KARLSTADS DOMKYRKA

FÖRSAMLING 1995 - KARLSTADS DOMKYRKOFÖRSAMLING

BEFOLKNINGSTAL -1805: 2684, 1900: 12885, 1995: 56040

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Karlstads stadsförsamling avskiljdes 1584 från Tingvalla socken, vilken samtidigt blev Karlstads landsförsamling. År 1647 efterträdde Karlstad det västgötska Mariestad som centralort för det värmländska stiftet (bildat 1580). År 1962 fick stadsförsamlingen namnet Karlstads domkyrkoförsamling. Befolkningstal inkl. Karlstads landsförsamling (1805: 479 inv. 1900:1016 inv.) samt Norrstrand och Västerstrand (1995: 25468 resp. 12367 inv.).

LÄGE OCH OMGIVNING - Karlstad grundades 1584 av hertig Karl (sedermera Karl IX) i anslutning till Tingvalla handels- och tingsplats vid Vänern. Den nuvarande kyrkan har föregåtts av flera äldre. Tingvalla sockenkyrka var belägen nere vid Klarälven, på platsen för nuvarande Stadshotellet. Denna föröddes av brand 1616. En ny kyrka uppfördes under 1620-talet på den gamla sockenkyrkans plats och kom att brukas gemensamt av stads- och landsförsamlingen. 1719 drabbades staden åter av en eldsvåda, som förstörde kyrkan. Den nuvarande Karlstads domkyrka kom att uppföras på Lagbergets krön, eller Herrgårdsbacken, som platsen också kallades efter kungsgården Carlsberg, som nedrivits omkring år 1660.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats, nära Klarälven. En träkyrka uppfördes sannolikt under medeltiden, men dess utformning är inte känd. Enligt Djurklou var den "reparerad och utvidgad", när den slutligen blev lågornas rov 1616. Ny kyrka, gemensam för stads- och landsförsamlingen, uppfördes på samma plats. II: belägen på föregångarens plats. Den första stenkyrkan i Karlstad byggdes på 1620-talet (invigd 1629). Sannolikt uppfördes den efter liknande plan som den något äldre domkyrkan i Mariestad. Den bestod av långhus och kor av samma bredd, det senare tresidigt avslutat. Vid långhusets nordsida var sakristian belägen. Omkring 1700 reparerades byggnaden och ett torn uppfördes i väster. Arbetena utfördes av byggmästarna Jonas och Måns Rang från Filipstad. Vid stadsbranden 1716 ödelades kyrkan, varefter den nuvarande kyrkan uppfördes på Lagbergets krön.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Karlstads domkyrka uppfördes 1722-30 på ny plats under ledning av murmästare Christian Haller som en centralkyrka med regelbunden grekisk korsform. Den tillhör en grupp kyrkor vars stilistiska utgångspunkter förmedlades till Sverige framförallt av arkitekten Jean de la Vallé. Den strikta planformen bröts emellertid redan 1734-37, när torn tillfogades vid västgaveln. Till den öst-västliga axialiteten bidrar också utbyggnaden i öster från 1956-57 som bl.a. inrymmer sakristia, uppförd efter förslag av arkitekt Ragnar Hjort.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Efter en brand 1865 fick kyrkans exteriör vidkännas flera förändringar, däribland omgestaltades såväl korskyrkans takfall som tornets överbyggnad. Korskyrkan täcks nu av sadeltak (före 1865 brutet i två fall) och tornet av en hög, konformig spira (före 1865 lanternin med kort spira). Ingångar i väster via tornets bottenvåning samt på den norra och södra korsarmsgaveln. Kyrkorummet täcks av ribblösa kryss- och stjärnvalv, vilka är samtida med byggnaden. Vid 1700-talets slut förnyades korpartiet i tidstypisk stil efter ritningar av Erik Palmstedt. Altarväggen från 1790, med halvrund nisch för altaret och flankerad av skulpturnischer med gipser av Johan Tobias Sergel, återstår tämligen intakt. Även predikstolen, från samma år, är ett verk av Palmstedt. Större restaureringar av kyrkan har utförts 1915-16, under ledning av Agi Lindegren, och 1967-68, då Kurt von Schmalensee verkade som arkitekt. Vid den sistnämnda restaureringen företogs bl.a. vissa förändringar av altarväggen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.