ROGSLÖSA KYRKA

ROGSLÖSA KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger på östgötaslätten mellan Tåkern och Vättern.
Kyrkogårdens planlösning är rektangulär i SSV/NNÖ och kyrkan ligger relativt centralt
placerad på den äldre kyrkogården. Kyrkans långhus är orienterat i väst/öst.

Rogslösa kyrka
Den första kyrkan på platsen har sannolikt varit av trä. Den nuvarande kyrkan är
uppförd av kalksten i etapper med början under 1100-talets första hälft. Korpartiet och
korsarmarna är uppförda i mitten av 1200-talet med influenser från cisterciensisk
arkitektur. Kyrkans sadeltak liksom tornets pyramidformade huv är spåntäckta. Kyrkan
restaurerades 1958-1959 under ledning av arkitekt Erik Lundberg, då bl a ett vapenhus i
söder tillbyggdes. Huvudingången är via vapenhuset i söder och genom sydportalens
rikt utsmyckade dörr. Den s k Rogslösadörren är en av de förnämsta medeltida
smidesdörrarna i landet. En ingång finns även på södra korsarmens östra sida.
Fönsteröppningarna är spetsbågiga och försedda med kopplade bågar med blyspröjs.
Interiören präglas av de medeltida byggnadsperioderna, valven och läktarbarriärernas
1700-talsmålningar samt den restaurering som arkitekt Erik Lundberg utförde 1958-
1959.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av 19 kvarter: I-XI på gamla kyrkogården och XII-XIX på den
utvidgade delen. Kvarteren är varierade i storlek. I rapporten är en del kvarter
sammanförda till en gemensam beskrivning.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en växlande karaktär. Det huvudsakliga intrycket är öppet, då det är
stora partier utan rygghäckar. De rygghäckar som finns är huvudsakligen i de kvarter
som på 1930-talet var avsedda för allmänna gravar. Den utvidgade delen har
sammantaget en mer strikt karaktär, dels genom de till stora delar enhetliga låga och
breda gravvårdarna och dels genom rygghäckarna.

Omgärdning
Västra muren: ca 0,9-1,3 m hög skalmur av ca 0,3-1,1 m långa kalkstenar. Söder om
grinden ligger stor gråsten i bottenskiftet. Kalkstenen är mer vittrad i norra delen.
Norra muren: terrassmur till den utvidgade delen, ca 0,4 m hög av kalksten i 2-3 skift.
På krönet växer mossa. Muren döljs delvis av kryptuja. Troligen är det resterna av den
äldre norra muren som lämnades kvar som terrassmur på 1930-talet.
Östra muren: ca 1,0-1,15 m hög skalmur, ca 1,45 m bred av ca 0,2-1,0 m långa
kalkstenar. Muren är fylld med kalksten och en del gråsten. Vällagd, men ej i klart
avgränsade skift. Muren är borta i anslutning till gravkapellet/tiondeboden. På murens
södra del växer mer gräs och mossa.
Södra muren: ca 0,7-1,0 m hög och 1,35 m bred skalmur av ca 0,3-1,0 m långa
kalkstenar, något tjockare än i östra muren. På krönet växer ställvis mycket mossa och
gräs. Muren vinklar något söder om kyrkan.
I den inventering som utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift
2002-2003 bedöms det att de äldre kyrkogårdsmurarna innehåller rester efter medeltida
murverk.

Utvidgade delen: omgärdas av en 0,3-1,1 m hög kallmur av ca 0,4-1,0 m långa
kalkstenar i regelbundna skift. Det lägre höjdmåttet gäller i östra delen där markytan
utanför muren är högre.

Ingångar
Väster: dubbelgrind av järnsmide med välvd överdel. Spjälor och dekor med upprullade
ändar. Grindstolparna är fyrkantiga och sidorna utgörs av kalkstenshällar. Stolparna
kröns av svängda topptak och kors i kalksten. På norra grindstolpen står ÅR och på
den södra 1794. Norr om grinden finns en liktrappa i kalksten som går över muren
med sex trappsteg i väster och fem i öster.
Öster: dubbelgrind av järnsmide med välvd överdel. Spjälor och dekor med upprullade
ändar. Grindstolpar av tunna kalkstenshällar som är huggna i räfflor nedtill och övre
delen är snett huggna. Muren skjuter ut något söder om grinden.
Utvidgade delen: muröppning i väster, inga urtag för grind. I sydväst finns en sentida
kalkstenstrappa till den äldre kyrkogården. Den har ett enkelt träräcke. Dessutom finns
det två gångar som går från gamla kyrkogården till den utvidgade delen.

Vegetation
Väster: två lindar söder om västra grinden och två lindar norr om grinden står i
trädkransen innanför kyrkogårdsmuren.
Norr: låg kryptuja utmed den gamla kyrkogårdens norra begränsning.
Öster: en lind och en lönn i trädkransen söder om östra grinden och två lindar norr om
grinden.
Söder: nio lindar i trädkransen.
Omgärdningshäckar består huvudsakligen av buxbom och rygghäckar mestadels av
berberis.
Utvidgade delen: trädkransen består i väster av en lind, i norr av åtta lindar och i öster
av tre lindar.

Gångsystem
En huvudgång går norr om kyrkan mellan västra och östra grindarna. Från den går
enstaka gångar i nord/sydlig riktning ner till den utvidgade kyrkogårdsdelen där en
grusgång går runt hela nya delen. Gångarna är belagda med krossgrus. Mellan
gravraderna finns en del gångar av kalkstensplattor. Det har troligen funnits fler.

Gravvårdstyper
På den gamla kyrkogården ligger äldre gravhällar och gravvårdar samt fragment av
gravvårdar i gräsmattan invid kyrkans torn. Här står även en kalkstensvård från 1627
som hittats nedgrävd vid kyrkan. Gravhällar som tagits ut ur kyrkan vid en
golvreparation ligger samlade i kyrkogårdens sydöstra hörn.

På den gamla kyrkogården finns en del grusgravar bevarade i de kvarter som enligt
planen från 1930-talet var avsedda för familjegravar. De är i huvudsak omgärdade av
buxbomshäckar eller stenramar. En del järnstaket och pållare med kätting finns även.
Bland gravvårdarna märks ett stort gjutjärnskors av ovanlig utformning från 1838 och
ett gjutjärnskors från 1866 av en vanlig modell med trepassavslutade korsarmar.
Framför allt norr om kyrkan finns några familjegravar med flera stora vårdar till samma
grav. I kvarter V finns två kors av kalksten, varav det ena är daterat 1878. På den
utvidgade delen är det huvudsakligen låga och breda vårdar och enstaka enklare
linjegravvårdar, bl a träkors.

Minneslund
Längst i öster, i kvarter XV, på den utvidgade delen ligger minneslunden. Mot
kyrkogårdsmuren finns en uppbyggd plantering omgärdad av kalkstensskivor. En
huggen kalksten mitt fram har plats för vaser. Grusgången fram till planteringen ramas
in av små kalkstensskivor och här ligger själva minnesstenen av granit med ett litet
tåreträd bredvid. Minneslunden avgränsas av små idegransplantor. Här finns också en
bänk och en lind i trädkransen.

Byggnader
Strax söder om den östra grinden finns den medeltida tiondeboden, senare använd som
gravkapell. Fasaderna är putsade med en följsam grov slätputs och ej avfärgade.
Sadeltaket är täckt med stavspån. Porten är klädd med panel i fiskbensmönster och
tjärad. I väster finns en lucka i gavelröstet, i öster ett tvåluftsfönster med träspröjs och i
norr ett fönster med järnspröjs i rombmönster. Det finns ingen kyrkogårdsmur öster om
tiondeboden.

Övrigt
Belysningen på kyrkogården utgörs av trästolpar med enkel, kantig glaskupa.
Väster och söder om tornet ligger sex gravhällar varav en är lätt att läsa. Ytterligare en
sten ser ut som en häll, men kan ha varit rest. Den är helt oläslig. Dessutom finns ca åtta
fragment av gravstenar. I kyrkogårdens sydöstra hörn ligger ett antal gravhällar på
varandra. Det rör sig troligen om de hällar som togs ut ur kyrkan vid golvarbeten på
1950-talet. (Komplettering 2005. Ett arrangemang för gravhällarna har gjorts i sydöstra
hörnet. De står uppresta under tak. Skyltar finns med hällarnas inskription.)
Utanför västra muren står sju bindstenar för hästar. Två har inskrift Bårstad respektive
Hackenäs. De har välvt krön och urtag för två järnöglor.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter I, II, III och XI Gravplats nr 100-125, 300-315, 316-361? och
400-474

Kvarteren omfattar gravplats nr I 100-125, II 300-315, III 316-361? och XI 400-474 och
ligger närmast sydöstra och södra kyrkogårdsmuren. Utanför kyrkogården i väster ligger
en parkering, i norr ligger kyrkan och kvarter X, VIII och VI. Norr om kvarter II ligger
gravkapellet och söder om kvarter I och XI går landsvägen genom Rogslösa. I öster går
vägen mot pastorsexpeditionen.

Allmän karaktär
Området utmed den södra kyrkogårdsmuren har en öppen karaktär utan avgränsande
häckar. Troligen har fler gravar här varit omgärdade med häck eller stenram, men de är
nu borttagna. I kvarter III är det rygghäckar mellan gravraderna, vilket ger en mer strikt
karaktär. Detta motverkas i viss mån av att raderna inte är parallella med kyrkans
östvägg.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren söder om kvarter I och XI samt öster om kvarter II.

Ingångar
Grinden i väster.

Vegetation
I trädkransen innanför södra muren står nio lindar och i väster två. Längst i öster finns
en ca 0,7 m hög klippt berberishäck som en rygghäck eller avgränsningshäck. Två
bollklippta tujor står utmed den väst/östliga grusgången. Innanför den östra muren växer
en låg häck av bl a syren och lönn. Här finns även en lind och en lönn i trädkransen. I
kvarter III växer olika slag av rygghäckar: rosenspirea, en klippt berberishäck,
rosenspirea och ytterligare tre berberishäckar. I kvarter I är en grav omgärdad av en
klippt tujahäck och en grusgrav i väster är omgärdad av en låg häck av buxbom.

Gångsystem
En grusgång går från västra grinden, söder om kyrkan, till östra grinden. Från denna går
en grusgång i nord/sydlig riktning väster om kyrkan mot den utvidgade delen. I söder
ansluter en delvis övervuxen gång av kalksten till huvudgången. Den går från öster till
kyrkans korsarm. Liknande kalkstensgångar går mellan de nord/sydliga gravraderna i
kvarter III.

Gravvårdstyper
I kvarter I, i kyrkogårdens sydöstra hörn, finns tre grusgravar med stenramar. Vid
kyrkans södra korsarm står tre höga vårdar, varav en hör till en grusgrav omgiven av en
ca 0,6 m hög tujahäck. I kvarter XI finns en grusgrav omgärdad av en buxbomshäck.
Vid västra muren står ett stort gjutjärnskors från 1838. Gravläggningar 1885-2001,
framför allt andra halvan av 1900-talet. De flesta vårdarna är av grå, svart eller röd
granit, några är av kalksten. Kvarter I har en mer ålderdomlig karaktär när det gäller
gravvårdar än de övriga inom området.

Byggnader
Tiondeboden, se den allmänna beskrivningen.

Övrigt
Vattenpost med plåtkar och vaser. Söder om gravkapellet ligger ca 14 gravhällar. Här
står även ett antal mindre gravvårdar från 1900-talet. En del av dem har troligen tagits
från den äldre allmänna linjen.

Kvarter IV, V, VI, VII, VIII och IX Gravplats nr 701-724, 88-92, 31-
87, 19-30, 93-99 och 16-18

Kvarteren omfattar gravplats nr IV 701-724, V 88-92, VI 31-87, VII 19-30, VIII 93-99
och IX 16-18. Kvarteren ligger samlade norr och nordöst om kyrkan. Kvarter V, VI, VII
och IX ligger direkt norr och nordöst om kyrkan, kvarter VIII omedelbart öster om
kyrkans kor och kvarter IV invid den östra kyrkogårdsmuren, norr om grinden. Väster
om kvarter IX ligger kvarter X, i norr ligger den utvidgade delen från 1930-talet, i öster
går vägen till pastorsexpeditionen och i söder ligger kyrkan och bl a kvarter III.

Allmän karaktär
Framför allt norr om kyrkan och i kvarter VIII öster om kyrkans kor är karaktären
präglad av sekelskiftet 1900 med en del större omgärdade familjegravar. I kvarter VI är
karaktären mer sentida med gravrader avskilda av rygghäckar.

Omgärdning
Kvarter IV ligger invid den östra kyrkogårdsmuren.

Ingångar
Östra grinden. Två ingångar till den utvidgade kyrkogårdsdelen, en i nordväst och en i
nordöst.

Vegetation
Två lindar som hör till trädkransen växer innanför den östra muren norr om grinden.
Under dessa växer en låg lövhäck av bl a syren. På terrassmuren mot den utvidgade
kyrkogårdsdelen växer kryptuja. Kring 10 stycken grusgravar växer klippta, ca 0,4-0,7
m höga, omgärdningshäckar av buxbom. I en av dessa grusgravar växer små tujor i den
bakre häcken. I kvarter VI är det fyra stycken rygghäckar av 0,7-0,9 m hög klippt
berberis. De går i nord/sydlig riktning. Häckar saknas mellan raderna i kvarter VIII.

Gångsystem
En grusgång går söder om kyrkan mot östra grinden. Från denna går två grusgångar mot
norr till den utvidgade kyrkogårdsdelen. En gång av kalkstensplattor går från tornet,
vidare norr om kyrkan och till kyrkans källarnedgång.

Gravvårdstyper
Norr om kyrkans torn ligger sex grusgravar varav en är omgärdad med stenram, tre med
häckar och två saknar omgärdning. Det finns dessutom nio grusgravar runt kyrkans
nordöstra del varav sju omges av buxbomshäckar och en av smidda korsformade
järnhållare med kedjor. Grusgravarna har i allmänhet relativt stora vårdar. En grusgrav
omges av staket i järnsmide och en s k bautasten omges av granitpållare med kedjor. I
kvarter VIII finns en grusgrav med ett marmorkors från 1908. Gravanläggningen omges
av ett staket i järnsmide och gjutjärn. Det finns ett äldre gjutjärnskors och en sentida
vård i järnsmide. Flera vårdar är av svart granit från 1900-talets första fjärdedel.
Gravläggningar från 1860-talet till 2001. Det vanligaste materialet är grå, svart eller röd
granit. En del vårdar är av kalksten, bl a två kors i kvarter V, varav det ena är daterat
1878. En del gravvårdar är vända mot öster och en del mot väster.

Kvarter X Gravplats nr 1-15 och 245-280

Kvarteret omfattar gravplats nr X 1-15 och 245-280. Kvarteret ligger väster om kyrkan.
Utanför kyrkogården i väster är det tomtmark, i norr ligger den utvidgade delen av
kyrkogården, i öster kyrkan och kvarter IX samt i söder kvarter XI.

Allmän karaktär
Öppen karaktär utan rygghäckar mellan gravraderna. Något varierande typer av
gravvårdar.

Omgärdning
Den västra kyrkogårdsmuren.

Ingångar
Västra grinden. Trappa till den utvidgade kyrkogårdsdelen i nordväst och en gång till
denna i nordöst.

Vegetation
Två lindar i trädkransen innanför västra muren. Tre stycken klotklippta låga tujor utmed
den väst/östliga gången. I norr växer låg kryptuja på muren på den utvidgade delen.
Omgärdningshäckar runt åtta grusgravar av upp till ca 0,5 m hög klippt buxbom.

Gångsystem
En grusgång går från västra grinden vidare söder om kyrkan. En grusgång går från
denna norrut väster om kyrkan till den utvidgade kyrkogårdsdelen.

Gravvårdstyper
Mestadels låga och relativt breda vårdar. Två högre vårdar och en vård i form av ett
iriskt kors. Av grusgravarna är åtta stycken omgärdade av buxbomshäckar, en har en
stenram och en grusgrav saknar omramning. Gravläggningar 1923-2000, mestadels i
grå, svart eller röd granit. Alla vårdar är vända mot öster.

Övrigt
I nordvästra hörnet finns vattenpost, vaser och soptunna.

Kvarter XII, XIII, XIV, XV, XVI, XVII, XVIII och XIX Gravplats nr 185-
194, 195-200, 127-157, 158-164, 165-184, 201-244 med tillägg av
286-293, 501-596 och 601-679

Kvarteren utgör den utvidgade delen av kyrkogården och omfattar gravplats XII 185-
194, XIII 195-200, XIV 127-157, XV 158-164, XVI 165-184, XVII 201-244 med
tillägg av 286-293, XVIII 501-596 och XIX 601-679. Utanför kyrkogården i väster
ligger tomtmark, i norr åkermark, i öster finns en parkering och gräsyta och i söder
ligger den äldre kyrkogårdsdelen.

Allmän karaktär
Sentida karaktär med i huvudsak låga och breda vårdar. Indelningen är strikt och för
kvarter XVIII, som var avsett för allmänna gravar, är den ändrad sedan
kyrkogårdsplanen från 1930-talet. Den strikta indelningen betonas framför allt i kvarter
XVII, XVIII och XIX av rygghäckar. Kvarteren är i övrigt relativt öppna och gravarna
saknar idag omgärdningar. Delar med linjegravskaraktär finns kvar i den östra delen,
kvarter XIX.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster, terrassmur i söder.

Ingångar
Ingång i den västra muren, grusgångar genom terrassmuren i sydväst och sydöst, trappa
i sydväst.

Vegetation
I väster en lind i trädkransen, i norr åtta lindar och i öster tre lindar. Två vida klippta
tujor växer vid den grusade platsen mellan minneslunden och brunnen i öster. Norr och
söder om brunnen finns två vinklade, klippta, ca 1,5 m höga lövhäckar. Fyra stycken
klippta ca 1,15 m höga måbärshäckar är rygghäckar i den östra delen, kvarter XIX. De
går i nord/sydlig riktning, vilket är den ursprungliga indelningen av kvarteret enligt
1930-talets plan. I den västra delen, kvarter XVIII och XVII, går de båda rygghäckarna i
öst/västlig riktning. De mer friväxande häckarna består här dels av ölandstok och dels
av rosor. Längs västra och norra yttervarvet intill kyrkogårdsmuren växer ca 0,4 m höga
buxbomshäckar invid gravvårdarna. Enstaka buxbom finns även i norr. Detta kan vara
rester av gravomgärdningar.

Gångsystem
En grusgång går runt den utvidgade delen med ett varv gravar utmed muren. Det finns
även nord/sydliga grusgångar från sydöstra och sydvästra ingången. Troligen har det
gått rader med kalksten mellan gravraderna. De är nu övervuxna.

Gravvårdstyper
Låga och breda vårdar. Gravläggningar från 1930-talet och framåt, framför allt 1960-
1990-tal. Materialet i gravvårdarna är huvudsakligen grå, röd eller svart granit. I kvarter
XIX finns även träkors och mindre granitvårdar som hör till den allmänna linjen.

Övrigt
Väster om minneslunden finns en åttkantig brunn av kalkstensskivor samt vaser.
Brunnen står på en yta av kalksten. En brunn är inritad här på planförslaget från 1930-
talet. Den är ritad som en kvadrat.

Rogslösa är en medeltida socken och är belägen i ett öppet odlingslandskap mellan Vättern och Tåkern. Den första kyrkan på platsen har sannolikt varit av trä. Den nuvarande kyrkan är uppförd av kalksten i etapper med början under 1100-talets första hälft. Korpartiet och korsarmarna är uppförda i mitten av 1200-talet med influenser från cisterciensisk arkitektur. Kyrkans sadeltak liksom tornets pyramidformade huv är spåntäckta. Kyrkan restaurerades 1958-1959 under ledning av arkitekt Erik Lundberg, då bl a ett vapenhus i söder tillbyggdes. Huvudingången är via vapenhuset i söder och genom sydportalens rikt utsmyckade dörr. Den sk Rogslösadörren är en av de förnämsta medeltida smidesdörrarna i landet. En ingång finns även på södra korsarmens östra sida. Fönsteröppningarna är spetsbågiga och försedda med kopplade bågar med blyspröjs. Interiören präglas av de medeltida byggnadsperioderna, valven och läktarbarriärernas 1700-talsmålningar samt den restaurering som arkitekt Erik Lundberg utförde 1958-1959. Kyrkomiljön är ovanligt innehållsrik med ett flertal byggnader med tidigare administrativa funktioner.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en kalkstensmur och en trädkrans. Huvudingången på den västra sidan flankeras av grindstolpar av kalkstensskivor krönta av ett kors i kalksten. Stolparna har årtalet 1794 inhuggna. Grindarna är samtida och är av svartmålat, smitt järn. Utanför kyrkogårdsmuren finns ett antal bindstolpar, några med inhuggna gårdsnamn. Norr om grinden finns en liktrappa, d v s en stentrappa på båda sidor om muren. En ingång finns även på kyrkogårdens östra sida med en grind av samma typ som vid västra ingången. Söder om grinden intill muren finns ett medeltida stenhus, som sannolikt ursprungligen har haft funktion som tiondebod. Det är uppfört av kalksten med putsade fasader. På västra sidan finns en rundbågig dörröppning med dörrblad med fiskbensmönstrad panel. På norra sidan finns en fönsteröppning med diagonalspröjsad gjutjärnsbåge. Sadeltaket är spåntäckt. Byggnaden är iordningsställd som bisättningsrum. På kyrkogårdens östra sida har ett flertal gravhällar ställts upp under en träkonstruktion. Stenarna har före kyrkans renovering 1958-1959 varit placerade i kyrkans golv.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. I den
inventering som utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift 2002-
2003 bedöms det att de äldre kyrkogårdsmurarna innehåller rester efter medeltida
murverk.
I samband med planerna på en utvidgning av kyrkogården mot norr 1933-35 antog man
att kyrkogården utvidgats tidigare. Detta bör i så fall ha skett före slutet av 1700-talet,
eftersom en storskifteskarta från 1780 visar samma omfattning på kyrkogården, som
den gamla delen har idag. På kartan ser man tydligt kyrkogårdens lätt böjda form i
söder. Inga öppningar är markerade i muren. På laga skifteskartan från 1846 ligger den
enda klart markerade öppningen i öster. De befintliga grindstolparna i väster har dock
ÅR 1794 inhugget. På ovan nämnda karta från 1846 ser man förutom tiondeboden
även en byggnad i kyrkogårdens nordöstra hörn. Den ligger längs med muren och är
även markerad på en karta från 1895. Denna karta gäller ett ägoutbyte mellan Hesselby
rusthåll och Roxlösa.
År 1933 fastställdes ett förslag till utvidgning av kyrkogården åt norr upprättat av
arkitekt Johannes Dahl från Tranås, vid planeringstillfället arkitekt i Kungl.
Byggnadsstyrelsen. Dahl var under några decennier mycket verksam med
kyrkorestaureringar i Östergötland, men har även gjort flera förslag till utvidgning av
kyrkogårdar, b la i Väversunda. Han har även ritat ett antal gravkapell. Domkapitlet och
länsarkitekten hade i stort inget att erinra mot förslaget. Riksantikvarien motsatte sig
inte heller förslaget, trots att det innebar att den norra kyrkogårdsmuren skulle rivas.
Han ansåg de lämpligast att murens undre del fick stå kvar som en terrassmur mot den
nya delen. Ett foto från 1935 visar att gångarna på den nya delen har lagts ut och de har
i huvudsak samma sträckning som idag. Ett foto från 1952 visar att man börjat utnyttja
den nya delen från väster. På samma fotografi syns grusgravar norr och väster om
kyrkan. När det gäller trädkransen växer det höga träd väster och söder om kyrkan på ett
foto från 1935 men yngre träd i öster. Ett flygfoto från 1965 visar en trädkrans som till
största delen ser jämnstor ut. Under de trettio åren mellan 1935 och 1965 har
trädkransen förnyats.På Johannes Dahls plan över utvidgning och förändring kan man se hur det var tänkt att kyrkogården skulle vara indelad. Dagens kvarter II, III och IV öster om kyrkan är
avsatta för allmänna gravar, liksom delar av kvarter X väster om kyrkan och hela
kvarter XI sydväst om kyrkan. Allmänna gravar skulle även finns på nya kyrkogården i
kvarter XVII-XIX, d v s mittpartiet. Ett område för barngravar ligger i kvarter III och i
den västligaste delen av kvarter X. Övriga delar är avsedda för familjegravar och på den
planerade nya delen norr om kyrkan ligger familjegravarna som en krans invid
kyrkogårdsmuren. Tiondeboden ska användas som gravkapell. En trädkrans är inritad
runt hela kyrkogården, även på gränsen mellan den gamla och den nya delen. Enstaka
cypresser eller andra högväxande buskar är placerade på några ställen, bl a vid brunnen
i östra delen av nya kyrkogården.
I samband med arbeten för kyrkogårdens utvidgning 1935 hittade man en nergrävd
gravsten inte långt från kyrkans ingång. Gravstenen hade en gång rests över Per
Håkansson i Hageby, död 1627, och hans hustru Marit Olufsdotter. Den står idag
sydväst om tornet.
År 1937 anlade man värmekammare i kyrkan. I samband med detta bröt man upp golvet
i sakristian och ett äldre golv av kalksten påträffades. I golvet fanns två stora gravstenar,
den ena över kyrkoherde Nicolaus Colin d. 1682 och den andra över kyrkoherde Petrus
Planander d. 1721.
Vid golvomläggning i kyrkan 1958 togs samtliga gravhällar ut ur kyrkan, eftersom det
nya värmesystemet inte medgav ett så tjockt golv. Undersökningar visade att gravarna
tidigare skadats och att hällarna blivit flyttade. Nu togs hällarna ut för fotografering och
avteckning. Man planerade att placera stenarna i kyrkogårdens sydöstra hörn. Vid
restaureringen av kyrkan 1959 hittade man 11 runristade och ornerade kalkstenshällar,
delar av tidigkristna gravmonument. En stor runristad häll påträffades i koret och kan
enligt en tidningsartikel från 1959 vara en sedan länge försvunnen runristad häll.
Eventuellt lades hällen i koret vid restaureringen 1796.
I samband med restaurering av tiondeboden gjordes en mindre arkeologisk
undersökning 1981. Vid undersökningen framkom delar av två gravar vid tiondebodens
västra gavel. Gravarna fortsatte in under murarna.

FÖRSAMLING 1995 - ROGSLÖSA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 766, 1900: 1176, 1995: 565

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 12 km sydväst om Vadstena, högt i det uppodlade landskapet mellan sjöarna Tåkern och Vättern. På platsen har påträffats fragment av tidiga gravvårdar av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. Under 1700-talet har här hållits ting. Invid kyrkan ligger prästgården och en medeltida tiondebod samt skola och förskola. Vid Borghamn invid Vättern finns en ödekyrkogård, Bockakyrkogården.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett rakavslutat kor med korsarmar i norr och söder, en sakristia i vinkeln mellan koret och den norra korsaren samt torn mot långhusets västgavel; ett timrat vapenhus finns framför långhusportalen i söder. Kyrkans äldsta del är det romanska västtornet byggt före 1213 (dendrokronologiska dateringar). Det har troligen anslutit till en äldre kyrka på platsen (jfr Husaby, Vg), men huruvida denna varit av trä eller sten har inte med säkerhet kunnat utrönas. Tornet har redan från början som stått i förbindelse med långhuset via en rundvälvd öppning, eller en s.k. empor. Det befintliga långhuset uppfördes strax före 1200-talets mitt. Hur det samtida koret varit utformat är däremot inte känt. Efter en ombyggnad omkring 1260 erhöll kyrkan sin nuvarande korgestaltning, med anslutande korsarmar. Sakristian är medeltida. Vapenhuset uppfördes vid en restaurering under 1950-talet, under ledning av arkitekt Erik Lundberg.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören blottar sedan Erik Lundbergs restaurering sitt kalkstensmurverk. Kyrkans fönsteröppningar har förstorats i senare tid; ursprungligen fanns i korets östmur en trefönstergrupp av unggotisk karaktär. Korskyrkan har branta, spåntäckta sadeltak, medan tornet kröns av en pyramidformad huv, likaså med täckning av spån. Ingång i söder via vapenhuset. Den berömda Rogslösadörren med figurativa järnbeslag från 1200-talet sitter i portalen mellan vapenhus och långhus. Korets och korsarmarnas tunnvalv är sannolikt samtida med murarna, medan långhusets kryssvalv är sekundärt inslagna, troligen vid 1200-talets slut. Kyrkorummet har varit utsmyckat med medeltida kalkmålningar, numera endast bevarade i fragment i valvet över orgelläktaren. På 1700-talet utökades sittplatserna med hjälp av två läktare i långhuset och norra korsarmen; barriärerna har ovanliga målningar av J.G. Stoltz. Altarskåp och triumfkrucifix är från 1400-talet. Predikstolen är ett gustavianskt arbete från 1797. Altarring, bänkinredning och armatur ritades av Erik Lundberg.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i grå kalksten härrör från 1700-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.