HAGEBYHÖGA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - HAGEBYHÖGA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 622, 1900: 641, 1995: 208

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl på en markerad moränhöjd ca 8 km sydväst om Motala, ensam, väl synlig och med vid utblick över slättbygden. Närmast kyrkan ligger ett församlingshem. Under medeltiden fanns här en tingsplats (Aska hög). Prästgård vid Brusetorp.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan uppfördes på 1120-talet enligt en dendrokronologisk datering av takkonstruktionen, med långhus, absidkor och västtorn. Tornet är förstärkt med kraftiga stödmurar i söder och väster. På norra sidan utgörs förstärkningen av en tunnvälvd byggnad som fungerat som tiondebod eller magasin för avkastningen från kyrkans gårdar. Från början var magasinet öppet mot långhuset. Kyrkan har prägel av stormannainflytande, bl.a. är tornet försett med en emporvåning inredd som kapell med altarnisch i öster (i långhuset har funnits en västläktare som sannolikt burits upp av två pelare). Under senmedeltiden uppfördes en sakristia på korets nordsida, den nuvarande, samt ett vapenhus framför långhusets sydportal, rivet 1831.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans har trots smärre förändringar bevarat sin medeltida prägel. Kalkstensmurarna är putsade såväl i exteriören som interiören. Utvändigt täcks kyrkan av sadeltak, förutom absiden som täcks av ett kontak. Vid en ombyggnad 1775 sänktes tornet en våning och fick sin nuvarande huv med lanterniner i två avsatser. Fönstrens nuvarande utformning härrör från 1702. Kyrkans ingång är sedan 1831 belägen i väster. Kyrkorummets gestaltning förändrades flera gånger under medeltiden. Ursprungligen var den elegant utformade takstolen blottad. På 1200-talet spikades ett plant innertak under takstolarnas bjälkar. På 1420-talet slogs kyrkans tegelvalv, som därefter dekorerades med kalkmålningar. Altaruppsatsen skänktes till kyrkan 1697 av ryttmästaren Niels Börjeson och är tillskriven skulptören Lars Gabrielsson. Predikstolen är utförd av Olof Wiström och inköp-tes 1713. Bänkinredningen och läktaren tillkom 1885-86. Vid Erik Lundbergs restaurering 1948 togs de medeltida kalkmålningarna fram. Samtidigt flyttades altaruppsatsen till norra långhusväggen, absidfönstret återupptogs, altaret framflyttades, ny altarring till-kom och den ursprungliga färgsättningen på predikstolen frampreparerades.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I koret står en dopfunt tillverkad av Johan Anderssons verkstad i Vadstena omkring 1665. Den inköptes till kyrkan 1688. 1948 återtogs den gamla romanska kalkstensfunten. Cuppan är troligen från 1200-talet, foten nytillverkades 1948 efter ritning av Erik Lundberg. Romanska bänkgavlar, nu i Statens historiska museum, Stockholm.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Hagebyhöga är en medeltida socken med en bevarad romansk kyrka daterad till 1120, uppförd på kungligt initiativ. Kyrkan är byggd med ett torn innehållande kapell och läktare. Kyrkan är slätputsad i kalkbrukets egen färg med sadeltak belagt med stavspån. Lanterninen är beklädd med koppar övriga delar av tornet är plåtklätt. Tornet är förstärkt och i söder och väster belagt med ett kalkstenstak.
Kyrkans inre präglas av senmedeltida valv med målningar.
Kyrkogårdsmuren har en medeltida prägel som kompletteras med 1800-talets parkideal med trädkrans. Gravvårdar från 1600-talet blandas med grustäckta familjegravar.
Kyrkomiljön karaktäriseras av gårdar i ursprungligt läge med skolor, lärarbostad och torp samt sentida villor samlade vid kyrkan på en dominerande höjd
KYRKOGÅRDEN omges av en kalkstensmur och är delvis släntad mot muren. Grindstolparna till södra grinden är huggna i kalksten, kvadratiska till formen och kröns av kors även de i huggen kalksten. Enklare grindar finns i norra muren och i sydöstra delen av kyrkogården.
Trädkransen består av lindar i väster, norr och söder samt av björk i öster. Söder om kyrkan står två solitära höga lindar. Rygghäckar finns huvudsakligen norr och öster om kyrkan och de ger dessa delar en mer strikt karaktär än kyrkogårdens södra del, som delvis saknar gravvårdar. Norr om kyrkan ligger minneslunden. Stenomgärdade grusgravar med relativt stora vårdar ligger huvudsakligen i raden utmed muren, en grusgrav omges med smidesstaket och framför kyrkans västra ingång ligger en grusgrav som omgärdas av kätting och järnpollare. I kyrkogårdens nordvästra hörn står äldre gravvårdar, bl a några kölbågestenar av kalksten och två lutade gravhällar. En del av dem är i relativt dåligt skick. Enligt uppgift gjordes en del förändringar på kyrkogården 1970, bl a riktades en del gravstenar om. Äldre foton visar stora öppna gräsytor nordöst och öster om kyrkan.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.

De äldsta kända begravningarna vid Hagebyhöga är av mycket gammalt datum. Redan
1877 genomfördes en arkeologisk undersökning av en hällkista från stenåldern på
gravfältet RAÄ 8 som i övrigt innehåller järnåldershögar och stensättningar. Gravfältet
är beläget strax nordväst om kyrkogården. Här påträffades ett 30-tal mer eller mindre
kompletta skelett. De flesta i sittande ställning. Till fynden hörde också djurben, en
skafthålsyxa av flinta, ett bryne och några mindre föremål av flinta och ben.
Om gravfältet, RAÄ 8, ursprungligen varit så stort som det kan antas av Broocmans tes
att hela socknen skulle fått sitt namn efter dess högar, är dock osäkert.
Jan Eriksson menar att den medeltida kyrkogården i stort sett har haft samma
utsträckning som den har idag, med undantag av en begränsad utvidgning mot öster som
företogs 1890. På de geometriska avmätningar som företogs 1635 och 1690 finns hela
kyrkojordens utbredning karterad.

Om den medeltida kyrkogården och dess gravvårdar är mycket litet känt eller bevarat.
Inga gravstenar från denna period är heller kända.

Sune Ljungstedt inventerade och ritade av kyrkogårdens äldre gravstenar 1982.
Materialet har renritats av Maj-Britta Andersson och sammanställts till en rapport (se
bilaga). Rapporten upptar sammanlagt 16 gravstenar, huvudsakligen av grå kalksten
från 1600-tal och tidigt 1700-tal. De flesta står undanställda i nordvästra hörnet men 6
kalkstensvårdar finns inne i kyrkan liksom en trävård över Skattemanen K P Jonsson i
Appelby Norrgård död 1831.

Gravvårdarna omfattar exempel på de för Östergötland karaktäristiska kölbågestenarna
och de höga smala gravgårdarna försedda med änglar, timglas och dödskallar avsedda
att stå ute på kyrkogården. Ytterligare ett par av vårdarna är barockepitafier i relief
avsedda att ligga i kyrkans golv. Ytterligare stenar av de här typerna har funnits. Efter
en anmälan om att sönderslagna 1600-talsvårdar låg på skräphögen togs några fragment
in till länsmuseets stenmuseum av Bengt Cnattingius 1965.
Från 1800-talet står åtta gravvårdar kvar på ursprunglig plats, den äldsta från grav D112
från 1858. De flesta är dock från 1890-talet. I nordöstra hörnet bland de undanställda
vårdarna finns ytterligare fem vårdar från 1800-talet.

Bengt Cnattingius fotodokumenterade kyrkan 1930 och en rad plåtar från detta tillfälle
förvaras i länsmuseets arkiv. Flera bilder visar också delar av kyrkogården. Främst de
inre delarna av kvarter C och D syns på bilderna. Båda kvarteren förefaller vara helt
öppna med gräsmattor och grusgångar utan häcksystem. Inga gravstenar syns på
bilderna. Däremot ligger stackar av skördat gräs på två ställen.

1970 genomfördes en så kallad uppsnyggning av kyrkogården. Arbetena beskrevs av
samtiden som relativt försiktiga och bestod huvudsakligen i att nya gräsmattor
planterades och i att gamla kullfallna eller lutande gravstenar återupprestes. Arbetena
innebar dock att den gamla linjen och en stor del av de mindre bemärkta gravvårdarna i
de inre delarna av kyrkogården försvann. I samband med detta togs också de gamla
grundstolparna till huvudgrinden fram och restaurerades och återuppsattes. De uppgavs
i en tidningsartikel (Östgötabladet den 24.8.1970) kunna daterats till 1600-talet. Det
riktiga datumet tycks vara 1807, då de tillverkades i Borghamn. Samtliga kyrkogårdar i
pastoratet fick minneslundar i slutet av 1980-talet. Minneslunden i Hagebyhöga
invigdes på allhelgonadagen 1989.

HAGEBYHÖGA KYRKOGÅRD
Kyrkogården har ett högt läge med vid utsikt över den omgivande slätten, främst mot
väster finns en anslående utsikt mot Vättern. Formen på kyrkogården är rektangulär.
Kyrkogården kan delas i två huvuddelar. I väster en något större del med kvarteren A
och B och i öster en något mindre med kvarteren C och D. Kyrkan är placerad mitt på
den västra delen.

Hagebyhöga kyrka
Den tidigmedeltida kyrkan i Hagebyhöga är en av de bäst bevarade romanska kyrkorna i
Östergötland. En del av det ursprungliga yttertaket har påträffats inne i kyrkan och har
med hjälp av en borrkärna dendrokronologiskt daterats till 1120, vilket gör kyrkan till
en av de äldsta daterade kyrkorna i länet.

Jan Eriksson anser att kyrkan uppförts som en stormannakyrka av den Stenkilska ätten
cirka 1120 (Stenkil dog 1123). På detta pekar flera indicier, bland annat att kyrkan haft
en emporivåning och dess närhet till Aska härads gamla tingsplats, Askahögen.
(Kyrkobeskrivningen 1990 sid 9).

Kyrkan omnämns sedan 1298, då med en komplett godsförteckning. Fru Sigrid lät detta
år inrätta prästgård och bol till Hagebyhöga kyrka. Bland de ägor som skänktes för att
inrätta prästgård och klockargård nämns en åker vid namn tomt, söder om kyrkan (där
det gamla fattighuset står). Namnet antyder att en gård, kanske en stormansgård, legat
på platsen.

Murarna är uppförda som skalmurar av huggen kalksten i jämna skift med
kvaderhuggna hörnkedjor och murfyllning av bruk och småsten. Den nuvarande
fönstren togs upp i samband med att kyrkan valvslogs på 1400-talet och fick sin
nuvarande storlek 1702.

Kyrkans ursprungliga ingångar låg båda i söder. Dels en sydportal till koret, dels en
portal in till den västligaste delen av långhuset. Utanför denna ingång uppfördes på
1400-talet ett vapenhus vilket revs 1831 i samband med att kyrkans ingång flyttades till
västra sidan av tornet. Sydportalen ersattes med ett fönster. De båda ursprungliga
portalerna och vapenhuset är synliga på Brenners teckning ovan.
På norra sidan av kyrkan finns en tunnvälvd sakristia, sannolikt från 1400-talet. Denna
försågs 1886 med en ingång i öster.

Tornet har på grund av sprickor i murarna fått förstärkas genom att kraftiga stödmurar
uppförts på södra och västra sidorna. På norra sidan har förstärkningen utförts i form av
ett tunnvälvt rektangulärt magasin, vilket har fungerats som tiondebod för församlingen.
Tornförstärkningen är enligt Jan Eriksson utförd redan under romansk tid
(kyrkobeskrivning 1990).

Möjligen flyttades kyrkklockorna vid samma tillfälle till den klockstapel av traditionell
typ som visas på Brenners teckning. De återfördes till kyrktornet 1775 i samband med
en ombyggnad av tornet vars höjd sänktes till underkanten av de dubbla ljudgluggarna.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården präglas fortfarande av de stora grusgravarna, som framför allt är placerade
i utkanterna av kvarter A och B, men även i kvarter C och D. Utsikten ut mot Vättern i
väster bidrar till karaktären liksom den öppna gräsmattan söder om kyrkan med dess två
vårdträd. Den speciella kyrkbyggnaden är också viktig. Även den jämförelsevis höga
kalkstenskyrkomuren bidrar till en viss bevarad medeltida karaktär. De inre av kvarteren
präglas av mindre, modernare gravvårdar och rygghäckar. På östra delen av
kyrkogården är dessa ofta klippta i takform, vilket ger en speciell karaktär.
Det stora antalet bevarade köpegravar i utkanterna gör att kyrkogården i mångt och
mycket behållit den gamla ståndsuppdelade kyrkogårdens karaktär, även om den
allmänna linjen på öppen gräsmatta togs bort 1970. Denna del präglas istället av mindre
gravvårdar och rygghäckar.

Omgärdning
Väster: kyrkogården omgärdas av en kyrkmur i kalksten och en trädkrans. Muren är ca
1,2 m hög och består av sju varv 0,2-0,5 x 0,7 m stora stenar. På utsidan av muren finns
en träplattform med staket, uppsatt som utsiktsplats. Insidan är släntad med gräs.
Trädkransen består av två höga lindar, två höga rönnar och två höga lönnar.
Norr: kyrkogården omgärdas av en kyrkmur i kalksten och en trädkrans. Muren är ca
1,6 m hög och består av nio varv 0,2-0,5 x 0,7 m stora stenar. Krönet är delvis täckt av
jord. Insidan murad på samma sätt som utsidan. Trädkransen består av sju höga lindar
och en rönn.
Öster: kyrkogården omgärdas av en kyrkmur i kalksten och en trädkrans. Muren är ca
1,6 m hög och består av nio varv 0,2-0,5 x 0,7 m stora stenar. Krönet är delvis täckt av
jord. Insidan är murad på samma sätt som utsidan. Trädkransen består av fyra höga
björkar, en lind och en alm.
Söder: kyrkogården omgärdas av en kyrkmur i kalksten och en trädkrans. Muren är ca
1,2 m hög och består av sju varv 0,2-0,5 x 0,7 m stora stenar. Insidan är släntad med
gräs. Trädkransen består av sex höga lindar och en alm.

Ingångar
Norr: mitt för kyrkan på norra sidan finns en grind ut mot redskapsboden och åkern.
Utgången är en dubbelgrind av smidesjärn ornerad med spjälor avslutade i raka knoppar
och med ett överstycke ornerat med keltiska paltor. Enkla fyrsidiga grindstolpar av
granit.
Söder: huvudingången finns mitt för
kyrkan i söder. Grindstolparna är av
Borghamnskalksten, fyrsidiga och
krönta av kors. Den ena har inskriften
ÅR och den andra 1806. På sidan av
den östra har ristats rest 1976.
Grinden är en dubbelgrind av
smidesjärn med spjälor i två nivåer.
Den är ornerad med S-slingor som
bildar hjärtan.
I sydöstra hörnet vettande mot skolan finns ytterligare en ingång. Det är en enkelgrind
av smidesjärn med samma ornament som huvudgrinden med enklare grindstolpar av trä
med plåthuvar.

Vegetation
Förutom trädkransen i omgärdningen finns system av rygghäckar. I kvarter A en
nordsydligt löpande takåsklippt idegranshäck på gräsmattan framför kyrkan. I kvarter B
finns fyra nordsydligt löpande rakklippta idegranshäckar på gräsmattorna bakom
kyrkan. I kvarter C och D finns närmast kyrkan två takåsklippta idegranshäckar
(avbrutna av gången som bildar gräns mellan kvarteren). Längst i öster två rakklippta
oxbärshäckar, likaledes avbrutna av grusgången.
Framför kyrkan står två höga vårdträdsartade lindar.

Gångsystem
Gångarna består av krattat naturgrus och utgår från ett system med grus kring kyrkan
och en kringgående gång längs kyrkogårdens utkant vilken lämnar den yttersta
gravraden utanför. Dessutom grusgångar från samtliga grindar in till denna huvudgång.
Detta system är genomfört med undantaget att den nybyggda minneslunden klipper av
den kringgående gången mitt på norra långsidan.
Mellan kyrkan och huvudingången delar sig grusgången i en svagt bågformig gång fram
till ingången i tornet och en som leder till koret i öster. Därvid bildas tre gräsmattor, den
mittersta halvrund framför kyrkan.

Gravvårdstyper
De yttre delarna av kyrkogården, utanför den kringgående gången, präglas fortfarande
starkt av gamla köpegravar med höga gravstenar och grusbeläggning. Dessa är i
allmänhet från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Dessa finns synnerhet på den västra
sidan av kyrkogården. I öster dominerar istället höga smala vårdar resta över
hemmansägare i början av 1900-talet.
Bakom koret i kvarter C och D ligger kyrkoherdarna och kontraktsprostarna. I övrigt
präglas de inre delarna av kyrkogården av enklare yngre gravvårdar, tillkomna efter
1970, då dessa delar av kyrkogården omändrades.

Minneslund
Minneslunden anlades efter beslut 1989 framför mittpartiet på den norra muren. Den
invigdes på allhelgonadagen 1989.

I mitten finns ett stendösliknande stenparti, med texten minneslund på centralstenen.
Platsen omges av idegranshäckar genom vilka en mindre öppning leder från väster i
förlängningen av den kringgående huvudgrusgången. Inne i lunden finns en gång av
plattor som leder fram till centralpunkten. Intill denna finns en blomsterrabatt och en
fyrsidigt klippt idegran.

Byggnader
Utanför norra grinden finns en enklare
redskapsbod med platt lutande
tjärpapptak, rödmyllad panel och en svart
garageport.

Övrigt
Till kyrkomiljön hör också skolan och det gamla fattighuset med uthus söder om
kyrkan. Fattighuset står på torpargrund och har rödmyllad panel och tegeltak. Porten är
grönmålad. Skolan ligger sydöst om kyrkan. Den påminner förutom sina stora fönster
om en mangårdsbyggnad från sent 1800-tal. Den är vitmålad med veranda.

Beskrivning av enskilda kvarter

Kvarter A Gravplats nr A1-A82
Kvarteret omfattar gravplats nr A1-A82 och ligger sydväst om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret består av gravar placerade längs med kyrkogårdens yttersida från
huvudgrinden till sydvästra hörnet och längs västra kyrkogårdsmuren fram till
nordvästra hörnet. Till detta kommer den västligaste av de tre gräsmattor som bildas av
gångarna framför kyrkan.

Kvarteret präglas av stora köpegravar längs med kyrkogårdsmuren och mera
anspråkslösa vårdar på den inre gräsmattan. Över västra muren finns en vid utsikt över
Vadstenaslätten och Vättern. Öppen karaktär med en rygghäck i det inre av kvarteret.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmuren med trädkrans i väster, i norr avslutas det mot
det nordvästra hörnet med de undanställda gravvårdarna. I öster finns grusgångar mot
kyrkan. I söder finns kyrkomur och trädkrans.

Ingångar
Nordöst om kvarteret ligger huvudingången.

Vegetation
Häckar och trädkrans finns i omgärdningen. På den inre gräsmattan finns en rygghäck i
form av en nordsydligt löpande takåsklippt 0,6 m hög idegranshäck. På samma
gräsmatta står en hög lind, närmast som ett vårdträd.

Gångsystem
Den kringgående grusgången löper från huvudingången i söder längs med kyrkogårdens
utsida fram till norra grinden. Från huvudgrinden löper också en bågformig gång fram
till kyrkans huvudingång i väster.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna täcker tiden mellan 1895 och 1992. Ytterkanterna domineras av stora
grusgravar av köpegravskaraktär, medan gravvårdarna längs rygghäcken på gräsmattan i
kvarterets inre är av enklare slag. Av gravtyperna att döma torde platserna längs med
västra muren vara de dyraste på kyrkogården. Här ligger också flera personer med titlar
som godsägare och direktör.
Sammantaget finns 8 större grusgravar varav en med bevarade järnkedjor och en med
omgivande häckar. I det inre finns huvudsakligen mindre låga vårdar men också ett
gjutjärnskors (barngrav). Titlarna visar huvudsakligen trädgårdsmästare och
lantbrukare.

Övrigt
Utanför västra muren finns en utsiktsplattform av trä.

Kvarter B Gravplats nr B1-B164
Kvarteret omfattar gravplats nr B1-B164 och är beläget norr och nordväst om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret består av alla gravvårdar längs med norra muren samt av två gräsmattor norr
om kyrkan. Inom kvarteret finns dels avställningsplatsen för borttagna gravvårdar längs
med kyrkogårdsmuren i nordväst och dels minneslunden som avbryter gravraden längs
med norra kyrkogårdsmuren.
Längs med muren finns äldre köpegravar och grusgravar medan de inre gräsmattorna
präglas av enklare yngre vårdar.
Karaktären ges av trädkrans och rygghäckar, men minneslunden och uppställningen av
borttagna gravgårdar bryter av i karaktären. Kyrkogårdens baksida.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmuren med trädkrans i norr, i väster gränsar två
gravar direkt till uppställningsplatsen för undanställda gravvårdar. I öster går gränsen
över gräsmattan i sydöstra hörnet. Kvarteret omgärdas av kyrkan i söder.

Ingångar
Den norra ingången ligger mitt i kvarterets sträckning läns norra kyrkogårdsmuren.

Vegetation
Förutom trädkransen växer på de båda inre gräsmattorna system av rygghäckar. De
består av två nordsydligt löpande häckar på vardera gräsmattan. Dessa består av
rakklippt idegran och är ca 0,4 m höga. Dessutom växer en rektangulär häck av samma
art och höjd kring minneslunden.

Gångsystem
Huvudgången är den kringgående gången längs med utsidan. Denna avbryts dock av
minneslunden mitt på norra sidan. En grusgång löper rakt in från norra grinden och
delar det inre av kvarteret i två delar. Dessutom finns grusgång kring kyrkan.

Gravvårdstyper
Längs med norra muren finns sex grusgravar och tre höga bautastenar. Flera av de
begravda här är präster. Gravarna är med enstaka tillägg relativt jämngamla och från
tiden kring 1900. Tidsinnehållet ligger mellan 1893 och 2003.
På de inre gräsmattorna dominerar låga vårdar från 1970- och 1980-tal, vilket torde vara
ett resultat av omläggningen 1970. En grusgrav omgiven av fyra tujahäckar finns längst
i söder. Enstaka äldre vårdar står dock kvar. Bland titlarna dominerar hemmansägare.
Tidsinnehållet ligger mellan 1931 och 2001.

Byggnader
Redskapsbod utanför norra muren.

Övrigt
Minneslunden är anlagd på plats B132-138. Två rader undanställda vårdar står på plats
B127-A53.

Kvarter C Gravplats nr C1-C235
Kvarteret omfattar gravplats nr C1-C235 och är beläget öster och nordöst om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret består av alla gravvårdar längs med östra muren och en större gräsmatta öster
och nordöst om kyrkan.
Längs med muren finns äldre köpegravar och grusgravar medan de inre gräsmattorna är
relativt glest belagda och präglas av enklare yngre vårdar. Närmast koret ligger ett par
större gravar där två kontraktsprostar med familjer begravts.
Karaktären ges av trädkrans och rygghäckar, inte minst de takåsklippta idegranarna.

Omgärdning
I väster utgörs gränsen av grusgången mellan kvarter B och C, i norr av den
kringgående grusgången. I öster utgörs gränsen av den östra kyrkogårdsmuren och
trädkransen. I söder delar en grusgång den stora gräsmattan i två delar, kvarter C och D.

Ingångar
Längst i söder ligger ingången mot skolan.

Vegetation
Förutom trädkransen växer på den inre gräsmattan ett system av rygghäckar. Längst i
väster närmast kyrkan finns två nordsydligt löpande takåsklippta ca 0,6 m höga
idegranshäckar. Längre mot öster finns två likaledes nordsydligt löpande 0,7 m höga
oxbärshäckar.

Gångsystem
Huvudgången är den kringgående gången längs med utsidan. En grusgång löper från
öster fram mot grusplanen framför kyrkan och delar kvarter C och D. I väster finns en
gång som delar av kvarteret från kvarter B. Inne i kvarteret finns endast gräsgångar.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns samma mönster som i övriga kvarter, med köpegravar längs med
kyrkogårdsmuren och enklare vårdar i det inre. Den inre gräsmattan är glest belagd.
Längs med östra muren står i sydöst två grusgravar varav den ena med ett högt
järnstaket och ett granitkors. I övrigt en lång rad med likartade höga smala vårdar över
hemmansägare, huvudsakligen hemmahörande i Appelby, alla avlidna kring sekelskiftet
18-1900. Tidsinnehållet ligger mellan 1884-1972.

I det inre finns två kontraktsprostar begravda direkt öster om koret. Den ena i en stor
grusgrav med ett granitkors, den andre under en liggande kalkstenshäll. Denna del av
kvarteret präglas annars av ett glest bestånd av vårdar, huvudsakligen från tiden efter
1970. Tidsinnehåll 1896-2000.

Kvarter D Gravplats nr D1-D157
Kvarteret omfattar gravplats nr D1-D157 och är beläget söder och sydöst om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret består av alla gravvårdar längs med södra muren, sträckan fram till
huvudgrinden, samt av två gräsmattor söder och sydöst om kyrkan.
Längs med muren finns äldre köpegravar och grusgravar medan de inre gräsmattorna
präglas av enklare yngre vårdar.
Karaktären ges av trädkrans och rygghäckar, inte minst de takåsklippta idegranarna.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas i väster av grusgången mellan huvudingången och koret. I norr och
öster finns en grusgång som delar kvarteret från kvarter C. Kyrkogårdsmuren med
trädkrans utgör begränsningen i söder.

Ingångar
Kvarterets sträckning längs södra muren ligger mellan den södra huvudingången och
den mindre ingången i sydöst.

Vegetation
Förutom trädkransen växer på den inre gräsmattan ett system av rygghäckar. Längst i
väster närmast kyrkan finns två nordsydligt löpande takåsklippta ca 0,6 m höga
idegranshäckar. Längre mot öster finns två likaledes nordsydligt löpande 0,7 m höga
oxbärshäckar. På den västligaste gräsmattan växer en hög lind av vårdträdskaraktär.

Gångsystem
Huvudgången är den kringgående gången längs med utsidan. Dessutom finns grusgång
kring kyrkan, en gång som delar kvarter C och D, en rakt nordsydligt löpande gång
direkt öster om kyrkan samt en gång från huvudgrinden fram till koret.

Gravvårdstyper
Liksom de övriga kvarteren finns en uppdelning med äldre köpegravar längs med den
södra kyrkogårdsmuren och enklare gravvårdar på gräsmattorna i det inre. De bevarade
köpegravarna i utkanten är dock färre här än i de övriga kvarteren och
karaktärsskillnaden är inte fullt så framträdande.

I utkanten finns en större grusgrav och en liggande gravsten av marmor. På
gräsmattorna i mitten finns ett par högre svarta smala äldre gravvårdar men i denna del
dominerar yngre breda vårdar från 1970- och 1980-tal stort. Många av dessa är
försedda med titlar, nästan undantagslöst hemmansägare och lantbrukare. Längst i öster
finns flera vårdar på ömse sidor om grusgången resta över medlemmar av familjen
Jansson från Hageby Övre Östergård. Deras titlar är Lantbrukare, handlandeköpman och
direktören RVO.