HOVS KYRKA

Hov är en medeltida socken. Den är belägen på Vadstenaslätten vid sjön Tåkern. De tidiga kristna gravmonumenten, de s k eskilstunakistorna, är rikt företrädda i Hov. Den nuvarande kyrkan har föregåtts av en äldre stenkyrka på samma plats. Den nuvarande kyrkan har en komplicerad medeltida byggnadshistoria, som inte helt är klarlagd. Kyrkan började sannolikt uppföras vid mitten av 1100-talet och har under senare delen av medeltiden tillbyggts vid flera tillfällen. Tornhuvens utseende härstammar från en ombyggnad 1765 av östgötabyggmästaren Petter Frimodig. Kyrkan har en salformad plan med sakristia i norr och torn i väster. Huvudingången är via tornet i väster, men separata ingångar finns även till tornet, koret och sakristian. Fasaderna är vitputsade och det branta sadeltaket är spåntäckt. Interiören har behållit en senmedeltida karaktär med delvis bemålade kryssvalv.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården ligger högre i förhållande till omkringliggande marknivå och kringgärdas av en stödmur. Huvudingången är belägen i öster och är försedd med enkelt utformade smidesgrindar. På kyrkogården anlades 1801 ett gravkor för kyrkoherden i Hov Daniel Grevillius.
Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

HOVS KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård är belägen vid Hovs bykärna som genomkorsas av
landsvägen. I anslutning till kyrkogården ligger församlingshemmet. Kyrkan ligger på
kyrkogårdens nordöstra del och kyrkans långhus är orienterat i östvästlig riktning.

Hovs kyrka
Hov är en medeltida socken. Den är belägen på vadstenaslätten vid sjön Tåkern. De
tidiga kristna gravmonumenten, de s k eskilstunakistorna, är rikt företrädda i Hov. Den
nuvarande kyrkan har föregåtts av en äldre stenkyrka på samma plats. Den nuvarande
kyrkan har en komplicerad medeltida byggnadshistoria, som inte är helt klarlagd.
Kyrkan började sannolikt uppföras vid mitten av 1100-talet och har under senare delen
av medeltiden tillbyggts vid flera tillfällen. Tornhuvens utseende härstammar från en
ombyggnad 1765 av östgötabyggmästaren Petter Frimodig.

Kyrkan har en salformad plan med sakristia i norr och torn i väster. Huvudingången är
via tornet i väster, men separata ingångar finns även till tornet, koret och sakristian.
Fasaderna är vitputsade och det branta sadeltaket är spåntäckt. Interiören har behållit en
senmedeltida karaktär med delvis bemålade kryssvalv.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården är enligt gravkartan inte indelad i kvarter. Följande kvartersindelning A-C
är konstruerad. Kvarter A utgör området som upptar kyrkogårdens sydöstra del,
gravvårdar nr 1-210, 547-552 + ÖLM 3-ÖLM 11. Kvarter B utgör den västra delen av
kyrkogården, gravvårdar nr 211-512 + ÖLM 1-2. Kvarter C är minst till ytan av de tre
kvarteren och upptar kyrkogårdens nordöstra hörn, gravvårdar nr 513-546. Hovs kyrka
omges av öppen åkermark i väst och i norr samt bebyggelse och landsväg i öst. Mindre
skogsområde, bebyggelse och parkeringsplats i söder. Kyrkogården är central i
bykärnan.

Allmän karaktär
Kyrkogården ger ett oregelbundet intryck då den rika mängden vegetation är av skilda
slag gällande såväl utseende som placering. I det sydvästra området ger rygg- och
avgränsande häckar en mer sluten karaktär. Kvarter A, området vid kyrkans södra fasad
samt kvarter C i den östra delen av kyrkogården ger en mer öppen karaktär då det är
relativt glest mellan gravvårdarna.

Omgärdning
Den synliga yttermanteln består av kluvna rödsvarta grovkorniga granitblock.
Skiftgången är mycket ojämn och skolningen är inte komplett. Lagningsmaterial från
senare tid består av sprängsten. Murkrönskanterna är ojämna.
Västra muren: ca 1,7 m hög kallmurad stödmur, krönet täcks av sedum. Består av ca
0,3-1,0 m stora stenar. Mindre träd och buskage växer mellan murens yttermantel och
åkermarken.
Norra muren: ca 1,7 m hög vid nordvästra hörnet, stenarna har samma storlek som den
västra sträckningen. Beväxt med sedum. Åt nordöstra hörnet smalnar muren av till ca
0,4-0,5 m hög. På vissa ställen skyms mursträckningen av det buskage av gräs och
mindre buskar som växer vid murens yttermantel. Det nordöstra hörnet är rundat.
Stenarna ca 0,3-1,0 m stora.
Östra muren: ca 0,9 m hög beväxt med sedum. Ca 0,3-1,0 m stora stenar.
Södra muren: ca 1,0 m hög, likadant material och utförande som de övriga
sträckningarna. Beväxt med sedum. Den sydvästra delen av muren är skymd där
skogspartiet går i kant med muren. Stenarna ca 0,3-1,0 m stora.

Ingångar
Öster: pargrind i smidesjärn, kvadratiska, där toppen kröns av en konvex utsmyckning.
Grindstolpar av råhuggen kalksten. Vid nordöstra hörnet en enkel stentrappa med ett
enkelt utformat räcke.
Söder: från parkeringen en trappa i gjutna stenplattor med ett enkelt utformat räcke.

Vegetation
Trädkransen är oregelbunden gällande såväl placering som storlek på träden,
övervägande lind samt en alm vid murens norra sträckning. Trädkransen är planterad
innanför muren. Kyrkogården domineras av två olika typer av häckar, dels rygghäckar
och dels omgärdningshäckar. Friväxande ölandstok, syrenbuske och rosenspirea. Klippt
tuja, spirea, måbär, oxbär och try.

Gångsystem
Kyrkogården omgärdas av krattade grusgångar som också delar av kyrkogården. Till
gravvårdarna ÖLM 1 och 2 finns kalkstensplattor utlagda som bildar en gångväg. Vid
såväl kvarter A och B förekommer övervuxna kalkstensplattor som bildar gångar mellan
gravvårdsraderna. Från södra grinden finns gjutna betongplattor som leder till
grusgången.

Gravvårdstyper
Kyrkogården visar ett brett register av gravvårdstyper där variationen av utformning och
ålder är stor. Vanligast förekommande är låga och breda vårdar i svart, grå och röd
granit. Även kalkstenshällar, marmorvård, stenramsgravar bland annat med kalksten
förekommer. Titlarna på gravvårdarna varierar: lantbrukare19, hemmansägare 7,
kyrkvärd 5, hederskyrkvärd 1, målarmästare 1, smidesmästare 1, student och vällärde 2,
trädgårdsmästare 1, prost 2, agronom 1, kontraktsprost 1, lektor 1, greve 1, inspektör 1,
snickare 1, kapten 1, riddare 1, kommunalnämndsordförande 1, folkskollärare 1,
köpman 1, skollärare 1, organist 1, fanjunkare 1, fjärdingsman 1. Kvinnliga titlar är
följande: trotjänarinna 1, barnsköterska 1, sophiasyster 1, lärarinna 1, prostinna 1 samt
sjuksköterska 1. Titlarna på gravvårdarna säger mycket om traktens näringsliv och på
Hovs kyrkogård dominerar lantbrukare.

Minneslund
Minneslund saknas.

Byggnader
Gravkor vid kyrkogårdens sydvästra hörn. Fasaden är vitputsad och byggnaden står på
en stensockel. Brunmålad dubbeldörr i träpanel med dekorativa smideshandtag.
Uthuggen text ovanpå dörren, oläsbar. Valmat spåntak. Gravkoret anlades 1802 för
kyrkoherden Grevellius, som avled 1801. Flertalet barn är begravda i koret. Idag
används det som redskapsbod.

Övrigt
Soffa av trä placerad är vid ÖLM 1 och 2 samt vid kyrkans södra fasad där även ett
solur är placerat. Vid sydvästra hörnet är gravvårdar av skild karaktär och ålder staplade
på varandra. Vid norra muren finns vattenpost och diverse redskap. Vid södra muren, på
parkeringen, står en kompostcontainer uppställd. Fyra belysningsstolpar av klassiskt
snitt med gulfärgat glas finns på kyrkogården.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A Gravplats nr 1-210, 547-552 + ÖLM 3-ÖLM 11
Kvarteret omfattar gravplats nr 1-210, 547-552 + ÖLM 3-ÖLM 11och ligger söder om
kyrkan. I väst ligger kvarter B, i norr kvarter C samt kyrkan, i öst landsväg och
bebyggelse, bland annat församlingshemmet. I söder parkering.

Allmän karaktär
Kvarteret ger ett osammanhängande intryck då vegetationen är av skilda slag samt
oregelbunden.

Omgärdning
I väst och i norr grusgång, i öst och i syd trädkrans.

Ingångar
I söder från parkeringen och huvudgrinden i öst från landsvägen.

Vegetation
Lindar i trädkransen, ett tujaträd samt björk och rönnbär. Kvarteret inramas delvis av en
klippt avgränsande häck i oxbär, ca 1,6 m hög. I kvarteret finns också friväxande
rygghäckar: rosenspirea ca 0,9 m hög i östvästlig riktning samt två ölandstok ca 0,9-1,5
m höga i såväl östvästlig riktning som nordsydlig riktning.

Gångsystem
Främst krattade grusgångar men vid gravvårdarna förekommer övervuxna gångplattor i
granit.

Gravvårdstyper
Kvartersområdet närmast kyrkans södra fasad består främst av äldre gravvårdar som är
rikligt beväxta med lava. Övriga gravvårdar varierar i form, storlek och ålder,
övervägande svart, grå och röd granit. Vanligast förekommande från slutet av 1800-talet
till mitten av 1900-talet.

Byggnader
Gravkapell/redskapsbod.

Övrigt
Två belysningsstolpar + ett solur. Vattenpost och tillhörande redskap samt soffa.

Kvarter B Gravplats nr 211-512 + ÖLM 1-2
Kvarteret omfattar gravplats nr 211-512 + ÖLM 1-2. Kvarteret utgör kyrkans västra del.
Området omgärdas av åkermark i väst samt i norr. Kyrkan och kvarter A i öst samt
skogsområde i söder.

Allmän karaktär
Se kvarter A.

Omgärdning
I väster och i norr trädkrans, i öster grusgång och i söder trädkrans.

Vegetation
Trädkransen utgörs av lindar samt en alm. Två almar och en lönn växer innanför
trädkransen. Rygghäckar i östvästlig riktning: två klippta tujor ca 0,9 m hög, två
friväxande rosenspirea ca 0,9 m hög samt två klippta oxbär ca 0,8-1,0 m höga. Vid
gravkapellet friväxande spireabuskar, eventuellt tänkt som rygghäckar men den glesa
planteringen gör att de uppfattas som fristående buskar. I nordsydlig riktning växer en
klippt spirea ca 0,9-1,1 m hög. Längs trädkransen i norr växer en glest planterad
rygghäck: en klippt spirea ca 0,9 m hög. Två mindre träd, häggmistlar, är placerade vid
kyrkans entré i väst samt två glest planterade friväxande buskar vid kyrkans entré vid
nordvästra hörnet. Två mindre friväxande rosenbuskar växer vid en grav.

Gångsystem
Krattade grusgångar samt övervuxna gångplattor i kalksten.

Gravvårdstyper
Längs med trädkransen dominerar äldre gravvårdar i kalksten, stenramsgravar
förekommer och hällar samt en enhetlig stenramsgrav med kalksten och en gravkulle
med två hällar. Även låga och breda vårdar i svart, röd och grå granit förekommer längs
rygghäckarna. Vid västra trädkransen finns en obelisk. Varierad ålder på gravvårdarna,
mest förekommande ca 1940-tal 1980-tal. I gravkullen vilar kungliga kammarherren,
greve Kristian August Vilhelm Ludvig Taube (1767-1801). Där också majoren och
riddaren A L Lindekrona (1748-1832) begravd, jämte sin fru.

Övrigt
Gravkulle med två hällar, kraftigt överväxta med lava, i anslutning till dessa växer två
almar. Överväxta kalkstensplattor leder fram till gravvårdarna. Där är också en soffa
samt belysning placerad.

Kvarter C Gravplats nr 513-546
Kvarteret omfattar gravplats nr 513-546 och har kyrkan i väster samt en del av kvarter
B, i norr åkermark. I öster landsväg samt bebyggelse, i söder kvarter A.

Allmän karaktär
Kvarteret utgör en liten del av kyrkogården och ger intrycket av att domineras av äldre
gravvårdar.

Omgärdning
I väst grusgång, i norr samt i öster trädkrans, och i söder grusgång.

Ingångar
I nordöstra hörnet från landsvägen, en enkelt utformad stentrappa.

Vegetation
Glest planterad klippt spireahäck längs trädkransen i norr, ca 0,9-1,0 m hög. I
nordvästra hörnet en klippt rygghäck planterad i vinkel, try eller tuja, ca 1,5 m hög. I
nordvästra hörnet växer även en syrenbuske.

Gångsystem
Krattade grusgångar.

Gravvårdstyper
Gravvårdar längs trädkransen i norr domineras av äldre gravvårdar. Vid kyrkans östra
fasad låga och breda i grå och svart granit. Även häll och marmorvårdar. Varierad ålder
på gravvårdarna, de flesta är från sekelskiftet 1900. En gravvård finns där bl a
utsmyckningen har lossnat och de olika delarna står staplade på varandra.

Övrigt
Vattenpost med tillhörande redskap finns vid norra murens trädkrans. Belysning vid
sakristian. Fågelbad.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Storskifteskartan från 1764 visar att den medeltida kyrkogårdens planform hade sju
hörn och var mer utvidgad i norr. Storskifteskartan från 1788 visar på en förändring av
kyrkogården, en förändring till den form den har idag med fyra hörn och som i öster går
parallellt med landsvägen.
Gravkoret anlades 1802 för kyrkoherden Grevellius, som avled 1801. Flertalet barn är
begravda i koret. Idag används det som redskapsbod.
Ett foto från 1931 visar att kyrkogårdens södra del saknar de rygghäckar som idag ger
området struktur. På fotot syns också gravvårdar i form av vita träkors. Även foton från
1961 visar att det södra området saknar den vegetation som finns där idag.
Ursprungligen utgjordes trädkransen av almar ca 170 år gamla, dessa togs bort 1991,
p g a rötskada och de var troligtvis också angripna av almsjuka. Almarna som
planterades vid Hovs kyrka 1820 var ett femtiotal. Avverkningen har skett successivt,
1978 fälldes två tredjedelar. Parklindar planterades för att skapa en ny trädkrans.
1992 skedde en renovering av ett relativt stort område av nya kyrkogården.

FÖRSAMLING 1995 - HOV

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 648, 1900: 790, 1995: 208

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl ca 10 km söder om Vadstena på en mycket markerad moränhöjd. Vägskälet har utgjort ett tidigare sockencentrum med handelsbod och flera större jordbruksfastigheter, bl a Hovgården (kungsgård). På kyrkogården finns ett bårhus. Nära kyrkan ligger församlingshemmet (f.d. skola). Prästgården ligger 1 km nordost om Hovs by. Hov ingår som en väsentlig del av den riksintressanta kulturmiljön runt Tåkern. Hov är landets främsta fyndort av tidiga gravvårdar av s.k. Eskilstunatyp. I samband med att nuvarande kyrka restaurerades 1950 påträffades ett 90-tal runristade fragment, och ytterligare några hundratal finns kvar i murar-na. Fynden indikerar att en kyrka funnits i Hov under 1000-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid restaureringen 1961 påträffades på den befintliga kyrkans sydsida grundmurar efter den äldsta stenkyrkan, troligen uppförd under 1100-talets första hälft. Denna bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare, rakslutet kor. Kyrkan revs i samband med att ny uppfördes på samma plats, möjligen med undantag för långhusets sydmur som kom att inlemmas i ett vapenhus på den nya kyrkans sydsida.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga kyrkan uppfördes i etapper under 1100- och 1200-talen. Möjligen planerades den ursprungligen som en stor, treskeppig basilika. Koret uppfördes först, troligen redan under 1100-talets andra hälft (i öster finns opus spicatum - en murningsteknik som uteslutande förekommer bland de romanska stenkyrkorna). Byggnadsplanerna kom emellertid att revideras och intill den rymliga koret fogades under 1200-talet ett förhållandevis blygsamt långhus. Kyrkan kom alltså i sin slutliga gestaltning att få salformad plan. Sakristian är sannolikt tillbyggd under 1400-talet. Västtornet torde ha tillkommit under tidigt 1500-tal. Kyrkans medeltida vapenhus kan som ovan nämnts till största delen ha bestått av murverk från den äldsta stenkyrkan. Vapenhuset revs 1815.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans kalkstensmurar är vitputsade och täcks av ett högt och brant sadeltak. Exteriören präglas till största delen av efterreformatoriska förändringar. Det nuvarande tornkrönet, med lanterniner i två avsatser, tillkom 1765. Under 1700-talet genomfördes flera omfattande restaureringar, bl.a. på 1770-talet då exteriören putsades och vitmenades, nya fönster togs upp och de befintliga förstorades. Vid en yttre restaurering 1961 frilades yttersidan av medeltidskyrkans ursprungliga fönsteromfattningar. Ingången är belägen i väster. Kyrkorummet välvdes i fyra travéer under 1400-talet och pryddes med figurativa kalkmålningar. Målningarna överkalkades år 1774, men togs åter fram 1950 i samband med en genomgripande restaurering under ledning av arkitekten Kurt von Schmalensee. Bland övriga förändringar kan nämnas att antikglas sattes in i fönstren, att predikstolen renoverades och att bänkgavlarnas 1600-talsdekor togs fram. Altaruppsatsen är tillverkad av Bengt Wedulin 1719. Altaruppsatsens mittparti utgörs av korpus från ett senmedeltida altarskåp, som troligen är ett tyskt arbete. Predikstolen, tillverkad 1717 av mäster Wiström i Vadstena, flyttades 1751 från södra sidan till sin nuvarande plats. År 1882 gjordes den mindre, skulpturerna och ljudtakets bågornament togs bort och predikstolen målades i gråvitt med förgyllda ornament. Predikstolen återställdes 1950 till ursprungligt skick.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten från 1873 är av trä med åttkantig cuppa.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.