ÖRBERGA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - ÖRBERGA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 598, 1900: 760, 1995: 162

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är högt belägen på en drumlin med vid utblick över hela Nässjahalvön ca 5 km väster om Vadstena. På kyrkplatsen har påträffats fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. På kyrkogården finns en medeltida tiondebod av sten. Kyrkan omges av prästgård och skola, församlingshem, agrara fastigheter och villor samt en f.d. handelsbod. Stort gravfält vid Ullevi. Tingsplats under 1600-talet. Örberga utgör en sammanhållen och välbevarad miljö.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har latinsk korsplan med rakslutet korparti, sakristia i vinkeln mellan den norra korsarmen och korpartiet samt torn i väster med utbyggda trapplopp. Äldsta delarna är tornet och långhuset. Det förra har dendrodaterats till 1116/17 och Örberga tycks därmed tillhöra de äldsta stenkyrkorna i landet. Tornet har runda flankerande trapptorn (jfr Husaby, Vg), men ingen ingång. Däremot på övervåningen ett mindre rum med öppning ut mot långhuset, möjligen en patronatsläktare. Bottenvåningen har använts som gravrum, sannolikt för patronus. Kärnkyrkans östliga utformning är inte säkert känd. De befintliga koret och korsarmarna härrör från 1200-talets senare hälft. Norra korsarmen har varit Mariakapell och södra har haft ett altare vigt åt Johannes Döparen. Sannolikt under medeltidens senare hälft har sakristia och vapenhus tillbyggts (avbildat av Elias Brenner 1670), det senare sedermera rivet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören blottar sedan Sigurd Curmans restaurering på 1920-talet sitt kalkstensmurverk. Vid restaurering på 1960-talets frilades även tornets murverk. Korskyrkan täcks av sadeltak. År 1750 brann den medeltida tornspiran och ersattes av den nuvarande, som är uppbyggd i tre våningar och utförd av byggmästare Peter Frimodig. Några av kyrkans ursprungliga små fönsteröppningar syns högt uppe i långhusets syd- och nordmurar, och i koret återstår en trefönstergrupp. I övrigt är fönsteröppningarna sentida, framförallt tillkomna vid en omfattande restaurering under 1880-talet efter ett förslag av Axel Fredrik Nyström (reviderat av Isak Gustaf Clason och Ludvig Peterson vid ÖIÄ). Kyrkans huvudingång finns sedan 1816 i väster men låg tidigare i södra långhusmuren, där den gamla igensatta portalen är framtagen och delvis rekonstruerad. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden och målades av Risingemästaren. Målningarna påträffades i samband med 1880-talets restaurering, då de påbättrades av konstnären Jakob Silvén. Målningarna rengjordes 1939 och 1952-53 framtogs övriga målningar, som nu omfattar samtliga valv förutom det västligaste i långhuset. Kyrkans inredning nyanskaffades under 1880-talet och är alltjämt bevarad, däribland altarringen, predikstolen och bänkinredningen.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfuntscuppa från 1200-talets mitt, placerad på nyhuggen fot. Ny dopfunt förvärvades 1690, troligen tillverkad i Johan Andersson Silfverlings verkstad i Vadstena. Av det senmedeltida altarskåp som anskaffades omkring år 1430 återstår mittpartiet, nu uppsatt på den södra korväggen. Altarskåpet fanns ännu 1699 på kyrkans huvudaltare. Man bestämde då att den skulle förbättras av bildhuggaren Lars Gabrielsson i Vadstena och målaren mäster Måns Grip i Norrköping. Moderniseringen innebara att altarskåpets corpus bevarades som mellanparti i den nya altaruppsatsen. Av detta arrangemang återstår överstycket, som nu är placerat i den norra korsarmen.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

ÖRBERGA KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i höjdläge på östgötaslätten. Kyrkogården har
en rektangulär planform i nord/sydlig riktning. Kyrkan ligger nästan mitt på
kyrkogården, något åt väster.

Örberga kyrka
Den första kyrkan på platsen har sannolikt varit av trä. Den nuvarande kyrkan är
uppförd av kalksten och tornet har daterats till 1116-1117 genom dendrokronologisk
provtagning. Tornet har en ovanlig utformning med utvändiga halvrunda trapptorn i
söder och norr. Det mäktiga tornet är det enda i sitt slag som bevarats vid sidan av det
vid Husaby kyrka i Västergötland. Korpartiet och korsarmarna är uppförda under 1200-
talet med influenser från cisterciensisk arkitektur. Kyrkans sadeltak liksom tornspirans
takfall är spåntäckta. Tornspiran uppfördes 1750 av byggmästare Petter Frimodig efter
ett blixtnedslag. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även till södra
korsarmen och sakristian. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med bågar
med antikglas i blyspröjs. Interiören präglas av de olika medeltida byggnadsperioderna
med valv och kalkmåleri samt inredningen som tillkom vid en omfattande renovering
1885.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tio kvarter: I-X.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en mycket öppen karaktär då det saknas avskiljande häckar och då det
i vissa partier är glest mellan stenarna. Enstaka grusgravar finns norr och nordväst om
kyrkan. Kyrkogårdens ålderdomliga karaktär understryks i detta fall av de stora
gräsytorna, den medeltida kyrkan, tiondeboden och den medeltida kyrkogårdsmuren.
Vissa delar som minner om 1800-talet finns i form av grusgångar och trädkrans.

Omgärdning
Västra muren: ca 1,6 m hög och 1,6 m bred skalmur av kalkstenar, ca 0,3-0,8 m långa
och lagda i skift. På murkrönet växer gräs och mossa. Enstaka gråstenar synliga vid
basen.
Norra muren: ca 1,2-1,4 m hög och ca 1,6 m bred skalmur av kalkstensskivor ca 0,3-0,9
m långa, lagda i skift. På murkrönet växer mossa och gräs. I nordöstra hörnet ligger
kalkstenen inte i skift med omgivande mur och stenarna är tunnare.
Östra muren: ca 1,3 m hög lik övrig mur. Den döljs på utsidan av högt lövbuskage.
Sedum, mossa och gräs växer på muren.
Södra muren: ca 0,85 m hög. Vägen ligger här delvis högre än kyrkogården. Muren är
en skalmur av ca 0,4-1,0 m långa kalkstenar med en del gråsten i basen. Mossa, gräs
och sedum växer på krönet.
Muren kröns av kalkstensskivor som lagts som täckning. Murens höjd inne på
kyrkogården varierar mellan ca 1,2 och 1,6 meter.

Ingångar
Väster: västra grinden är i höjd med kyrkans västingång. Det är en trägrind med spjälor
i nedre delen, kryss i övre delen. Grinden är krönt av ett kors och den sitter direkt i
muren. Användes tidigare av prästen.
Norra: se västra grinden.
Öster: i öster finns ett grindhål, men grinden är bortplockad.
Söder: södra grinden är en dubbelgrind i järnsmide med spjälor. Det konkavt svängda
krönet avslutas med ett enkelt ornament.

Vegetation
Trädkransen består av:
Väster: en nyplanterad lind och två lönnar söder om kyrkan. Det finns stubbar av
nedtagna träd. Norr om kyrkan och västra grinden finns fyra nyplanterade lindar, en
äldre lind och en alm mellan dessa.
Norr: fyra nyplanterade lindar och mellan dem står tre relativt stora lindar och en lönn.
Öster: norr om östra grindhålet växer tre höga lönnar och två nyplanterade lindar. Söder
om grinden växer två höga almar och en nyplanterad lind.
Söder: öster om tiondeboden finns en äldre och två nyplanterade lindar. Två höga
lönnar och en nyplanterad lind finns väster om tiondeboden.

Några tujor och prydnadsenar finns på östra delen av kyrkogården. Sex unga rönnar står
på ömse sidor om mittgången i söder. I häckarna runt gravarna är det mestadels hagtorn
och liguster.

Gångsystem
En grusgång går runt kyrkogården med en gravrad (två i nordväst) vid muren. I norr går
två smalare gångar från kyrkan till norra gången. En mittgång går från västra grinden till
västportalen. En mittgång går från södra grinden till södra korsarmen. En utvidgad
grusgång går runt kyrkan. En grusgång även till östra grindhålet.

Gravvårdstyper
Gravhällar och stående gravvårdar i kalksten finns samlade öster om tiondeboden. De är
från 1600- och 1700-talen. Ytterligare kalkstensvårdar från bl a 1600-talet och även från
1800-talet står söder och öster om kyrkan, en del troligen på ursprunglig plats.
Grusgravar omgärdade med framför allt klippta häckar och stenramar ligger invid
kyrkogårdsmuren och i kvarter V och VI norr om kyrkan. En grav är omgärdad av ett
staket i järnsmide. Till de större familjegravarna hör en del högre gravvårdar. Det finns
ett gjutjärnskors från 1865 med trepassformade ändar och ett odaterat smideskors.

Byggnader
Medeltida tiondebod uppförd i fogad grå kalksten. Sadeltaket är täckt med enkupigt rött
tegel. Portal i norr med en omfattning av huggen kalksten. Plankdörr med dekorerade
järnbeslag. På fasaden finns enstaka rester av puts. Spröjsade fönster. Enligt en uppgift i
bokverket Sveriges Bebyggelse användes tiondeboden senare som sockenmagasin.
Sockenmagasin fanns vanligen i de olika socknarna från 1700-talet och där samlade
man överloppssäd för nödår och fattighjälp.

Övrigt
En källare finns intill västra muren.
I nordvästra hörnet finns en uppbyggd platå av kalksten med yta av vitt grus. Här ligger
sju stycken bortplockade vårdar. Kyrkogårdens belysning består av gatlyktor i äldre
utförande med råglas. Bänkarna är vita enkla parksoffor.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter I Gravplats nr 1-17

Kvarteret omfattar gravplats I 1-17 och ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn utmed
kyrkogårdsmuren. Väster och norr om kvarteret finns en öppen gräsyta, i norr kvarter II,
i öster kvarter IX och i söder landsvägen. Kvarterets planform följer kyrkogårdsmuren.

Allmän karaktär
Varierad karaktär med öppna gräsytor och några häckomgärdade gravar i väster.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i väster och söder.

Ingångar
Södra grinden och västra grinden.

Vegetation
Vid södra muren en nyplanterad lind och en relativt hög lönn. I sydvästra hörnet är ett
träd nedtaget. Vid västra muren finns en nyplanterad lind och två höga lönnar. Ett stort
träd är nedtaget vid västra muren i kvarterets norra del. Runt de tre södra grusgravarna
finns ca 0,4 meter höga klippta hagtornshäckar. Två idegransbuskar vid en grav i söder.
Runt den norra grusgraven finns en ca 0,4 meter hög ligusterhäck. I häckarna finns även
andra växter.

Gångsystem
En gång med grovt naturgrus går utmed kvarteret.

Gravvårdstyper
Gravläggningar mellan 1884 och 2001. Det är olika typer av vårdar, några sentida låga
vårdar, svarta granitvårdar från tidigt 1900-tal, två kalkstensvårdar 1800-tal, respektive
sentida och ett iriskt inspirerat kors. Antalet gravvårdar är ej så stort. Det finns fyra
stycken häckomgärdade grusgravar. Vanligast förekommande är gravvårdar i svart, grå
eller röd granit. Kalksten förekommer.

Kvarter II Gravplats nr 1-19

Kvarteret omfattar gravplats II 1-19 och ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn. Närmast
kvarteret utanför muren ligger trädgårdar i väster och norr, i öster kvarter V och i söder
kvarter I. Kvarterets planform följer kyrkogårdsmuren, två varv gravar i södra delen.

Allmän karaktär
Gravarna ligger i två rader i södra delen och i en rad i norra delen. Det är enkla gravar
utan omgärdning och större grusgravar. Detta ger en oregelbunden karaktär. De höga
lövträden i nordväst skapar en rumslig känsla.

Omgärdning
I väster och norr kyrkogårdsmur.

Ingångar
Västra grinden och norra grinden.

Vegetation
Vid västra muren finns fyra nyplanterade lindar, en något äldre lind och en hög alm.
Två stora lindar med utglesad krona växer vid grusgången invid grav nr 14. Kring fyra
grusgravar växer upp till ca 0,4 meter höga klippta häckar, tre stycken hagtorn och en
med rester av en ligusterhäck. Även annat växtmaterial har kommit in i häckarna. En
hagtornshäck i norr är troligen en rest av häckomgärdning. Två idegransbuskar växer
vid en gravvård i söder.

Gångsystem
En grusgång med grovt naturgrus går utmed kvarteret.

Gravvårdstyper
Några sentida låga och breda vårdar, ett gjutjärnskors, en marmorobelisk, två
kalkstensvårdar från 1800-talet, varav en med tempelgavel och en med akroterion, en
kalkstensvård med bladslinga och marmorplatta. I övrigt några vårdar i svart granit.
Gravläggningar från mitten av 1800-talet till 2001. Sex stycken grusgravar, två stycken
där stenram och vård är enhetliga och fyra stycken med häckar. Vanligast
förekommande material är svart och grå granit samt kalksten.

Övrigt
I nordvästra hörnet finns en uppbyggd platå av kalkstensskivor med ett ytlager av vit
krossten. Här ligger sju stycken museistenar. Vid västra muren finns vaser, vatten fås
ur kran med en slang genom kyrkogårdsmuren.

Kvarter III Gravplats nr 1-30

Kvarteret omfattar gravplats III 1-30 och ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn. I väster
ligger kvarter II, utanför muren i norr och öster gårdsbebyggelse respektive trädgård och
i söder kvarter IV.

Allmän karaktär
Relativt enhetlig karaktär med några familjegravar. En del av dessa är grusgravar
omgärdade med stenram eller häckar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i norr och öster.

Ingångar
Norra grinden och östra grindöppningen.

Vegetation
Vid norra muren står två stora lindar och en lönn med tre nyplanterade lindar emellan.
Vid östra muren står fyra stora lönnar och två nyplanterade lindar. Förutom häckar vid
gravarna finns några rester av häck bakom övriga vårdar. Två grusgravar i norr, en med
hagtornshäck och en med ligusterhäck. Fyra grusgravar i öster, två med ligusterhäck och
två med hagtornshäck ca 0,4 meter höga och klippta. Rester av hagtorns- och
ligusterhäck finns vid muren. Vid några gravar växer tujor och prydnadsen.

Gångsystem
En grusgång med grovt naturgrus går utmed kvarteret.

Gravvårdstyper
Fyra grusgravar i norra delen, varav en med ca 0,4 meter hög hagtornshäck och en med
en lika hög ligusterhäck. Två har stenram. En grav med stenram är grästäckt. Utmed
östra muren finns fem stycken grusgravar, en med stenram, två med ligusterhäck och
två med hagtornshäck. Grav nr 26 har häckar och på framsidan stenram. Några högre
vårdar men flertalet låga och breda. Gravläggningar från 1890-talet till 1999. En liten
vård ligger över Verner von Heidenstams son Dag. Vanligast förekommande material är
svart, röd eller grå granit.

Kvarter IV Gravplats nr 1-12

Kvarteret omfattar gravplats IV 1-12 och ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn. I väster
ligger kvarter X, i norr kvarter III, i öster och söder utanför kyrkogården finns en
trädgård respektive landsvägen. Kvarterets planform går utmed kyrkogårdsmuren.

Allmän karaktär
Relativt enhetlig karaktär i östra delen med en del omgärdade grusgravar. Utmed södra
muren är karaktären mer museiartad med sina ditflyttade gravvårdar från 1600- och
1700-talen.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i öster och söder.

Ingångar
Grindhål i öster och i södra grinden.

Vegetation
Vid östra muren växer tre höga almar och två nyplanterade lindar, vid södra muren en
relativt hög lind och två nyplanterade lindar. Vid tiondeboden har ett stort träd tagits
ner. Vid södra grinden står en lönn. Fem grusgravar omgärdas helt eller delvis av 0,3-
0,4 meter höga klippta ligusterhäckar. Vid en grav växer en städsegrön prydnadsbuske.

Gångsystem
En grusgång med grovt naturgrus går utmed kvarteret.

Gravvårdstyper
Mestadels låga och breda vårdar. Ett kors i järnsmide. Sju grusgravar varav fem helt
eller delvis omgärdade av häckar och två med stenramar. I nr 11 går stenplattor fram till
vården. I söder finns en museidel med fyra stående vårdar och åtta hällar. På andra
sidan grusgången, i kvarter X, ligger ytterligare några hällar. Vanligast förekommande
material är svart, röd och grå granit samt kalksten i de gamla vårdarna.

Byggnader
Medeltida tiondebod byggd i fogad grå kalksten. Sadeltaket är täckt med enkupigt rött
tegel. Portal i släthuggen kalksten. Port av plankor med dekorerade järnband. På fasaden
finns enstaka rester av puts. Spröjsade fönster. Se även allmän beskrivning.

Övrigt
I sydöstra hörnet står en container.

Kvarter V Gravplats nr 1-21

Kvarteret omfattar gravplats V 1-21 och ligger norr om kyrkan. I väster ligger kvarter II,
i norr kvarter II och III, i öster kvarter VI och i söder kyrkan. Planformen är rektangulär
i nord/sydlig riktning.

Allmän karaktär
Västra delen präglas av omgärdade gravar. Kvarteret består endast av två rader gravar
vända utåt gångarna.

Vegetation
Kring två grusgravar växer en tuktad ca 0,4 meter hög ligusterhäck.

Gångsystem
En grusgång med grovt naturgrus går utmed kvarteret.

Gravvårdstyper
Smala gravvårdar av olika höjd. Längst i norr finns en grusgrav med smidesräcke. Det
finns ytterligare fyra grusgravar i västra delen. Två med stenram och två med
ligusterhäck. Den längst i söder har både gräs och grusfyllning, symmetriskt. På
kvarterets västra sida saknar tre vårdar omramning och på östra sidan har endast en grav
(grästäckt) stenram, nästintill övervuxen. Gravläggningar från 1890-talet till 1996.
Vanligast förekommande material, granit.

Kvarter VI Gravplats nr 1-26

Kvarteret omfattar gravplats VI 1-26 och ligger norr om kyrkan. I väster ligger kvarter
V, kvarter III i norr, samt kvarter VII i öster och i söder kyrkan. Kvarterets planform är
rektangulär i nordsydlig riktning.

Allmän karaktär
Enhetlig karaktär med omgärdade grusgravar och likartade breda och låga gravvårdar.
Gravar i två rader med vårdarna rygg mot rygg.

Omgärdning
Kring sex grusgravar växer klippta liguster-, buxbom- och tujahäck.

Gångsystem
En grusgång går runt hela kvarteret.

Gravvårdstyper
I västra delen finns sju omgärdade grusgravar. Mitt på sidan är fem vårdar med gräs och
utan omramning. I söder är två gravar omgärdade med ligusterhäckar ca 0,4 meter höga
och en grav omgärdad med en ca 0,3 meter hög buxbomshäck. I norr har en grav en ca
1,0 meter hög tujahäck. Tre gravar har enhetliga vårdar och ramar. På östra sidan ligger
nio grusgravar bredvid varandra. Två gravar saknar omgärdning. Två gravar omgärdas
av 0,3 respektive 0,4 meter höga klippta buxbom- respektive ligusterhäckar. Fem gravar
har enhetliga vårdar och stenramar. Gravläggningar från 1940-talet till år 1995. Många
är odaterade familjegravar. Vanligast förekommande material är svart, röd och grå
granit. De flesta vårdarna är låga och breda, en består av en häll.

Kvarter VII Gravplats nr 1-30

Kvarteret omfattar gravplats VII 1-30. I väster ligger kvarter VI, kvarter III i norr, i
öster kvarter VIII och i söder kyrkan och kvarter X. Kvarterets planform är rektangulär i
nord/sydlig riktning. Storleken är svår att tyda då kvarteret ligger samman med kvarter
VIII.

Allmän karaktär
Öppen karaktär med vårdarna koncentrerade till västra delen. Två vårdar står i östra
delen. Rygghäck saknas.

Vegetation
Städsegröna växter vid några enskilda gravar.

Gångsystem
Grusgång med grovt naturgrus i norr, väster och söder.

Gravvårdstyper
Låga och i huvudsak breda vårdar. En gravvård utgörs av en uppbyggd liggande häll i
svart granit.Gravläggningar från 1928-2002, i huvudsak från andra halvan av 1900-talet.
I väster tyder vårdarnas placering på att det funnits en rygghäck eller ytterligare en
grusgång. Vanligast förekommande material är svart, röd och grå granit. Kvarteret
ligger inom det område som var uttaget för allmänna begravningsplatser på 1800-talets
gravkarta.

Kvarter VIII Gravplats nr 1-30

Kvarteret omfattar gravplats VIII 1-30. I väster ligger kvarter VII, i norr och öster
kvarter III och i söder kvarter X. Kvarterets planform är rektangulär i nord/sydlig
riktning, dess storlek är svår att tyda då det ligger samman med kvarter VII.

Allmän karaktär
Öppen karaktär. Kvarteret består till största delen av öppen gräsyta. Gravarna är
koncentrerade i en rad i öster. Tre äldre vårdar är mer oregelbundet placerade.

Vegetation
Två tujor vid en grav.

Gångsystem
Grusgång med grovt naturgrus i norr, öster och söder.

Gravvårdstyper
Det finns tre äldre vårdar i södra delen. En av dem är en liten rest kalkstensvård med ett
kors på baksidan. Det finns några liknande på kyrkogården. En vård är en häll från 1695
och en är en stående vård från 1830. Övriga stenar är låga och breda. Vanligast
förekommande material är grå granit och kalksten i de tre äldre vårdarna.

Kvarter IX Gravplats nr 1-9 och A-H

Kvarteret omfattar gravplats IX 1-9 och A-H. Det omges av kvarter I i väster och söder,
kyrkan i norr och kvarteret X i öster. Kvarterets planform är rektangulär i nord/sydlig
riktning.

Allmän karaktär
Öppen karaktär där stora delar av kvarteret saknar gravvårdar. Vårdarna är i huvudsak
koncentrerade till kvarterets nordvästra del utom två äldre vårdar.

Vegetation
Tre rönnar i öster vid mittgången.

Gångsystem
En grusgång med grov natursten går runt kvarteret.

Gravvårdstyper
Den västra raden har låga och breda vårdar med gravläggningar från 1968-1995. Den
följande raden har fem vårdar från Säby, där de två äldre från 1800-talet är i kalksten
och de yngre är i granit, två av dem i äldre modell. Det finns ytterligare två vårdar i
granit och tre kalkstensvårdar, den äldsta med årtalet 1603 och en av den speciella
modellen med kors på baksidan. En av vårdarna, från 1861, står ensam i sydvästra
hörnet. Vanligast förekommande material är svart, grå och röd granit samt kalksten i de
äldre vårdarna.

Kvarter X Gravplats nr 1-18

Kvarteret omfattar gravplats X 1-18. Det omges av kvarter IX i väster, kyrkan i norr och
kvarter IV i öster och söder. Kvarterets planform är i det närmaste kvadratisk.

Allmän karaktär
Öppen karaktär där gravvårdarna står mycket glest på den öppna gräsytan.

Vegetation
Tre rönnar i väster vid mittgången.

Gångsystem
En grusgång med grovt naturgrus går runt kvarteret.

Gravvårdstyper
I nordvästra hörnet finns två vårdar i kalksten från 1800-talet. Dessutom finns i
kvarteret två vårdar från 1900-talet av kalksten, varav en är en grusgrav. Två grusgravar
utan omgärdning ligger för sig. En vård i svart granit från 1889. I övrigt olika typer av
granitvårdar. I söder ligger fyra kalkstenshällar från 1600-talet och 1700-talet samlade
med andra hällar och stenar i kvarter IV. Vanligast förekommande material är svart och
grå granit.

Kyrkogårdens historik

Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan och omges
fortfarande av den medeltida bogårdsmuren/kyrkogårdsmuren. I den inventering som
utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift 2002-2003 står det att
murens höjd är bevarad och att den har varit täckt med sadeltak och slätt
täckningsmaterial. Lantmäterikartor från 1762 och 1780 visar att kyrkogårdens
utsträckning var densamma som idag, med kyrkan placerad i väster på en långsmal
kyrkogård i nord/sydlig riktning.

Under tidig medeltid har begravning skett i själva kyrkan. Tornets bottenvåning har
använts som gravplats. Enligt Ann Catherine Bonnier (Kyrka i bruk) var detta
utmärkande för privat uppförda kyrkor i södra Skandinavien. År 1993 utfördes en
mindre utgrävning i tornet och det framgick att minst två män tidigt blivit begravda här.
På 1950-talet uppmärksammades en gravkalk som fanns i en kista i kyrkans magasin.
Den har troligen påträffats som lösfynd i samband med golvarbeten i kyrkan och hörde
ursprungligen troligen till en prästgrav. Sannolikt är det en präst av högre dignitet som
har begravts i kyrkan under tidigt 1100-tal. (Ullén, Kyrka i bruk)
(Komplettering 2006. Vid dräneringsgrävning intill kyrkan under år 2005 påträffade
man delar av ett tidigkristet gravmonument som återanvänts till en senare begravning.
Även detta är ett belägg för en tidig begravningsverksamhet i kyrkan och på
kyrkogården.)

Öster om tiondeboden på kyrkogårdens södra del finns ett antal gravhällar i kalksten
och stående ålderdomliga gravvårdar. De är från 1600- och 1700-talen. Kanske flyttades
en del hällar ut när trägolvet i kyrkans kor ersattes av ett kalkstensgolv 1951. På
pastorsexpeditionen i Rogslösa förvaras en odaterad plan över kyrkogården i Örberga.
Innanför muren växer en regelbunden trädkrans och träd flankerar även gången från
grinden i söder till södra korsarmen. Kyrkogården är indelad efter olika byar, men
partiet närmast kyrkogårdsmuren har ingen beteckning, inte heller den del som idag är
kvarter V norr om kyrkan. I övrigt är den stora ytan norr om kyrkan markerad som
Allmän begravningsplats. Det var inte ovanligt att de enklare gravarna på den s k
allmänna linjen utan gravrätt lades norr om kyrkan. Området öster om kyrkan hör till
Kasta, dagens kvarter IX söder om tornet är från norr indelat för Säby, Krigsberga,
Ullnäs och Naddö. På östra sidan mittgången är den stora ytan indelad i sex delar:
Ullevid i nordväst, Mörby i nordöst, Örberga i väster, Nytorp i öster, Arneberga i
sydväst och Luckerstad i sydöst. Blyertsanteckningar i Säbydelen tyder på att varje bys
område var indelat för de olika gårdarna. Indelningen är fortfarande märkbar, eftersom
det finns fler gravvårdar med gårds- och bynamn som står på rätt ställe. Troligen är
planen från första halvan av 1800-talet. Senare övergavs indelningen delvis. Det kan
man bl a se då det finns en gravvård från 1886 för en hemmansägare i Kasta i kvarter I
på kyrkogårdens västra del.

Äldre fotografier, eventuellt från 1938, visar området öster, sydöst och norr om kyrkan.
Det är till stor del öppen gräsmark med enstaka gravvårdar, bl a ett par kors. Detsamma
gäller fotografier på sydöstra delen från 1945. Där kan man även se att det är många
träd planterade utmed södra mittgången och troligen även utmed gången till östra
grinden.

Örberga är en medeltida socken och är belägen i ett öppet odlingslandskap söder om Vadstena invid Vättern. Den första kyrkan på platsen har sannolikt varit av trä. Den nuvarande kyrkan är uppförd av kalksten och tornet har daterats till 1116-1117 genom dendrokronologisk provtagning. Tornet har en ovanlig utformning med utvändiga halvrunda trapptorn i söder och norr. Det mäktiga tornet är det enda i sitt slag som bevarats vid sidan av det vid Husaby kyrka i Västergötland. Korpartiet och korsarmarna är uppförda under 1200-talet med influenser från cisterciensisk arkitektur. Kyrkans sadeltak liksom tornspirans takfall är spåntäckta. Tornspiran uppfördes 1750 efter ett blixtnedslag av byggmästare Petter Frimodig. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även till södra korsarmen och sakristian. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med bågar med antikglas i blyspröjs. Interiören präglas av de olika medeltida byggnadsperioderna med valv och kalkmåleri samt inredningen som tillkom vid en omfattande renovering 1885. Kyrkomiljön är ovanligt innehållsrik med ett flertal byggnader med tidigare administrativa funktioner samt prins Eugens sommarvilla Örgården.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården, som är ovanligt stor och har sin största utsträckning i norr-söder, omgärdas av en kalkstensmur med delvis medeltida ursprung med ingångar i väster och söder. Kyrkan är uppförd på kyrkogårdens västra del. På kyrkogårdens södra del finns en medeltida byggnad av kalksten. Dess ursprungliga funktion är osäker, den har benämnts tiondebod och under senare tid använts som sockenmagasin. Byggnaden har ett sadeltak täckt med enkupigt rött tegel. Den har på norra sidan en rundbågig portal med en medeltida omfattning av finhuggen kalksten. Dörrbladet är av trä med medeltida smide. Byggnaden används som förråd.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.