SIMONSTORPS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Simonstorps kyrka byggdes från början utan torn. I stället hängdes den 1659 inköpta klockan i
en klockstapel på bergklacken strax söder om kyrkan. Klockstapeln förnyades senare och
flyttades med tiden intill kyrkans västfasad.

På en skatteläggnings karta från 1716 redovisas kyrkplatsen genom en schematisk bild av
kyrka med rektangulär kyrkogård, platsen benämns Simonstorps kapell, det dröjde ända fram
till 1700-talets slut innan man började kalla kapellet för Simonstorps kyrka.

En inventarieförteckning upprättad 11:e maj 1830, i enlighet med en kunglig förordning från
1828 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande, konstaterar att, av
Grafvar, Graf-Chor, Grafvårdar, Epitafier, Banér, Sorgfanor, Vapen, Rustningar, Run- och
Likstenar finnes inga i eller utom Kyrkan med undantag för 4 st likstenar på kyrkogården,
hvarav tre äro stående en aln över jorden, alla minnen efter inom socknen aflidne personer
som troligen hafer varit i en kär hugkomst för de då efterlefvande anhöriga, men för vår tid
på intet sätt märkvärdiga.. Den fjärde vården var en tre alnar lång och två bred liggande
stenvalv till åminnelse av församlingens välgörare Herr Petter Hellvegh till Rodga, enligt
inskriptionen född den 14:e september 1637.

Tham nämner i sin beskrivning om Simonstorps kyrka; på kyrkogården är Petter Helwegh
d.ä.s minnesvård. Vid Rodga finns en särskild gravplats med minnesvårdar över Jak. Gaver
död 1779, och Chr. Brandt död 1803, samt bådas fru M. Eurenia död 1819 alla ägare av
gården. Widegren beskriver samma gravplats, på kyrkogården är en vacker gravplats, 13
alnar i kvadrat och omgiven av en stenmur 2 ½ alnar hög, en minnesvård av grön och vit
marmor 4 alnar hög.

Peter Hellwegs gravvård låg ännu kvar i kyrkogårdens sydöstra hörn, i slutet av 1960-talet då
kyrkobeskrivningen för Simonstorp skrevs, men är nu borttagen. De tre gravvårdarna som inte
bedömdes som märkvärdiga år 1830 är sannolikt identiska med de tre 1700-talsvårdar av
kalksten som ännu står i kvarter 1.

Hans Peter Hellwegh, dåvarande ägaren till Rodga, erhöll år 1677 kungligt privilegium på
anläggandet av en segelduks- och buldansväveri på sin egendom. Väveriet på Rodga blev en
betydande rörelse då det levererade segelduk till svenska flottan. År 1687 var 33 vävstolar i
gång och 500 familjer hade sin försörjning av verksamheten. Alla var dock inte bosatta inom
socknen. År 1697 bekostade Peter Hellwegh en tillbyggnad på kyrkans nordsida, den s.k.
Rodgakyrkan, för att bereda plats för sina anställda. Han bekostade även delar av
kyrkogårdsmuren.

Någon gång efter häradskartans tillkomst har kyrkogården utvidgas åt norr med en trapetsoid
del (kvarter 2). Förmodligen inte senare än 1910, då den äldsta gravvården på kvarter 2 är från
det året.

Norr om kyrkan invigs 1954 ytterligare en ny del av kyrkogården som ansluter till den gamla
kyrkogården. Den nya delen har en lite ovanlig, symetrisk utformning, häckar och kvarter har
planerats med en form av en halvcirkel.

FÖRSAMLING 1995 - SIMONSTORP

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 568, 1900: 945, 1995: 352

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Kvillinge 1655.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 15 km norr om Norrköping ensam, omgiven endast av några bodar, bl a en tiondebod, i en sprickdal uppe på sjöplatån utefter den gamla vägsträckningen mellan Norrköping och Katrineholm. Söder om kyrkan ligger ett f.d. ålderdomshem. En begravningsplats finns ytterligare 500 m söder om kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den timrade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare, tresidigt avslutat kor, korsarm i norr samt västtorn; sakristian är inrymd i korsarmens norra del. Kyrkan bestod från början endast av det nuvarande långhuset byggt 1649-50. På 1660-talet tillbyggdes sakristia på kyrkans nordsida. Koret tillkom på 1670-talet och korsarmen, den s.k. Rodga-kyrkan, 1697. Sakristian flyttades samtidigt till södra långhusväggen, men revs slutligen när det nuvarande utrymmet togs i anspråk i slutet av 1800-talet. Västtornet tillbyggdes 1757.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Sadeltaket över långhuset är spånat och fasaderna är klädda med träpanel. Tornet avslutas med en spåntäckt kvadratisk klockvåning krönt av en karnissvängd huv med hög spira. Ursprungligen stod timmerväggarna synliga såväl ut- som invändigt. Exteriören rödfärgades på 1600-talet. Den nuvarande klädseln med träpanel tillkom under 1800-talets senare del. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Långhuset har ett tryckt trätunnvalv och korsarmen plant innertak av trä. Vid en restaurering 1909 under ledning av Axel Lindegren inkläddes innertaket med papp som målades dekorativt av C. R. Forsslund. Samtidigt fick kyrkan öppna bänkar. Taket återfick spånbeklädnad 1931. Interiören fick sin nuvarande utformning vid restaureringen 1950 under Kurt von Schmalensee, som sökte ge kyrkorummet en mer 1700-talsmässig karaktär. En varsam renovering gjordes 1986. Flertalet inventarier är från 1600-talet. Altartavlan är utförd av M. Grijs 1698. Samtida med den är altaruppsatsen och predikstolen.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är utförd 1909.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

SIMONSTORPS KYRKOGÅRD
Kyrkan ligger i väst/östlig riktning. På häradskartan från 1870-talet ligger kyrkan på
kyrkogårdens norra del. Sedan dess har kyrkogården utvidgats åt norr i omgångar.
Simonstorp är en av de nordligaste församlingarna i Östergötland. Kyrkogården är belägen 15
km norr om Norrköping i södra delen av samhället med samma namn, direkt öster om
järnvägen och landsvägen mellan Norrköping och Katrineholm. Huvuddelen av samhället
ligger väster om järnvägen. Kyrkogården är anlagd i en skogsbacke och lutar, så att den södra
delen är högre än den norra. Den nya delen längst i norr består av en utfyllnad av f.d.
sankmark. Den ursprungliga kyrkogården är rektangulär med liten utbredning öst och väst om
kyrkan men relativt stor i nord och syd. Norr om denna ansluter den nya kyrkogården i en
kvartscirkel.
Simonstorps skogskyrkogård ligger ca 1 km söder om Simonstorps kyrka. Beskrivning av
skogskyrkogården finns längst bak i rapporten.

Simonstorps kyrka
Simonstorps kyrka uppfördes 1650 som S:t Pers kapell med anledning av den långa vägen till
sockenkyrkan i Kvillinge. Simonstorp avsöndrades som socken först i slutet av 1700-talet.
Vid uppförandet bestod kapellet endast av det nuvarande timrade långhuset, och har sedan vid
olika tillfällen byggts på med kor, korsarm, sakristia och torn. Kyrkans nuvarande exteriör
med ljusa panelklädda fasader tillkom i slutet av 1800-talet, och på 1930-talet blev kyrkans
takfall spånklädda. Även kyrkans inredning har tillkommit successivt och restaureringarna år
1909 och 1950 har till stor del präglat interiören. Till de äldre inventarierna hör en
altaruppsats samt en predikstol i barockstil.
En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd
kyrkoinventering.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre kvarter, numrerade 1-3.

Allmän karaktär
Kyrkogården södra del (1:a kvarteret) präglas av en öppen gräsyta med en gles spridning av
relativt ålderdomliga vårdar innanför en relativt kraftig kyrkogårdsmur och en trädkrans.
Karaktärsdanande är också en traditionell knuttimrad bod inbyggd i södra muren, som
inrymmer toalett och redskapsbod. Den norra delen präglas av raka gravrader med rygghäckar
och vårdar från 1900-talets andra hälft. Den nya kyrkogården består av en kvartscirkel med
rak syd och västsida och svängd i nordöst. Anläggningen omgärdas av häckar och har en
grusgång som går runt utsidan med gravplatser på ömse sidor. Innerst finns ytterligare en häck
som lämnar en relativt stor öppen yta i mitten avsedd för begravningar, men som ännu inte
tagits i anspråk.

Omgärdning
Kring den gamla kyrkogården finns en kyrkogårdsmur av 0,1-1,3 m stor sprängd sten. Muren
är en 0,0-1,5 m hög mur. Den norra muren är dock övertäckt med jord för att ge en mjukare
övergång till den nya kyrkogården.
På den nya kyrkogården finns en avgränsning av en 2 m hög häck av oxel på västra sidan.
Mot den lilla grusvägen utanför står en trädkrans av en björk och sex alar. Den svängda
nordöstra avgränsningen kröns av en 0,7 m hög måbärshäck. Nedanför denna och nedanför
den utfyllda slänten finns en stödmur ut i den f.d. sankmarken. Mot söder finns en
grässluttning som täcker den gamla kyrkogårdens norra mur.

Ingångar
Huvudingången i väster utgörs av en pargrind i järnsmide mellan enkla grindstolpar av järn
krönta av lökkupoler. Grinden är ornerad med pilar och spjälor i tre nivåer. I öster finns en
pargrind i järnsmide av samma utförande som den västra. Den står mellan enkla granitstolpar.
Till den nya kyrkogården leder en dubbelgrind i järn mellan enkla fyrsidiga stolpar av granit.
Grinden har enkla spjälornament.

Vegetation
Trädkransen består i väster av fem höga lönnar och i norr av två höga björkar, i öster tre askar
och tre lönnar samt i söder av två lönnar.
På den södra delen av gamla kyrkogården finns bara en öppen gräsmatta. På den norra delen
finns rygghäckssystem. I samtliga fall består dessa häckar av 0,5 m hög oxbär. Fyra häckar
löper i öst-västlig riktning och en i nord-sydlig. På den nya kyrkogården finns en inre häck av
oxel som är 2 m hög. På den inre gräsmattan växer en relativt ung lönn.

Gångsystem
Gångarna består av naturgrus. På den södra halvan av gamla kyrkogården har den
kringgående gången tagits bort till större delen och leder endast från västra grinden fram till
boden. På den norra delen finns en kringgående grusgång samt två nord-sydliga och en östvästlig
gång mellan gravraderna. En grusgång löper utmed utkanten av nya kyrkogården med
gravplatser på ömse sidor. En gång löper in mitt på södra sidan av den mellersta häcken för att
komma ut mitt på västra sidan av samma häck.

Gravvårdstyper
Kvarter 1 omfattar den södra delen av gamla kyrkogården samt området öster om koret. På
den södra sidan av gamla kyrkogården finns en gles spridning av huvudsakligen äldre
gravvårdar. De flesta vårdarna är höga och smala, av typen stele eller s.k. bautasten. Här finns
även fyra grusade gravplatser med stenram och två stora träkors. Sydväst om tornet står ett
genombrutet gjutjärnskors utan namnplatta. Utefter grusgången som går söder om kyrkan står
tre kalkstensvårdar från 1700-talet. Sannolikt är det samma vårdar som förekommer i den
ovan nämnda inventarieförteckningen från 1830. Efter de tre 1700-talsvårdarna är den äldsta
vården i kv. 1 ett ovanligt utformat smideskors från 1861.

Kvarter 2 är området närmast väster om kyrkan. Den äldsta vården är från 1910 och flertalet
av vårdarna är från 1950-talet och framåt. Fyra grusade stenramsgravplatser är bevarade. I en
av dem står kyrkvärden Ericssons höga obelisk. De flesta vårdar i kvarteret är dock typiskt
moderna till sin utformning, dvs. låga och breda. Närmast kyrkan finns en rad med moderna
urnegravar som delvis har samma numrering som de äldre gravarna.

Den nya kyrkogården är belagd till ungefär halva sin kapacitet i den yttre delen medan den
inre inte alls är använd. Samtliga av vårdarna är moderna, från 1956 och framåt. Endast en
titel på gravvårdarna förekommer nämligen vård nr 1 med titeln arrendatorn.

Byggnader
Vid södra muren finns en knuttimrad rödfärgad bod på torpargrund. Den har tegeltak med
tvåkupigt tegel och tre svarta portar. Boden uppfördes som tiondebod under 1700-talet och
har även fungerat som bisättningskapell. Idag finns här redskapsförvaring och toalett.
En liknande bod, tidigare kyrkstall, för redskap och maskiner finns utanför östra ingången.
Kyrkstallet ligger intill den gamla landsvägen (upphörde som landsväg 1923). Kyrkstallet är
uppfört av knuttimmer och tros vara från 1700-talets mitt. Kyrkstallet hade bara plats för två
hästar, så de övriga hästarna fick ställas utanför, invid vägen och en del kyrkbesökare var
därför tvungna att vara kvar ute och vakta hästarna under högmässan. Då var det brukligt att
man gick åt sidan bakom hästarna och tog sig en färdsup, det var heller inte ovanligt att
bönderna ställde till med kapplöpning på hemvägen från kyrkan berättar kyrkvaktmästare Erik
Lundkvist för Norrköpings Tidningars reporter, 13 april, 1968.

Övrigt
Några äldre vårdar står undanställda vid södra muren. Bland dem finns två 1800-talsvårdar.
En i svart granit över A Pettersson från Åna från 1893 som eventuellt har ingått i den
allmänna linjen samt en i grå/svart granit över J Jacobsson från 1899.

SIMONSTORPS SKOGSKYRKOGÅRD

Skogskyrkogården även kallad Nelsonska kyrkogården är belägen i den sydligaste utkanten av
samhället med samma namn, direkt öster om järnvägen och landsvägen mellan Norrköping
och Katrineholm. Simonstorps kyrka med kyrkogård är belägen ca 1 km norr om
skogskyrkogården medan huvuddelen av samhället ligger väster om järnvägen. I norr, söder
och öster finns barrskog. Öster om kyrkogården finns en mindre grusväg och en minimal
parkering.

Allmän karaktär
Kyrkogården är anlagd i en skogsbacke och lutar huvudsakligen svagt mot väster. Direkt
väster om den västligaste gravraden blir sluttningen ned mot vägen och järnvägen kraftig,
vilket gör att delar av västra muren ligger betydligt lägre än kyrkogården i övrigt.

Kyrkogården är planerad så att fyrkanter, omgivna av en kringgående grusgång och delade av
en mittgång, ska finnas. Utanför den kringgående grusgången är en yttre gravrad planerad.
Endast en mindre del av den planerade kyrkogården är tagen i anspråk. I den södra halvan är
den yttre gravraden i väster samt en mindre del av den västligaste delen av den mellersta
gräsmattan, tagen i anspråk. Den kringgående grusgången slutar endast ett tiotal meter öster
om det sydvästra hörnet. Sammanlagt nio vårdar finns. På den norra halvan är situationen
liknande. Den västra yttre gravraden samt en mindre del av den norra yttre gravraden är tagna
i anspråk, dessutom en mindre del av den inre, norra gräsmattan.

De östligaste delarna är istället bevuxna med lingonris och liljekonvalj- eller ormbunksmattor
under träden medan de delar som används samt en del utmed mittgången klipps till gräsmatta.
Över hela kyrkogården finns en gles spridning av ungefär jämngammal björk med enstaka
inslag av lönn. Mot öster finns även en hel del gran. Utanför östra muren och utanför den
västligaste gravraden står också rader av björkar, vilket antyder att en trädkrans av björk
ursprungligen varit planerad. I norr och söder försvinner en eventuell trädkrans i skogen.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kyrkogårdsmur, lagd utan bruk. Stenen är delvis sprängd, delvis
huggen och inpassad. I den undre nivån är stenarna ca 1 m i diameter medan den i de två övre
nivåerna är 0,2-0,5 m stor. Murens höjd är ca 1,4 m. I väster finns en trädkrans av sju björkar
mellan västra muren och den västligaste gravraden. Dessa motsvaras av en tätt ställd rad av
tio jämngamla björkar utanför östra muren.

Ingångar
Huvudingången finns i öster, här finns en pargrind i järnsmide mellan smala, fyrsidiga
grindstolpar av järn, krönta av vasornament. Grinden är ornerad med pilar och spjälor,
snirklar och blommor i fyra nivåer.
I nordväst leder en öppning i muren ut till en trappa med steg av cement via en gångstig ut till
stora vägen.

Vegetation
På den södra delen av gamla kyrkogården finns en öppen gräsmatta i ett smalt stråk på ömse
sidor av den västra yttre grusgången. Den övriga ytan täcks av högt gräs, liljekonvaljer och en
gles skog av huvudsakligen björk och i viss mån lönn med inslag av gran mot öster. På den
norra delen finns en större gräsmatta som täcker den södra och västra delen av mittgräsmattan,
samt området väster om den västra yttre gången. Resten av området täcks av en
liljekonvaljmatta och gles skog av huvudsakligen björk, med inslag av gran i öster.

Gångsystem
Gångarna består av naturgrus. Eftersom bara en del av de planerade gångarna finns, bildar de
närmast ett T med roten i öster.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna visar att området endast användes en kort tid, från 1910-tal fram till slutet av
1940-talet. De flesta är relativt små och anspråkslösa. Närmare en tredjedel utgörs av liggare
av linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det
innebar att begravningarna skedde på en linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde
äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från
början innebar systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet
istället att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats.
Det finns fyra stenramsgravar, varav alla utom en är helt övervuxna. Två små kors, ett av trä
och ett av kalksten finns också. Titlar är relativt ovanliga och förekommer bara i fem fall. Två
av dessa var banvakter från järnvägen. Två var lantbrukare och en arbetade som skogvaktare.

Minneslund
Minneslunden är enkel och placerad direkt innanför östra grinden. Här finns en mindre
breddning av grusgången, en enkel parksoffa samt en natursten med borrade hål för
blomvaser, samt ett smidesjärnskåp med plats för gravljus.

Byggnader
I nordvästra hörnet finns en liten panelad och rödfärgad bod med tak av tjärpapp.

Simonstorps kyrka uppfördes 1650 som S:t Pers kapell med anledning av den långa vägen till sockenkyrkan i Kvillinge. Simonstorps avsöndrades som socken först i slutet av 1700-talet. Vid uppförandet bestod kapellet endast av det nuvarande timrade långhuset, och har sedan vid olika tillfällen byggts på med kor, korsarm, sakristia och torn. Kyrkans nuvarande exteriör med ljusa panelklädda fasader tillkom i slutet av 1800-talet, och på 1930-talet blev kyrkans takfall spånklädda. Även kyrkans inredning har tillkommit successivt och restaureringarna år 1909 och 1950 har till stor del präglat interiören. Till de äldre inventarierna hör en altaruppsats samt en predikstol i barockstil.

Söder om kyrkan ligger den fd tiondeboden som uppfördes på 1700-talet. Den kom senare att användas som likbod och fungerar idag som förråd. Det är en faluröd knuttimrad byggnad i en våning under tegeltäckt sadeltak. Utanför den östra kyrkogårdsgrinden finns det fd kyrkstallet. Det är en liten faluröd knuttimrad byggnad i en våning under tegeltäckt sadeltak.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.