DROTHEMS KYRKA

Drothems kyrka byggdes i början av 1300-talet som en salkyrka. Sakristian uppfördes dock redan under 1200-talets senare del, troligen som ett fristående kapell. Kyrkans planform och volym är bevarad och likaså huvuddelen av dess murverk. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt, de höga trappstegsgavlarna pryds av blinderingar och sadeltaket är skifferklätt. Kyrkorummet är treskeppigt med stjärnvalv, och en tvärmur från samma tid bildar en kordel. Ett altarskåp, en dopfuntscuppa och sakristians järnbeslagna dörr tillhör de medeltida inslagen. Kyrkan präglas även av 1800-talets ombyggnader då de blyspröjsade gjutjärnsfönstren tillkom, liksom orgeln och den öppna bänkinredningen. Vid en arkeologisk undersökning 1979 framkom det att kyrkan är uppförd på en tidigmedeltida begravningsplats med gravar från 1000- och 1100-talen. Grundmurarna till en romansk stenkyrka som sannolikt hör samman med gravarna har påträffats i ett intilliggande kvarter. Sydväst om kyrkan finns en klockstapel som tros vara uppförd på 1700-talet.

Kyrkogården
Kyrkogården har endast en grav som ännu är i bruk. Kyrkogården är omgärdad av ett svart järnsmidesstaket från 1962 ritat av Kurt von Schmalensee. Grindöppningar finns i väster, öster och norr och består av svarta smidesgrindar. Mot ån finns ett stängsel. Fram till mitten av 1860-talet omgavs kyrkan av en bogårdsmur. Grindstolparna är vita och spritputsade med spetsig plåtavtäckt topp och på dess bas finns årtalet 1916 inristat. En klockstapel är belägen på kyrkans sydvästra sida. Den har en inklädnad av vit locklistpanel med svart falsat plåttak och svarta ljudluckor av trä. Den tros vara uppförd på 1700-talet och var ursprungligen rödtjärad och öppen med stödbenen inklädda med profilerade takspån. Huven tillkom vid en ombyggnad 1788. Panelinklädnaden tillkom senare och vid en ombyggnad 1892 målades den med blågrå oljefärg. Klockorna som är gjutna 1909 på Bergholtz klockgjuteri utgörs troligen av den gamla storklockan från 1623 och lillklockan från 1601.

Drothems nuvarande kyrkogård som är anlagd 1860, är belägen ca 500 m västerut, på andra sidan väg E 22. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

FÖRSAMLING 1995 - DROTHEM

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1413, 1900: 1875, 1995: 2064

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan som är landsförsamlingens kyrka, är belägen i utkanten av vad som kan betraktas som det medeltida Söderköping, alldeles intill Europaväg 22, nära den medeltida stadens kommersiella centrum. Strax invid kyrkan står en vitmålad klockstapel, vars huv tillkom vid en ombyggnad 1788. I miljön ingår också ett församlingshem.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan är uppförd huvudsakligen av gråsten och består av ett treskeppigt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr; invändigt delas kyrkan av en snedställd tvärmur mellan kor och långhus. Vid en byggnadsarkeologisk undersökning 1979-80 framkom att sakristian byggdes först. Den uppfördes under 1200-talets slut och kan ursprungligen ha haft fyra valv och en mittpelare (jfr Söderköping, S:t Laurentii). Långhuset antas ha tillkommit under tidigt 1300-tal. Strävpelarna i nordväst tillhör kyrkans första byggnadsperiod, medan de övriga är yngre än anslutande murverk.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vitputsade fasader. De av tegel murade trappgavlarna från 1400-talet är försedda med blinderingar. På långhusets takfall har tidigare funnits en takryttare, som togs ner efter 1760. Långhusets sadeltak är belagt med skiffer sedan slutet av 1800-talet. Ingångarna är belägna i väster och söder. Kyrkans ursprungliga inre gestaltning kan inte med säkerhet bestämmas, eftersom kyrkan härjades av stadsbranden 1385, eller möjligen av branden 1418. Vid samma tillfälle skadades sakristian svårt. Vid återuppbyggnaden välvdes kyrkan till en treskeppig hallkyrka, sakristians nuvarande valv tillkom och tvärmuren uppfördes som stöd för de kraftigt inåtlutande långhusmurarna. År 1844 genomfördes en omfattande renovering, som delvis förtog medeltidskyrkans egenart. Den nuvarande öppna bänkinredningen samt fönsterbågarna av gjutjärn tillkom vid en renovering 1892. På 1950-talet genomfördes omfattande förstärkningsarbeten, liksom 1979-80. Altarskåpet är tillverkat i Lübeck under 1400-talets senare del. Predikstolen är från 1704 och tillverkad av Anders Wats.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kalkstensfunten är från 1200-talet. Foten tillverkades 1949. I kyrkans ägo finns även en altartavla (eller överdelen till ett epitafium) från 1600-talets förra hälft, som kan ha tillvaratagits från någon av de nu försvunna kyrkorna eller kapellen i staden.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

DROTHEMS KYRKOGÅRD
Drothems kyrka ligger inne i den gamla stadsdelen i Söderköping. Kyrkogården som
hör till Drothems ligger utanför stadskärnan. För att komma dit åker man från Erik
Dahlbergsgatan in på Brobyvägen. Den första kyrkogården på höger sida är S:t
Laurentii kyrkogård och längre upp på vägen ligger Drothems kyrkogård.

Drothems kyrka
Drothems kyrka byggdes i början av 1300-talet som en salkyrka. Sakristian uppfördes
dock redan under 1200-talets senare del, troligen som ett fristående kapell. Kyrkans
planform och volym är bevarad och likaså huvuddelen av dess murverk. Fasaderna är
slätputsade och avfärgade i vitt, de höga trappstegsgavlarna pryds av blinderingar och
sadeltaket är skifferklätt. Kyrkorummet är treskeppigt med stjärnvalv, och en tvärmur
från samma tid bildar en kordel. Ett altarskåp, en dopfuntscuppa och sakristians
järnbeslagna dörr tillhör de medeltida inslagen. Kyrkan präglas även av 1800-talets
ombyggnader då de blyspröjsade gjutjärnsfönstren tillkom, liksom orgeln och den
öppna bänkinredningen. Kyrkan ligger på ett tjockt lager lera som under seklernas gång
torkat. Detta har lett till att kyrkan fått sättningsskador. När kyrkan grundförstärktes och
restaurerades 1979-80, framkom att kyrkan var byggd ovanpå en gammal kyrkogård
med gravar från 1100-talet. Grundmurarna till en romansk stenkyrka som sannolikt hör
samman med gravarna har påträffats i ett intilliggande kvarter. Sydväst om kyrkan finns
en klockstapel som tros vara uppförd 1788.

I Söderköping har det sedan medeltiden funnits ett flertal kyrkor. Kyrkorna S:t Laurentii
och S:t Egidius låg inne i staden medan Drothems och Skönberga låg utanför. S:t
Egidius har rivits och finns inte längre kvar. De tre andra kyrkorna finns kvar, men
Drothems ligger numera inte längre utanför staden. Namnet Drothems är en
förvanskning av det äldre fornsvenska ordet Drottin som betyder Herren eller
Gud.

BESKRIVNING AV DEN ÄLDRE KYRKOGÅRDEN

Till Drothems hör två kyrkogårdar. Dels den äldre som kyrkan ligger på, och den sedan
1860-talet tillkomna kyrkogården. Kyrkogårdarna behandlas var för sig med början av
den äldre delen.

Allmän karaktär
Den äldre kyrkogården ligger runt den gamla kyrkan inne i staden. Kyrkobyggnaden
och dess höga klockstapel dominerar kyrkogården.

Omgärdning
Väster: hagtornshäck ca 1,2 m hög, järnstaket med grind.
Norr: järnstaket, två grindöppningar.
Öster: järnstaket, en grindöppning.
Söder: nätstaket.

Ingångar
Väster: järnsmidesgrind i västra staketet. Grinden är en svartmålad enkelgrind.
Norr: två järnsmidesgrindar, varav den ena är dubbelgrind. Grindstolparna är daterade
1916. Grindstolparna är murade och putsade och har ett sadeltaksformat plåttak. Enligt
uppgift tillkom järnsmidesstaketet 1962 och ritades av Kurt von Schmalensee.
Öster: likadan enkelgrind som på den norra sidan.

Vegetation
Väster: hagtornshäck, två lindar i vardera hörn. En hängbjörk står längre in på den
västra sidan.
Norr: tre lönnar och en lind i trädkrans.
Öster: tre lönnar i trädkrans.
Söder: i sydöstra hörnet står en idegranshäck. Den är någon meter lång. En ask och en
lind står utmed sidan. Inne på kyrkogården, på den södra sidan, står två björkar och ett
litet syrenträd.

Gångsystem
Mot kyrkan från den västra grinden, ligger kalkstensplattor i två rader. De slutar några
meter före kyrkan och istället tar en grusgång vid. Denna grusgång leder fram till norra
grinden och på den södra sidan av kyrkan, och fortsätter ut till östra och den andra norra
grinden. Från kyrkan i väst, mot den första norra grinden går en plattgång av
betongplattor med små stenar på.

Gravvårdstyper
Det finns endast sex gravvårdar kvar på kyrkogården. Tre av dessa är kalkstenshällar,
två stående kalkstensgravvårdar samt en större sarkofag.

Byggnader
En klockstapel är belägen på kyrkans sydvästra sida. Den är klädd i vit locklistpanel och
har svart falsat plåttak och svarta ljudluckor av trä. Den tros vara uppförd på 1700-talet
och var ursprungligen rödtjärad och öppen med stödbenen inklädda med profilerade
takspån. Huven tillkom vid en ombyggnad 1788. Panelinklädnaden tillkom senare och
vid en ombyggnad 1892 målades den med blågrå oljefärg. Klockorna som är gjutna
1909 på Bergholtz klockgjuteri utgörs troligen av den gamla storklockan från 1623 och
lillklockan från 1601.

BESKRIVNING AV DEN NYA KYRKOGÅRDEN

Den nya kyrkogården ligger ca 300 m sydäst om kyrkan. Kyrkogården ligger snett i
landskapet, med det, sett mot kyrkogården, högra hörnet av kyrkogården, från grinden
sett, rakt mot norr. Kyrkogården delas in i kvarter, A-G.

Allmän karaktär
Den nya delen har ett typiskt landskap av rygghäckar. De går alla i riktning från
nordväst till sydost, förutom tre rygghäckar längs den sydöstra sidan som går i riktning
från sydväst till nordostlig. Dessa tre häckar utgör gräns mot en senare utvidgning.
Kyrkogården har en tät trädkrans av bland annat lind och lönn. Tillsammans med
rygghäckarna skapar detta en rumslig karaktär.

Omgärdning
Nordväst: häck av tuja, ca 1,3 m hög. Trädkrans av fem lönnar och två lindar, en i varje
hörn.
Nordost: häck av tuja, ca 1,3 m hög. Mot öster från grinden sett, står en lönn och en
lind. Utanför grinden står två ekar, en på vardera sidan om grinden. I mitten av den
norra sidan mot väster, står en lind.
Sydöst: häck av tuja, ca 1,3 m hög. Fyra höga lönnar finns utmed sidan, mot norr.
Annars är inte trädkransen planterad, utan lövträd har fått växa fritt och bildar en tät
fasad mot omgivningen.
Sydväst: häck av tuja, ca 1,3 m hög. Fyra höga lövträd i trädkrans, två lindar och två
lönnar.

Ingångar
Nordost: järnsmidesgrind, svartmålad. Grinden är rikt dekorerad. Grindstolparna är av
granit och är åttakantiga. Taket är också av granit.

Vegetation
Runt kyrkogården växer bland annat lind och lönn i trädkrans. Även inne på
kyrkogården växer höga lindar och lönnar. Rygghäckarna består av bland annat
berberis, hagtorn, liguster, måbär, rosor, spirea, ölandstok etc. I flera av häckarna
förekommer olika busk/trädslag.

Gångsystem
Grusgångar av naturgrus och gräs mellan raderna av gravar inom samma kvarter. Röda
kalkstensplattor leder fram till minneslunden. Inne i minneslunden ligger röda, små
rektangulära cementplattor på marken.

Gravvårdstyper
I kvarter A och B finns flera rester av stenramar. Stenramar är en form av omgärdning
som framförallt hör till tiden från 1920-talet och några decennier framåt. De flesta
gravvårdarna är av lägre sort, förutom i B, längst mot sydväst, där flera äldre högresta
gravvårdar står. I både C, D och E, är gravvårdarna ganska få till antalet. G utgör det
område som ligger i kyrkogårdens ytterkanter och går runt hela kyrkogården. Här finns
några bredare, större och högresta gravvårdar. De visar på den tidigare vanliga
indelningen av länets kyrkogårdar med de mer påkostade familjegravarna i kvarterets
ytterkanter och enklare gravar mitt i kvarteret. Närheten till Göta Kanal vittnar de
gravvårdar om som har titel kanalbyggmästaren och slussvakt.

Minneslund
En minneslund finns i kyrkogårdens nordöstra hörn, inom kvarter F. Den invigdes 1986.

Byggnader
Längst upp mot sydväst står en grönmålad paviljong. Den invigdes 1999 och ersatte ett
äldre gravkapell som var samtida med kyrkogården. Denna byggnad revs 1999 eftersom
den var i så dåligt skick.

Övrigt
Belysning från parkering, längs mittgång upp mot paviljong sattes upp hösten 2004. Då
monterades även upp fasadbelysning på paviljongen.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A-D, Gravplats 1-189, 1-189, 1-207 samt 1-207.
Dessa fyra kvarter är relativt lika och delas alla in av rygghäckar i riktning från nordväst
till sydöst.

Allmän karaktär
Kvarter A ligger i det nordvästra hörnet. B ligger sydost om A och D ligger nedanför A,
mot nordost. Kvarter C ligger snett nedåt sydost från A. Dessa kvarter utgör exempel på
typiska rygghäckslandskap.

Omgärdning
Alla kvarter omgärdas av grusgångar.

Ingångar
Inget av kvarteren har en egen ingång, utan alla ligger mitt inne i ett system av
grusgångar.

Vegetation
Kvarter A: rygghäckar av bland annat berberis, rosenspirea och ölandstok m.m. Två
lindar på den sydöstra sidan av kvarteret och två lövträd på den nordvästra sidan, varav
den ena är en lönn.
Kvarter B: har samma sorts häckar som A, förutom att häcken längst ned mot nordost i
B utgörs av hagtorn. Häckarna är ordnade så att samma sorts häck står bredvid
varandra. Två lindar står på den nordvästra sidan och två lönnar står på den sydöstra
sidan inom kvarteret.
Kvarter C: rygghäckar av berberis, liguster, spirea, rosor etc. En lind och en lönn står på
den nordvästra sidan och ett lövträd på den sydöstra.
Kvarter D: rygghäckar av berberis, liguster, spirea, rosor etc. Det finns tre lönnar inom
kvarteret; två lönnar på den sydöstra sidan och en lönn på den nordvästra.

Gångsystem
Inom kvarteren finns gräsmattor mellan raderna av gravar. Utanför varje kvarter löper
grusgångar från nordväst till sydöst och från sydväst till nordost på varje sida.

Gravvårdstyper
I A och B finns flera rester av stenramsgravar. Mestadels rör det sig om olika typer av
låga gravvårdar. I kvarter B finns längst mot sydväst några högresta gravvårdar som
höjer sig över mängden. Det finns gott om gräsytor inom alla kvarter.

Byggnader
Den enda byggnad som finns på kyrkogården är paviljongen på den sydvästra sidan.
Den ligger mittemellan A och B. På ömse sidor om byggnaden, ligger gravar som hör
till kvarter G. Byggnaden kan inte sägas höra till ett specifikt kvarter utan hör till hela
kyrkogården.

Kvarter E-F, Gravplats nr 1-178 samt 1-134.

Dessa två kvarter ligger utmed den sydöstra sidan. Efter att kyrkogården tillkom på
1860-talet har den utvidgats åt sydost. Det skulle kunna vara i början av 1900-talet. De
äldsta gravvårdarna är från seklets första decennium. Gravområdena delas in i flera
delar. Mot sydost finns två områden, E och F, där rygghäckarna står i nordväst till
sydostlig riktning. Bredvid dessa, mot nordväst finns tre smala områden där
rygghäckarna går i sydväst till nordostlig riktning. Längst ned i det sydöstra hörnet finns
en minneslund.

Allmän karaktär
Kvarter E ligger i det sydväst/sydöstra hörnet. Kvarter B ligger nordväst om, och F
ligger nordost om E.

Omgärdning
Grusgångar finns på alla sidor förutom längs den sydöstra. Där går istället en gräsmatta
längs hela sidan. Mellan kvarter E och F går en grusgång som sträcker sig bort mot den
nordvästra sidan. Inom kvarter F finns gångar av kalkstensplattor vid minneslunden.

Ingångar
Det finns inte någon specifik ingång till något av kvarteren utan via grusgångar,
gräsmattor och kalkstensgångar kommer man till områdena.

Vegetation
Kvarter E: rygghäckar av berberis, liguster, ölandstok etc. Rygghäcken som går i
sydväst till nordostlig riktning är tuja. Det finns inga träd inom kvarteret.
Kvarter F: rygghäckar av berberis, liguster, ros etc. De två rygghäckar som går i sydväst
till nordostlig riktning är tuja. Vid minneslunden står två unga rönnar. Minneslunden
inramas av en låg idegransplantering.

Gångsystem
Inom kvarteren finns gräsgångar och mellan dem och längs med den nordvästra sidan
sträcker sig en lång grusgång.

Gravvårdstyper
Inom kvarteren finns mest låga, mindre och breda gravvårdar i olika typer av granit.

Kvarter G Gravplats nr 1-200.

Kvarteret omfattar gravplats nr 1-200 och sträcker sig runt om kyrkogårdens
ytterkanter. De äldsta gravarna är från 1900-talets första decennium.

Allmän karaktär
Gravarna ligger innanför ytterhäckarna. På den nordöstra sidan finns det dock inte några
gravvårdar, förutom i hörnet mot sydöst, nr 199-200. Som brukligt är, återfinns en del
äldre, mer påkostade familjegravar vid kyrkogårdens ytterkanter.

Omgärdning
Ytterhäckarna och grusgångar respektive gräsmatta, på den sydöstra sidan, utgör gräns
mellan gravvårdarna.

Vegetation
Trädkrans och ytterhäckar.

Gångsystem
Grusgång framför gravarna, på den sydöstra sidan, en gräsmatta.

Gravvårdstyper
Längs ytterkanterna finns flera större familjegravar. Några stenramar samt några rester
av stenramar finns. Stenramar var vanligt på kyrkogårdarna från 1920-talet och några
decennier fram.

Kyrkogårdens historik
Kyrkan har ändrat utseende under århundradenas gång även om långhuset torde ha haft
samma storlek hela tiden. Det finns nedtecknade källor om kyrkan och dess
ombyggnader. Om kyrkogården däremot finns inte lika mycket dokumenterat. Man vet
att det runt den gamla kyrkogården stod en bogårdsmur. Denna togs bort under 1800-
talet och ersattes med en hagtornshäck. Invid kyrkan finns sedan 1700-talet en
klockstapel. Den ersatte en äldre klockstapel. Foton från början av 1900-talet visar att
klockstapeln tidigare var målad i en mörk färg. Därefter har klockstapeln målats i vitt.

Fotografierna ovan är rätt lika. Björken står kvar, men har på 60 år blivit betydligt
högre. På det äldre fotot fanns en grusgång fram till graven. Den är numera borttagen.
Borta är också det järnstaket som omgav en gravhäll invid kyrkväggen. Gravhällen är
kvar, tre stycken ligger där utmed sidan. En syren har planterats bredvid graven i främre
delen av bilden. Busken bakom björken på det äldre fotot finns inte längre kvar. Annars
är det sig likt på den här delen av kyrkogården.

Den nya kyrkogården började anläggas 1860 och stod klar 1863. 1860 var gravkapellet
färdigt. Det låg längst upp i söder, längs den stora kyrkogårdsgången som utgör mittaxel
på kyrkogården. Kapellet revs sedan 1999. Det var då i mycket dåligt skick till följd av
att de bärande konstruktionerna angripits av röta och träbock. Kapellet hade inte använts
på många år. Det var byggt i korsvirkeskonstruktion och var vitputsat. Kapellet hade ett
kulturhistoriskt värde, men pga. av det dåliga skicket, beviljades det rivning 1997. En
åttakantig paviljong, ritad av stadsarkitekt Jan-Erik Pernes, byggdes på det gamla
kapellets plats. Ett kors som satt på det äldre kapellet återanvändes till det nya taket.
Paviljongen har en luftig konstruktion. På den södra sidan är väggarna tätare medan
framsidan är öppnare. Invändigt finns fasta bänkar. Paviljongen är målad i en ljust grön
kulör.