SANKT OLAI KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - NORRKÖPINGS SANKT OLAI

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 9428, 1900: 22554, 1995: 11283

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling. Norrköpings tyska (nu Norrköpings Hedvig) utbruten 1613, Norrköpings norra (Norrköpings Matteus) utbruten 1885.

LÄGE OCH OMGIVNING - Norrköping hade under medeltiden två kyrkor, Sankt Olai och Sankt Johannes. Sankt Johannes omnämns först år 1417, senare än Sankt Olai, men har av tradition ansetts vara den äldre. För detta talar också läget i den medeltida stadens mitt på dess högsta punkt. Sankt Olai ligger mer perifert, vilket talar för att den centrala marken då redan var upptagen av bebyggelse. Sankt Olai kyrka omnämns tidigast 1350. Patronatsrätten innehades då av Askeby kloster. Kyrkan ligger idag mitt i staden. Kyrkogården har minskats flera gånger till följd av gaturegleringar. Invid Drottninggatan uppfördes i mitten av 1700-talet ett klocktorn, det s.k. Stadstornet.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkans utformning är inte närmare känd. Medeltida tegel, som påträffats i anslutning till den nuvarande kyrkan, antyder att den varit av murad och haft ribbvalv. Möjligen brunnen vid stadsbranden 1567 och därefter ersatt med ett nybygge. II: En träkyrka, av i övrigt okänd utformning, uppfördes troligen efter stadsbranden 1567. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes något norr om den gamla. III: En stenkyrka uppfördes 1614-26. Planform och storlek erinrade om den nuvarande kyrkan, men dess utformning kan inte beläggas i detalj. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats och åtminstone delvis på samma grund. Sakristia med gravvalv under mark byggdes 1681 och revs 1855. Klocktorn byggdes fristående 1755, förhöjdes 1790, brann 1822 och återuppfördes 1825.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Den nuvarande kyrkan uppfördes i tegel 1766-67 efter Carl Johan Cronstedts ritningar. Den har korsformad plan bestående av ett treskeppigt långhus, ett enskeppigt tvärhus, ett halvrunt korutsprång i öster och en sakristia i norr (först den gamla från 1681, därefter en ny ritad av stadsarkitekt Carl Th. Malm 1855).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De i gulbrunt putsade fasaderna livas upp av strävpelare. Västgaveln dominerar med sin tvåvåniga barockfasad med fronton. Långhuset har sadeltak i två fall, valmat över korsarmarna. Kyrkorummet har tunnvalv, sidoskeppen plana trätak. Altartavlan av Pehr Hörberg utfördes 1797, predikstolen är ritad av Jacob Wulff och utförd 1800 av Carl Fredrik Beurling. På 1870-talet genomfördes omfattande förändringar i interiören efter ett förslag av Carl Theodor Malm, utvändigt ombyggdes tvärskeppens gavlar. På 1890-talet dekorerade arkitekt Agi Lindegren kyrkorummet med stuckornament, målningar och glasfönster i barockstil. Vid en stor restaurering 1945-49 (Erik Fant och Kurt von Schmalensee) avlägsnades denna dekor och den ursprungliga inredningen återinsattes eller rekonstruerades. Den befintliga, slutna bänkinredningen efter 1700-talsförebild ersatte 1870-talets öppna bänkar. Samtidigt byggdes ingång till sakristian och läktarunderbyggnad. I exteriören återfick tvärgavlarna sitt ursprungliga utseende. Större renoveringar har även utförts 1961-62 och 1998, varvid bl.a. bänkar borttagits för att utvidga koret och ett dopkapell iordningställdes i södra sidoskeppet. Interiören har efter återrestaureringarna en relativt enhetlig gustaviansk prägel.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

S:t Olai kyrka ligger mitt i stadskärnan i en mindre park med ett fristående klocktorn, det s k Stadstornet. Kyrkan är den fjärde på samma plats och de medeltida kyrkornas utformning är okänd. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1766-1767 på grunden till en äldre kyrka, som var uppförd 1614-1616. Kyrkan är uppförd av tegel med korsformad plan med treskeppigt långhus, ett enskeppigt tvärhus, ett halvrunt korutsprång i öster och sakristia i norr. Västgaveln har en rik utformning i senbarock. Ritningarna svarade arkitekt Carl Johan Cronstedt för. Sakristian nyuppfördes 1854-1855 efter ritningar utförda av Norrköpings stadsarkitekt Carl Theodor Malm. Fasaderna är sedan senaste renoveringen 1998 avfärgade i gult med bruna lisener och rosaröd grund. Taket, som är täckt av kopparplåt, är ett sadeltak i två avsatser. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med brunmålade gjutjärnsbågar, vilka sedan renoveringen 1945-1949 är försedda med antikglas i blyspröjs. Huvudingången är förlagd till den västra gaveln, men ingångar finns även på den norra och södra korsarmen samt till sakristian. Det fristående klocktornet uppfördes på 1750-talet, men fick sitt nuvarande utseende efter en brand 1822. Kyrkans interiör präglas i hög grad av den stora renoveringen 1945-1949, då ambitionen var att återställa kyrkan till sitt 1700-talsutseende.

Kyrkotomten
Kyrkogården var ursprungligen större än dagens kyrkotomt, men genom olika gaturegleringar har den successivt minskats. I början av 1800-talet beslutade man att upphöra med begravningar på kyrkogården och istället använda den nya kyrkogård som anlagts för stadsförsamlingen utanför staden. Under tidigt 1800-tal anlades många kyrkogårdar utanför rikets städer, bl a beroende på hälsoaspekter.

I dag omgärdas kyrkan av en gräsmatta med enstaka stora lövträd, som lind, lönn och ek samt flera rosplanteringar. Gräsmattan avgränsas av en låg stödmur av granitstenar. Huvudingången är förlagd i väster från Drottninggatan genom en marmorport och genom ett fristående klocktorn. Klocktornet eller det s k Stadstornet flankeras av två stenbodar, de s k "galoscherna". Planen framför kyrkans västparti är belagd med smågatsten och kullersten, medan övriga gångar är asfalterade. Stora delar av kyrkotomtens utformning härstammar från ett förslag från 1954, som utfördes av stadsarkitekt Kurt von Schmalensee och stadsplanearkitekt Arne Strömdahl i Norrköping.