KIMSTADS KYRKA

Kimstad är en medeltida socken och fynd av en gravhäll till ett tidigmedeltida gravmonument indikerar att den första kyrkan kan ha varit av trä. Den första kända kyrkan på platsen uppfördes dock av sten sannolikt under 1100-talets andra hälft. Greve Axel Lillie på Löfstad slott bekostade på 1660-talet ett nytt korbygge och på dess södra sida uppfördes ett gravkor för familjen Lillie. Byggnadsarbetena avstannade och först på 1770-talet fick kyrkan sin nuvarande utformning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och ett lågt torn med en karnissformad huv i väster. På kyrkans södra sida finns två gravkor, det östra är för släkten Lillie och det västra uppfördes ursprungligen för släkten Strömfelt på Landsjö säteri. Det ombyggdes 1919 till bisättningskapell. Kyrkan är uppförd av sten med ljust gula fasader med grovt påslagen spritputs och vita slätputsade omfattningar och hörnkedjor. Kyrkans mansardtak täcks av svart plåt. Fönsteröppningarna är stickbågiga med mörkgröna träbågar i karm med delvis äldre glas i blyspröjs. Kyrkans ingångar är förlagda i väster och norr. Nordportalen är rikt utsmyckad med en sandstensportal med bl a släkten Lillies vapen. Även interiören är mycket påkostad med stjärnvalv med målade stuckaturer och inredning av hög kvalitet.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i norr och väster med höga putsade kvadratiska grindstolpar och järnsmidesgrindar, som är ovanligt påkostade. Eventuellt om- eller nygjordes grindarna 1933 efter modell av grindarna på Löfstad. I samband med renoveringsarbeten i kyrkan utarbetade arkitekt Erik Fant 1939 ett förslag till omläggning av kyrkogårdens norra hörn.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering

FÖRSAMLING 1995 - KIMSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1073, 1900: 1644, 1995: 2559

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger en mil sydväst om Norrköping i sprickdalslandskapet, som här är rikt på fornlämningar. Miljön kring 1700-talskyrkan är kraftigt förändrad genom tillkomsten av järnvägen och Kimstads samhälle vid Motala ström. Kyrkan omges numera av villor och lägenheter samt en f.d. skola och en bit söder ut f.d. ålderdomshem. Prästgården ligger i Kimsta by. Bygdens centrum återfinns i dag i samhället. I den nuvarande kyrkväggen finns inmurad ett fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket indikerar att en kyrka funnits här under 1000-talet.

I Kimstad socken låg en biskopsgård kallad Munkeboda, som omnämns första gången med det namnet 1178. Man har spekulerat i om här funnits en tidig benediktinsk kommunitet. År 1240 återställde biskop Lars d.ä. kapellet vid Munkeboda och byggde därtill en källarstuga. Under 1300-talets lopp var detta en av biskoparnas vanligaste boställen. Var denna ursprungliga gård låg är idag obekant. Senare byggdes en barfred på annan plats, en lättförsvarad holme i Motala ström, 3 km söder om kyrkan. Öster om Motala ström anlades med tiden, troligen på 1500-talet, biskopsgården Nor, där nuvarande Norsholm ligger. En svårdaterad befäst anläggning ligger uppe på en höjd ca en halv kilometer från barfreden, förbindelsen med övriga byggnadsföretag inom Munkebodakomplexet är dock oklar. I socknen fanns även en befäst sätesgård, d.v.s. den var privatägd, kallad Landsjö, som är belagd tidigast på 1280-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en sakristia i norr, ett vapenhus och ett gravkor på långhusets södra sida samt ett torn mot västgaveln. I: I långhusets sydmur återstår delar av en medeltida stenkyrka, vars ursprungliga planform inte är känd. Även kyrkans vidare byggnadshistoria innehåller flera osäkra inslag. Kyrkan hade försetts med tegelvalv mot slutet av medeltiden - ett valvribbtegel av 1400-talstyp och med spår av målning har bevarats. En notis i H. Spegels kyrkohistoria (1708) meddelar att Kimstads kyrkan varit försedd med kalkmålningar, med figurativa inslag. En i handlingarna ofta nämnd sakristia var sannolikt av medeltida datum. Vid en ombyggnad omkring 1660 erhöll kyrkan ett rymligt korparti av samma bredd som det äldre långhuset, men med resligare murstomme (skarven mellan de två byggnadsfaserna påträffades vid yttre restaurering 1975). Samtidigt uppfördes på korpartiets sydsida ett gravkor. Om- och tillbyggnationen skedde på bekostnad av greve Axel Lillie på Löfstad. Riven, förutom delar av långhusets sydmur och gravkoret, när ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande planformen är i huvudsak ett resultat av en nybyggnad påbörjad omkring 1730 och färdigställd 1733, med återbruk av föregångarens sydmur och gravkor. Den lilla utbyggnaden på den västra delen av långhusets sydsida tillkom 1736. Den används sedan 1920-talet som bisättningskapell, men utgör ursprungligen ingången till Landsjös gravvalv under kyrkans golv.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kimstad anses vara en av landets ståtligaste barockkyrkor. Karakteristiska är de två ryttarna av plåt på långhusets taknock, som sattes upp 1733 (enligt traditionen skall de ha haft medeltida föregångare i trä, förstörda 1719 i samband med kriget). Inga större förändringar har gjorts i sedan kyrkans byggnadstid på 1700-talet. Tornhuven är dock i sin nuvarande utformning från 1770. Invändigt täcks kyrkorummet av stjärnvalv av tegel, samtida med 1730-talets nybyggnad. Väggarna artikuleras av djupa bågfält kring fönstren. Arkitekt Agi Lindegrens restaurering på 1890-talet innebar i huvudsak en konservering. Altaruppsatsen antas ha utförts av någon bildhuggare verksam på Stockholms slott under 1730-talet. Dess målning, ett tidigt exempel på rokokomåleri i Sverige, är utförd av fransmannen Guillaume Taraval som kommit till Sverige för att arbeta på Stockholms slott. Predikstolen, i senrenässans, är den som ursprungligen fanns i 1600-talskoret. I koret står herrskapsbänkar med målningar.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten av mässing är tillverkad vid Gusums bruk 1661. Kyrkan har en rik samling epitafier och begravningsvapen från 1600- och 1700-talen.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
En stor del av kyrkogårdens totala yta har tillkommit i senare tid. Dock finns runt kyrkan
några påkostade, större, monumentala gravplatser, som exempelvis den von Arbinska och
vårdar över Löfstads slotts ägare som understryker den äldre prägeln. Rygghäckarna och
gångarna i den nya, utvidgade delen ger området en strikt karaktär. Kyrkogården består av sju
kvarter, 1-6 samt 8.

Allmän karaktär
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en mur. I väster fungerar den som stödmur, då
kyrkogårdens marknivå där ligger i höjd med murens överdel. En lägre stenmur delar den
äldre delen av kyrkogården från den nya. I öster avgränsas kyrkogården av en mur med tuktad
natursten. Kyrkan och kyrkogården har ovanligt nog huvudingången förlagd mot norr.
Anledningen till detta är sannolikt att landsvägen från Löfstad slott passerar på kyrkans norra
sida. Kyrkan ligger enligt medeltida placering på den norra delen av kyrkogården.

Omgärdning
Väster: stödmur av oregelbunden skiftgång. Stenstorleken varierar från 0,2-1,2 m. Muren
krönts av gräs. Trädkrans av fyra lindar.

Norr: runt den äldre kyrkogården är det en mur av varierade stenstorlekar och höjd, beväxt
med mossa och sedumväster. Trädkrans av fyra lindar. Där muren slutar och den utvidgade
delen tar vid finns en bladhäck, ca 1 m hög. Nio unga lövträd står längs med häcken.
Öster: mur med varierande höjd och stenstorlek. Fyra lindar i trädkrans. På den östra sidan av
den nya delen finns en bladhäck längs med sidan samt sex granar.
Söder: stödmur av varierande stenstorlekar och höjd. En del av muren är medeltida. Vid
öppningen i muren, där en gång går utmed kyrkans östsida, varierar muren mycket i höjd. På
den västra sidan av öppningen är muren hög, ca 2 m som högst, men sluttar dock ned till
marknivå. Utmed resten av den södra sidan är muren till en början, ett lager hög. Den blir
högre längre fram mot östra sidan. Fyra lindar står utmed den södra sidan. Utmed den nya
delen finns en bladhäck, samt nio lövträd.

Ingångar
Väster: hög port med järngrindar. Porten består av höga fyrsidiga stolpar av kalkstenskors i
klassiserande stil. Järngrindarna är höga och ornerade med enkla spjälor och barockslingor.
De är rostangripna och delar av ornamenten har ramlat bort.
Norr: likadan grind som ovanstående.
Öster: utmed den nya östra sidan finns ett järnstaket med två grindöppningar. Grindarna är
rikt dekorerade med ringar och spjälor. De står mellan fyrsidiga granitstolpar vilka kröns av
urnor av brons. I den östra muren som går runt den äldre kyrkogården finns två öppningar där
grusgångar leder ut till den nya kyrkogården, en på vardera långsidan.
Söder: i den äldre muren finns på den södra sidan en öppning i muren. Där varierar höjden på
muren mycket. På den västra sidan om öppningen är muren hög, ca 2 m, men sluttar brant ned
till marknivå. Öster om öppningen fortsätter muren på låg höjd, endast ett stenvarv högt.
Muren blir sedan högre bort mot östra muren.

Vegetation
Väster: utmed den gamla delen åt väster står fyra lindar. Längs den östra muren, dvs. den
västra sidan av den nya kyrkogården, står två lindar.
Norr: längs den äldre delen av kyrkogården står fyra lindar. Utmed den nya delen finns en
bladhäck samt nio lövträd.
Öster: utmed den gamla östra muren står fyra lindar. Utmed den allra östligaste sidan finns en
bladhäck och sex granar.
Söder: längs den gamla kyrkogården står fyra lindar. Den nya delen omges av en bladhäck
samt nio lövträd.

Gångsystem
Runt omkring kyrkan löper grusgångar som leds ut genom västra och norra ingången. På den
norra sidan, till barockportalen i kyrkan, leder en kort gång av betongplattor. Längs med
västra sidan går en grusgång framför den stora familjegraven, von Arbin, som sträcker sig
över en stor del av sidan. Gången slutar vid den södra muren. Utmed kyrkans östra sida
sträcker sig en grusgång som sedan viker av längs hela långsidorna på den norra och södra
delen och bort till östra sidan. En grusgång delar den nya kyrkogården på mitten i en östvästlig
gång. Flera grusgångar går i nord-sydlig riktning över den nya delen av kyrkogården.
Fram till minneslunden leder en gång av gatsten. Utanför den södra sidan, mellan den östra
förlängningen och det nya området med minneslunden och kvarter 8, som ännu inte är taget i
anspråk, leder en asfaltväg. Mellan minneslund och kvarter 8 finns en grusgång i nord-sydlig
riktning. En likadan gång finns även på den andra, västra sidan om kvarter 8.

Gravvårdstyper
I kvarteret kring kyrkan finns en stor andel äldre, monumentala gravvårdar bland annat över
de adliga ätterna som verkat runt Kimstad. Det finns även flertalet gravvårdar över personer i
kyrkans tjänst som är större och mer påkostade. På den utvidgade delen finns istället moderna
vårdar. Dessa har ett likartat utseende, dvs. breda och låga i olika typer av graniter. Det
förekommer inom flera kvarter spår efter linjevårdssystemet. Det innebar att människor
begravdes i ensamgravar på rad och inte i familjegravar som numera är vanligt. Dessa vårdar
är i regel små och enkla. Sedan systemet upphörde 1964 har successivt de flesta vårdar tagits
bort. I kv. 6 finns nio linjevårdar där tidsordningen går att följa.

Minneslund
Runt den runda minneslunden växer häckar av idegran. Gången är lagd av gatsten. En
minnessten där blommor kan lämnas finns centralt samt ett ljusskåp för gravljus. På
gräsmattan innanför häckarna står flertalet unga lövträd, se bilden överst på nästa sida.

Byggnader
Det finns inte några byggnader inne på kyrkogården utöver kyrkan. Utanför den södra muren
finns en förrådsbyggnad. Utanför på den östra sidan av byggnaden står bortplockade
gravvårdar.

Övrigt
Utanför den södra muren, vid förrådsbygganden, finns bortplockade vårdar, se bilden ovan.
En av dem har yrkestiteln skogvaktare och kom från Landsjö.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1
Kvarteret utgör den ursprungliga kyrkogården, dvs. området runt kyrkan. Huvuddelen av
gravarna är placerade söder om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret är beläget på det trånga utrymmet mellan kyrkan och kyrkogårdsmurarna i väster,
norr och söder. Norr om kyrkan finns endast plats för ett fåtal gravvårdar, (fyra st.). Söder om
kyrkan finns den största ytan i kvarteret. Kvarteret domineras av högreståndsgravar som
exempelvis för de adliga ätterna von Arbin (Tångstads gods), Lewenhaupt och Piper (Löfstads
slott). Ytan är i övrigt öppen och präglas av en relativt betydande sluttning i både öster och
väster så att kvarterets mittparti, mitt på kyrkan ligger högre än resten av kvarteret. Till
karaktären hör också den ålderdomliga kyrkogårdsmuren med gräsbevuxet krön och
trädkransen.

Omgärdning
I väster, norr och söder finns kyrkogårdsmuren. Trädkransen står utanför muren och består av
lindar. I sydvästra hörnet finns en ca tre meter hög syrenhäck bakom den von Arbinska graven
samt en kortare sträcka längs södra muren.

Ingångar
I väster finns en hög port med järngrindar. Porten består av höga fyrsidiga, putsade stolpar,
prydda av kalkstenskors i klassiserande stil. Järngrindarna är höga och ornerade med enkla
spjälor och barockslingor. De är rostangripna och delar av ornamenten har ramlat bort. I den
norra muren finns en likadan grind. I den södra muren finns dels en trappa ned samt en
öppning i muren som leder ut till bl.a. en förrådsbyggnad utanför.

Vegetation
Norr om kyrkan saknas vegetation helt. På kyrkans södra sida finns en tårpil invid en av
gravarna. Detta är ett typiskt s.k. sorgeträd som var vanligt på kyrkogårdarna under främst
1800-talet då träd med neråtgående, sorgsna grenar var på modet. Flera av gravvårdarna
omges av låga buxbomshäckar. Även formklippta idegranar och tujor förekommer.

Gångsystem
Runt kyrkan löper grusgångar av krossat, smått grus. Framför gravvårdarna utmed den västra
sidan sträcker sig en grusgång. Fram till barockportalen på den norra sidan, samt till en annan
dörr i kyrkan i det hörnet, finns gångar av betongplattor. Utanför kyrkans östra sida sträcker
sig en gång ut genom öppningen i södra muren.

Gravvårdstyper
I detta kvarter finns ett stort antal ålderdomliga gravvårdar och främst flertalet vårdar över
personer med hög samhällsstatus. Fyra adliga ätter har egna gravmonument med flera gravar,
von Arbin från Tångstad, Piper på Löfstad, Kuylenstjärna på Landsjö, samt Lewenhaupt,
Löfstad. Ett relativt stort antal av vårdarna har kvar sin ålderdomliga grus/sandtäckning.
Inom kvarteret finns en mångfald av titlar på gravvårdarna. Exempelvis finns det flera olika
militära titlar såsom; Översten, Kommendören, Kaptenen, Löjtnanten. Vidare finns det titlar
som hör de övre samhällsklasserna till, som Kammarherre, Fröken, Häradshövdingen, Grefve,
Grefvinnan, Friherrinnan. Det finns kyrkliga titlar som Kyrkovärden, Kyrkoherden,
Kontraktsprosten, Orgelnisten. En annan lång titel är Tegelmästaren vid Tångstad. Titlar är
kulturhistoriskt intressanta då de kan ge mycket information om samhällsstrukturer och
näringsliv i en trakt.

Kvarter 2-4, (den mellersta delen av kyrkogården)

Kvarter 2 utgör ytterkanten av den östra delen av kyrkogården innanför den östra muren. Till
kvarter 2 hör också den östra halvan av den inre gräsmattan. Kvarter 3 upptar den norra delen
av den västra halvan av den inre gräsmattan och kvarter 4 den södra.

Allmän karaktär
Kyrkogårdsdelen har ursprungligen utgjort en anläggning med grusade köpegravar utmed
kanterna och i den östra delen av den inre gräsmattan, kv. 2. Medan den västra delen av en
inre gräsmatta, kv. 3 och 4, har varit avsatt för allmänna gravar. Karaktären finns delvis
bevarad. I det yttre har inga grusade gravar bevarats och en stor del av vårdarna har ersatts
med nya under sent 1900-tal. Kvarter 3 och 4 har omdisponerats i relativt sen tid. Enstaka
äldre vårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har bevarats, varav två linjegravvårdar.
Övriga har ersatts i modern tid.

Omgärdning
I väster avgränsas kyrkogårdsdelen från kvarter 1 med en grusgång som sträcker sig strax
utanför kyrkans östra sida. På norra sidan går kyrkogårdsmuren som visar spår av omläggning
vid ett flertal tillfällen. Utanför muren står två lindar som ingår i trädkransen. Muren fortsätter
in på den östra sidan. På muren växer sex syrener och utanför muren står två lindar. I söder
utgörs muren av en stödmur som på insidan ligger i marknivå som kyrkogården. På utsidan är
den ca 0,5 m hög. Tre lindar står utmed den södra sidan som hör till trädkransen.

Ingångar
Enklare öppningar i muren finns i nordöstra, sydöstra och sydvästra hörnen.

Vegetation
Förutom omgärdningen finns i kvarter 3 och 4 rygghäckssystem. Häckarna är av samma sort i
båda kvarteren. Från väster till öster utgörs de av; idegran, oxbärshäck, ca 0,5 m hög samt två
idegranshäckar, ca 0,8 m höga.

Gångsystem
Runt kvarterens ytterkanter, innanför en rad av gravar intill murarna, sträcker sig grusgångar.
En grusgång går också i väst-östlig riktning genom kvarter 3 och 4 och ut genom kv. 2 till den
östra gången.

Gravvårdstyper
Tidigare har det i kvarter 2 funnits gravanläggningar med grusad yta. Sådana större, mer
påkostade gravar är s.k. köpegravar. Dessa har i modern tid tagits bort och ersatts av moderna,
likartade gravvårdar, dvs. i regel låga och breda i olika typer av graniter. Kvarter 3 och 4 har
varit avsett för allmänna gravar och det finns två linjevårdar bevarade. Systemet med
linjegravar växte fram under 1700-talets senare del. Det innebar att begravningarna skedde på
linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar
bli begravda långt från varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt
statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som
inte kunde eller ville betala för en gravplats. 1964 upphörde systemet varefter flertalet vårdar
togs bort. Det är av vikt att dessa bevarad för att kunna följa ordningen på gravläggningarna.
Det förekommer flera olika typer av intressanta titlar på gravvårdarna inom dessa kvarter,
bl.a. militära yrkestitlar såsom Arméfältflygaren, Löjtnant, F Grenadjären. Vidare finns det
andra titlar som Åkeriägaren, Nämndemannen, Lantbrukaren, Källaremästare, Handlanden,
Hemmansägaren. Intressant är att närheten till järnvägen speglas på kyrkogården i titlar som
Stationsmästare, F.d. Banvakten, Stationsföreståndare och Stationsförmannen. Den vanligaste
titeln för dessa kvarter och för kyrkogården som helhet är Lantbrukaren.

Kvarter 5-6

Kvarter 5 och 6 ligger öster om kyrkogårdsmuren. Kv. 5 utgör den norra halvan och kv. 6 den
södra halvan av området.

Allmän karaktär
Tidigare har det funnits mer påkostade, grusade gravar i utkanterna och enklare, allmänna
gravar i mitten. Av dessa återstår endast ett fåtal gravar i utkanterna som tidigare har haft
stenram, men som under senare tid tagits bort. I kv. 6 kan spår efter en allmän rad skönjas.
Annars präglas kvarteren helt av låga, breda vårdar från sent 1900-tal.

Omgärdning
På den västra sidan finns kyrkogårdsmuren. I övriga väderstreck omges kyrkogårdsdelen av
en 1,2 m hög bladhäck med en relativt nyplanterad trädkrans. Den består i norr av nio unga
lövträd, sex granar i öster samt nio unga lövträd utmed den södra sidan.

Ingångar
I öster finns en huvudingång där två dubbelgrindar står framför en gräsrondell. Mellan
grindarna finns ett järnstaket i samma stil. Grindarna är ornerade med ringar och spjälor. De
står mellan fyrsidiga granitstolpar, vilka kröns av urnor i brons. Enklare öppningar finns i
nordöstra, sydöstra och sydvästra hörnen.

Vegetation
Förutom omgärdningen finns rygghäckssystem i båda kvarteren. I västra delen av kv. 5 löper
tre häckar i öst-västlig riktning. Räknat från norr till söder består de av en oxbärshäck, 0,5 m,
idegranshäck, 0,5 m samt en häck av aronia, 0,8 m hög. Därefter följer tre nordsydligt löpande
häckar. Från väst, först en 0,5 m hög oxbärshäck och därefter två st. 2,7 m höga
rosenkvittenhäckar. Ytterligare en av samma sort är nyligen borttagen öster om dessa.
Kvarter 6 har liknande häcksystem. I väster finns på samma sätt tre öst-västligt löpande
rygghäckar. Räknat från norr finns först en 0,7 m hög aronia, därefter en borttagen häck samt
en 0,5 m hög oxbärshäck. Öster om dessa finns flera rader med nordsydligt löpande häckar.
Från väster finns först en 0,5 m hög häck av oxbär, därefter två st. 2,7 m höga
rosenkvittenhäckar samt ytterligare en som nyligen tagits bort. Längst i öster finns två 0,8 m
höga tujor.

Gångsystem
Runt kvarteren sträcker sig en grusgång. Det finns även en gång som går mellan kvarteren.

Gravvårdstyper
Kyrkogårdsdelen är bara drygt ett halvsekel gammal och har därför inte några äldre
gravvårdar. Tidigare fanns det grusade gravar utmed ytterkanterna och allmänna gravar i
mitten. Av dessa återstår endast ett fåtal gravar i utkanterna. Ingen av dem har heller kvar sin
ursprungliga stenram. I kv. 6 kan spår av ett linjevårdssystem skönjas. Systemet med
linjegravar växte fram under 1700-talets senare del. Det innebar att begravningarna skedde på
linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar
bli begravda långt från varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt
statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som
inte kunde eller ville betala för en gravplats. 1964 upphörde systemet varefter flertalet vårdar
togs bort. Det är av vikt att dessa bevaras för att kunna följa ordningen på gravläggningarna.
Kvarteren präglas helt av låga, breda vårdar från sent 1900-tal. Det finns ett par gravvårdar
inom kvarteren som har någon form av titel. Lantbrukaren är den vanligaste titeln i kvarteren,
liksom för kyrkogården i övrigt. Andra titlar som förekommer är Smidesmästaren,
Överläkaren, Byggmästaren, Fru, Grävmaskinist och Hemmansägare. Titlar är intressanta på
så sätt att de kan ge mycket information om vilka samhällsgrupper och näringar som verkat i
en bygd. Längst bort i öster i kv.5 finns ett litet område med urngravar. En av dem har en vård
med titeln Smidesmästaren.

Kvarter 8, minneslund

Kvarter 8 existerar ännu inte i någon större utsträckning mer än på kartan. Längst mot öster
finns en minneslund. Tujahäckar växer runt om minneslunden i en öppen cirkel.
Minneslunden är belagd av gatsten. En grusgång delar av minneslundsområdet med kvarter 8.
Där finns ännu inga gravvårdar, utan fem unga lövträd, planterade längst bort på den södra
sidan. På den västra sidan av kv. 8 finns ytterligare en parallell grusgång. På andra sidan den
gången finns en låg, nylagd, kvaderhuggen stenmur. Större delen av området söder om kvarter
5-6 utgörs av gräsmatta.

Kyrkogårdens historik
Kyrkogården har under flera olika omgångar utvidgats. Hur kyrkogården såg ut i äldre tider är
okänt. 1821 ritades en uppmätningskarta som visar att kyrkogårdens yta verkar ha motsvarat
den äldre delen av kyrkogården idag. En större utvidgning av kyrkogården skedde på 1930-
talet. 1932 invigdes den nya delen av kyrkogården som ligger öster om den äldre
kyrkogården. Kontraktsprosten C. R. Sundell i Östra Eneby förrättade invigningen. Genom
utvidgningen ökade kyrkogården till ungefär dubbel storlek. Kostnaden för projektet uppgick
till 24 000 kr. Marken söder om den utvidgade, nya delen, undersöktes för eventuell
utvidgning. Denna mark kom sedan att tas i bruk för kyrkogård. Det är dock oklart när. På den
ekonomiska kartan från 1981 finns den med, dock inte på ett flygfoto från 1966.

Kyrkogårdsdelen söder om kyrkan har en karaktäristisk utformning efter det sena 1800-talets
ideal. Många av gravvårdarna har någon form av omgärdning och sand/grustäckning och det
finns flera större, monumentala vårdar. Den nya utvidgade delen från 1930-talet har en helt
annan prägel. Där råder istället det enhetliga och funktionella, helt enligt tidens anda.
Gravvårdarna är likartat utformade och skiljs åt med häckar.

Nya grindar till kyrkogården står det att läsa om i tidningsartiklar 1933. Byggnadsstyrelsen
godkände ett förslag till nya grindar och järnstaket utarbetat av majoren E. Nordenfalk.
1939 söktes tillstånd att få ta bort ca tre meter av det nordvästra hörnet av bogårdsmuren,
något som godkändes med tillägget att om runstenar eller andra ornerade stenar påträffades så
skulle RAÄ omedelbart kontaktas.

1948 revs det gamla kyrkstallet. Det ansågs inte ha något antikvariskt värde utan
Länsstyrelsen gav tillstånd att riva det efter dokumentation.
1981 genomfördes planer på att ta bort vissa äldre gravvårdar där gravrätten gått ut. En del av
dem flyttades till en plats utmed den södra muren på inrådan av Länsstyrelsen. Andra som
inte ansågs ha något antikvariskt värde förstördes efter dokumentering. En vård över
kyrkoherde Lindén i kvarter A, påtalades vara sprucken och finns inte längre kvar.
1987 invigdes ytterligare en ny del av kyrkogården. I och med denna del fick församlingen
urngravplatser samt en minneslund. Nya kyrkogården omfattar även kistplatser och avlastar
därmed den äldre, trånga delen.

1997 stod klart att det nya församlingshemmet ska heta Kimstad församlingshem. Enligt äldre
noteringar byggdes även ett nytt församlingshem 1924, på initiativ av Kimstads diakonikrets,
en stödjande och hjälpande kyrklig sammanslutning inom Kimstad.

För övrigt står två runstenar på kyrkogården. Den ena av dem, av röd granit, står utmed den
norra bogårdsmuren, nordöst om det nordvästra hörnet av sakristian. Den är avslagen upptill,
den andra delen lär finnas i kyrktornet. Den andra runstenen är av kalksten, och är horisontellt
inmurad i korets norra vägg i en pilaster. Den är en lockhäll till en s.k. eskilstunakista, dvs. ett
gravmonument från 1000-talet. Dessa tidiga kristna gravmonument består i sin mest
utvecklade form av fem hällar sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt
förekommit i den västra delen av Östergötland, som har den största koncentrationen i landet.
Gravmonumenten med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och
stormansgårdar. Texten på dessa lyder: Sven och hans bröder reste stenen efter sin fader
Jarl, Gud och Guds moder hjälpe hans ande till ljuset. Den andra runinskriften blir översatt:
Frida lät göra minnesmärke efter Gerulf, sin make god. Gud hjälpe hans själ. De har brate
nummer 160 och 161. (Erik Brate föddes 1857 och blev docent i forngermanska språk och var
en framstående runforskare. Efter honom benämns runstenar med brate nummer).

Inne i kyrkan finns dels flera rikt dekorerade begravningsvapen för de adliga släkterna runt
Kimstad. På kyrkans södra sida finns två gravkor. Det östligaste är gravkor för släkten Lillie
på Löfstad, uppfört 1659-1660 och i söder försett med ett mycket ålderdomligt järnfönster
dekorerat med smidda blommor samt med äldre glas i blyspröjs. Där förvaras sex kistor, bl. a.
greve Axel Johan Lillies, död 1696 i Stettin där han tjänstgjorde som överstelöjtnant vid
Pommerska kavalleriregementet. 1953 renoverades gravkoret vilket bl. a. medförde att ett
kalkstensgolv lades in ovanpå det tidigare cementgolvet. Ett lågt podium byggdes till en kista
som tidigare stod direkt på golvet. Kistorna reparerades/konserverades i samband med
renoveringen.

Under kyrkans golv finns ett komplement till det Lillieska gravkoret. 1918 undersöktes det,
närvarande var bl.a. Emilie Piper, sista grevinnan bosatt på Löfstad. Dörren till
gravkammaren hade ruttnat och ramlat ned. Inuti kammaren fanns flertalet kistor. Bland annat
en marmorkista med kvarlevorna efter grevinnan Agneta Wrede, död 1730. En kopparkista
med grevinnan Elisabeth Stenbocks kvarlevor återfanns också. Hon dog 1693. Vidare hittades
en marmorkista för grevinnan Hedvig Chatarina Lillie, (gift De la Gardie), död 1746. Fyra
barnkistor, tre av koppar samt en av plåt fanns också. Vidare återfanns en marmorkista för
greve Magnus Julius De la Gardie, död 1741 och en kopparkista med stoftet av Axel Lillie.
Nere i graven fanns också en kopparkista med sexton målade anvapen på. Denna kista tillhör
grevinnan Christina Mörner och flyttades upp till gravkoret. Utöver dessa kistor återfanns
även flertalet enklare barnkistor av ek och furu från tiden 1712-1723. De var till större delen
sönderfallna och grävdes därför ned där de stått. Silverplåtarna med namninskriptioner från
kistorna sattes upp på väggen i gravkammaren. Precis vid ingången till gravkammaren
hittades rester efter ytterligare tre kistor. Två av dem antogs vara greve Magnus De la
Gardies, 1720-1737, samt greve Adam De la Gardies, 1723-1742. Tidigare hade inte
gravkammaren varit öppnad sedan 1754, då greve Axel von Fersen tog initiativ till en
förteckning över inventarierna i gravkammaren. Denna förteckning finns för övrigt kvar i
kyrkans arkiv.

Det andra gravkoret, det Strömfeltska, som är beläget längre åt väster, är ursprungligen
gravkor för släkten Strömfelt på Landsjö. Det byggdes 1919 om till bisättningskapell efter
ritningar av arkitekt Axel Forssén och har i söder en dubbeldörr med dörrblad, klädda med
avfasad diagonalställd panel. Över porten finns ett dekorativt utformat överstycke i puts.
Golvet är belagt med kalkstensplattor och under dessa finns ett gravvalv med kistor. Väggarna
är vitputsade och taket består av ett gråmålat spegelvalv. Gravhällar finns uppställda utmed
den östra och västra väggen. I norr finns en gallerförsedd nedgång till gravkoret. I gravvalvet
står tre sarkofager av kolmårdsmarmor och två kistor klädda i metall.

1976 bröt sig två ungdomar från trakten in i gravvalvet, bröt upp en kista och stal två
skelettben. Dock greps de båda på plats och benen kunde återlämnas. Efter denna händelse
undersöktes gravvalvet av Östergötlands länsmuseum. Av de båda metallklädda kistorna är
den ena placerad ovanpå den södra sarkofagen. Denna kista är rikt dekorerad med förgyllda
troféornament och är på huvudändans gavel försedd med det strömfeltska vapnet och en till
större del utplånad inskrift. Av texten framgår dock att kistan rymmer stoftet efter
ryttmästaren Carl Filip Strömfelt, 1649-1690.

Den andra metallklädda kistan är placerad precis innanför ingången till gravvalvet. Kistan är
av koppar och har ett mycket trasigt lock. På inskriftsbandet av metall, som ligger ovanpå,
står att läsa att kistan förvarar stoftet efter hovmästarinnan hos drottning Lovisa Ulrika,
grevinnan Hedvig Elisabeth Wrangel, 1687-1751.

I den norra sarkofagen ligger kvarlevorna efter riksrådet greve Johan Carlsson Strömfelt,
1678-1736, gift med Hedvig E Wrangel. Deras dotter grevinnan Agneta Strömfelt vilar i den
södra sarkofagen. Hon levde 1725-1760. Slutligen finns i den östra sarkofagen stoftet efter
grevinnan Ulrica Sophia Sparre, 1736-1765.