ÖSTRA RYDS KYRKA

ÖSTRA RYDS KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger nordväst av Östra Ryds samhälle som ligger ca 1,5
mil sydöst om Söderköping. Kyrkogården har en rektangulär planform i väst/östlig riktning.
Kyrkan ligger på kyrkogårdens västra del och kyrkans långhus är orienterat i öst/väst.

Östra Ryds kyrka
Östra Ryd är en medeltida socken sydväst om Söderköping. Kyrkans medeltida historia är
oviss men den synes ha blivit uppförd som salkyrka, en kyrkobyggnadstyp som blev vanlig
under högmedeltiden. Spår av valvslagning visar att kyrkorummet har varit avdelat i två
skepp. På 1500-talet tillkom en sakristia på den norra sidan. Valven medförde stora
påfrestningar på väggarna varför ett kraftigt murstöd byggdes vid östgaveln under 1600-talet.
År 1775-76 genomförde stiftsmurmästare Måns Månsson och stiftsbyggmästare Petter
Andersson från Linköping en omfattande ombyggnad som bl a resulterade i att valven nedtogs
och ersattes med ett trätunnvalv. Intill västgaveln byggdes ett torn till vilket huvudingången
förlades, och vars bottenvåning integrerades i kyrkorummet genom en vid öppning.
Exteriören fick i stort sett den utseende det har idag med en ny takkonstruktion med brutet,
valmat takfall, nya fönster och dörrar och troligen spritputsades fasaderna i vitt. Interiören är
välbevarad med trägolv, trätunnvalv, väggfasta bänkar, korbänkar, läktarbänkar och en 1700-
talsorgel som är den enda kvarvarande orgeln av orgelbyggaren Lars Strömblad.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av två kvarter S och N. Utvidgningen är uppdelad i flera mindre områden
(kvarter) i rapporten behandlas utvidgningen som ett kvarter.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en öppen karaktär med en trädkrans utav mestadels lindar. En kallmurad
granitmur omgärdar kyrkogården. På kyrkogårdens norra del växer rygghäckar i nordsydlig
riktning. Kyrkogården har utvidgats åt öster under 1940-talet. På kyrkogården norra del finns
flera gravvårdar med stenram. Kyrkogården har flertalet gravvårdar kvar från den s k
allmänna linjen, främst i kvarter norr om kyrkan samt på utvidgningen.

Omgärdning
Öster: kallmurad stödmur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är ca 100 cm hög,
stödmuren går från kyrkogårdens nordöstra del och slutar vid kyrkan. Stödmuren har
förmodligen varit högre och anslutit till muren i söder. Muren omdanades förmodligen i
samband med att utvidgningen las ut.
Norr: kallmurad fristående mur utav kluvna granitblock. Muren är lagd i två relativt jämna
skift med skolning. Muren är ca 70 cm hög och 100 cm bred.
Väster: kallmurad fristående mur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är inte lagd i
skift, ser bitvis ut att vara staplad. Muren är ca 120 cm hög och 100 cm bred.
Söder: kallmurad fristående mur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är lagd i
oregelbundna skift med viss skolning. Muren är ca 120 cm hög och 100 cm bred.
Utvidgningen: fogad stödmur utav kluvna granitstenar. Muren ligger vid utvidgningens östra
del. Muren är fogad med cementhaltigt bruk och ligger i oregelbundna skift med skolning.
Murens höjd är ca 120 cm.

Ingångar
Väster: dubbelgrind i järnsmide, enligt uppgift från 1700-talet. Grindbladen är rikt
dekorerade. Grindstolparna som är kvadratiska i genomskärning är ca 70 cm breda.
Grindstolparna är putsade med en ädelputs som har kvaderristningar. Sockeln på stolparna är
klädd med kalkstensskivor. Grindstolparna avslutas med en kalkstensskiva och ett fundament
som tidigare krönts av ett kors, urna och eller klot.
Norr: dubbelgrind i järn, murade grindstolpar putsade med ädelputs. Grindarna och
grindstolparna är förmodligen samtida med kyrkogårdens utvidgning 1949. Ena grindbladet är
idag avhäktat.
Söder: enkelgrind i järnsmide, enligt uppgift från 1700-talet. Grindbladet är rikt dekorerat.
Grindstolparna är utav släthuggen granit, med ett avfasat krön.
Sydöst: dubbelgrind i järn, murade grindstolpar putsade med ädelputs. Grindarna och
grindstolparna är förmodligen samtida med kyrkogårdens utvidgning 1949.

Vegetation
Väster: åtta lindar och en alm bildar trädkrans. Fyra idegranar växer strax innanför
trädkransen på kyrkogårdens norra del.
Norr: en ek växer på kyrkogårdens nordvästra del i samband med minneslunden, i
minneslunden växer även häckar av idegran.
Öster: fem lindar bildar trädkrans, längsmed kyrkogårdens äldre kyrkogårdsmur i väster.
Söder: fem lindar och en lönn bildar trädkrans.

Gångsystem
Från kyrkogårdens ingång i väster löper en gång belagd med cementplattor fram till kyrkans
entré i väster. Den plattbelagda gången fortsätter åt norr längsmed kyrkogårdsmuren, gången
fortsätter längsmed kyrkogårdsmuren i norr och avslutas vid minneslunden. Från
minneslunden fortsätter en grusbelagd gång åt söder, gången fortsätter längsmed den södra
kyrkogårdsmuren och ansluter till kyrkogårdens entré i väster. Kvarteret norr om kyrkan delas
in i två områden av en grusbelagd gång som löper i västöstlig riktning. Kvarter S delas in i två
områden av en grusbelagd gång i nordsydlig riktning.
På den utvidgade delen av kyrkogården löper en grusbelagd gång ned från den äldre delen av
kyrkogården i västöstlig riktning. Utanför den äldre kyrkogårdemuren löper en grusbelagd
gång i nordsydlig riktning, gången ansluter till utvidgningen. Från gången löper flera plattor
lagda i gräset i västöstlig riktning.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns ett stort spektra utav olika gravvårdstyper. Låga breda gravvårdar i
granit från 1940-1970-talet dominerar. En mängd mindre gravvårdar som tidigare ingått i den
så kallade allmänna linjen. På kyrkogården finns även gravvårdar omgärdade med stenram
belagda med grus. På den utvidgade delen finns en stor mängd liggare. Av övriga
gravvårdstyper kan nämnas bland annat; stenkors, gjutjärnsurna på fundament, öppna boken i
zinkplåt samt kalkstens gravvård med murgröna i relief, kalkstenen har en infälld namnskiva
av marmor, gravvården krönts av ett kors av marmor. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården
är ifrån 1868.

Minneslund
Minneslunden ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn, vid minneslunden finns ett arrangemang
av stenar. I anslutning till minneslunden står en bänk.

Byggnader
Sydöst om kyrkan mellan den nya och gamla kyrkogården ligger gravkapellet som är ritat av
Claes Eriksson 1935. Kapellet är byggt i souterräng med kylrum i källarvåningen. Fasaderna
är spritputsade och avfärgade i vitt med släta hörn. Det svarta plåttäckta taket är valmat med
en karnissvängd form. Ingången finns på den västra sidan med en rundbågig dubbeldörr klädd
med svart diagonalställd panel. Två rundbågiga fönster finns på den norra väggen. Invändigt
är väggarna vitputsade, golvet är belagt med ett mörkt lackat trägolv och i öster finns ett
enkelt träaltare.

Övrigt
Söder om utvidgningen ligger ett stort antal undanplockade gravvårdar, gravvårdarna ligger i
grus som omgärdas av en stenram

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter S

Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-149 och ligger söder om kyrkan. Öster om kvarteret ligger
det utvidgade kvarteret. Norr om kvarteret ligger kyrkan och kvarter N.

Allmän karaktär
Kvarteret har en öppen karaktär där gravvårdarna står i rader i nordsydlig riktning utan
rygghäckar. Kvarteret är gräsbelagd och omgärdas av grusbelagda gångar, ytterligare en gång
i nordsydlig riktning delar in kvarteret i två områden. Gravvårdarna är från hela 1900-talet.

Omgärdning
Väster: kallmurad fristående mur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är inte lagd i
skift, ser bitvis ut att vara staplad. Muren är ca 120 cm hög och 100 cm bred.
Söder: kallmurad fristående mur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är lagd i
oregelbundna skift med viss skolning. Muren är ca 120 cm hög och 100 cm bred.

Ingångar
Söder: enkelgrind i järnsmide, enligt uppgift från 1700-talet. Grindbladet är rikt dekorerat.
Grindstolparna är utav släthuggen granit, med ett avfasat krön.
Sydöst: dubbelgrind i järn, murade grindstolpar putsade med ädelputs. Grindarna och
grindstolparna är förmodligen samtida med kyrkogårdens utvidgning 1949.

Vegetation
Kvarteret är gräsbelagt, inga rygghäckar växer i kvarteret.
Söder: fem lindar och en lönn bildar trädkrans.
Väster: fyra lindar bildar trädkrans.
Öster: en lind bildar trädkrans.

Gångsystem
Kvarteret omgärdas av en grusbelagd gång, kvarteret delas in i två delar av en gång som löper
centralt i kvarteret i nordsydlig riktning.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns låga breda gravvårdar mestadels från 1900-talets mitt representerade, även
resta gravvårdar i svart granit från 1900-talets början förekommer. I kvarteret finns även
gravvårdar från den tidigare allmänna linjen. Idag finns inga omgärdade gravvårdar med
enstaka gravvårdar har haft stenram som nu tagits bort. Den äldsta gravvården i kvarteret är
ifrån 1868.

Kvarter N

Kvarteret omfattar gravplats nr N 1-521 och ligger norr om kyrkan. Nordöst om kvarteret
ligger minneslunden, öster om kvarteret, utanför kyrkogårdsmuren ligger församlingshemmet.
Öster och sydväst om kvarteret ligger utvidgningen, söder om kvarteret ligger kyrkan och
kvarter S

Allmän karaktär
Kvarteret har en öppen karaktär, i kvarterets östra delar växer rygghäckar i nordsydlig
riktning. I nordöst ansluter kvarteret till minneslunden.

Omgärdning
Öster: kallmurad stödmur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är ca 100 cm hög,
stödmuren går från kyrkogårdens nordöstra del och slutar vid kyrkan. Stödmuren har
förmodligen varit högre och anslutit till muren i söder. Muren omdanades förmodligen i
samband med att utvidgningen las ut.
Norr: kallmurad fristående mur utav kluvna granitblock. Muren är lagd i två relativt jämna
skift med skolning. Muren är ca 70 cm hög och 100 cm bred.
Väster: kallmurad fristående mur utav fältsten och kluvna granitstenar. Muren är inte lagd i
skift, ser bitvis ut att vara staplad. Muren är ca 120 cm hög och 100 cm bred.

Ingångar
Väster: dubbelgrind i järnsmide, enligt uppgift från 1700-talet. Grindbladen är rikt
dekorerade. Grindstolparna som är kvadratiska i genomskärning är ca 70 cm breda.
Grindstolparna är putsade med en ädelputs som har kvaderristningar. Sockeln på stolparna är
klädd med kalkstensskivor. Grindstolparna avslutas med en kalkstensskiva och ett fundament
som tidigare krönts av ett kors, urna och eller klot.

Vegetation
Väster: fyra lindar och en alm bildar trädkrans. Fyra idegranar växer strax innanför
trädkransen på kyrkogårdens norra del.
Norr: en ek växer på kyrkogårdens nordvästra del i samband med minneslunden, i
minneslunden växer även häckar av idegran.
Öster: tre lindar bildar trädkrans, längsmed kyrkogårdens äldre kyrkogårdsmur i väster.

Gångsystem
Från kyrkogårdens entré i väster löper en gång belagd med plattor fram till minneslunden i
kvarterets nordöstra hörn. Från minneslunden löper en grusbelagd gång öster om kyrkan fram
till kvarter S. Området runt kyrkan är grusbelagt. Kvarteret delas in i två delar av en
grusbelagd gång i östvästlig riktning, ytterligare en grusbelagd gång löper i nordsydligriktning
i kvarterets sydvästra del.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns ett stort spektra utav olika gravvårdstyper. Låga breda gravvårdar i granit från
1940-1970-talet dominerar. En mängd mindre gravvårdar som tidigare ingått i den så kallade
allmänna linjen. I kvarteret finns även gravvårdar omgärdade med stenram belagda med grus.
Av övriga gravvårdstyper kan nämnas bland annat; stenkors, gjutjärnsurna på fundament samt
kalkstens gravvård med murgröna i relief, kalkstenen har en infälld namnskiva av marmor,
gravvården krönts av ett kors av marmor. Den äldsta gravvården i kvarteret är ifrån 1868.

Kvarter utvidgningen

Kvarteret omfattar flera olika områden, i rapporten behandlas utvidgningen som ett kvarter.
När området lades ut 1949 planerades utvidgningen med familjegravar och ensamgravar, en
struktur som fortfarande finns kvar idag.
Utvidgningen ligger öster om kyrkan, nordväst och sydväst om kvarteret ligger kvarter N
respektive kvarter S. Öster öm kvarteret ligger odlad jordbruksmark.

Allmän karaktär
Kvarteret har kvar sin karaktär ifrån när det las ut 1949. Då anlades ensamgravar och
familjegravar på i särskilda områden på utvidgningen, en struktur som fortfarande finns kvar
och brukas. Kvarteret är gräsbelagt, de olika områderna i kvarteret delas in av flera häckar av
tuja. I kvarteret finn en relativt stor mängd samlade gravvårdar i form av liggare. I kvarteret
finns flera gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen. I kvarteret kan man bitvis följa
gravläggningarna från 1949-1969. Det är värdefullt att man bitvis kan följa ordningen på
gravläggningarna.

Omgärdning
Utvidgningen: fogad stödmur utav kluvna granitstenar. Muren ligger vid utvidgningens östra
del. Muren är fogad med cementhaltigt bruk och ligger i oregelbundna skift med skolning.
Murens höjd är ca 120 cm.

Vegetation
Kvarteret är gräsbeväxt, de olika områdena på kvarteret avgränsas av tujahäckar, en tujahäck
växer längsmed kvarterets utbredning i öster.

Gångsystem
På den utvidgade delen av kyrkogården löper en grusbelagd gång ned från den äldre delen av
kyrkogården i västöstlig riktning. Utanför den äldre kyrkogårdsmuren löper en grusbelagd
gång i nordsydlig riktning, gången ansluter till utvidgningen. Från gången löper flera plattor
lagda i gräset i västöstlig riktning.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns gravvårdar från 1949 och fram tills idag. Breda låga gravvårdar dominerar,
ett stort antal liggare ingår i gravvårdar över ensamgravar. Många liggare har liknande
utförande. I kvarteret finns en gravvård som utmärker sig och som är mycket ovanlig, den
öppna boken i zinkplåt.

Östra Ryd är en medeltida socken sydväst om Söderköping. Kyrkans medeltida historia är oviss men den synes ha blivit uppförd som salkyrka, en kyrkobyggnadstyp som blev vanlig under högmedeltiden. Spår av valvslagning visar att kyrkorummet har varit avdelat i två skepp. På 1500-talet tillkom en sakristia på den norra sidan. Valven medförde stora påfrestningar på väggarna varför ett kraftigt murstöd byggdes vid östgaveln under 1600-talet. År 1775-76 genomförde stiftsmurmästare Måns Månsson och stiftsbyggmästare Petter Andersson från Linköping en omfattande ombyggnad som bl a resulterade i att valven nedtogs och ersattes med ett trätunnvalv. Intill västgaveln byggdes ett torn till vilket huvudingången förlades, och vars bottenvåning integrerades i kyrkorummet genom en vid öppning. Exteriören fick i stort sett den utseende det har idag med en ny takkonstruktion med brutet, valmat takfall, nya fönster och dörrar och troligen spritputsades fasaderna i vitt. Interiören är välbevarad med trägolv, trätunnvalv, väggfasta bänkar, korbänkar, läktarbänkar och en 1700-talsorgel som är den enda kvarvarande orgeln av orgelbyggaren Lars Strömblad.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården har en oregelbunden form och består i öster av en nyare del från 1949. Kyrkogårdsmuren är kallmurad med huvudingången förlagd mittför tornet i väster. Grindstolparna är vitputsade med kvaderritsningar och krönta av ett stenkors. Grinden är i svart smide från 1700-talets slut. Sydöst om kyrkan finns ett gravkapell ritat av arkitekten Claes Eriksson 1935. Kapellet som ännu är i bruk är byggt i souterräng med kylrum i källarvåningen. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt med släta hörn. Det svarta plåttäckta taket är valmat med en karnissvängd form. Ingången finns på den västra sidan med en rundbågig dubbeldörr klädd med svart diagonalställd panel. Två rundbågiga fönster finns på den norra väggen. Invändigt är väggarna vitputsade, golvet är belagt med ett mörkt lackat trägolv och i öster finns ett enkelt träaltare.

Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.

FÖRSAMLING 1995 - ÖSTRA RYD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1334, 1900: 1815, 1995: 1115

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 12 km sydväst om Söderköping på östra delen av en markerad bergshöjd med utsikt över ett trångt, fornlämningsrikt sprickdalslandskap med åkermark alldeles in mot kyrkogården, som är stor och välskött. Den ligger ensam tillsammans med ett gravkapell, kyrkstallar och en f d skola men bara 200 meter öster om Östra Ryds samhälle med affärer, skola och bibliotek. Socknen är rik på fornlämningar.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet korparti, en sakristia i norr och ett torn i väster; kyrkan östgavel stöttas med en kraftig sträva. Kyrkans byggnadshistoria är oviss. Kyrkan torde dock till sin kärna vara medeltida. Förmodligen under medeltidens senare hälft slogs valv i kyrkan, varvid kyrkorummet avdelades i två skepp. Sakristian tillkom troligen på 1500-talet. Stabilitetsproblem ledde under 1600-ta-lets slut till att murstödet byggdes. Kyrkan genomgick genomgripande förändringar 1775-76, då bl.a. de medeltida valven revs. Samtidigt uppfördes västtornet under ledning av Måns Månsson från Linköping. Sannolikt uppfördes då också utbyggnader i trä som fungerade som vapenhus (väster om tornet) respektive torntrappa (norr om tornet), sedermera rivna.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglas såväl till sitt yttre som inre av de förändringar som företogs 1775-76. Långhuset täcks av ett brutet tak, valmat i öster. Västtornet avslutas av en svängd huv med åttkantig lanternin. Ingångar i väster genom tornet och direkt till korpartiet i söder. Det vida kyrkorummet täcks av ett mörknat trätunnvalv, som på 1770-talet ersatte de medeltida valven. De ojämna väggarna är vitputsade och genombryts av stickbågiga fönsteröppningar; två fönster flankerar altaruppsatsen. Fragment av dekorativa renässanskalk-målningar finns synliga på kyrkans sydvästra vägg. Den enhetliga och välbevarade inredningen, huvudsakligen i blå nyanser, härrör huvudsakligen från 1700- och 1800-talen. Den nuvarande altarringen härrör från omkring 1760, och återinsattes vid Torsten Leon-Nilssons restaurering 1976. Orgeln härrör från 1777. Predikstolen är utförd av Carl Fredrik Beurling. Altartavlan tillkom 1851 och målades av J. A. Engman, ramverket utfördes av spegelmakaren Åberg från Norrköping. Bänkinredningen är sluten med avrundade hörn, även i koret finns mindre bänkkvarter. Gavlarna har breddats och ryggstödens lutning ökats i senare tid. På södra sidan finns s.k. knaggar (hattpinnar) bevarade. Läktarunderbyggnaden tillkom 1976.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Triumfkrucifixet från 1200-talet finns uppsatt i kyrkan och i koret står en dopfunt av sten med senmedeltida ornamentik. Kyrkan har ytterligare en dopfunt, som är tillverkad i mässing 1683 vid Gusums bruk, och som placerats i sydvästra hörnet av kyrkan i ett litet avskilt utrymme.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums
topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från
Lantmäteriets websida.

Kyrkogården har vuxit fram kring den medeltida kyrkoplatsen, på häradsekonomiska kartan
1868-77 syns en tydlig markering för den rektangulära kyrkogården, kyrkogården markeras
även med en trädkrans. Utbredningen på kyrkogården från häradsekonomiska kartan tolkas
vara att hela kvarter S och halva kvarter N, kvarter N slutade där dagens grusgång löper i
västöstlig riktning. Äldre flygfotografier från 1935 och 1954 visar kyrkogården från söder. På
dessa kort växer den norra trädkransen ungefär vid grusgången som idag avskiljer kvarter N i
två delar. Fotografierna visar även att kyrkogården har haft en stor del grusbelagda gravar och
att grusgångar funnits i större utsträckning än idag. På fotografi från 1961 syns att kvarter N
omgestaltats och gräsbelagts och rygghäckar planterats.

Kyrkogården har en oregelbunden form och består i öster av en nyare del från 1949. Sydöst
om kyrkan mellan den nya och gamla kyrkogården ligger ett gravkapell ritat av Claes
Eriksson 1935. Kapellet är byggt i souterräng med kylrum i källarvåningen.