ORLUNDA KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Namnet Orlunda, vanligen uttolkat som Odens lund, antyder att kyrkan ursprungligen
blivit byggd vid en hednisk offerlund. Inget mer än namnet har dock överlevt av denna.

Det kan antas att den kristna kyrkogården på vanligt sätt växt fram kring den medeltida
kyrkan. Mycket lite om denna äldsta kyrkogård är dock känt. Till den äldsta fasen hör
dock de fyra runstensfragment som förvaras i boden i kyrkogårdens nordvästra hörn. De
utgör delar av 3 runstenar. Ytterligare två runstenar har funnits på kyrkogården men är
nu sedan länge försvunna. Samtliga utom ÖG 22 hittades vid rivningen av den gamla
kyrkan.
Stenarna har nummer ÖG 2-63 i Östergötlands runinskrifter (Brate 1911 sid 1-5 och Pl
1). Samtliga fragment är av grå kalksten och har alla sannolikt (ÖG 2 och 3 med
säkerhet) utgjort lock till gravmonument av så kallad Eskilstunakistetyp stenkistor
med höga gavlar som tillhör den allra första kristna tiden i landet. Denna typ av
monument har varit vanliga särskilt i västra Östergötland.
Från senare medeltid och renässans finns ingenting bevarat på kyrkogården. Däremot
har 9 gravstenar från 16- och 1700-talen bevarats, undanställda på kyrkogårdens
nordöstra del. Den äldsta stenen lär vara från 1591, men det äldsta datum som är läsbart
är 1614. 5 av gravstenarna är liggande stenar som tidigare sannolikt legat i kyrkans golv
och tagits ut vid dennas rivning. Dessa är till stor del i dålig kondition främst genom
vittring och svårlästa.

Mest framträdande av de liggande stenarna är en vård som i relief föreställer en man
och en kvinna i dräkter från 1600-talets mitt.

Stenen är idag helt oläslig, men det är känt att den ursprungligen lagts över Måns Pileträ
till Piltorp och hans hustru. Pileträ var en stor mecenat för Orlunda kyrka och har bland
annat skänkt några av de ljuskronor som ännu finns i kyrkan. Enligt Broocman
bekostade han också upprustningen av predikstolen i gamla kyrkan.

Orlunda gamla kyrka avbildades av flera olika konstnärer under 1800-talet, bland annat
Ihrfors, Brenner och Kock (1807). En pennteckning av kyrkan illustrerar också en större
artikel om Orlunda i Östgötabladet från den 28.6.1924. De två förstnämnda visar endast
kyrkan och är ganska hårt stiliserade medan Kocks teckning är mer naturalistisk och
också ger en del information om kyrkogården.

Bilden visar kyrkan från söder, delvis skymd bakom vad som verkar vara en högre
kyrkogårdsmur av kalksten liknande den som fortfarande finns vid Asks kyrka i
grannpastoratet Fornåsa. Utanför muren står en föga uppväxt trädkrans. I bildens
vänstra utkant står också ett knuttimrat hus, i själva kyrkogårdsmuren. Huset ser ut att
ha halm- eller vasstak.

Teckningen från 1924 som är av oklart ursprung visar kyrkan från samma håll samt en
del gravstenar, vilka verkar vara uppställda utan särskild inbördes ordning. Samma bild
ger också fotografiet från 1888 (se sidan 7) som möjligen varit tecknarens förebild.
Det är oklart i vilken mån kyrkogården också förändrades i samband med uppförandet
av den nya kyrkan. Detta är dock högst sannolikt. De äldsta på plats bevarade
gravstenarna är från 1886 och 1887, strax innan den gamla kyrkan revs. Detta talar för
att de är de första som tillkommit i samband med en omläggning.

De äldre lantmäterikartor som finns visar att kyrkogården alltid varit liten och inträngd
mellan bytomterna i byn. Flygbilder tagna år 1945 och 1954 finns hos Östgötabilds
databas. Dessa visar huvudsakligen den kraftiga trädkransen.

1961 genomfördes en närmast total omläggning av kyrkogården. I Östgöten den
22.06.1961 skriver man: Kyrkogården i Orlunda moderniseras. Enligt vad som
bestämdes av kyrkostämman i Orlunda för en tid sedan kommer Orlunda kyrkogård att
planeras. Entreprenör är trädgårdsmästare Stellan Jonzon, Vadstena och kostnaderna
uppgår till 15.000 kr. Man räknar med att invigningen av den moderniserade
kyrkogården skall kunna äga rum på allhelgonadagen i höst. Först och främst skall
marken jämnas ut jämte en del gångar och häckarna både kring kyrkogården och
gravarna tas bort. Ny matjord påföres området, som i sin helhet kommer att gräsbesås
på sätt som skett på många kyrkogårdar i trakten.

Runt kyrkan skall plantering av rosor och kinesiskt vin anläggas. Gravstenarna skall
rätas och stenplattor utläggas som gångar. Gravarna får vidare en vacker inramning av
häckplanteringar samt prydnadsbuskar och andra blommor och växter.
Vid samma tillfälle togs alla gravkullar bort och rygghäckar planterades bakom
gravraderna. Järnstaket och stensocklar avlägsnades och på samtliga gravar med
grusbeläggning togs denna bort och ersattes med matjord. 12 av kyrkogårdens träd,
huvudsakligen kastanjer, togs bort medan lindarna huvudsakligen sparades. De äldre
gravstenar som fanns på kyrkogården samlades ihop och placerades i nordöstra hörnet.
I likhet med pastoratets övriga kyrkogårdar fick Orlunda en minneslund 1989. Denna
var ursprungligen tänkt att ligga i nordöstra hörnet, invid museistenarna, men kom
istället att placeras framför och sydväst om kyrkan.

Sedan kyrkogården karterades 1989 har en del förändringar skett. Bland annat har
rygghäckarna och plattgångarna i området öster om kyrkan tagits bort och en ny utfart
öppnats mitt på östra långsidan. På samma sida har nyligen en salixhäck planterats i
syfte att hejda blåsten, som denna del av kyrkogården är vidöppen för.
1992 genomfördes en rensning bland det 100-åriga beståendet av lindar på kyrkogården.
Syftet var att bättre kunna ta fram kyrkan som man uppfattade doldes av det kraftiga
trädbeståendet. Av de 33 höga träden fälldes åtta stycken medan de övriga beskars
kraftigt.
Nyligen har ett mindre bestånd japanska körsbärsträd planterats väster om kyrkan

Orlunda är en medeltida socken med en korsformig centralkyrka i nygotisk stil från 1889, ritad av arkitekten Carl O. Möller. Kyrkan har gråputsade fasader med kalkstensomfattningar. Taket består av korsande sadeltak med takryttare beklätt med kopparplåt.
Kyrkomiljön präglas av gårdar i ursprungligt byläge med skola och lärarbostad omgivna av ett öppet odlingslandskap.
Kyrkogården och den låga kyrkogårdsmuren betonar sambandet med den omgivande slätten.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården anlades under medeltiden. Lantmäterikartor från 1700- och 1800-talen visar en relativt liten kyrkogård och den gamla kyrkan var belägen på kyrkogårdens norradel. Den nuvarande kyrkan ligger mer centralt på kyrkogården, ett intryck som förstärks av kyrkans planform.
Kyrkogården omges av en låg stödmur av huggen gråsten, som ligger i ett skift med en smidesgrind i väster. Trädkransen runt kyrkogården består av relativt likåldriga träd med enstaka nyplanteringar. Kyrkogårdens karaktär har bl a sitt ursprung i en omläggning i början av 1960-talet, då kyrkogården besåddes med gräs. Vid samma tillfälle togs järnstaket och stensocklar bort. Raderna med gravläggningar går mestadels i nord/sydlig riktning och en rad gravar ligger utmed kyrkogårdsmuren. Antalet gravvårdar är delvis utglesat, framför allt öster om kyrkan. Då rygghäckar dessutom saknas på delar av kyrkogården blir den allmänna karaktären mycket öppen. I nordöstra hörnet finns ett antal kalkstensvårdar i en "museidel". Det rör sig om ålderdomliga liggande hällar och stående vårdar. I öster öppnar sig kyrkogården mot slätten.

FÖRSAMLING 1995 - ORLUNDA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 384, 1900: 536, 1995: 154

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en svag förhöjning i terrängen ca 6 km sydost om Vadstena i ren slättbygd med vid utsikt. Förr låg den agrara bebyggelsen runt kyrkan men laga skiftet har effektivt sprängt kyrkbyn. I anslutning till det gamla bebyggelseläget finns en f.d skola, nu daghem.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan uppfördes under äldre medeltid och bestod av rektangulärt långhus och smalare absidkor. Ett torn i väster hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Kyrkan hade även sakristia på korets nordsida och vapenhus i söder, troligen av medeltida datum. Kyrkorummet var välvt, långhuset med två kryssvalv och koret med ett. Sannolikt var kyrkan prydd med medeltida målningar; på absidens hjälmvalv syntes spår av helgonbilder. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kalkstenskyrkan uppfördes 1888-1890 av byggmästaren P. A. Hallander efter ritningar av arkitekt Carl Möller. Den uppfördes med centralplan i form av ett grekiskt kors med ett inuti förhöjt korparti i den östra korsarmen, sakristia i öster och vapenhus i väster; mellan korsarmarna finns trapptorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad, med oputsade tegelomfattningar. Kyrkans yttre har en kompakt borgliknande karaktär med central takryttare krönt av en hög spira samt trapphus i hörnen mellan korsarmarna. Trapphusen är utformade som engagerade torn med lägre spiror. Korsarmarna kröns av blinderade gavlar. Förebilden lär ha varit Langlets kyrka i Beateberg, på församlingsbornas begäran. Kyrkorummet täcks av kryss- och stjärnvalv i tegel. Kyrkorummet har läktare på tre sidor, orgeln på den västra. Den centrala planformen till trots ger interiören intryck av längdkyrka, eftersom utrymme-na under sidoläktarna idag är avskilda från kyrkorummet för att användas som sakristia och samlingsrum. Vid restaureringen 1949-50 ledd av arkitekten Erik Lundberg undertrycktes en del av interiörens nygotiska drag. Vid den senaste restaureringen 1988-89 valde man att åter betona det nygotiska. Kyrkorummets valv har dekorativt måleri som delvis påminner om Agi Lindegrens målningar i Johannes kyrka i Stockholm, också den ritad av Möller. I likhet med den är valvpelare, valvribbor och fönsterbågar av oputsat tegel här. Altarväggen har flera glasmålningar. Av den ursprungliga nygotiska inredningen återstår idag läktare på tre sidor och predikstol. Orgeln av Åkerman & Lund är tillverkad 1903.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten övertogs från den gamla kyrkan och snidades i trä av Olaus Wiström i Vadstena 1685.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

ORLUNDA KYRKOGÅRD
Orlunda kyrkogård ligger mitt i den långsmala byn med samma namn. Byn är belägen
på en svag höjd i ett till åker fullständigt uppodlat landskap. Kyrkogården är svagt
upphöjd från omgivningen med en låg terrassmur. Formen är rektangulär med längre
nord- och sydsidor än öst- och västsidor. Kyrkogården är inte rakt orienterad i vädersträcken utan nordösthörnet ligger längre norrut än nordvästhörnet. (Kyrkogården är inte rakt orienterad i vädersträcken utan nordösthörnet ligger längre norrut än nordvästhörnet.)

Orlunda kyrka
Fragment av Eskilstunakistor från 1000-talet indikerar att det har funnits en kyrka på
kyrktomten redan under 1100-talets början. Den kända medeltida kyrkan byggdes av
arkitekturen att döma under 1100-talets senare del. Den var uppförd av kalksten med
långhus, smalare kor och halvrund absid samt ett torn i väster, troligen tillbyggt något
senare. Vapenhus och sakristia var byggda av gråsten och tegel, troligen under 1400-talet.
Taken var täckta av stavspån. Invändigt var kyrkan valvslagen och dekorerad med medeltida målningar.

I slutet av 1800-talet ansågs den medeltida kyrkan för liten för den växande
församlingen samt att den var i dåligt skick. 1873 besiktade byggmästare August
Nyström murverket och fann att tornets murar inte gick att reparera. Kyrkan finns
avbildad på foto innan den revs 1888.

Den nya kyrkan är byggd som en korsformig centralkyrka i gotisk stil. Den är unik till
sin typ och endast tre liknande finns i hela landet. Arkitekt var Carl O. Möller som var
anställd vid Överintendentämbetet. Entreprenör var byggmästare P.A. Hallander från
Varola i Västergötland. Den nya kyrkan är byggd på samma plats som den medeltida
och mycket av byggnadsmaterialet från den gamla kyrkan har återanvänts.
Varje gavel är försedd med 4 spetsbågiga fönster med ett runt rosettfönster över. I varje
hörn finns också 4 trapptorn. Taket består av korsande sadeltak krönt med takryttare
klätt med kopparplåt. Målningarna inne i kyrkan är utförda av Agi Lindegren och liknar
målningarna i Johannes kyrka i Stockholm som också är ritad av Möller. Korfönstren
har glasmålningar föreställande de fyra evangelisterna och sidofönstren har målad
tapetdekoration.

År 1988-89 gjordes en restaurering av kyrkorummet där träinredningen återfick sin
ekbemålning. Predikstolen kom tillbaka på sin ursprungliga plats dock utan baldakin.
En invändig ombyggnad skedde också 1950.
Bland kyrkans inventarier märks dopfunten i trä i form av en dopgubbe skuren 1685
av Olaus Wiström i Vadstena.

I samband med den senaste restaureringen av kyrkan, då bland annat vatten och toaletter
installerades, genomfördes också en arkeologisk undersökning på kyrkogården, längs
med de ledningssträckningar som grävdes. Därvid påträffades murar öster om kyrkan.
Dessa var vinklade snett mot nuvarande kyrkan, och det var därför svårt att tolka vad för
byggnad de tillhört. Möjligen kan det vara fråga om rester av en äldre kyrka på platsen
(Östergötlands länsmuseum, Rapport Ohlsén i manus).

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Liten landskyrkogård på en låg plan terrass. Hög trädkrans som delvis håller på att
ersättas.

Omgärdning
Väster: i väster finns en terrassmur som är 0,3 m hög. Den är byggd av ett varv sprängd
sten som är ca 0,3-1 m stor. Trädkransen innehåller sex höga lindar. Den på kartan
markerade häcken är borttagen.

Norr: samma terrassmur som i väster. På norra sidan är den delvis dold, eftersom den
vetter mot Frälsegårdens trädgårdsanläggning. I nordvästra hörnet finns en indragning
som är byggd med hänsyn till trädgårdsskjulet och dassen, där finns också en enklare
utgång. Trädkransen består av 6 höga lindar. Ett par av träden är nyligen nedtagna och
ersatta av två nyplanterade almar och en nyplanerad lind. På den inskjutna delen står en
0,7 m hög oxbärshäck vilken också finns längs hela den norra terrassmuren.
Öster: terrassmuren fortsätter också på östra sidan. Häcken är borttagen och för
vindskydd delvis ersatt av en pilhäck. I trädkransen finns 3 höga lindar kvar av de 6 som
är markerade på kartan. Utanför anläggningen står två fläderbuskar.
Söder: terrassmuren i söder är likadan som på de övriga sidorna. Den är delvis dold av
granntomtens trädgårdsanläggning. 7 av de på kartan markerade höga lindarna står kvar
i trädkransen. På muren står en 0,7 m hög oxbärshäck.

Ingångar
Kyrkogården har fem ingångar med huvudingång mitt på västra sidan, övriga är enklare
biingångar.
Väster: huvudingången har en dubbelgrind i smidesjärn. Överstycket är svagt svängt
och ornerat med snirklar. Spjälorna är till hälften avslutade med små knoppar. Grinden
står mellan grå fyrsidiga granitpollaren med avfasad översida. Ingången i nordväst
består av att den norra grusgången dragits rakt fram och ut på parkeringen utanför,
framför trädgårdsskjulet.
Öster. i öster finns en öppning över muren som ansluter till en nybyggd väg som
kommer från gården i söder. Inga grindar eller liknande finns.
Söder. en enklare öppning med en trappa i ett steg leder direkt från trädgården i söder in
till kyrkogården. Likaså finns en öppning in mot gården i SÖ.

Vegetation
Trädkrans av huvudsakligen lind, 7 st i väster 4 st i norr, 3 i öster och 7 i söder. I norr
har 2 unga almar och 1 ung lind planterats som ersättningsträd för nedtagna äldre träd.
Längs med norra och södra terrassmuren finns 0,7 m höga oxbärshäckar.
På den västra kyrkogårdshalvan längst i väster finns på ömse sidor om grusgången från
grinden nordsydligt löpande rygghäckar av spirea som är 0,9 m höga. Den inre ramen
har från början varit försedd med 0,6 m höga häckar av ölandstok i T-form. På den
södra sidan av grusgången finns endast små rester av detta kvar eftersom minnelunden
anlagts här. Denna är kvadratiskt formad och inramad av en 0,6 m hög idegranshäck. I
södra kanten av minneslunden växer fyra höga (ca 3,5 m) smala tujor i en låg bred
utbredning av idegran.
I minneslunden och på ömse sidor av kyrkans ingång har nyligen japanska körsbärsträd
planterats. Längs med hela kyrkogårdens insida både norr och söder om kyrkan växer en
lång östvästligt löpande berberishäck innanför den yttersta gravraden.
På den östra kyrkogårdshalvan har ursprungligen tre nordsydliga rader med rygghäckar
växt. Dessa är alla borttagna utom den östligaste som är en nyplanterad idegranshäck.
Intill kyrkan finns rabatter med chersmin, oxbär, tuja och rosenrabatter.

Gångsystem
Gångsystemen är i naturgrus. Med kyrkan som centrum utgår gångar i alla
väderstrecken. Dessutom finns en kringgående gång innanför den yttersta gravraden.
Inne i kvarteren där tidigare plattgångar funnits finns idag endast gräsgångar.

Gravvårdstyper
Monumentalgravar saknas nästan helt. Några enstaka gravvårdar av linjekaraktär finns
öster om kyrkan. Gles spridning i tid från hela 1900-talet med tyngdpunkt på 1960-tal
och framåt. Längs med norra sidan finns en rad gravvårdar i tidsordning från 1940-talet.

Minneslund
Ansökan om att bygga minneslund inlämnades till länsstyrelsen 1989. Förslaget innebar
att lunden lades i nordöstra hörnet intill de undansatta gravvårdarna. Förslaget ändrades
emellertid och lunden ligger idag på den inre sydvästra delen av kyrkogården.
Ett rektangulärt rum har skapats med hjälp av en 0,6 m hög idegranshäck. Ingången
ligger på den östra långsidan. Inne i lundens södra kortsida finns fyra höga tujor
omgivna av en låg idegran som blickfång. Lunden innehåller fyra mindre rosenrabatter
och ett nysatt japanskt körsbärsträd. I nordöstra hörnet står en skylt med texten
minneslund.

Byggnader
Utanför nordvästhörnet av kyrkogården ligger ett uthus vars västra del utgörs av
redskapsbodar och förvaringsutrymmen och vilkens östra förlängda del som består av
dass. Boden står på torpargrund och har rödmyllad stående panel. Taket i två nivåer är belagt
med tvåkupigt tegel. De tre portarna i huvudbyggnaden är vitmålade med enklare
smidda beslag. En fönsterlucka i samma färg finns på gaveln. Den lägre dassdelen har
tre likadana dörrar varav en vitmålad och två rödmålade.
I uthuset förvaras bland annat runstensfragmenten och några äldre kyrkbänkar och
dörrar.