RINGARUMS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - RINGARUM

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 3284, 1900: 5168, 1995: 3556

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Valdemarsvik utbruten 1919.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 15 km sydost om Söderköping i södra delen av en markerad höjd i den fornlämningsrika dalbygden, mycket synlig i landskapet. Den omges av modern bebyggelse och närmast finns skola, daghem och ålderdomshem samt pastorsexpedition, kyrkstallar och sockenstuga. Enligt obekräftad tradition skall det första träkapellet i Ringarum legat på en höjd öster om Sörby.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, halvrund sakristia i öster samt torn i väster. I: Den rivna medeltidskyrkans ursprungliga planform är okänd. Huruvida den förändrades under senare delen av medeltiden är också osäkert (de kända måtten kan tyda på att den hade salformad plan). Åt norr fanns en sakristia och på södra sidan låg ett vapenhus, sannolikt av medeltida datum. Kyrkorummet hade medeltida tegelvalv. Riven, förutom långhusets västgavel och sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1776-77 (invigd 1779) av byggmästarna Petter Andersson och Magnus O. Beurling, med återbruk av föregångarens murar i väster och söder.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Gustaviansk exteriör i vitputsad natursten. Kyrkan har mansardtak, tornet kröns av en huv med lanternin. All taktäckning är av grön kopparplåt. Ingång i väster, via tornets bottenvåning, samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Även det breda kyrkorummet ger ett karakteristiskt gustavianskt intryck. Kyrkorummets långhus har trätunnvalv och koret har hjälmvalv, också i trä. Långhuset är väl upplyst genom fem fönster och koret från två sidofönster. Den mest omfattande restaurering som förekommit ägde rum på 1880-talet under ledning av August Nyström från Kristberg. År 1936 restaurerades kyrkan under ledning av Johannes Dahl. Senaste restaureringen genomfördes av Ture Jangvik 1973, då bl.a. läktaren underbyggdes. Altaruppsatsens snickerier är utförda av M F Beurling 1806, medan altartavlan är målad av Pehr Hörberg samma år. Den gamla kyrkans predikstol från 1642 överfördes till den nya. Orgelfasaden gjordes av Per Schiörlin 1808, men verket har förnyats 1918. Den öppna bänkinredningen tillkom 1880; 1936 kapades de höga gavlarna. Korbänkar från 1824 och brudbänk med senbarockmålningar från 1720 har bevarats.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - På norra väggen hänger medeltidskyrkans 1300-talskrucifix. Dopfunten i mässing från 1663 är gjord vid Gusums bruk och härrör från den gamla kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

RINGARUMS KYRKOGÅRD
Kyrkan och kyrkogården ligger på en flack höjd i den öppna dalbygden, mycket synlig i
landskapet.

Ringarums kyrka
Den äldsta kända stenkyrkan uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den medeltida kyrkan
revs i samband med att en ny kyrka uppfördes 1777-1779, på delar av gamla kyrkans
syd- och västmurar. Stiftsbyggmästaren Petter Andersson Lindstrand stod troligen för
ritningarna och ansvarade även för uppförandet tillsammans med länsbyggmästaren
Martin Olof Beurling. Kyrkan är uppförd av sten med ett rektangulärt långhus med
tresidigt avslutat korparti, torn i väster och sakristia på nordsidan. Fasaderna är enkla,
slätputsade och avfärgade i vitt. Det llätt brutna, valmade sadeltaket, som nu är belagt
med kopparplåt, var ursprungligen spåntäckt. Tornet kröns av en fyrsidig karnissvängd
huv och en lanternin. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är relativt
välbevarad sedan byggnadstiden.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Den gamla kyrkogården består av fem kvarter: NV, NÖ, gamla NÖ, SV och SÖ. Den
utvidgade delen består av åtta kvarter: I-VIII. Den gamla kyrkogården är rektangulär i
nord/sydlig riktning och kyrkan ligger i stort sett mitt på kyrkogården, något förskjuten
åt norr. Den utvidgade delen, nya kyrkogården, ligger öster om den gamla kyrkogården.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en rumslig karaktär genom de höga träden i trädkransen och den
rikliga förekomsten av häckar, både omgärdningshäckar och rygghäckar. Typen av
gravvårdar dominerar. I allmänhet är det mer påkostade gravar i kvarterens utkanter.
Den utvidgade delen i öster ligger något lägre och har en strikt karaktär med rygghäckar
och likartade låga och breda gravvårdar.

Omgärdning
Väster: kallmurad stödmur ca 0,65-1,2 m hög av ca 0,5-1,2 m långa gråstensblock.
Mindre skarpkantad sten är inkilad. Från nordvästra hörnet till ca 7-8 m norr om
kyrkans västingång är skiften något mer regelbundna.
Norr: ett ca 1,3 m högt vitmålat spjälstaket av trä.
Öster: muren syntes dåligt eftersom en häck växer framför den i öster. Muren är en ca
0,45-1,0 m hög stödmur av ca 0,5-1,0 m långa gråstensblock.
Söder: stödmur ca 1,2-2 m hög av 0,5-1,5 m stor gråsten. Muren gör en svag vinkel i
sydöst. Muren är kallmurad och stenen ligger i oregelbundna skift.

Nya kyrkogården
Väster: en bokhäck ? växer framför muren i väster (gamla kyrkogårdens östmur).
Öster: en ca 1,0-1,7 m hög stödmur, kallmurad av ca 0,5-1,3 m långa tuktade
gråstensblock. På muren växer en tujahäck. Muren är trasig på flera ställen. (Muren har
senare lagats. Kommentar år 2006)
Söder: en ca 0,9 m hög kallmurad stödmur av ca 0,5-1,3 m långa tuktade gråstensblock.
Muren vinklas in mot södra ingången.

Ingångar
Väster: dubbelgrind i järnsmide med korsdekor, en del kors inskrivna i cirklar. Krönet
är något välvt. Grindstolparna är putsade fyrkantiga stolpar med utkragat krön täckt med
kopparplåt och krönt av glober. En trappa av granit leder upp mot kyrkogården.
Sydväst: se väster. Dimensionen är dock något bredare och trappa finns ej.
Norr: dubbel spjälgrind i trä med grindstolpar av trä. Nedre delen av grinden har
korslagda stag.
Nordöst: en öppning från parkeringen som går över i kyrkogårdens grusgång.
Nya kyrkogården
Väster: från gamla kyrkogården leder tre stycken granittrappor ner till nya kyrkogården.
De har räcken av rundjärn. En likadan trappa leder ner från minneslunden i sydöst och i
kyrkogårdens sydvästra del till den nord/sydliga mittgången.
Norr: en ingång i tujahäcken.
Söder: grindöppning med bortplockade grindar. Grindstolparna är fyrkantiga och
murade av grå granit. De kröns av en svagt toppig kalkstensskiva.

Vegetation
Väster: trädkransen består av en hög alm, fyra gamla lindar, en hög alm och sex lindar.
Norr: en alm, tre yngre lindar och ytterligare fyra lindar.
Öster: tre lindar, sedan flyttar träden i trädkransen in väster om gången. Träden är äldre
och utgörs av sju lindar.
Söder: fyra lindar. Sex grova lindar står norr om den södra grusgången.
Innanför södra muren växer en ca 0,8 m hög klippt måbärshäck öster om gravkapellet
och väster om detta en ca 0,8 m hög klippt ligusterhäck. Innanför västra muren växer en
ca 0,3 m hög klippt ligusterhäck. Tre par björkar kantar den norra mittgången.

Nya kyrkogården
Klippt tujahäck i norr och öster. Ingången i norra häcken flankeras av två björkar. I
övrigt finns en trädkrans av sju lindar i öster och söder.

Gångsystem
En grusgång löper runt kyrkogården med mittgångar i nord/sydlig riktning till norra och
södra kyrkporten. En huvudgång går från sydvästra grinden och en grusgång finns runt
kyrkan. På nya kyrkogården går en gång med krossgrus mellan norra och södra
ingången, och två grusgångar går från två av trapporna från gamla kyrkogården till
mittgången.

Gravvårdstyper
Gravvårdar omgärdade av mestadels ligusterhäckar. Det gäller dels höga svarta
granitvårdar och dels sentida låga och breda vårdar. Framför allt nordöst och omedelbart
öster om kyrkan finns en del gravvårdar från 1800-talet, varav flera är resta över präster.
Det gäller bl a en röd kalkstensvård från 1813 med en lång inskription. Det är en
tidstypisk gravvård där själva inskriptionen och dess typsnitt utgör dekoren. Det finns
en häll i röd kalksten från 1794, ett gjutjärnskors från 1848 och tre gravstaket av
smidesjärn från olika tider. Det finns även en del granitkors i olika utförande. I mitten
på kvarter SÖ finns enklare linjegravvårdar, även de häckomgärdade.

Minneslund
I nya kyrkogårdens sydöstra hörn ligger minneslunden. I öster och söder avgränsas den
av den tujahäck som avgränsar övriga kyrkogården, i väster och nordväst av en ca 1,5-
1,9 m hög bokhäck. Runt en lind i söder finns plantering och på en träställning i
nordväst är det plats för blomvaser. Framför träställningen finns en mindre granitskål
med vatten. I öster står en bänk omgiven av idegran och tujor. En lind står i nordöst.

Byggnader
Gravkapellet står på kyrkogårdens södra del i fonden på gången till södra kyrkporten.
Det invigdes 1871 och fick sina tillbyggnader 1931. Det har slätputsade vita fasader, ett
högre mittparti med sadeltak och de lägre sidopartierna med valmat tak. Taken är täckta
med falsad svartmålad skivplåt. I norr finns en plåtklädd dörr och två välvda fönster. I
söder finns tre välvda fönster och källarnedgång. Fönstren är spröjsade och
fönstersnickerierna svartmålade. Byggnaden har sin baksida på kyrkogårdsmuren.

Övrigt
Enkla parkbänkar i smidesjärn och trä.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter NV Gravplats nr 56-193 och 277-286

Kvarteret omfattar gravplats nr 56-193 och 277-286, där de senare platserna utgör en del
närmare kyrkan. I väster finns servicehuset, i norr församlingshemmet, kvarter NÖ i
öster och kyrkan i söder.

Allmän karaktär
Familjegravar med omgärdningar utmed den norra mittgången. Det har eventuellt varit
omgärdningar även mot västra gången. I övrigt skiftande karaktär då man har
rygghäckar i västra delen och ej i öster.

Ingångar
Norra grinden.

Vegetation
Träd i trädkransen. Nyplanterad tujahäck i väster, ca 1,2 m hög. Öster om denna finns
ytterligare en tujahäck som rygghäck. Sedan följer en nyplanterad häck med måbär och
omedelbart väster om grusgravarna växer en nyplanterad ligusterhäck. Norr om de södra
grusgravarna växer en ca 1,0 m hög måbärshäck. Tre björkar står utmed den
nord/sydliga mittgången.

Gångsystem
En grusgång går runt hela kvarteret med en rad grusgravar söder om gångens södra del.
Gången är hårdgjord med grus/sand i ytan, natur- och krossgrus.

Gravvårdstyper
Utmed mittgången finns tolv gravplatser med grusgravar omgärdade av ca 0,3 m höga
ligusterhäckar. De flesta vårdarna i grusgravarna är höga och av svart granit, i övrigt är
det mestadels låga och breda vårdar. Gravläggningar från 1929 till 2002, mestadels
1930-40-tal och 1960-90-tal. Tio grusgravar ligger i ett litet område för sig norr om
kyrkan. De är omgärdade med ca 0,3-0,4 m höga häckar, mestadels liguster. Gravarna är
täckta med fingrus.

Kvarter NÖ och gamla NÖ Gravplats nr 1-225 och 1-33

Kvarteren omfattar gravplats nr 1-225 respektive 1-33 och ligger på kyrkogårdens
nordöstra del. I väster ligger kvarter NV, i norr församlingshem och skolbyggnader, i
öster nya kyrkogården och kvarter SÖ samt i söder kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarter gamla NÖ har en varierad och ålderdomlig prägel. I kvarter NÖ är karaktären
mer strikt med i huvudsak låga och breda vårdar. En rad med grusgravar ligger utmed
den norra mittgången.

Ingångar
Norra grinden och trappa till nya kyrkogården i öster.

Vegetation
Tre björkar utmed mittgången. I kvarter gamla NÖ finns en gammal lind i nordöstra
hörnet, en tujahäck ca 0,6 m hög och en lika hög ligusterhäck. Häckarna står i
anslutning till gravar. Norr om gravar 1-5 växer en ca 1,2 m hög måbärshäck. I kvarter
NÖ finns en ca 1,2 m hög ung tujahäck i öster, en ca 0,5 m hög klippt ligusterhäck,
nyplanterad måbär ?, nyplanterad liguster, nyplanterad måbär och en nyplanterad
liguster.

Gångsystem
En grusgång går runt kvarter NÖ och även runt gamla NÖ. Där är södra gången del av
gångsystemet runt kyrkan.

Gravvårdstyper
I kvarter NÖ utmed norra mittgången finns två grusgravar med stenram och elva
grusgravar med ca 0,3 m höga ligusterhäckar. Bland enskilda gravvårdar märks en
stenvård som kröns av en försilvrad järnurna. I gamla NÖ finns två grusgravar med ca
0,5 m hög blandad ligusterhäck. Här omgärdas två gravar av staket av järnsmide. Det
finns en marmorvård, två granitkors, en hög svart granitvård samt ett träkors. I kvarter
NÖ är det mestadels låga och breda vårdar. I gamla NÖ är det gravläggningar från
1819-1995. I NÖ är gravläggningarna 1924-2002, mestadels 1920-tal och andra delen
av 1900-talet.

Övrigt
Vid norra mittgången finns soptunnor, vattenpost och vaser, yta av cementsten.

Kvarter SV Gravplats nr 1-276

Kvarteret omfattar gravplats nr 1-276 och ligger på kyrkogårdens sydvästra del. I väster
utanför kyrkogården finns ett daghem, i norr kyrkan, i öster kvarter SÖ och i söder
ekonomibyggnader till kyrkogården.

Allmän karaktär
En relativt strikt karaktär med höga rygghäckar i nord/sydlig riktning. Varierad typ av
gravvårdar med förhållandevis många höga vårdar.

Ingångar
Västra och sydvästra grinden.

Vegetation
Ett sorgeträd i form av en ask växer i norr. Tre lindar växer norr om södra gången och
en lind söder om gången. Höga rygghäckar av relativt ung tuja går i nord/sydlig
riktning.

Gångsystem
En grusgång går runt kvarteret (natur- och krossgrus). Den norra delen hör till
gångsystemet runt kyrkan.

Gravvårdstyper
Sexton grusgravar ligger utmed södra mittgången. De omges av ca 0,3-0,5 m höga
ligusterhäckar. Gruset i gravarna är mycket fint i strukturen. Här är de flesta vårdarna
något högre. I kvarteret varierar typen av vårdar mellan något högre, låga och breda
samt små vårdar. Ett relativt stort antal är höga vårdar. Bland enskilda gravvårdar märks
en obelisk och två stenkors. Här finns även en sentida låg och bred vård med
inskriptionen Vilorum för innehavaren av Ringarums resande-rum. Två gravar i
väster omramas av stenram. Gravläggningar från 1891-2002, framför allt 1930-40-tal.
Materialet är i huvudsak grå, svart eller röd granit.

Övrigt
Soptunnor, vatten och vaser på cementplattor, avbalkat med tryckimpregnerade brädor.

Kvarter SÖ Gravplats nr 34-564 ?

Kvarteret omfattar gravplatser mellan nr 34 och 564. Numreringen är något oklar och
kan återgå på en äldre indelning. Kvarteret ligger på gamla kyrkogårdens sydöstra del. I
väster ligger kvarter SV, i norr kyrkan och kvarter GNÖ, i öster nya kyrkogården och i
söder öppen mark.

Allmän karaktär
Ålderdomlig och omväxlande karaktär som till stor del präglas av omgärdningshäckar.
Kvarterets mittparti utgörs av ett äldre linjegravsområde med omgärdningshäckar. Hela
området omgärdas i sin tur av en hög häck. Detta är en ovanlig utformning av
linjegravsområde på länets kyrkogårdar. Partiet närmast söder om kyrkan följer den
svagt sluttande terrängen och gravarna ligger med en viss höjdskillnad. Även detta ger
kvarteret en särskild karaktär.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i söder.

Ingångar
Två trappor till nya kyrkogården.

Vegetation
En lind står i nordöst och fem gamla lindar står vid östra gången, tre lindar står vid
kyrkogårdsmuren och tre gamla lindar norr om södra gången.
Grusgravarna vid den nord/sydliga mittgången omgärdas av ca 0,3-0,5 m höga häckar
av bl a liguster. Bakom dessa gravar går en ung ca 1,4 m hög tujahäck i nord/sydlig
riktning. Även grusgravarna i norr omgärdas bl a av ligusterhäckar, ca 0,4-0,6 m höga. I
öst/västlig riktning växer här en hög häck, 1,2 m hög. Vid en grav finns en ca 0,5-1,0 m
hög tujahäck. Runt kvarterets mittparti är det en ca 1,2 m hög klippt tujahäck. Här ligger
linjegravar och de omgärdas av ca 0,3 m höga ligusterhäckar. En ca 1,0 m hög
måbärshäck växer i nord/sydlig riktning som rygghäck mellan de östra gravraderna. I
söder växer en ca 1,0 m hög tujahäck som rygghäck i väst/östlig riktning.

Gångsystem
En grusgång går runt kvarteret, varav den nord/sydliga mittgången är en del, i söder
finns gravar söder om gången. En grusgång går även öster om kvarterets mittparti och
viker av mot väster norr om detta. Gång inne i mittpartiet.

Gravvårdstyper
Vid den nord/sydliga mittgången ligger sjutton häckomgärdade grusgravar. Av dessa är
tretton grusgravar i norr omgärdade av häckar, tre med stenram och en med både häck
och ram. I kvarterets ytterkanter är det oftast höga vårdar, varav två i marmor och en del
i svart granit. Det finns en kalkstenshäll från 1860-talet och en från 1794. En
kalkstensvård är från 1813, ett gjutjärnskors från 1848, och en stor familjegrav
omgärdas med ett staket av järnsmide. Gravläggningar från tidigt 1800-tal till 2001,
med fler vårdar från sent 1800-tal, en del från 1950-talet och framåt. Ett äldre
linjegravsområde i mitten av kvarteret. Gravvårdarna är huvudsakligen av svart, grå
eller röd granit.

Övrigt
I väster finns en vattenpost, vaser och soptunna.

Nya kyrkogården kvarter I-VIII

För nya kyrkogården görs en gemensam beskrivning för samtliga åtta kvarter. Kvarter I
omfattar en rad gravar utmed muren till gamla kyrkogården, kvarter II, III och IV är
rektangulära kvarter med flera gravrader på kyrkogårdens västra del, kvarter V ligger
längst i sydväst med en rad gravar utmed västra muren och även gravplatser mitt i
kvarteret. Kvarter VI, VII och VIII är rektangulära kvarter med flera gravrader på
kyrkogårdens östra del.

Allmän karaktär
Kvarteren har i stort en enhetlig karaktär med strikt indelning med rygghäckar och i
allmänhet låga gravvårdar. Kvarter V, som ligger i sydväst, har en mer öppen karaktär
och i sydöst ligger minneslunden (se allmänna beskrivningen).

Omgärdning
Väster: en bokhäck ? växer framför muren i väster (gamla kyrkogårdens östmur).
Norr: som avslutning på kyrkogården finns en ca 0,9 m hög klippt tujahäck.
Öster: en ca 1,0-1,7 m hög stödmur, kallmurad av ca 0,5-1,3 m långa tuktade
gråstensblock. På muren växer en tujahäck. Muren är trasig på flera ställen. (Muren har
senare lagats. Kommentar år 2006)
Söder: en ca 0,9 m hög kallmurad stödmur av ca 0,5-1,3 m långa tuktade gråstensblock.
Muren vinklas in mot södra ingången.

Ingångar
Väster: från gamla kyrkogården leder tre stycken granittrappor ner till nya kyrkogården.
De har räcken av rundjärn. En likadan trappa leder ner från minneslunden i sydöst och i
kyrkogårdens sydvästra del till den nord/sydliga mittgången.
Norr: en ingång i tujahäcken.
Söder: grindöppning med bortplockade grindar. Grindstolparna är fyrkantiga och
murade av grå granit. De kröns av en svagt toppig kalkstensskiva.

Vegetation
Enstaka träd står inne på nya kyrkogården och en trädkrans av lindar finns i öster och
söder. Invid muren till gamla kyrkogården växer en ca 1,9 m hög bokhäck och i norr
och öster finns en ca 0,9 m hög tujahäck (se omgärdning). I kvarter II, III och IV växer
en ca 0,8 m hög häck av avenbok i norr, väster och söder. Den fungerar som rygghäck. I
kvarter II växer två ca 0,8 m höga rygghäckar av måbär mitt i kvarteret. I kvarter III och
IV finns en rygghäck av måbär. Samtliga häckar utom den västra häcken av avenbok
går i väst/östlig riktning. I kvarter V finns en ca 0,8 m hög klippt rygghäck av avenbok i
nord/sydlig riktning. I norr vinklar den åt öster.
I kvarter VI, VII och VIII går samtliga rygghäckar i väst/östlig riktning. Den norra och
södra häcken är av avenbok och de två respektive en mitthäckarna är av måbär.

Gångsystem
En grusad mittgång går i nord/sydlig riktning och grusgångar leder mot öster från de tre
trapporna i väster från gamla kyrkogården.

Gravvårdstyper
Gravläggningar från 1955 och framåt. De tidigaste gravvårdarna finns i kvarter I, II och
V. Det är huvudsakligen låga och breda vårdar i grå, svart eller röd granit.

Övrigt
I kvarteret finns två ställen för soptunnor, vaser och vattenpost. De står på ett golv av
cementsten och inhägnas av tryckimpregnerade brädor.

Kyrkogårdens historik
En stor del av historiken är hämtad från boken Bondebygd och bruksbygd. Ringarums
socken genom tiderna. Norrköping 1970. Uppgifter har även tillhandahållits av Albin
Lindqvist, Ringarum, bl a ett föredragsmanus av kyrkoherde Baltzar Jennes, troligen
från 1953.

Ringarums kyrkogård har sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. En medeltida
gravhäll, som kan ha legat i den medeltida kyrkan, finns idag som tröskelsten i
nuvarande kyrkans södra ingång. Då kyrkogården hade sin äldre mindre utsträckning
gick norra muren närmare kyrkan. På kyrkogården stod en klockstapel som omtalas
första gången 1590. Kyrkogårdsmuren av sten var täckt av ett spånklätt brädtak, som
underhölls av socknens fem rotar enligt en fastställd indelning. Det fanns portar i norr,
väster och söder. Den västra porten låg inte mittför kyrkan utan längre mot söder.
Härifrån ledde en gång som stenbelades 1721. Gången gick fram till vapenhuset på
kyrkans södra sida. År 1778 fick kyrkogården en ny ringmur och i samband med detta
fylldes kyrkogården och jämnades, och klockstapeln revs nu eller följande år. Ett nytt
begravningssystem infördes även, s k linjebegravningar.

På kyrkogården fanns ett benhus, som omtalas redan 1636, och på norra sidan fanns två
timmerbodar. Den ena kallades kyrkbod och var magasin för bl a byggmaterial. Den
andra boden var kyrkohärbärget eller tiondeboden. Under 1700-talets senare del
inrymdes sockenmagasinet i bodens övervåning. Där förvarades spannmål som lånades
ut till bönderna vid behov och på bottenvåningen fanns fattigsäd. År 1763-64 omtalas
en ny bod med loft. Eventuellt kan den ha ersatt kyrkoboden som skulle rivas 1758 för
att ge plats för gravplatser för Gusums bruksfolk. De förnämare af Gusum hade enligt
en uppgift 1734 sin gravplats närmare kyrkan. De fem rotarna hade gravplats på varsin
del av kyrkogården. Enligt en uppgift hade socknens västra rote av ålder sitt gravställe
väster om kyrkan. År 1707 skulle Nääs rote ha sitt gravställe nere vid kyrkoboden i
sydöst. Denna typ av indelning av kyrkogårdar efter rotar, byar eller hemman kunde
innebära att man vid t ex farsoter fick ha alltför täta begravningar på samma plats, om t
ex en by drabbades speciellt hårt av farsoten. Detta var en av orsakerna till att
linjebegravningar infördes på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet. Redan 1779
infördes linjebegravningar i Ringarum. Systemet innebar att begravningarna skedde i en
linje varefter dödsfallen inträffade. På det sättet behövde man inte riskera att gräva om
tidigare gravar förrän en passande tid hade gått. Från början var inte linjebegravningar
en begravningsform i första hand för dem som inte kunde eller ville bekosta egen
gravplats eller senare en familjegrav. Man bestämde i Ringarum att linjegravarna skulle
börja i nordöst utmed östra ringmuren och gå söderut. Nästa rad skulle gå norrut o s v.
Rotarnas särskilda gravställen togs nu bort.

År 1814 utvidgades kyrkogården åt söder och på 1830-talet omsattes och reparerades
kyrkogårdsmuren under prosten P A Stenkulas tid. Han lät även plantera aspar och en
allé av lönnar utmed vägen från söder, som leder upp till kyrkan. Den stora gången
söder om kyrkan togs upp, och även andra sandgångar. På västra sidan förlades en port i
kyrkogårdsmuren mitt för kyrktornet. Eventuellt användes den äldre västra porten som
likport. År 1863 indelades kyrkogården i linjegravplatser och familjegravplatser och en
karta upprättades av lantmätaren G Jonzon. Det är eventuellt nu som linjebegravningar
övergår från att vara för alla till att enbart vara för dem som inte kan eller vill betala för
en mer påkostad familjegrav. Nordöst om kyrkan skulle det finnas platser för prästerna.
Det är rent allmänt vanligt att prästerna hade sin gravplats nära kyrkan. Det framgår av
en gravbok från 1920-talet att linjegravarna låg i delar av det sydöstra kvarteret och
även norr om kyrkan.

Där gravkapellet står idag fanns kyrkogårdens sydliga ingång och 1869 uppfördes här
en källare för ålderdomshemmets behov. Ovanpå källaren byggdes bårhuset eller
begravningskapellet 1871 och det utvidgades åt både öster och väster 1931. Åren 1871-
75 företogs en del större arbeten på kyrkogården. En liten utvidgning gjordes i sydöst
och öster, ringmuren lades om, hagtornshäck planterades, träden norr om kyrkan höggs
ned och nya grindar gjordes. År 1881 höggs 11 aspar ned och i stället planterades lindar.
År 1917 invigdes ytterligare en utvidgning av kyrkogården, denna gång åt norr. Det
innebar att delar av skolträdgården förvandlades till kyrkogård. Ett flygfoto från 1950-
talet visar att kyrkogården söder om kyrkan är grusad och att de flesta gravplatserna
omgärdas av häckar. Norr om kyrkan är det grusade partier utmed ytterkanterna och
gräs med rygghäckar i kvarterens mitt. Den utvidgade delen har i stort det utseende med
gångar och rygghäckar som den har idag. Runt den äldre kyrkogården finns en tät
trädkrans.

Kyrkogården har tidigare även använts av befolkningen i nuvarande Valdemarsviks
församling och boende i Gusum. Gusum är ingen egen socken utan hör till Ringarums
socken. Egen begravningsplats fick man på 1870-talet.
Den nya kyrkogården invigdes av biskop Ysander 1953.

Ringarum är en medeltida socken och den äldsta kända stenkyrkan uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den medeltida kyrkan revs i samband med att en ny kyrka uppfördes 1777-1779, på delar av gamla kyrkans syd- och västmurar. Stiftsbyggmästaren Petter Andersson Lindstrand stod troligen för ritningarna och ansvarade även för uppförandet tillsammans med länsbyggmästaren Martin Olof Beurling. Den är uppförd av sten med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, torn i väster och sakristia på nordsidan. Fasaderna är enkla, slätputsade och avfärgade i vitt och det lätt brutna, valmade sadeltaket, som nu är belagt med kopparplåt, var ursprungligen spåntäckt. Tornet kröns av en fyrsidig karnissvängd huv och en lanternin. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är relativt välbevarad sedan byggnadstiden. Miljön runt kyrkan har bevarat en ålderdomlig karaktär med bl a prästgård, kyrkstallar, skola, ålderdomshem och församlingshem.

KYRKOGÅRDEN
Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.