KUDDBY KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - KUDDBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1267, 1900: 1204, 1995: 680

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en svag höjd i öppen jordbruksbygd. I den väl sammanhållna kyrkmiljön ingår f.d. ålderdomshem, byggt 1827 (nu hembygdsmuseum) och f.d. skola (nu matbespisning till modern skola).

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan är känd utifrån en uppmätning, strax innan den revs 1827. Den bestod då av ett påfallande långsträck långhus med en rymlig korsarm i söder, två utbyggnader i norr, varav den östligaste då fungerade som sakristia, samt torn i väster. Kyrkans byggnadshistoria är inte känd i detalj. Möjligen härrörde kyrkans västra del från äldre medeltid. Kyrkans långsträckta planform tyder dock på att den ombyggts, troligen redan under medeltiden. Korsarmarnas och tillbyggnadernas ålder är inte kända (västtornet, som var något asymmetriskt placerat på långhusets västgavel, hade invändig murtrappa, vilket kan indikera en medeltida datering). Den medeltida salkyrkan var uppenbarligen helt övervälvd. Några tegelstenar tillhörande valvbågarna har återfunnits och bevaras i den nuvarande kyrkan. Riven, möjligen med undantag för delar av tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1828 efter ritningar av arkitekt Samuel Enander, möjligen med återbruk av delar av föregångarens torn. Kyrkan har ett rektangulärt långhus som invändigt avdelats i ett rakslutet altarrum och flankerande biutrymmen, däribland sakristia.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Nyklassicistisk kyrka med fasader putsade i gulvit ton, med sadeltak över långhuset. Västtornet täcks av en flack huv med reslig lanternin. Taktäckningen är genomgående kopparplåt. Ingångar i väster samt mitt på långhusets sydsida. Tunnvalv i långhus samt hjälmvalv över altaret. Koret har en för Östergötland särpräglad utformning. Fyra kolonner i halvcirkel utgör fond bakom altaret och ansluter till sidoställda skärmväggar med dörrar in till de bakomliggande biutrymmena. Arrangemanget kan eventuellt ha tillkommit först 1870. Utgångspunkten för kyrkorummets disponering kan närmast härledas från Östra Husby kyrka. Vid 1800-talets mitt uppfördes en mur bakom kolonnaden som skärmade av ljuset. Den revs och ersattes på 1900-talet av en blåmålad fondvägg, som i sin tur 1988 tagits bort så att östfönstret och därmed ljuset återfått sin betydelse för rummet. Interiören är rikt dekorerad med bl.a. pilastrar och bibelspråkskartuscher. De härrör från en restaurering genomförd 1899-1901 efter ett förslag av Agi Lindegren. Predikstolens och altarets utformning samt dess krucifix tillkom vid samma tillfälle, liksom bänkinredningen. Orgelläktaren och orgeln, utförda av den siste Linköpingsbaserade orgelbyggaren, Sven Nordström, är från 1882. Begränsad läktarunderbyggnad tillkom 1988. Exteriören är välbevarad, interiören har förändrats vid restaureringar på 1870-talet, 1899-1901, 1954 och 1988.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kuddby är en medeltida socken som ligger på det fornlämningsrika Vikbolandet öster om Norrköping. Den medeltida stenkyrkan revs 1827 och materialet återanvändes vid byggandet av den nya kyrkan på samma plats. Den stod färdig 1828 och uppfördes av byggmästare Johan Holmberg efter ritningar av arkitekten Samuel Enander vid Överintendentsämbetet. Det är en kyrka i empirstil med brutet vita spritputsade fasader med markerad sydportal, höga rundbågiga gjutjärnsfönster, plåttäckt sadeltak och torn i väster som avslutas med en trälanternin. Kyrkorummet präglas av tidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum med vitputsat tunnvalv och trägolv. Sannolikt har Östra Husby kyrka tjänat som förebild för den kolonnförsedda korabsiden som belyses av ett östfönster. Arkitekten Agi Lindegrens renovering 1901 präglar i övrigt interiörens utformning med pilasterindelade väggar med bibelspråkskartuscher, ny öppen bänkinredning, ny läktarbarriär, altare och altarring.

Kyrkogården
Alléer leder upp till kyrkan såväl från väster som öster. Kyrkogården ligger i en sluttning och pga den kraftiga lutningen sträcker den främst ut sig öster och norr om kyrkan. En runsten står placerad vid den västra grinden. Ett gravkapell är beläget i nordväst intill tornet. Det byggdes 1952 av byggmästaren Gunnar Andersson efter ritningar av Kurt von Schmalensee och var en gåva av Wilhelm Ringkvist. Det har en kvadratisk plan, gulvita spritputsade fasader, profilerad taklist och ett korstak klätt med kopparplåt. Mot öster vetter ett fönsterparti med tre smala fönsteröppningar med antikglas i blyspröjs. Ingången ligger i söder och den kopparplåtsklädda dörren inramas av en slätputsad portal. Invändigt är golvet belagt med kalkstensplattor, väggarna är vitputsade och taket är ett grålaserat tredingstak. I norr finns ett murat och putsat altare och längs väggarna finns väggfasta bänkar. Byggnadstiden är osäker.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

KUDDBY KYRKOGÅRD
Kyrkogården har ett närmast fornborgsliknande läge på ett berg som sticker upp högt
ovanför den omgivande slätten, som är omfattande för att vara på Vikbolandet.
Till följd av topografin har kyrkogården en oregelbunden form. Den ligger inom två
kyrkogårdsmurar, varav en omsluter bergets högsta platå inklusive kyrkan. Direkt väster
om kyrkogården finns dock en mindre högre höjd med en iordninggjord utsiktsplats.
Den andra muren omger den lägre liggande kyrkogården i sluttningen mot öster. Öster
om kyrkogården ligger Kuddby skola med byggnader från 1800-talet fram till 1950-
talet. I kyrkogårdens sydöstra hörn finns ett putsat 1700-talshus som rymmer ett
hembygdsmuseum.

Kuddby kyrka
Kuddby är en medeltida socken som ligger på det fornlämningsrika Vikbolandet öster
om Norrköping. Den medeltida stenkyrkan revs 1827 och materialet återanvändes vid
byggandet av den nya kyrkan på samma plats. Den stod färdig 1828 och uppfördes av
byggmästare Johan Holmberg efter ritningar av arkitekten Samuel Enander vid
Överintendentsämbetet. Det är en kyrka i empirstil med brutet vita spritputsade fasader
med markerad sydportal, höga rundbågiga gjutjärnsfönster, plåttäckt sadeltak och torn i
väster som avslutas med en lanternin av trä. Kyrkorummet präglas av tidens ideal med
ett ljust och luftigt kyrkorum med vitputsat tunnvalv och trägolv. Sannolikt har Östra
Husby kyrka tjänat som förebild för den kolonnförsedda absiden i koret som belyses av
ett fönster i öst. Arkitekten Agi Lindegrens renovering 1901 präglar i övrigt interiörens
utformning med pilasterindelade väggar med bibelspråkskartuscher, ny öppen
bänkinredning, ny läktarbarriär, altare och altarring.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning men ligger inom två kyrkogårdsmurar vilket ger
en övre kyrkogård runt kyrkan och en lägre belägen kyrkogård i sluttningen ner mot
öster.

Allmän karaktär
Kyrkogården präglas av sitt markanta höjdläge, med för det mesta vid utsikt över den
omgivande landsbygden.
På den övre kyrkogården finns två rader gravar på ömse sidor norr och söder om
kyrkan. Mellan dessa båda rader finns en rygghäck. Den sydligaste raden består av
grusade gravar mellan låga häckar. Öster om kyrkan finns en öppen gräsmatta med tre
rader gravar.
Den nedre kyrkogården lutar relativt kraftigt mot öster och mot söder. Den präglas av
raka gravrader bakom rygghäckar. Större delen av den södra halvan väster om
minneslunden är avsatt till onumrerade linjegravar som täcker tiden 1924-1965.
Kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur och en hög trädkrans.

Omgärdning
Den övre kyrkogården omsluts av en kyrkogårdsmur av 0,2-1,0 m stor sten utan bruk.
Muren har en oval form då den omsluter själva höjdplatån. Muren är terrasserad i sin
helhet och kyrkogården lutar starkt ned mot muren på alla sidor utom i väster. I väster
ligger större delen av muren i markplan och är knappt synlig. Istället finns en rad med
stenpollare med järnkedja stående ovanpå muren. Längs med södra delen av sträckan
finns också en 0,8 m hög spireahäck. I norr har muren i relativt sen tid täckts över och
ersatts med en relativt brant grässluttning ned mot den nedre kyrkogårdens mur. Märken
i gräset visar att muren finns kvar under marknivån. I öster består muren av en ca 0,5-1
m hög terrasskant mot resten av anläggningen. I söder är muren mellan 0,5 och 1,5 m
hög. På muren växer en hög syrenhäck.

Den nedre kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur på alla sidor utom i väster. Muren
bildar närmast en hästskoform med skänklar som går ut mot väster nedanför muren till
den övre delen. Murarna är därmed till stor del dubbla i norr och söder. Muren är byggd
i terrassform utan bruk med lätt tillpassad sten i storlek mellan 0,3 och 1 m. Höjden
ligger kring 0,7 och 1,2 m. Kyrkogårdsdelen omges också av en trädkrans med sex
lindar i norr, tre lindar i öster och två i söder. På norra muren växer på ett parti en 0,6 m
hög syrenhäck och på den södra en 0,3 m hög berberishäck.

Ingångar
Kyrkogården har ingångar i väster och öster. Huvudingången i väster består av en
pargrind i järnsmide mellan fyrsidiga granitstolpar. Stolparna har runda metallklot som
ornament. De båda grindarna har ornament av kors i två nivåer.
Huvudingången i öster är tillkommen vid samma tid och är försedd med likadana, något
bredare grindar i samma utförande och med samma ornering.
Enklare utgångar finns intill arbetslokalerna i norr.

Vegetation
Förutom i omgärdningarna finns vegetation i form av rygghäckar i alla kyrkogårdens
delar. Från östra grinden leder en allé av höga lindar upp mot den övre kyrkogården,
den består av sammanlagt åtta träd.
Rygghäckarna är på den övre kyrkogården i norr en 0,6 m hög måbärshäck och i söder
en rundklippt 1,1 m hög tuja. Grusgravarna omges av låga måbärshäckar.
På den nedre kyrkogården finns sju rygghäckar, alla i nord-sydlig riktning. De två
västligaste går över hela kyrkogården medan övriga bara berör den norra halvan. Från
väster finns två 0,4 m höga tujor, därefter en 0,6 m hög måbärshäck, en 0,5 m hög tuja,
en 0,6 m hög måbärshäck, ytterligare en 0,5 m hög tuja och avslutningsvis en 0,5 m hög
måbärshäck.

Gångsystem
Gångarna består till största delen av naturgrus. En huvudgång leder från den östra
grinden upp till den övre kyrkogården. Båda kyrkogårdsdelarna har grusade gångar i
utkanten, den övre kyrkogården har dessutom grus runt kyrkan. Av de nordsydliga
gångarna mellan gravraderna på den nedre kyrkogården är endast den västligaste
gången grusad, resten av gångarna (fem st) är försedda med små kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
På den övre kyrkogården finns en relativt stor blandning. Många vårdar är från 1800-
talet eller det tidiga 1900-talet. Dessa är blandade med yngre från 1960-talet och framåt.
På den nedre kyrkogården intar det nordvästra hörnet en särställning, här finns flera
stora familjegravar. Raderna längst i väster består av gravvårdar från 1900-talets första
årtionden, många är höga, smala och statusmarkerande. Ju längre mot öster ju yngre blir
gravvårdarna. Kyrkogårdens mitt domineras helt av låga breda vårdar från 1940 till
1990-talen. Enstaka äldre vårdar är bevarade längst i öster, där större delen av utrymmet
annars inte är taget i anspråk.

Den nedre kyrkogårdens södra halva är avsatt till allmän linje med vårdar från 1924-
1965. Typerna av vårdar varierar, men samtliga är typiska för linjevårdar. Två träkors
finns också kvar, det äldsta från 1929.

Minneslund
Minneslunden är belägen väster om hembygdsmuseet i kyrkogårdens sydöstra del. Ut
mot huvudgången står en avskärmande träspalje. Innanför denna finns en stensättning
med soffor, en springbrunn och en sten med borrade hål för blomvaser. I fonden finns
en gräsmatta med ett träkors. Anläggningen omgärdas av en 0,3 m hög ligusterhäck och
en blomrabatt.

Byggnader
Ett gravkapell är beläget i nordväst intill tornet. Det byggdes 1952 av byggmästaren
Gunnar Andersson efter ritningar av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee,
och var en gåva av Wilhelm Ringkvist. Det har en kvadratisk plan, gulvita spritputsade
fasader, profilerad taklist och ett korstak klätt med kopparplåt. Mot öster vetter ett
fönsterparti med tre smala fönsteröppningar med antikglas i blyspröjs. Ingången ligger i
söder och den kopparplåtsklädda dörren inramas av en slätputsad portal. Invändigt är
golvet belagt med kalkstensplattor, väggarna är vitputsade och taket är ett grålaserat
tredingstak. I norr finns ett murat och putsat altare och längs väggarna finns väggfasta
bänkar. Arbetslokalen i form av ett garage med dubbelport ligger norr om kyrkogården.
Garaget har rödmålad panel med vita knutar och tegeltak. Portarna är målade i ljusgul
kulör. I norra muren finns också en jordkällare med en rödbetsad port.

Kyrkogårdens historik

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. En geometrisk karta från
1697 visar en oregelbunden kyrkogård med ingång i öster. Till formen är den tämligen
lik den nuvarande kyrkogården. Kyrkan är ganska centralt placerad på kyrkogården och
ritad utan torn med gavlarna krönta av kors.

I en sockenbeskrivning av C F Broocman från 1760 står nämnt att kyrkans klockor år
1741 flyttas från en klockstapel av trä till det då påbyggda och reparerade tornet. Vidare
nämner Broocman en gravsten på kyrkogården, märkwerdig theraf at han är thitlagd
kyrkoherden Bonde till åminnelse, som warit Kongl. Rådets Edvard Ehrensteens Fader
Fader, samt att en runsten som enligt M Göransons Bautil eller Runstensbok år 1670
varit synlig i kyrkans stenfot nu är överklistrad. 1918 skriver Anton Ridderstad att av
två runstenar som förr satt i gamla kyrkans vägg, är en borta och en sitter i östra
tornluckans fönsterbräda. En runsten med endast en runa som använts som trappsten i
det gamla fattighuset nämns också. De två sistnämnda står nu uppställda utanför
huvudingången i väster (RAÄ 112). Ingen av de runstenar som Ridderstad nämner tycks
vara identisk med den som Broocman beskriver.

Om runstenarnas ursprungliga placering kan inget säkert sägas och av medeltida
gravvårdar finns ingenting bevarat. De äldsta vårdarna på kyrkogården, sannolikt från
1700-talet, ligger undanlagda norr om gravkapellet. Troligen har de haft sin
ursprungliga placering inne i kyrkan. Av fotot att döma är de mycket nötta och
åtminstone två är spräckta.

Den äldsta gravstenen som står kvar på sin ursprungliga plats är kyrkoherden
J.P. Wallensteens vård från 1847. På Wallensteen/Jaegeers gravplats vilar också sedan
1995 Rut Wallensteen-Jaeger som var mycket inflytelserik som hemkonsulent och
författade flera böcker. Totalt finns elva 1800-talsvårdar, tre på den övre kyrkogården
och åtta på den nedre. På kyrkogården finns flera fina exempel på höga, smala vårdar
från 1890-tal-1910-tal, typiska för den tidens statusgravar. Dessa blandas med låga,
breda vårdar mer typiska för 1940-50-talet.

1980 reste Björkekinds hembyggdsförening en minnessten över O Hagberg,
C J Bergwall och A Odén, grundarna av Vikbolandets mejeribolag 1885-1940.
1981 flyttades sex äldre vårdar från kyrkogården in i kyrkan. Tre placerades i
tornkammaren och tre i vapenhuset, däribland prosten Carl Nyréns gravvård från 1789.
Carl Nyrén (1726-1789) var kyrkoherde i Kuddby församling från 1770 till sin död
1789. Hans gravvård förvaras i vapenhuset och ett porträtt av honom finns i kyrkans
sakristia. Carl Nyrén var före ankomsten till Kuddby medhjälpare till Jonas Alströmer.
Senare blev han lärare i grekiska och plantagedirektör över Östergötland. Som sådan
hade han stora planer på att införa silkesavel och planterade mullbärsträd bl. a. i Kuddby
prästgårds trädgård. Att han även var en flitig författare vittnar 81 band handskrifter i
Linköpings stifts- och landsbibliotek om.

2003 gav länsstyrelsen tillstånd till uppförande av förrådsbyggnad på fastigheten
Fiskeberga 1:14 norr om kyrkan.