KROKEKS KYRKA

Den gamla kyrkan med kyrkogård ligger sex kilometer norr om nuvarande kyrkomiljö.
Under lång tid efter kyrkans brand 1889 stod ännu murarna kvar, som fotot nedan från
1923 visar. Men decennier av frostspänning, väder och vind, naturens intåg och därtill
ren skadegörelse ledde till att kyrkmurarna alltmer förvandlades till en ruin med
överhängande rasrisk. Därför började frågan om restaurering som väckts årtionden
innan, bli alltmer aktuell på 1950-talet. 1958 noterades att murarna hade störtat in till
ungefär fönsterhöjd och att vegetationen var kraftig. Även inne i kyrkorummet fanns
höga träd. Under 1960-talet restaurerades gravvårdar, träd och sly röjdes runt ruinen.

1972 revs ruinens murar ned till 0,5 meters höjd. Massor från rivningen och äldre
rasmassor lastades upp och forslades bort. De kvarvarande murarna reparerades genom
inmurning och fogning. Murens översida försågs med cementbruksavjämning som lades
mot murens yttersidor. Inne i kyrkorummet jämnades marken till och ett lager av 1 dm
matjord lades ut och såddes med gräs. Det var i och med ett AMS-projekt som arbetena
med ruinen genomfördes. 1973 var arbetena med ödekyrkan klara. Stenar som rasat
tillvaratogs och användes som material vid en mur på den nya kyrkogården. I samband
med arbetena vid ruinen sattes även en informationsskylt upp om kyrkornas historia i
trakten.

På den gamla kyrkogården finns ett flertal kulturhistoriskt värdefulla och lokalhistoriskt
intressanta gravvårdar. Dessa har inventerats vid ett par tillfällen. När det ännu inte var
så många decennier sedan kyrkan brunnit ned ansågs övervägande delen av
gravvårdarna inte ha så höga kulturhistoriska värden. I dag har däremot gravvårdar från
slutet av 1800-talet och ännu äldre ett mycket högt värde.
Exempelvis finns det en gravvård i kolmårdsmarmor som i storlek och utformning
skiljer sig från de andra vårdarna. Det är en vård med spetsig båge upptill, med ett
polskt namn och med text på franska. Den uppfördes 1859 över Laura Rózycka som
föddes 1823 och dog 1859. Texten i översättning lyder: Maka och älskad mor, På
denna fjärran strand alltför tidigt för vår kärlek bortför dig döden, Men vår smärta
lindrar den fulla tron att vi skola återse dig där varest man icke dör. Hon var maka till
ägaren av Marmorbruket och kom ursprungligen från Paris. Hennes make, Arthur
Rozychi föddes i Polen men flydde till Paris där de möttes. Paret kom senare till Krokek
där de ägde Marmorbruket under sju år fram till 1865 då det slutade i konkurs. Maken
gifte sidan om sig och flyttade som gammal tillbaka till Polen.

En ovanligt utformad vård i marmor, som liknar siluetten av ett träd, är rest över en
älskad dotter. Minnestexten lyder: Stenhvgarens And. Fagerbergs minnesord öfwer sin
kära dåtters död d 27 augusti 1754. Sof söt mit barn min Anastina som Christvs ualdt
bland änglar sina.

Längst bak i rapporten finns en bilaga med en karta över ödekyrkogården, upprättad
1967.

När Krokeks nya kyrkogård anlades i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet rådde ett
ideal med strikt symetriska kvarter med grusade gångar och inramningar av låga häckar
och/eller stenramar runt gravvårdarna. I en tidningsartikel från 1946 med anledning av
kyrkans 50-årsjubileum, visar foton att gravarna på den södra sidan om kyrkan
inramades av låga häckar.

På 1930-talet utvidgades kyrkogården åt öster.
Vid mitten av 1900-talet kom andra ideal att råda. Stenramar, häckar och grusläggning
togs bort till större delen. Tidigare fanns små gravkullar, vilket också togs bort. En
urnlund anlades söder om kyrkan.

1950 ställdes prydnader av marmor invid kyrkans södra sida. Dessa hade tillverkats 40
år tidigare till en konstindustriutställning i Stockholm. När utställningen var nedplockad
kom prydnaderna tillbaka till trakten och magasinerades. Idén uppkom sedan att placera
dem någonstans då det trots traktens 300-åriga marmorbrukshistoria inte fanns så
särkskilt många exempel på marmorkonst i området.

1951 iordningställdes mittpartiet på kyrkogården som fick en korsformad anläggning av
marmor som omgärdas av rosplanteringar och låga cotoniasterhäckar. Närmast kyrkan
lades ett litet område med urngravar som omgärdas av smala gångar av marmorplattor
och låga ligusterhäckar. Tidigare hade det inte funnits några urngravar på kyrkogården.
1952 fortsatte arbetena med den västra delen av kyrkogården som före restaureringen
hade vanvårdade gravkullar och risiga häckar. Äldre gravvårdar och enkla träkors,
minnande om fattiga tider i Krokek, som en tidningsartikel benämnde det, läts stå kvar.
Däremot jämnades gravkullarna ut och häckarna sågs över och togs bort. Gångbanor av
marmorplattor lades ut genom området. Arbetet med skötseln förenklades genom dessa
åtgärder. Istället för att slå gravkullarna med lie kunde nu gräsklippare användas. Det
blev också förbjudet att omgärda gravarna med häckar.

1965 skedde en förändring av Krokeks kyrkogård. Gruset vid gravarna togs bort och
ersattes med gräsmattor. Vissa häckar togs bort och de enda häckarna som skulle vara
kvar var s.k. rygghäckar.

1984 gavs tillstånd till att schakta för tillbyggnad av Krokeks kyrka för VA-ledning på
kyrkogården. Inga fasta fornlämningar fanns i området.

Krokeks kloster omnämns första gången 1440. Det tillhörde franciskanorden och var helgat åt jungfru Maria. Klostret indrogs vid reformationen men ett träkapell fick 1545 ersätta klosterkyrkan, och 1594 blev det i sin tur ersatt av en åttkantig timmerkyrka bekostad av Johan III:s änka, Gunilla Bielke. År 1747 byggdes det en stenkyrka kallad Kung Fredriks kyrka på samma plats, men den förstördes i en brand 1889. En ny kyrkplats utsågs sex kilometer söderut och 1896 stod kyrkan färdig. Arkitekt var Fritz Eckert och byggmästare F A Påhlman från Linköping. Den är utförd i nygotisk stil med rektangulärt långhus med smalare, femsidigt korparti i öster, sakristia i norr och torn med spetsiga gavlar och spetsig spira i väster. Fasaderna av rött tegel indelas av strävpelare, och har en rik ornamentik i gult tegel. De spetsbågiga fönstren är trekopplade, huvudingången är via tornet i väster, och taket är ett plåtklätt sadeltak. Interiören genomgick en genomgripande restaurering 1957 av arkitekten Kurt von Schmalensee som ersatte nygotiken med ett modernistiskt formspråk.

Kyrkomiljön
Kyrkan är belägen på en höjd i samhället Krokek. Norr om kyrkan finns den gamla kyrkskolan som uppfördes 1920 i 1½ våning. Fasaderna är vitputsade och har ett brutet valmat tak som är täckt med tvåkupigt tegel. Ytterligare ca 500 m norr om kyrkan ligger den fd prästgården som är uppförd kring sekelskiftet 1900 i 1½ våning. Söder om kyrkan ligger ålderdomshemmet vars äldsta del är uppförd 1929 i 2 våningar med ljusputsade fasader under tegeltäckt sadeltak.

Kyrkogården
Kyrkogårdens huvudingång är placerad i norr och försedd med en grön smidesgrind och fyrkantiga grindstolpar av granit. Det finns ytterligare ingångar i öster och söder. I kyrkogårdens södra del finns ett gravkapell som ännu är i bruk. Det har en rektangulär plan med ingången placerad på den östra gaveln. Gravkapellet har rödbruna slätputsade fasader med vitputsade hörnkedjor och omfattningar, och täcks av ett svartmålat plåtklätt sadeltak. Porten är en raksluten dubbeldörr av trä med brunbetsad kassettindelning. Interiören består av ett flackt tunnvälvt ljusputsat tak, golv av kolmårdsmarmor och i söder ett fanerat träaltare.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Krokeks kyrka
Krokek är en medeltida socken som omnämns 1440 i samband med ett
franciskanerkloster som var beläget vid norra länsgränsen. Klostret indrogs vid
reduktionen och ett kapell av trä fick 1545 ersätta klosterkyrkan, som 1594 i sin tur blev
ersatt av en åttkantig timmerkyrka, bekostad av drottning Gunilla. År 1747 byggdes det
en stenkyrka kallad Kung Fredriks kyrka på samma plats, men den förstördes i en brand
1889. En ny kyrkplats utsågs sex kilometer söderut och 1896 stod kyrkan färdig.
Arkitekt var Fritz Eckert och byggmästare F A Påhlman från Linköping. Den är utförd i
nygotisk stil med rektangulärt långhus med smalare, femsidigt korparti i öster, sakristia
i norr och torn med spetsiga gavlar och spetsig spira i väster. Fasaderna av rött tegel
indelas av strävpelare, och har en rik ornamentik i gult tegel. De spetsbågiga fönstren är
trekopplade, huvudingången är via tornet i väster, och taket är ett plåtklätt sadeltak.
Interiören genomgick en genomgripande restaurering 1957 av stadsarkitekten Kurt von
Schmalensee, Norrköping, som ersatte nygotiken med ett modernistiskt formspråk.
En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd
kyrkoinventering.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av sju kvarter numrerade 1-7 eller enligt den äldre numreringen, AG.

Allmän karaktär
Den ursprungliga anläggningen är en rektangulär kyrkogård med fyra kvarter direkt
söder om kyrkan. Kvarter 1 och 3, på västra respektive östra sidan, var avsedda för
köpegravar, medan kvarter 2 och 4 som låg inuti kvarter 1 och 3 utgjordes av allmänna
vårdar, s.k. linjevårdar. Det finns endast ett fåtal ursprungliga vårdar kvar. Istället har de
ersatts av moderna, sentida vårdar.

Kvarter 5-7 är anlagda i en bågformad utvidgad del söder, sydöst och öster om den
ursprungliga kyrkogården. Kvarteren präglas av den höga glesa tallskog som fortfarande
står kvar samt av raka system av rygghäckar. Väster om kvarter 7 finns kvarter som
ännu inte tagits i anspråk. Det består än så länge av en öppen gräsmatta. Längst i söder
finns en minneslund med buskar, en bänk och en liten damm.

Runt tre sidor av kyrkogården löper en enhetlig mur i två nivåer av skarpkantad sten.
Det finns fyra grindar som leder in till kyrkogården. Längs den västra sidan löper
diverse olika sorters häckar.

Omgärdning
I väster omges kyrkogården av en häck av varierande slag. Från norr till söder räknat
finns först en gles häck av hagtorn, ca 0,4 m hög. Därefter finns häckar av alm, syren
och snöbär, alla dessa lika höga, ca 0,4 m. Dessa häckar finns endast på kortare sträckor
förutom snöbärshäcken som täcker en större del. Vid den sista sträckan av kvarter 1 tar
en häck av ek vid och fortsätter hela vägen ned förbi det ännu inte använda kvarteret
och fram till södra sidan. Längs de övriga sidorna sträcker sig en mur, ca 1 m hög, av
skarpkantad sten som är 0,5 x 1 m stor. Muren svänger lätt i nordöst och sydöst. En
kortare sträcka i sydväst är byggd av huggen 0,2-0,6 m stor sten och avviker i
karaktären.

Ingångar
Huvudgrinden finns i norr där en pargrind i järnsmide sitter mellan fyrsidiga
granitstolpar. Stolparna kröns av stenklot. Grinden är grönmålad och ornerad med
spjälor, kors och kryss i tre nivåer.

Till den utvidgade delen finns tre ingångar med likadana grindar. Direkt öster om den
ursprungliga kyrkogården går en bred grusgång från en grind i norr till grind i söder. I
båda ändarna finns pargrindar i järnsmide. Dessa är ornerade med kors i två nivåer
mellan enkla fyrsidiga granitstolpar. En likadan grind finns mellan kv. 5 och 6, mitt
framför gravkapellets port.

Vegetation
18
Förutom omgärdningen finns system av rygghäckar i alla kvarteren. Dessa följer olika
riktningar beroende på var de står.
I utkanten av den gamla kyrkogården står en ursprunglig trädkrans kvar. Den saknas i
väster och består i norr endast av en hög lönn. I öster står dock fyra höga lönnar och
längs den södra sidan finns två lönnar. Den ursprungliga kyrkogårdens omgärdning
bevaras också genom en 1 m hög idegranshäck i öster och en lika hög häck av oxbär i
söder. På den nyare delen finns en häck av låga tallar öster om huvudgrusgången, vilken
dels döljer höjdskillnaden mellan kvarter 5 och 6 och den ursprungliga kyrkogården.
Hela den nya delen täcks av den gles spridning av höga tallar. I den outnyttjade delen är
tallarna dock av betydligt yngre datum. Vid minneslunden och väster om denna står tre
höga hängbjörkar.

Gångsystem
På den ursprungliga kyrkogården finns tre grusgångar kring kyrkan och runt kvarteren
1-2 och 3-4 . Dessa består av grus med undantag av den östligaste gången som består av
trädgårdsplattor. På den nyare delen har en bred huvudgång anlagts direkt öster om den
ursprungliga kyrkogården. Denna leder mellan den norra och södra grinden. En gång
löper i en båge utmed ytterkanten av kvarter 5 och 6, lämnande 1-2 gravrader utanför.
Ned till minneslunden leder från den södra grinden en gång av trädgårdsplattor. Denna
övergår sedan till en smal grusgång som skiljer kvarter 7 från den outnyttjade delen.
Inne i kvarteren har samtliga grusgångar såtts igen.

Gravvårdstyper
Kvarter 1 och 3 är de kvarter som tidigare varit avsedda för köpegravar och därmed mer
påkostade gravanläggningar. Detta syns fortfarande även om det även finns en stor del
nyare, moderna vårdar i dessa kvarter. I övriga kvarter är gravarna huvudsakligen av en
modern sort.
I kvarter 1 finns flera äldre sorters gravvårdar. Bland annat finns en obelisk, en s.k.
bautasten och en kalkstensvård som dessvärre har fått sitt kors avslaget. Denna vård från
1896 är för övrigt den äldsta på kyrkogården. Kvarteret innehåller en del höga smala
vårdar i olika typer av graniter, gravvårdar typiska för tiden kring sekelskiftet
1800/1900.

I kvarter 2 finns däremot i stort sett endast moderna vårdar från sent 1900-tal/2000-tal.
Dessa vårdar har ett enhetligt utseende med större bredd än höjd. Det finns även spår av
linjevårdar i och med att området tidigare varit avsett för allmänna gravar. Linjevårdar
är inte länge lika vanliga på länets kyrkogårdar som det en gång var. Systemet med
linjegravar växte fram vid slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde
på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra
familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar
systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men under 1800-talet kom det att bli
en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. 1964 upphörde
systemet varefter flertalet linjevårdar togs bort på kyrkogårdarna i länet.
Kvarter 3 är liksom det första kvarteret ursprungligen avsett för köpta gravplatser. Detta
leder till större och mer påkostade gravanläggningar. I den norra delen av kvarteret finns
en del gravar över marmorbrukets, tegelbrukets och Kolmårdssjukhusets ledande
personer, vårdar med högt lokalhistoriskt intresse. En del av dessa mer påkostade vårdar
är tillverkade av Kolmårdsmarmor.

I kvarter 4 finns dels några linjegravar kvar men till största delen består kvarteret av
moderna vårdar. De äldsta gravarna ligger i delen med urngravar där det finns några
från sent 1940-tal.

Kvarter 5 innehåller främst vårdar från 50- och 60-talen medan kvarter 7 upptas av
vårdar från 70-talet och senare.

Minneslund
Minneslunden är anlagd längst söderut i kvarter 7. I skuggan av två höga hängbjörkar
finns en halvcirkel med olika häckväxter och framför denna en liten rund plattsättning
med plats för en bänk. Runt om bänken finns tre naturstenar med borrade hål för
isättning av blomvaser. Bredvid dessa står två metallskåp för gravljus. Framför bänken
finns också en liten damm byggd av små stenar.

Byggnader
Gravkapellet ligger i det sydöstra hörnet av den ursprungliga kyrkogården. Till skillnad
från kyrkans nygotik är den uppförd i nyklassicism. Kapellet är rektangulärt med ingång
på den östra gaveln. Fasaderna är rödbruna, slätputsade med vitputsade hörnkedjor,
fönsteromfattningar och vita runda speglar överst på gavlarna. Det täcks av ett
svartmålat plåtklätt sadeltak. Porten är en raksluten dubbeldörr av trä med brunbetsad
kassettindelning. Interiören består av ett flackt tunnvälvt, ljusputsat tak. Golvet är av
kolmårdsmarmor och i söder finns ett fanerat altare.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1/A
Kvarteret utgör den ursprungliga kyrkogårdens västra köpegravskvarter.

Allmän karaktär
Kvarter 1 var tidigare avsett för större köpegravar men har numera blandats upp med
nyare, moderna vårdar. Relativt få av de ursprungliga vårdarna finns kvar vilket gör att
kvarteret får en mycket blandad karaktär vad gäller gravvårdarna.

Omgärdning
Kvarteret omges av kyrkogårdens omgärdning i norr och väster. I öster finns en
grusgång i gränsen mot kvarter 3. I söder finns en oxbärshäck som gräns mot den ännu
inte ianspråktagna delen av kyrkogården.

Vegetation
I kvarteret finns tre öst-västliga och en nord-sydlig rygghäck. Samtliga finns i den
nordligaste delen av kvarteret. De öst-västliga häckarna består, från norr till söder räknat
av, en idegranshäck, 0,7 m samt två häckar av oxbär på 0,6 m. Den nord-sydliga häcken
är en 0,6 m hög oxbärshäck.

Gångsystem
Kvarteret omringas helt av en grusgång som lämnar en gravrad utanför i väster och
söder. Alla gångar inne i kvarteret är borttagna.

Gravvårdstyper
Att kvarteret ursprungligen var avsett för köpegravar syns ännu i gravvårdsbeståndet.
Det finns flera äldre sorters gravvårdar. Bland annat finns en obelisk, en s.k. bautasten
och en kalkstensvård med ett avslaget kors. Denna vård är för övrigt den äldsta på
kyrkogården, från 1896, och restes över ett tvåårigt barn med namnet Febe. Kvarteret
innehåller en del höga smala vårdar från tidigt 1900-tal, men de flesta av dem är ersatta
av yngre moderna vårdar, vilket ger ett blandat intryck. En hög s.k. bautasten över
godsägaren Casparsson från 1913 står mittemot kyrkans ingång, se vänstra bilden
nedan.

Det finns flera intressanta titlar på gravvårdarna i kvarteret exempelvis
bryggeriföreståndare, skogvaktare, verkmästare, fotograf, droskägaren, godsägaren,
bruksförvaltaren, kalkylator.

Kvarter 2/B

Kvarteret utgör den inre delen av den västra halvan av den ursprungliga kyrkogården
och ligger helt och hållet inuti kvarter 1.

Allmän karaktär
Kvarteret var tidigare avsett för allmänna gravar, s.k. linjevårdar. Av dessa finns ett
fåtal kvar. Idag präglas kvarteret av raka rader av gravar från de senaste årtiondena
utefter rygghäckar vilket ger kvarteret en strikt karaktär.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas helt av kvarter 1.

Vegetation
Rygghäckarna ligger i nord-sydlig riktning och utgörs av tre 0,6 m höga häckar av
oxbär.

Gångsystem
Alla ursprungliga grusgångar har såtts igen med gräs.

Gravvårdstyper
Nästan samtliga av gravvårdarna är från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.
Karaktäristiskt för vårdar från den tiden är att de är låga och breda i olika typer av
graniter. Titlar är ovanliga och förekommer i undantagsfall. De tre titlarna som finns är
skogsförvaltare, adjunkt och f.d. sjukvårdskorpralen. Några enstaka linjevårdar finns
bevarade. Systemet med linjegravar växte fram vid slutet av 1700-talet. Det innebar att
begravningarna skedde på en linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta
makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från
början innebar troligen inte systemet någon direkt statusskillnad men kom under
1800-talet att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats.
Systemet upphörde 1964 varefter flertalet gravvårdar togs bort på länets kyrkogårdar.
Det är av vikt att dessa vårdar som finns kvar bevaras för att ordningen på
gravläggningarna ska kunna följas och som historisk företeelse då de utgör ett inte
längre aktuellt begravningsskick.

Kvarter 3/C
Kvarteret utgör den yttre delen av den östra halvan av den ursprungliga kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret var tidigare avsett för köpegravar och en mindre del av de ursprungliga, mer
påkostade vårdarna har bevarats. Kvarteret omsluter kvarter 4/D som ligger på den
västra sidan av kvarter 3. I den norra delen finns en del gravar marmorbrukets,
tegelbrukets och Kolmårdssjukhusets ledande personer.

Omgärdning
Kvarteret omges av en grusgång som lämnar en gravrad utanför i söder och öster. Öster
och söder om kvarteret finns den ursprungliga kyrkogårdens omgärdning med en 1,1 m
hög idegranshäck och 4 höga lönnar i öster samt en 0,8 m hög häck av oxbär i söder.

Vegetation
Längst norrut finns en öst-västlig rygghäck bestående av en 0,8 m hög idegran. I östra
utkanten finns en 0,3 m hög oxbärshäck.

Gångsystem
Kvarteret omges av en gång som är grusas på alla sidor utom i öster där den istället
består av trädgårdsplattor.

Gravvårdstyper
Kvarteret är ett äldre köpegravskvarter där en mindre del av de ursprungliga, mer
påkostade vårdarna bevarats. I norra delen finns en del gravar över marmorbrukets,
tegelbrukets och Kolmårdssjukhusets ledande personer, vårdar med ett mycket högt
kulturhistoriskt värde. Intill komministern Thorens gravvård finns två minnesstenar
över hans barn. Flyglöjtnanten Lars Thoren som omkom vid en flygolycka i
Kalmarsund 1955 och vars kropp aldrig återfunnits, samt dottern Eva som var gift i
USA och dog där 2002.

Några av de mer påkostade vårdarna är utförda i Kolmårdsmarmor, t.ex. den över
marmorbrukets disponent. Bland de ovanligare gravvårdstyperna finns ett vackert
kalkstenskors i sydöst och en s.k. bautasten, se fotot på nästa sida.
Det finns ett flertal intressanta titlar på gravvårdarna i kvarteret. Bland annat finns det
kyrkliga titlar så som pastor, kantor och kontraktsprosten. Vidare finns det två titlar med
titeln skogvaktaren, samt häradsdomare, skräddarmästaren, kaptenen, disponent m.m.

Kvarter 4/D

Kvarteret ligger helt inne i kvarter 3 och omges av det på alla sidor utom den västra.

Allmän karaktär
Kvarteret var ursprungligen avsett för allmänna gravar och ligger inom kvarter 3.
Gravarna är placerade i raka nord-sydliga linjer mellan rygghäckar. Enstaka linjevårdar
från tidigt 1900-tal finns bevarade. En stor majoritet av vårdarna är små och från de
senaste tre decennierna. Längst i norr finns ett rektangulärt område avsett för urngravar.
Detta omges av en 0,4 m hög oxbärshäck och är centrerat kring en hög tuja.
Kvarter 4.

Omgärdning
Kvarteret omges av kvarter 3 på tre sidor och på den västra sidan gränsar kvarteret till
kvarter 1.

Vegetation
I kvarteret finns tre nord-sydligt löpande 0,4 m höga häckar av oxbär.

Gångsystem
Det finns endast gångar av gräsmatta inom kvarteret.

Gravvårdstyper
Kvarteret var ursprungligen avsett för allmänna gravar och ligger inom kvarter 3.
Gravarna ligger på raka nord-sydliga linjer mellan rygghäckar. Enstaka linjevårdar och
vårdar från tidigt 1900-tal finns bevarade. En stor majoritet av vårdarna är små och
härrör från de senaste tre decennierna. De äldsta gravarna ligger i urnkvarteret där några
från sent 1940-tal förekommer. Bland titlar på gravvårdarna kan nämnas kantor,
disponent, lärarinnan i Krokek, järnhandlareförsäljningschef och överstinnan.

Kvarter 5/E
Kvarteret utgör det nordvästra av de fyra i den nyare delen.

Allmän karaktär
Kvarteret ligger i högt uppväxt tallskog och en gles spridning av höga tallar finns kvar.
Detta ger ett intryck av en skogskyrkogård. Karaktärskapande är också den svagt
svängda muren och de raka öst-västliga gravraderna med rygghäckar.

Omgärdning
Kvarteret omges på alla sidor utom i väster av kyrkogårdsmuren. I väster finns en rabatt
med låg, krypande tall, ned mot den breda grusvägen mellan de södra och norra
grindarna.

Ingångar
Kvarteret ansluter till den norra och västra grinden.

Vegetation
Över hela kvarteret finns en gles tallvegetation. Mellan gravraderna finns öst-västligt
löpande rygghäckar. Från norr till söder räknat finns sex 0,5 m höga häckar av oxbär,
medan det längst i söder finns en 1,2 m hög idegranshäck.

Gångsystem
Utmed muren löper en grusgång lämnande en gravrad utanför.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller huvudsakligen låga och breda vårdar från 1950- och 1960-talet.
Gravvårdar från senare decennier därefter infiltrerats bland dem. Tre av vårdarna har en
titel. Dessa är inspektor, civilingenjör och byggmästaren.

Kvarter 6/F
Kvarteret utgör det sydöstra av de fyra kvarteren i den nyare delen.

Allmän karaktär
Kvarteret ligger ibland höga tallar i den utvidgade delens nordöstra hörn. Gravvårdarna
härrör från de senaste 50 åren.

Omgärdning
Den norra och östra sidan omgärdas av kyrkogårdsmuren. På kvarterets västra sida
ligger kvarter 5 medan kvarter 7 ligger på den södra sidan.

Ingångar
Det finns två ingångar som leder in till kvarteret och kyrkogården. Det är dels grinden
på den norra sidan och dels grinden på den östra sidan. Båda dessa grindar är av likartat
utseende.

Vegetation
I kvarteret finns höga tallar samt rygghäckar av idegran och oxbär.

Gångsystem
Kvarteret omgärdas av grusgångar men det finns inga gångar inom kvarteret, endast
gräsmattor.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller endast moderna vårdar med likartat utseende. Det finns två vårdar
som skiljer sig något. Det är dels ett s.k. keltiskt kors samt en vård i kolmårdsmarmor.
Ingen av vårdarna i kvarteret har någon titel.

Kvarter 7/G
Kvarteret utgör det mellersta kvarteret på den södra halvan av kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret består av sexton öst-västligt orienterade gravrader mellan åtta rygghäckar.
Området är delvis klätt med höga tallar. Längst i norr intill gravkapellet finns två rader
med urngravar.

Omgärdning
Kvarteret omges helt av grusgångar.

Vegetation
Kvarteret har en gles vegetation av tallar. Samtliga åtta rygghäckar är av 0,6 m höga
oxbärshäckar.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusgångar.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller låga, breda vårdar från sent 1970-tal och framåt. Ett järnkors och
ett träkors är exempel på mer ovanliga typer av gravvårdar för kvarteret. En gravvård
har titeln sjuksköterskan.

FÖRSAMLING 1995 - KROKEK

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 627, 1900: 1556, 1995: 5306

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Dagsberg under 1500-talet.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger naturnära i Kolmårdens södra förkastningsbrant ner mot Bråviken. I dag är kyrkan omgiven av ett semiurbant, vägbundet samhälle där den tillsammans med en f.d. skola och ett ålderdomshem bildar en sammanhållen miljö. Prästgården ligger högt belägen på en kulle ett par km norr om kyrkan. Krokeks franciskanerkloster (Vårfruklostret) återfinns ytterligare norrut, vid landskapsgränsen, där fordom infarten mot Östergötland norrifrån låg. Miljön är av riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (KROKEKS KYRKORUIN). Ett träkapell uppfördes 1545. Rivet i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats som föregångaren. II: En åttkantig timmerkyrka, krönt med spira, uppfördes 1594 på bekostnad av drottning Gunilla. Den finns avbildad av Mattias Palbitzki och Erik Dahlberg. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats som föregångaren. III: År 1747 byggdes en ny stenkyrka efter biskop Andreas Rhyzelius ritningar under ledning av byggmästare Erland Lind från Norrköping. Den bestod av ett rektangulärt långhus rakslutet korparti och sakristia. Kyrkorummet täcktes av trätunnvalv. Över västra ingången uppfördes ett torn med spetsig spira. Kyrkan brann 1889. Ruinerna kvarstår. Ny kyrka uppfördes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Den nuvarande tegelkyrkan byggdes efter Fritz Eckerts ritningar 1895-96 och består av ett rektangulärt långhus med femsidigt, lägre och smalare kor, sakristia på korets norra sida och ett torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören i nygotik har blottade tegelfasader, livade av strävpelare och vitputsade dekorativa detaljer. Fönstren är trekopplade och spetsbågiga. Långhuset har sadeltak. Västtornet har gavlar i samtliga väderstreck och kröns av en spira. Huvudingång i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet täcks av ett panelat innertak med synliga tvärgående, dekorativt utformade, takstolsbjälkar. Kyrkan restaurerades 1957 under Kurt von Schmalensees ledning varvid takpanelens träspont doldes under träfiberplattor och väggarna bekläddes invändigt med mörkrött tegel. Korets sidofönster sattes igen och valvbågen mot långhuset fick en profilerad båge i tegel. Vid 1984 års restaurering breddades vapenhuset och väntrum och toaletter inreddes i västra delen av kyrkan. Korets mittfönster öppnades och försågs med en glasmålning av Jan Brazda, som 1957 stått för sidofönstrens utformning. Altaret ställdes fritt. Inventarierna är alla från någon av 1900-talets förändringar. Interiören har fullständigt förlorat sin 1800-talskaraktär och ger nu ett modernt 1900-talsintryck.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.