HULTS KYRKA

Hults kyrkogårds historik är kort. Kyrkan med kyrkogård anlades 1839-42 och ersatte då den
medeltida kyrkan ca tre kilometer söder om den nuvarande. Vad som skett under de första åren
med kyrkogården vet vi inte mycket om. I början har man troligen inte haft någon större
kvartersindelning och senare har man följt en liknande indelning som finns på kyrkogården
idag. När denna är ifrån är dock okänt.
En beskrivning av kyrkogården från 1930 berättar att det fortfarande finns stora ytor som inte
har tagits i anspråk, främst de södra kvarteren. Kyrkogårdens familjegravar som anses vara för
få ligger alla samlade utmed kyrkogårdsmurarna och inne i kvarteren ligger de allmänna
gravarna, dvs gravar som grävdes i kronologisk ordning över en person utan att man tog hänsyn
till var övrig familj låg. Dessa uppläts utan kostnad. I samma artikel beskrivs hur lönnar och
aspar omger kyrkogården, hur kvarteren och större familjegravar inramas av klippta
ligusterhäckar. Många gravar beskrivs som välskötta och försedda med blommor men utan
gravvård i form av sten eller kors. Dessa har istället bara markerats av en gravkulle.
Ett flygfoto från 1930-talet bekräftar den beskrivna bilden i artikeln. Fotografiet visar den
västra delen av kyrkogården med små kvarter för allmänna linjen inramade av ligusterhäckar
och i söder finns två större kvarter som nästan är helt outnyttjade. Varje mindre kvarter
omgärdas dessutom av grusgångar, varav flera idag har såtts igen med gräs.
På flygfotot är det nordvästra hörnet inte taget i anspråk, vilket det dock skulle göras senare
på 1940-talet. 1948 uppförs ett bårhus efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs. Några andra
säkra årtal för större händelser på kyrkogården saknas. Bårhuset uppfördes med ett tjärat
spåntak, idag ligger istället ett koppartak.
Andra förändringar som vi kan se utifrån en jämförelse med flygfotot men som vi saknar
bestämda årtal för är när den tidigare kvarters- och gångindelningen övergavs till förmån för den
nuvarande som helt bygger på öppna kvarter med rygghäckar. Troligtvis har en sådan ändring
skett under 1960-talet, kanske senare. Även de grusgravar och grusgångar som ännu fanns i stor
utsträckning när flygfotot togs, är idag borta något som troligen skett successivt i arbetsbesparande
syfte.

Hults kyrkogård hör till de yngre kyrkogårdarna och anlades 1842 då den nya kyrkan togs i bruk. Hults medeltida kyrkogård ligger tre kilometer söder om den nuvarande kyrkogården.

Kyrkogården är orienterad i nordsydlig riktning med kyrkan centralt placerad. Kyrkogården är tydligt indelad i kvarter med olika karaktär. Närmast huvudingången i norr finns två rygghäckskvarter och längst ned i söder finns ett kvarter med nästan enbart allmänna-linjen-gravar samt ett enhetligt kvarter med gravar från 1960-och 70-tal. Längs med kyrkogårdsmuren finns flera intressanta familjegravar, bland annat författaren Albert Engströms.

Kyrkogårdsmuren är troligen från samma tid som kyrkan och bortsett från några ställen där den fallit igenom är den väldigt vackert uppmurad av kluven gråsten med smala fogar.

Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger dels i att den har en tydlig struktur där större och mer monumentala familjegravar inramar kvarteren utmed de viktigare gångarna, medan de mindre vårdarna är placerade i kvarterns mittrader, dels ligger det kulturhistoriska vårdet i enskilda gravvårdar som på ett typiskt eller speciellt sätt speglar socknens historik.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Den medeltida kyrkan, riven 1842, som låg ca 3 km söder om den nuvarande, bedömdes redan på 1790-talet som för trång, och beslut fattades då om sammanbygge av ny kyrka gemensamt med Edshults församling. Beslutet mötte motstånd från församlingarna och nybygget förhalades, tills de 1832 fick tillstånd att bygga varsin kyrka. Kyrkan i Hult uppfördes 1839-41 efter ritning 1835, troligen av Axel Nyström, ÖIÄ, men med flera drag hämtade även från tidigare förslag till gemensam kyrka. Exteriören, med det vackert utformade nyklassicistiska tornet, är väl bibehållen. I interiören har tillkommit äldre inventarier och flera moderna inslag.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i norr och torn i söder. Korpartiet är rakslutet, med en djup absid med mittfönster. Sakristia och förrådsrum i vardera hörnet. På långsidorna är ingången placerad mellan tredje och fjärde fönstret från tornet räknat; fönstret längst åt norr går till hörnrum. Huvudingång i tornet. Planen överensstämmer i stort med 1835 års ritning, utom att tornet där är indraget och altarpartiet har kvadratisk form. Byggd i sten, spritputsad med slätputs i omfattningar. Avfärgad i vitt, sockeln grå. Alla tak kopparklädda. Lanternin i trä, vitmålad.

EXTERIÖR - Långhuset är långt i förhållande till det relativt låga, men fint proportionerade tornet med öppen, graciös lanternin, krönt av korsglob. Ljudöppingarna med båge omgiven av dubbla pilastrar ("serliana"). Torningången med kraftig överliggare och lunettfönster. Långhusingångarna markerade med svagt framspringande risalit. Runda fönster i sydgaveln. En del detaljer avviker från bevarade ritningar, och torde kunna tillskrivas den anonyme byggmästaren.

INTERIÖR - Väggar och trätunnvalv vitputsade. Enligt äldre interiörbilder saknades altarprydnad. 1906 uppsattes den gamla kyrkans altaruppsats från 1673. Målningarna på absidväggarna tillkom 1964. På korväggen på ömse sidor om absidöppningen är dörrarna till bakomliggande rum inramade av pilastrar på höga plintar, krönta av frontoner över taklisten. Över dörrarna mellan pilastrarna två målningar av Ludvig Frid, "Kristus i Getsemane" och "Uppståndelsen" 1877. Slät altarring med förgyllda emblem, enkel rund predikstol med litet ljudtak, liksom övrig träinredning målad i två nyanser grått med guldlister. Fönster i smårutor med klarglas infattade i järnspröjs, som upptill bildar gotisk dubbelbåge. Fyra bänkkvarter, slutna mot mitten. Framför östra långsidans ingång, som igensatts, är gamla kyrkans predikstol från 1676 uppställd. Orgelläktare med slät bröstning. Orgel med verk byggt 1841 av Sven Nordström, Norra Solberga. Läktarunderbyggnad till fullt djup, klädd med stående vitmålad panel.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Hults kyrkogård hör till de yngre kyrkogårdarna och anlades 1842 då den nya kyrkan togs i
bruk. Hults medeltida kyrkogård ligger tre kilometer söder om den nuvarande kyrkogården.
Kyrkogården är orienterad i nordsydlig riktning med kyrkan centralt placerad. Kyrkogården
är tydligt indelad i kvarter med olika karaktär. Närmast huvudingången i norr finns två
rygghäckskvarter och längst ned i söder finns ett kvarter med nästan enbart allmänna-linjengravar
samt ett enhetligt kvarter med gravar från 1960-och 70-tal. Längs med kyrkogårdsmuren
finns flera intressanta familjegravar, bland annat författaren Albert Engströms.
Kyrkogårdsmuren är troligen från samma tid som kyrkan och bortsett från några ställen där
den fallit igenom är den väldigt vackert uppmurad av kluven gråsten med smala fogar.
Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger dels i att den har en tydlig struktur där
större och mer monumentala familjegravar inramar kvarteren utmed de viktigare gångarna,
medan de mindre vårdarna är placerade i kvarterns mittrader, dels ligger det kulturhistoriska
vårdet i enskilda gravvårdar som på ett typiskt eller speciellt sätt speglar socknens historik.

Allmän karaktär
Hults kyrkogård är rektangulär och orienterad i nord-sydlig riktning med kyrkobyggnaden centralt placerad.
Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan uppfördes 1839-42. Kyrkan och kyrkogården omges nästan helt
av jordbruksmark, med viss bebyggelse i norr. Kyrkogården är relativt enhetlig och regelbunden.
Huvuddelen av kyrkogården är täckt med gräsmatta och de flesta kvarter präglas av gravrader utmed
rygghäckar. Tidigare låg samtliga familjegravar längs med kyrkogårdsmuren och de inre kvarteren var enbart till för allmänna linjen detta är idag betydligt uppluckrat och endast ett kvarter präglas i sin helhet av allmänna linjen.
Söder om kyrkogården finns en redskapsbod och längs yttersidan av muren har ett flertal
borttagna gravvårdar ställts upp mot muren.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av enhetlig stenmur som troligen är samtida med kyrkan. Muren är kallmurad och består av tuktad granit och är ett föredömligt exempel på den stenhuggarskicklighet som fanns i socknen. Muren är jämnhög och jämnbred och murad med väldigt smala fogar. På sina ställen har den troligen lagts om efter skador och kvaliteten på murningen skiljer sig där tydligt från övriga ursprungliga delar.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudentré ligger i norr mittemot kyrkans torn och port. Grindar och grindstolpar är senare än muren i sig, troligen från 1900-talets början. I söder finns även en öppning till redskapsboden utanför men den öppningen saknar grind.

Vegetation
Längs norra muren finns en trädrad innanför kyrkogården med hamlade lindar och utanför större står ett antal träd av lönn samt en alm. Vid södra muren växer några större björkar och längs östra muren växer hagtorn varierat med rönn. Vid västra muren växer längst ner (södra delen) tre lindar. Gravraderna inne i kvarteren har rygghäckar av cotoneaster. I övrigt markeras entréerna på kyrkans långsidor av större björkar på ömse sidor.

Gångsystem
Det nuvarande gångsystemet följer i stort sett det som visas på flygfotot från 1930-talet, bortsett
från att de gångar som gick mellan gravraderna nu är så gott som igensådda med gräs. Från
kyrkogårdens huvudentré i norr går gångarna runt kyrkobyggnaden samt längs med
kyrkogårdsmurens gravar. Gravkvarteren på ömse sidor om kyrkan är därtill indelade i vars tre
kvarter genom två gångar, bland annat från kyrkans sidoentréer. Gångarna är lagda med
sjöstensplattor, grus förekommer överhuvudtaget inte. Jämfört med många andra kyrkogårdar
har man relativt många gångar kvar, vilket skapar en naturlig kvartersindelning och därpå
följande rumskänsla på kyrkogården. Inne i kvarteren har gångarna mellan gravraderna
förstärkts med utlagda sjöstenplattor men gräset har snabbt tagit överhand och döljer nu de
flesta av dessa plattor. En bild från 1966 visar att kyrkogårdens gångar är gruslagda förutom
gången fram till kyrkans huvudentré som är lagd med kalkstensplattor. Nuvarande
sjöstensplattor har ingen kulturhistorisk hävd.

Gravvårdstyper
Gravvårdar på Hults kyrkogård kommer främst från 1900-talet och dess andra hälft. Uppdelningen
mellan olika typer av vårdar är relativt tydlig, främst gäller det samlingen av allmänna
linjens gravvårdar i kvarter C, efterkrigsvårdar i kvarter D samt äldre familjegravar längs med
kyrkogårdsmuren i kvarter G. Genomgående har de allmänna kvarteren även haft familjegravar,
men då endast placerade längs med de större gångarna. En ovanligt stor bredd och även
originalitet när det gäller utformningen av vårdarna gör det extra spännande att gå runt på
kyrkogården, speciellt längs med familjegravarna utmed kyrkogårdsmuren. Många av dessa har
ett konstnärligt värde, men i detta sammanhang är det även viktigt att se värdet i den typiska
gravvården från t ex 1900-talets andra hälft eller bland de allmännas gravar, så som de
framträder i kvarter C och D. Gravvårdar kan berätta om yrken som präglat socknen och om
gårds- och ortnamn som försvunnit. De berättar även om stilideal, om religiösa och ickereligiösa
symboler, om skiftande önskemål om hur man velat bli ihågkommen. En grav som speciellt
förtjänar att nämnas är författaren Albert Engströms gravvård med skulpterad byst i grå granit.

Byggnader
I nordvästra hörnet ligger ett bårhus som uppfördes vid 1940-talets slut. Ritningarna från 1948 är signerade av länsarkitekt Malte Erichs. Byggnaden är enkelt utformad med en kvadratisk plan, vita slätputsade fasader på en låg sockel som är klädd med skiffer. Även markplattan framför porten är av
skiffer. Taket lär ursprungligen ha varit spåntäckt, men idag är det ett skivlagt och falsat kopparplåtstak.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A och F
Allmän karaktär
De båda kvarteren ligger på ömse sidor om gången fram till kyrkans huvudentré. Kvarteren är så pass lika
till sin karaktär att de beskrivs tillsammans, även om de i viss mån har lite olika typer av gravvårdar.
Båda kvarteren präglas först och främst av de välvuxna rygghäckarna i regelbundna rader i öst-västlig
riktning av Cotoneaster. Gravraderna är relativt jämförbara med varandra förutom de som vätter mot gångarna till kyrkans portar på långsidorna, liksom de som vätter mot gångarna längs med kyrkogårdsmuren. Vid dessa mer exponerade platser finns fler större och påkostade gravvårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteren kommer från hela 1900-talet, det västra kvarteret har en tyngdpunkt på
1900-talets andra hälft (i synnerhet 1980-talet) medan det östra kvarteret har fler gravvårdar från
1900-talets mitt. De flesta gravvårdar är tidstypiska familjevårdar som är låga och breda, men
ett antal vårdar, främst utmed kvarterens kanter, utmärker sig något mer genom storlek och
utformning. Dessa hör dessutom till kvarterens äldre vårdar. Äldsta daterbara vård i området är
från 1903 och är troligen en vård från allmänna linjen. Båda kvarteren har också tidigare främst
präglats av gravar från allmänna linjen, bortsett från gravarna närmast gångarna längs muren
och gångarna i axel med långsidoentréerna på kyrkan. På västra kvarteret (kvarter A) är det
egentligen bara ett äldre stenkors (odaterat) som står längs med gången till kyrkans västra
långsidoentré som utmärker sig. I det östra kvarteret som allmänt har fler äldre vårdar utmärker
sig främst en stor liggande häll över läraren och organisten Widén, en sandstensvård och en stor
och hög familjegravsvård närmast kyrkans entré på östra långsidan, samtliga odaterade. Titlar är
betydligt vanligare i det östra och äldre kvarteret än i det västra och yngre, något som tydligt
visar hur tidsenligt titelinskriptioner var. Titlarna minner om ett samhälle med järnväg (två
stycken banvakter), montör, skogsinspektor, kolare samt skola där läraren även var organist (i
två fall).

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger direkt söder om kvarter A och sträcker sig från kyrkans långsideentré ner till koret.
Kvarteret utmärker sig genom en blandad vegatation i form av träd och buskar men saknar rygghäckar.
Även i detta kvarter har gravvårdar i kvarterets ytterkant närmast gången till kyrkans västra långsideentré varit större och pampigare än de som placerats inne i kvarteret.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är huvudsakligen
enkla, saknar titlar och är relativt spridda i ålder och därmed även utformning. Främst
märks några högresta vårdar vid kvarterets norra kant, men även några små och nästan
oansenliga vårdar på utspridda ställen i kvarteret. Det finns även ett modernt järnkors. Längst i
söder finns två rader med urngravar, den äldsta från 1976. I detta kvarter med många enkla och
små gravvårdar förekommer även få titlar, enbart en vård har en titel och den är rest över en
byggmästare.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarteret ligger längst ner i sydvästra hörnet på kyrkogården, det är ett öppet kvarter med rönnar
planterade i kvarterets hörn och häggträd i raderna. Gravvårdarna står rygg mot rygg utan några
rygghäckar emellan.

Gravvårdstyper
Gravarna är nästan uteslutande typiska allmännalinjen-vårdar. Vårdarna är små och resta i
kronologisk ordning över endast en person och omfattar gravar från 1932 till 1983. Till de
utmärkande gravvårdarna hör ett gravkors i trä över Predikar-Ida, samt ett modernt
gjutjärnskors från 2004. Det förekommer endast tre titlar i kvarteret; målarmästare, vävare och
husaren, samt därtill tre beskrivande namn som också speglar en del av människorna i socknens
historia; Predikar-Ida, Blinde Johan och Spel-Oskar.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i kyrkogårdens sydöstra del och innehåller moderna gravvårdar utmed rygghäckar. Det
är regelbundet och enhetligt, rygghäckarna är av cotoneaster liksom rygghäckarna i kvarter A och F,
mellan raderna är kvarteret helt täckt med gräsmatta.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är enhetliga och
moderna familjevårdar, och omfattar gravar från 1957 till 1980. Alla vårdar är tidstypiska med
enkla konturer och låga och breda proportioner. Kvarteret innehåller förhållandevis många titlar
trots att de flesta gravar är från en tid då man inte brukade sätta ut titlar på gravvårdarna. Genom
titlarna speglas ändå verksamheten i Hult med yrken som vävmästare, verkmästare, metallduksvävare,
handelsresande, smedmästare, hemmansägare och kyrkvärd.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E ligger utmed kyrkans östra långsida och är ett relativt blandat kvarter. Två av raderna har
rygghäckar (de två nordligaste) medan övriga saknar rygghäckar. På samma sätt som andra kvarter
markeras de rader som ligger närmast större gångar med större gravvårdar och större träd.

Gravvårdstyper
Gravarna i kvarter E är huvudsakligen tillkomna under 1900-talets mitt; 1950- och 60-tal. Dessa
är tidstypiskt måttfulla i storlek, har låga och breda proportioner, samt har få och anspråkslösa
utsmyckningar. De som sticker ut bland dessa är vissa äldre vårdar som står placerade längs
med gången till kyrkan. En del titlar förekommer och speglar en del av den verksamhet som har
funnits i socknen under senaste århundradet; lantbrukaren, banvakten (två stycken), kyrkovärd,
hemmansägare, och sågare.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F omfattar alla gravar utmed kyrkogårdsmuren i samtliga väderstreck. Till skillnad från övriga
gravar på kyrkogården som är orienterade i nord-sydlig riktning är dessa orienterade utifrån kyrkogårdsmuren. Som man kan förvänta sig är de flesta gravar större och mer påkostade än i kyrkogårdens inre kvarter. Häckomgärdningar och grusbäddar saknas på samma sätt som på övriga kyrkogården.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna längs med kyrkogårdens mur hör till kyrkogårdens största och mest påkostade.
Längs den södra muren är dock vårdarna mindre och är där i de flesta fall av samma storlek som
i de övriga kvarteren. Den typiska vården är dock hög, står på en sockel och är konstnärligt
påkostad vad gäller utsmyckningar och utformning. Andra lägre vårdar kan tidigare ha uttryckt
sin monumentalitet genom en större grusbädd med häckomgärdning, som idag är borta och
ersatt med gräs.
I kvarteret finns kyrkogårdens äldsta gravvårdar, två gjutjärnskors längs östra muren från
1849 och 1881, vid västra muren finns en stenvård från 1877 och vid södra muren en sten som
är huggen med runor, från 1869. Andra utmärkande vårdar är den som är rest över författaren
Albert Engström med en skulpterad byst i granit.
Antalet titlar är naturligt nog många längs med murarna, här finns vårdar resta över husaren,
lantbrukaren, köpmannen, en student, en korpral, målare, fiskare, apotekare, stationsin-
spektor mfl. Tillsammans med övriga titulerade vårdar på kyrkogården ger de en bild av Hults
sockens samhälleliga och sociala historia.

Hults kyrkogårds historik är kort. Kyrkan med kyrkogård anlades 1839-42 och ersatte då den medeltida kyrkan ca tre kilometer söder om den nuvarande. Vad som skett under de första åren med kyrkogården vet vi inte mycket om. I början har man troligen inte haft någon större kvartersindelning och senare har man följt en liknande indelning som finns på kyrkogården idag. När denna är ifrån är dock okänt.

En beskrivning av kyrkogården från 1930 berättar att det fortfarande finns stora ytor som inte har tagits i anspråk, främst de södra kvarteren. Kyrkogårdens familjegravar – som anses vara för få – ligger alla samlade utmed kyrkogårdsmurarna och inne i kvarteren ligger de allmänna gravarna, dvs gravar som grävdes i kronologisk ordning över en person utan att man tog hänsyn till var övrig familj låg. Dessa uppläts utan kostnad. I samma artikel beskrivs hur lönnar och aspar omger kyrko-gården, hur kvarteren och större familjegravar inramas av klippta ligusterhäckar. Många gravar beskrivs som välskötta och försedda med blommor men utan gravvård i form av sten eller kors. Dessa har istället bara markerats av en gravkulle.
Ett flygfoto från 1930-talet bekräftar den beskrivna bilden i artikeln. Fotografiet visar den västra delen av kyrkogården med små kvarter för allmänna linjen inramade av ligusterhäckar och i söder finns två större kvarter som nästan är helt outnyttjade. Varje mindre kvarter omgärdas dessutom av grusgångar, varav flera idag har såtts igen med gräs.

På flygfotot är det nordvästra hörnet inte taget i anspråk, vilket det dock skulle göras senare på 1940-talet. 1948 uppförs ett bårhus efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs. Några andra säkra årtal för större händelser på kyrkogården saknas. Bårhuset uppfördes med ett tjärat spåntak, idag ligger istället ett koppartak.

Andra förändringar som vi kan se utifrån en jämförelse med flygfotot men som vi saknar bestämda årtal för är när den tidigare kvarters- och gångindelningen övergavs till förmån för den nuvarande som helt bygger på öppna kvarter med rygghäckar. Troligtvis har en sådan ändring skett under 1960-talet, kanske senare. Även de grusgravar och grusgångar som ännu fanns i stor utsträckning när flygfotot togs, är idag borta – något som troligen skett successivt i arbetsbesparande syfte.