. Troligen har de angränsande socknarna Hilleshög och Munsö utgjort ett härad med Färentuna. Färentuna kyrka skulle i så fall vara häradets första kyrka. Socknarna Hilleshög och Munsö avsöndrades från Färentuna mot slutet av 1100-talet.
Under medeltiden låg två kungsgårdar inom socknens dåvarande gränser, Husby på nuvarande södra Munsö och Kungsberga nordväst om Färentuna kyrka. Färentuna socken skulle därmed ha varit särskilt intressant, vid sidan av Adelsö, utifrån kungligt intresse. Till detta hör att kyrkan antas ha uppförts på kungligt initiativ. Färingsö församling bildades 1992 genom sammanslagning av Sånga, Skå, Färentuna och Hilleshögs församlingar.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boethius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Curman, S, Roosval, J, Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, vol 73, Stockholm 1954
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001.
Tuulse, A, Färentuna kyrka. Upplands kyrkor 62, Uppsala 1954

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Färentuna kyrka hade under medeltiden en ledande ställning bland kyrkorna på Färingsö i Mälaren nära Stockholm. Den putsade gråstenskyrkans äldsta delar byggdes under 1100-talets senare hälft med långhus och smalare absidkor (senare har långhuset förlängts mot väster och absiden rivits). Över korkvadraten byggdes samtidigt det kraftiga tornet (nuvarande takkonstruktion senare) som ger exteriören dess karaktär och som placerar kyrkan i den lilla gruppen s k östtornskyrkor. Tornets övervåningar kunde bl a fungera som sockenbornas tillflyktsplats under oroliga tider. Tidigast vid 1200-talets slut men senast under 1300-talet tillfogades sakristian i norr. Murarna är av tegel. Kring 1400-talets mitt skedde stora förändringar. Först välvdes koret och långhuset. På 1440-talet och något senare utfördes kalkmålningar med både figurativa och vegetativa motiv. Långhuset förlängdes mot väster med ett fack. Nu, eventuellt tidigare enligt vissa forskare, byggdes vapenhuset framför långhusets sydportal. Dess kalkmålningar är samtida som de senare bland de ovannämnda. Från tiden o 1450 härrör även ett stort antal träskulpturer, bland vilka triumfkrucifixet bör framhävas. Under några år vid denna tid ägdes hela Färentuna socken av riksföreståndaren Karl Knutsson Bonde. Det är troligt att han står bakom mycket, kanske allt av detta som kan betraktas som en storhetstid för kyrkan. Den medeltida karaktären tycks ha bevarats fram till 1600-talets slut. 1685 överputsades målningarna. Absiden revs på 1690-talet och ersattes av en rak altarvägg. Samtidigt upptogs västportalen. 1735 fick tornet sin karnisformade huv med lanternin och spira. 1927-28 nybyggdes långhusets västra valv och dekorerades med målningar. De medeltida kalkmålningarna framtogs. 1971 inreddes en brudkammare under läktaren. Kyrkan har bevarat mycket av sin medeltida prägel. Sadeltaket är dock plåttäckt. Predikstolen härrör från 1600-talets mitt. Dess tak utfördes 1701 som ett minnesmärke över segern vid Narva. Även altaruppsatsen och den slutna bänkinredningen är från 1700-talets början.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999

Färentuna kyrka uppfördes under 1100-talets tredje fjärdedel, omkring 1175. Kyrkan bestod då av långhus och kor med absid. Ovanpå koret i öster fanns ett fyrkantigt torn med rymliga övervåningar. Möjligen har de kunnat användas som tillflyktsplats i orostider. Kyrkor med östtorn har omhuldats av kungamakten, och Färentuna kyrka kan ha uppförts på kungligt initiativ. Möjligen var det under 1300-talet, eller något tidigare som sakristian uppfördes i norr. Ursprungligen var koret och långhuset täckta av plant innertak, och absiden var försedd med hjälmvalv. Långhus och kor valvslogs dock under 1440-talet. Vid 1400-talets mitt förlängdes långhuset åt väster och strax därefter tillkom vapenhuset. Den ursprungliga absiden revs 1690 och under 1700-talets mitt uppfördes den ännu bevarade tornhuven. Kyrkans fönster fick sin nuvarande form 1883.

Färentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Namnet Tuna, ensamt eller i senare leden av ett ortnamn, har ibland betecknat en stor och viktig by, en kungsgård eller prästgård. Sannolikt intog Färentuna en central ställning på Mälaröarna i slutet av järnåldern och under tidig medeltid. Trakten lär ha varit en rik bygd och kanske även haft en ledande ekonomisk ställning i området. I alla fall talar tre bevarade storhögar öster om Färentuna prästgård för att Färentunabygden haft central betydelse under yngre järnåldern.
Färentuna socken var ursprungligen sannolikt betydligt större än idag. Troligen har de angränsande socknarna Hilleshög och Munsö utgjort ett härad med Färentuna. Färentuna kyrka skulle i så fall vara häradets första kyrka. Socknarna Hilleshög och Munsö avsöndrades från Färentuna mot slutet av 1100-talet.

Under medeltiden låg två kungsgårdar inom socknens dåvarande gränser, Husby på nuvarande södra Munsö och Kungsberga nordväst om Färentuna kyrka. Färentuna socken skulle därmed ha varit särskilt intressant, vid sidan av Adelsö, utifrån kungligt intresse. Till detta hör att kyrkan antas ha uppförts på kungligt initiativ. Färingsö församling bildades 1992 genom sammanslagning av Sånga, Skå, Färentuna och Hilleshögs församlingar.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boethius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Curman, S, Roosval, J, Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, vol 73, Stockholm 1954
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001.
Tuulse, A, Färentuna kyrka. Upplands kyrkor 62, Uppsala 1954
text:

Omgivningen
Området kring Färentuna kyrka har utpräglad slättkaraktär, med enstaka moränpartier. Färingsö är en utpräglad bondbygd med små byar och ensamgårdar. Byarna ligger samlade på åkermarkernas moränförhöjningar.

Öster om kyrkan ligger den gamla kantorsbostaden, uppförd 1905. Tidigare fanns här även Färentuna gamla skola med lärarbostad, som dock rivits. I dag ligger en yngre skolbyggnad på andra sidan landsvägen. Längre österut, vid Högby, finns socknens gamla fattigstuga bevarad. Prästgården, med den timrade mangårdsbyggnaden från 1800-talet, ligger söder om kyrkan.

I vinkel, väster om kyrkan, ligger församlingshemmet från omkring 1980, uppfört efter ritningar av arkitekt Ralph Erskines arkitektkontor. Den långa och smala byggnaden har vitputsade fasader och täcks av ett flackt sadeltak.

Kyrkomiljön
Kyrkogården omges av en bogårdsmur som fick sin nuvarande sträckning under 1700-talets förra hälft. Längs muren växer en välbevarad och relativt hårt hamlad trädkrans. I övrigt finns inga träd på kyrkogården, förutom ett gravträd vid en gravvård i norr. På kyrkogården dominerar de stående gravstenarna, några med stenram, uppställda i nord-sydliga rader. Bogårdsmuren är försedd med två stigluckor, en åt norr som uppfördes under 1600-talet och en åt söder, ursprungligen uppförd under 1700-talet, men nerriven och återuppbyggd 1953. Stigluckorna är uppförda av tegel som putsats och avfärgats i vit kulör. Under 1980-talet gjordes en öppning med grindar och grindstolpar i bogårdsmurens västra del. Under 2004 har ytterligare en öppning gjorts i muren mot söder. Tidigare fanns en klockstapel på kyrkogården. Den revs i samband med att klockorna flyttades till tornet, 1735.

I kyrkogårdens sydvästra hörn ligger ett bårhus och i det sydöstra hörnet finns en materialbod. Byggnaderna har identiskt utseende och är infogade i bogårdsmuren. De uppfördes 1740 och har en hög gråstenssockel med liggtimmer i övre delensom täcks av pyramidtak, belagda med enkupigt lertegel.

Kyrkobyggnaden
Färentuna kyrka, uppförd av vald och kluven gråsten, står i väst-östlig riktning med vapenhus i söder, sakristia i norroch ett kraftigt torn ovanpå koret i öster. Färentuna tillhör gruppen östtornskyrkor, vilka anses ha uppförts under senare hälften av 1100-talet. I Mälardalen finns ytterligare tre kyrkor bevarade av denna typ. Till dessa räknas Skånela, Husby-Ärlinghundra och Norrsunda kyrkor i Sigtuna kommun.

Omgivningen
Området kring Färentuna kyrka har utpräglad slättkaraktär, med enstaka moränpartier. Färingsö är en utpräglad bondbygd med små byar och ensamgårdar. Byarna ligger samlade på åkermarkernas moränförhöjningar. Öster om kyrkan ligger den gamla kantorsbostaden, uppförd 1905. Tidigare fanns här även Färentuna gamla skola med lärarbostad, som dock rivits. I dag ligger en yngre skolbyggnad på andra sidan landsvägen. Längre österut, vid Högby, finns socknens gamla fattigstuga bevarad. Prästgården, med den timrade mangårdsbyggnaden från 1800-talet, ligger söder om kyrkan. I vinkel, väster om kyrkan, ligger församlingshemmet från omkring 1980, uppfört efter ritningar av arkitekt Ralph Erskines arkitektkontor. Den långa och smala byggnaden har vitputsade fasader och täcks av ett flackt sadeltak.

Anläggningen
Kyrkogården omges av en bogårdsmur som fick sin nuvarande sträckning under 1700-talets förra hälft. Längs muren växer en välbevarad och relativt hårt hamlad trädkrans. I övrigt finns inga träd på kyrkogården, förutom ett gravträd vid en gravvård i norr. På kyrkogården dominerar de stående gravstenarna, några med stenram, uppställda i nord-sydliga rader. Bogårdsmuren är försedd med två stigluckor, en åt norr som uppfördes under 1600-talet och en åt söder, ursprungligen uppförd under 1700-talet, men nerriven och återuppbyggd 1953. Stigluckorna är uppförda av tegel som putsats och avfärgats i vit kulör. Under 1980-talet gjordes en öppning med grindar och grindstolpar i bogårdsmurens västra del. Under 2004 har ytterligare en öppning gjorts i muren mot söder. Tidigare fanns en klockstapel på kyrkogården. Den revs i samband med att klockorna flyttades till tornet, 1735.

I kyrkogårdens sydvästra hörn ligger ett bårhus och i det sydöstra hörnet finns en materialbod. Byggnaderna har identiskt utseende och är infogade i bogårdsmuren. De uppfördes 1740 och har en hög gråstenssockel med liggtimmer i övre delensom täcks av pyramidtak, belagda med enkupigt lertegel.

Kyrkobyggnaden
Färentuna kyrka, uppförd av vald och kluven gråsten, står i väst-östlig riktning med vapenhus i söder, sakristia i norroch ett kraftigt torn ovanpå koret i öster. Färentuna tillhör gruppen östtornskyrkor, vilka anses ha uppförts under senare hälften av 1100-talet. I Mälardalen finns ytterligare tre kyrkor bevarade av denna typ. Till dessa räknas Skånela, Husby-Ärlinghundra och Norrsunda kyrkor i Sigtuna kommun.