GRYTS KYRKA OCH SANKT OLOFS KAPELL

GRYTS KYRKOGÅRD
Gryts socken är en skärgårdssocken. Kyrkan och kyrkogården ligger på fastlandsdelen
längst in vid Kyrkviken. Den äldre kyrkogården, som har medeltida ursprung, ligger
väster om en mindre väg med det sena 1700-talets kyrka och den nya kyrkogårdsdelen
från 1960-talet öster om vägen. Den äldre kyrkogården har en avlång sträckning i
nord/sydlig riktning. S:t Olofs kapell, som enligt uppgift delvis är den medeltida
kyrkans sakristia, ligger längst i norr. När den nya kyrkan byggdes åren runt 1800
fortsatte begravningarna på den gamla kyrkogården och den används fortfarande
tillsammans med den nya delen.

Gryts kyrka
Den medeltida kyrkan var helgad åt S:t Olof, den norske kungen, som var ett mycket
populärt helgon även i Sverige. Torn saknades och klockan/klockorna hängde i en stapel
utanför kyrkogården. En ny klockstapel byggdes 1702. På 1760-talet började man
diskutera uppförandet av en ny kyrka. Liksom i många andra församlingar ökade
befolkningen och det innebar att den gamla kyrkan kändes för liten. Eftersatt underhåll
kan också ha bidragit till diskussionerna om en ny kyrka. Förverkligandet av planerna
dröjde dock och först 1793 fanns det färdiga ritningar på en ny kyrka. De var gjorda av
byggmästare Casper Seurling, som stod för uppförandet av många kyrkor i Östergötland
vid den här tiden. När byggarbetena påbörjades 1798 var det emellertid byggmästare
Berg från Fogelvik som ansvarade för arbetet. Eventuellt hade han bearbetat Seurlings
ritningar. Först 1804 kunde biskop Jacob Lindblom inviga den nya kyrkan som hade
byggts öster om kyrkogården. Det är en nyklassicistisk kyrka med ljusa putsade fasader
och ett flackt sadeltak. Tornet avslutas med en huv med lanternin. Huvudingången är
genom tornet i norr. De rundbågiga och höga fönsteröppningarna är symmetriskt
placerade. Sakristian ligger mitt på östra långsidan. Kyrkan är orienterad i
nordöst/sydväst. Det ljusa och öppna kyrkorummet domineras av Pehr Hörbergs stora
altartavla från 1802.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Den gamla kyrkogården består av tre kvarter: A, B och C. Den nya kyrkogården är
indelad i två kvarter A och B.

Allmän karaktär

Gamla kyrkogården
Kyrkogården är en gruskyrkogård och har med enstaka undantag enbart grusgravar. Det
mesta grusmaterialet är krossgrus, något grövre i gångarna. Den sydvästra delen är
något yngre (1920-tal) och har klar linjegravskaraktär i mittpartiet med familjegravar
utmed yttersidorna. I övergången till övriga kyrkogården i nordöstra delen finns en
öppen plats som omramas av häckar. Bortsett från familjegravarna i kvarter C (1920-
talet) går gravraderna i nord/sydlig riktning med gravvårdarna vända mot öster. Ett
karaktäristiskt inslag på kyrkogården är omgärdningshäckarna av buxbom. Även
omgärdning med stenram är vanlig. Stenramarna framträder dock inte på samma sätt
som häckarna på en gruskyrkogård. Gravvårdarna är av varierat slag.

Nya kyrkogården
Kyrkogården har en strikt sentida karaktär med i allmänhet låga och breda gravvårdar,
rygg mot rygg med rygghäckar mellan raderna. I kvarter A går gravraderna i nord/sydlig
riktning och i kvarter B går de i väst/östlig riktning.

Omgärdning

Gamla kyrkogården
Väster: utmed kvarter C avgränsas kyrkogården av ett äldre nätstängsel. Genom
stängslet växer bl a björnbärssnår. Där stängslet upphör i norr finns en ca 1,5 m hög
klippt häck av sibirisk ärtbuske och därpå kommer den äldre kyrkokgårdsmuren. Det är
en kallmurad helmur, ca 1,5 m hög av gråsten, ca 0,2-0,8 m stora. På krönet ligger en
del sprängsten. På murens utsida växer sly och snöbärsbuskar mot muren. En skada
finns mot kyrkogården.
Norr: en kallmurad helmur, ca 1,2 m hög av ca 0,3-0,9 m stora stenar. Murens höjd
varierar på utsidan efter terrängen. Väster om kapellet finns en öppning. Väster om
öppningen avslutas muren med en del som är murad med röda kalkstensskivor i tunna
skift. I fogbruket står Lk 89. Öster om kapellet utgörs begränsningen av en tuktad ca 2,5
m hög häck av tuja.
Öster: en ca 0,4-1,3 m hög kallmurad stödmur av tuktad gråsten, ca 0,4-1,5 m långa. Det
finns en del kilmärken i stenen. Muren fortsätter i vinkel ner mot de sydöstra delarna
och vid kvarter C tar ett nätstängsel vid. Efter vinkeln växer snöbärsbuskar och sibirisk
ärtbuske på muren.
Söder: kyrkogården begränsas här av en ca 4-5 m hög tät häck av tuja.

Nya kyrkogården
Kyrkogården omramas i norr, öster och söder av en ca 1,3 m hög klippt lövhäck. I
väster, mot sluttningen upp mot kyrkan, saknas direkt avgränsning. Själva höjningen av
terrängen utgör en begränsning.

Ingångar

Gamla kyrkogården
Öster: rikt dekorerade dubbelgrindar i järnsmide förstärkta med tunna krysstag.
Grindarna kröns av smidda svängda dekorerade kors. Grindstolparna är slätputsade och
avfärgade i vitt. De är kvadratiska med indragna hörn och särskild putsad balk för
grindrna. De toppiga taken är täckta med spån och åsarna är täckta med koppar.
Stolparna kröns av tjärade träkulor.
Norr: öppning mellan kapellet och kyrkogårdsmuren.

Nya kyrkogården
Den nya kyrkogården nås från kyrkan via en grusad stenskodd gång som går nerför
höjden. Gången omges av snöbärsbuskar, kryptuja m m. En gång kommer även ned vid
minneslunden i söder. En ingång finns även från parkeringen i söder via en
häcköppning.

Vegetation

Gamla kyrkogården
En ca 4-5 m hög häck av tuja begränsar kyrkogården i söder. En hel trädkrans saknas
runt kyrkogården. Eventuellt har de fem högresta askarna som står i nordvästra hörnet
hört till en äldre trädkrans. I nordöstra hörnet finns en ihålig stubbe efter ett stort träd
och tre askar växer på den östra kyrkogårdsmuren. Även dessa kan ha ingått i en
trädkrans. Två yngre lindar växer utanför muren i sydöst. Den öppna platsen mellan
kvarter C och övriga kyrkogården omges av halvmånformade klippta lindhäckar. Fem
höga tujaträd kantar den gång som går från den öppna platsen mot norr, tre tujor står
väster om gången och två stycken öster om gången. Enligt äldre fotografier har det
troligen vuxit fler tujor eller annan typ av träd utmed denna gång och ytterligare tre
klippta tujor, ca 2,5 m höga står längre mot norr. Tre höga tujor växer söder om släkten
von Feilitzens gravkor. I kyrkogårdens sydöstra hörn växer en björk. Flera gravar
omges av låga klippta buxbomshäckar.

Nya kyrkogården
Innanför den östra avgränsningshäcken växer sex stycken hamlade lindar och innanför
den norra häcken tre stycken hamlade lindar.

Gångsystem

Gamla kyrkogården
Materialet på gångarna skiljer sig inte från kyrkogården i övrigt, men några bredare
gångar avskiljer de olika kvarteren. Från huvudgrinden i öster går en gång fram till
kapellet. Den är delvis lagd med cementstensplattor. En gång i nord/sydlig riktning går
mellan kvarter A och B. Gången markeras delvis av höga tujor. Den går sedan väster
om kapellet och mynnar ut i den norra ingången. En gång löper runt kvarter C, innanför
raden med familjegravar. Det finns även några mindre gångar.

Nya kyrkogården
En grusgång belagd med krossgrus går runt kyrkogården med två mittgångar som korsar
varandra.

Gravvårdstyper

Gamla kyrkogården
I kvarter A och B är de flesta gravvårdarna av svart granit. Det är mindre vårdar,
tidstypiska vårdar från 1900-1920 och enstaka obelisker. En gravvård med årtalen 1918
och 1956 har en fotomedaljong, vilket är mycket ovanligt på äldre gravvårdar i länet. De
flesta gravvårdarna i dessa kvarter har ett stående format. I nordväst finns några
gravvårdar i kalksten från 1847-1879. De är resta över en kyrkoherde, en f d
häradsdomare och en comminister. Flera gravar är omgärdade av buxbomshäckar eller
stenramar. Några gravanläggningar är omgärdade av järnstaket. Området öster om
kapellet har karaktären av ett område med mer påkostade gravar. Detta gäller även
delarna närmast släkten von Feilitzens gravkor. I övrigt är karaktären blandad inom
kvarter A och B. Den södra delen av kvarter A har delvis karaktären av
linjegravsområde med små gravvårdar resta över en person. I kvarter C finns det en rad
med familjegravar utmed yttre begränsningen. De flesta är omgärdade av en stenram.
Flera vårdar är låga och breda. I kvarterets mitt är ett större område med linjegravar.

Nya kyrkogården
Låga och breda vårdar i svart, grå eller röd granit.

Minneslund
En minneslund ligger i anslutning till den nya kyrkogården, i slänten mot kyrkan.
Minneslunden är uppbyggd av smala cementplattor med en platå av grus där det finns
plats för vaser. Två lövbuskar flankerar och cementstensplattor ligger framför. I bakkant
växer begonia och lobelia. Vid inventeringstillfället arbetade man med en vattenkälla i
anslutning till minneslunden.

Byggnader
S:t Olofs kapell har spritputsade fasader som är avfärgade i vitt. Den spritputsade
sockeln är grå. Sadeltaket är täckt med tvåkupigt rött tegel. Skorstenen är inklädd. Det
finns några svartmålade magasinsluckor med liggande fasspontad panel. Spröjsade
stickbågiga fönster ett på var långsida. På kapellets norra sida finns en utbyggnad med
fasad, tak och fönsterbåge lika kapellet. Det är ett bårhus med kylrum i källaren. På
utsidan finns vattenpost och vaser. Öster om bårhuset finns en körbana upp till kapellets
övervåning. Dubbelportar i trä leder in till övervåningen som är inredd till
förråd/magasin.

Släkten von Feilitzens gravkor uppfördes troligen före 1760, då det beskrivs av C F
Broocman. Det har slätputsade vita fasader med markerade hörn och lisener. Topptaket
är täckt med små skifferplattor och det kröns av ett svartmålat klot och en omålad
stjärna. Sockeln är putsad. Takfoten är profilerad. Porten är klädd med skivor av järn
och svartmålad. Röda kalkstensskivor är inlagda i trappan av cement.

Övrigt
I kyrkogårdens nordöstra hörn står 18 gravvårdar uppställda i en museidel. Tre
stycken är av marmor från mitten av 1800-talet.
Enkla vattencisterner och vaser finns på några platser på kyrkogården.
Belysning med klotformat klarglas. Enkla parkbänkar i trä.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A och B Gravplats nr A 332-984, B 1-331

Kvarter A och B omfattar gravplats A 332-984 och B 1-331 och beskrivs ihop då de i
stort är lika varandra. Numreringen tyder även på att de betraktas som en enhet.
Kvarteren utgör den del av kyrkogården som finns markerad i det äldre kartmaterialet,
d v s den norra delen.

Allmän karaktär
Kvarteren har en enhetlig karaktär av gruskvarter. Avsaknaden av rygghäckar ger ett
öppet intryck. Enhetligheten understryks av att vårdarna står i nord/sydliga rader med
textsidan vänd mot öster. Karaktären präglas av omgärdningshäckarna av buxbom och
av de många rosor som är planterade vid gravarna. Detta kontrasterar tydligt mot
grusbeläggningen. I sydöst är karaktären något annorlunda med ett större inslag av
enkla linjegravvårdar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster.

Ingångar
Huvudgrindarna i öster och norra öppningen vid kapellet.

Vegetation
Askar i nordväst och öster, som troligen har ingått i en tidigare trädkrans. Flera gravar
är omgärdade av klippta buxbomshäckar, ca 0,3-0,5 m höga. Två gravar är omgärdade
av ca 0,7 m höga klippta ligusterhäckar. Häckar finns även runt de mindre barngravarna.
Vid flera gravar växer rosor.

Gångsystem
Se den allmänna beskrivningen.

Gravvårdstyper
I kvarter A och B är de flesta gravvårdarna av svart granit, även röd och grå granit
förekommer samt kalksten. Det är mindre vårdar, tidstypiska vårdar från 1900-1920 och
enstaka obelisker samt avbrutet livsträd. En gravvård med årtalen 1918 och 1956 har en
fotomedaljong vilket är mycket ovanligt på äldre gravvårdar i länet. De flesta
gravvårdar i dessa kvarter har ett stående format. I nordväst finns några gravvårdar i
kalksten från 1847-1879. De är resta över en kyrkoherde, en f d häradsdomare och en
comminister. Flera gravar är omgärdade av buxbomshäckar eller stenramar. Även några
barngravar är omgärdade av buxbomshäckar. Några gravanläggningar är omgärdade av
järnstaket. Området öster om kapellet har karaktären av ett område med mer påkostade
gravar. Detta gäller även delarna närmast släkten von Feilitzens gravkor. I övrigt är
karaktären blandad inom kvarter A och B. Den södra delen av kvarter A har delvis
karaktären av linjegravsområde med enkla gravvårdar resta över en person.
Gravläggningarna på kyrkogården är från 1847 och framåt. Inom linjegravsområdet är
flera gravvårdar från 1920-talet, troligen innan dagens kvarter C anlades.

Byggnader
Släkten von Feilitzens gravkor. Se den allmänna beskrivningen.

Kvarter C Gravplats nr 1-327

Kvarteret omfattar gravplats nr 1-327 och ligger på kyrkogårdens södra del. Det anlades
på 1920-talet.

Allmän karaktär
Avsaknaden av höga häckar ger kvarteret, liksom kyrkogården i övrigt, en öppen
karaktär. Den höga tujahäcken i söder och berget i väster ramar in kvarteret. Kvarteret
är klart indelat i familjegravar runt ytterkanten och ett linjegravsområde i mitten med
alla vårdar vända mot öster.

Omgärdning
Nätstängsel i väster och öster samt hög tujahäck i söder.

Vegetation
Låga omgärdningshäckar av klippt buxbom.

Gångsystem
En markerad gång går runt mittpartiet med linjegravarna och avgränsar dessa från
familjegravarna.

Gravvårdstyper
I allmänhet låga och breda gravvårdar till familjegravarna som ligger i kvarterets
ytterkanter och i den kil som finns i nordväst. Enstaka vårdar är höga. Familjegravarna
omgärdas mestadels av stenram eller häck. Linjegravvårdarna är små, ofta med välvt
eller vinklat krön. De är mestadels i svart granit och det finns även två vitmålade
trätavlor. Även här finns det flera omgärdningshäckar. Vårdarna till familjegravarna är i
svart, röd eller grå granit. Gravläggningarna är mestadels från 1932-1998. Linjegravarna
har anlagts från det nordöstra hörnet, C 127, och vidare mot väster.

Nya kyrkogården, kvarter A och B Gravplats 1-218 och 1-160

Nya kyrkogården ligger öster om kyrkan och omfattar gravplatserna A 1-218 och B 1-
160. Planformen är rektangulär i nord/sydlig riktning. Kvarter A ligger norr om kvarter
B.

Omgärdning
Nya kyrkogården omgärdas i norr, öster och söder av en klippt lövhäck. Kvarter B
omgärdas i väster, öster och söder av en ca 0,5 m hög klippt oxbärshäck och i norr har
måbärsplantor satts. Måbärsplantor är även planterade i kvarter A:s södra begränsning.
Plantorna växer utmed den väst/östliga mittgången.

Ingångar
Två gångar från sluttningen till kyrkan samt häcköppning i söder.

Vegetation
Omgärdningshäckarna. I kvarter A är det rygghäckar av ca 0,4 m hög klippt oxbär
mellan de yttre raderna och häckar av ölandstok mellan de inre raderna. Häckarna löper
i nord/sydlig riktning. I kvarter B går en oxbärshäck, lika omgärdningshäckarna, genom
kvarteret i väst/östlig riktning. Innanför den östra avgränsningshäcken växer sex stycken
hamlade lindar och innanför den norra häcken tre stycken hamlade lindar.

Gångsystem
En grusgång går runt kyrkogården med två korsande mittgångar, en i nord/sydlig
riktning och en i väst/östlig riktning.

Gravvårdstyper
Mestadels låga och breda vårdar i grå, röd och svart granit. En del vårdar har symboler
som anknyter till kustmiljön, t ex fiskebåtar och ankare. Det senare är även hoppets
symbol. Gravläggningar från 1967.

Övrigt
I öster finns en fyrkantig vattenbrunn av röd kalksten med krön av kvadratiska
kalkstensskivor. Röd kalksten ligger även invid brunnen. Här finns vaser och sopkorg.
Belysning med enkla klotlampor av klarglas och enkla parkbänkar.

Under medeltiden uppfördes det en stenkyrka helgad åt S:t Olof. Dess byggnadshistorik är oklar men enligt en rekonstruktion hade den rektangulärt långhus med rakslutet kor och blev senare tillbyggd med sakristia i norr och ett vapenhus framför sydportalen. I samband med byggandet av en ny kyrka 1798-99, revs den gamla kyrkan bortsett från sakristian som idag används som kapell. Den nya kyrkan byggdes i nyklassicistisk stil av byggmästare Berg efter ritningar av stifts- och länsbyggmästaren Casper Seurling. Långhuset är rektangulärt med tresidigt avslutat kor i söder, sakristia mitt på östra långsidan och torn med lanternin i norr. De vita fasaderna är spritputsade, sadeltaket är tegeltäckt och tornhuven är spånklädd. Inredningen har tillkommit successivt och präglas framför allt av det tunnvälvda taket, Pehr Hörbergs altartavla från 1802 och Pehr Zacharias Strands orgel från 1835.

Kyrkogården är indelad i en äldre och en yngre del placerade på var sida om en liten väg. Den äldre kyrkogården är en av de få bevarade gruskyrkogårdarna i länet och tillhörde ursprungligen den gamla, medeltida kyrkan. Då den nya kyrkan byggdes öster om vägen fortsatte man att begrava på den gamla kyrkogården som fortfarande används tillsammans med den nyare delen från 1966. Den är anlagd öster om dagens kyrka, nedanför en brant slänt, och utgörs av gräsmattor indelade med låga häckar.

På den äldre kyrkogårdens norra del finns S:t Olofs kapell, vars ursprungliga delar utgör den gamla kyrkans sakristia. För beskrivning se Kyrkobyggnaden.

Vid kyrkogårdens västra gräns finns ett gravkor över von Feilitzska familjen, troligen uppfört före 1760. Koret har en kvadratisk plan, vita slätputsade fasader med markerade hörn och lisener, skifferklätt topptak och en rundbågig dörröppning med en svart plåtklädd dubbeldörr.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
I en beskrivning av Gryts medeltida kyrka (von Feilitzen 1945) finns en del uppgifter
även om kyrkogården. Under 1600- och 1700-talen var kyrkogården omgiven av en
ringmur med tre portar, en i öster, en i väster och en i söder. Varje gård svarade för sitt
stycke av ringmuren utom 1748-54 då en s k ringmurshjälp utgick från bondehushåll
och stortorpare. Själva underhållet togs då om hand av kyrkoherden och kyrkovärdarna.
Underhållet av de tre portarna (troligen stigluckor) verkar ha vilat på tre gods,
åtminstone under 1700-talet, enligt en fördelning dem emellan vid 1695 års
sockenstämma: östra porten åvilade Marsäter, västra porten Åbäck och södra porten
Breviksnäs. C F Broocman har en intressant notering om den västra kyrkporten i sin
sockenbeskrivning från 1760. Över porten fanns det likt en predikstol av sten, välvd och
med trappor, bönepall och pulpet. Där hade de Påviska Munkar stått och bestänkt
folket med vigvatten. Efter reformationen ska den lutherska kyrkoherden använt
predikstolen att predika från eftersom allmogen under krigstid inte tilltrott sig hålla
gudstjänst i kyrkan, fastän de utställt väktare på de högsta nästgränsande bergen.
Öppningen på predikstolen murades igen 1715 då ringmuren reparerades. Öppningen
var i kyrkoportens östra sida, alltså in mot kyrkogården, och trappan på den södra sidan.
7
En karta över Gryt från 1794 visar en närmast kvadratisk kyrkogård, samma
utsträckning som på häradsekonomiska kartan 1868-77. Inga speciella öppningar är
markerade i omgärdningen. Fattigestufvan ligger öster om kyrkan, på gränsen till
kyrkoherdeboställets äng och Socknestufvan ligger mer i söder.
När den medeltida kyrkan revs vid slutet av 1700-talet lät man enligt uppgift sakristian
stå kvar för att användas som materialbod. År 1848 byggdes den på och användes som
sockenmagasin. Troligen är det den påbyggnaden, som gör att sakristian (?)/kapellet ser
så stor ut. I samband med detta kan även körbanan på norra sidan ha tillkommit. År
1906 ändrades användningen åter och man inredde ett gravkapell på bottenvåningen. I
dag används det s k S:t Olofs kapell som kyrkorum. På övre våningen har man förråd.
År 1941 ansökte man hos Kungl. Byggnadsstyrelsen om att få bygga ett bårhus i
anslutning till gravkapellet. Bårhuset byggdes på kapellets norra gavel, väster om
körbanan upp till förrådet, f d sockenmagasinet.

Flera gravminnen, bl a i form av gravhällar, fanns i den gamla kyrkan. Delar av en trolig
gravhäll har hittats vid dräneringsgrävningar mellan Gryts kyrka och S:t Olofs kapell på
1970-talet och 1988. Hällen låg troligen i den gamla kyrkan och förstördes i samband
med att kyrkan revs. Andra hällar är bevarade. Vid ombyggnaden till gravkapell 1906
hittade man två familjegravar under golvet. De var täckta med stenplattor med årtalen
1715 och 1716. Båda dessa hällar är närmare beskrivna i en inventering av Gryt sockens
kyrka och omgivningar från 1829. I inventeringen nämns även von Feilitzska
familjegraven som är murad av tegel. Det är troligen gravkoret vid kyrkogårdens västra
gräns. Då fanns även en år 1669 upprest, nu till hälften nedsjunken, minnesvård av
huggen sten över bonden Anders Jacobsson i Lervik. En minnesvård av marmor var rest
över kyrkoherden Joh Gust Hörling. Han var född 1759, kyrkoherde i Gryt 1812 och
dog 1819. Älskad och vördad. För Godt Upsåt, Rådig Verksamhet, Redligt umgänge.
Välsignelse öfver Hans Minne. Gravvården nämns också av W Tham i hans
sockenbeskrivning från 1854-55, men han uppger stenens material till porfyr.
Kyrkogården utvidgades mot söder enligt ett förslag uppgjort 1925 av arkitekten vid
Kungl. Byggnadsstyrelsen Ove Leijonhufvud. Det överensstämmer med dagens kvarter
C. På ritningen står det att endast den nordvästra delen, C 84-114, ska höjas till gamla
kyrkogårdens höjd och att den gamla terrassmuren och häcken bibehålls i öster. I övrigt
utförs nya terrassmurar och häckar, i söder enbart häck. Indelningen verkar vara
familjegravar utmed murarna och i nordväst, samt enkelgravar/linjegravar i mitten. Det
är den struktur som fortfarande är synlig på kyrkogården. Troligen har kyrkogården fått
en utvidgning redan tidigare, någon gång efter häradskartans tillkomst 1868-77. Det rör
sig om de södra delarna av kvarter A och B.
På 1940-talet var det aktuellt att anlägga en ny kyrkogård och Mellansvenska
Trädgårdsanläggningsbyrån i Örebro upprättade ett förslag. Den nya kyrkogården skulle
ligga ca 1 ½ km från Gryts kyrka. Planerna realiserades inte och i en beskrivning över
nytt förslag till utvidgning från 1957 står det att det tidigare förslaget fått en föga
lämplig placering långt från kyrkan och i omedelbar anslutning till diverse
förlustelseanordningar. Förslaget från 1957 gäller en ny kyrkogård öster om kyrkan, en
placering som tidigare ansetts vara olämplig, och det är upprättat av konsulent Eric
Lindh vid Östergötlands läns hushållningssällskap. Gravarna ska placeras i dubbellinjer
i gräs och linjerna ska avskiljas med låga rygghäckar. Planritningen visar i stort den
struktur som finns idag. Den nya kyrkogården stod färdig 1966 och i Östergötlands
Dagblad vill man närmast gratulera trädgårdskonsulent Eric Lindh och
entreprenörfirman Tjust Perenna för utmärkta insatser vid lösningen av ett mångårigt
problem i skärgårdsförsamlingen. Gångar och inrutningar med långa rader av
berberis, Potentilla futicosa och contoneaster omväxlar med kantplanteringar med en
myckenhet snöbär och rosentry. Flera arter av pil och björk finns smakfullt inordnade
med rönn, oxel hägg och skogslind. Samma år beslutade delägarna i Gryts kyrkstallar
att låta kommunhen överta äganderätten till stallarna för att efter sanering iordningställa
en parkeringsplats på området.

FÖRSAMLING 1995 - GRYT

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2097, 1900: 2462, 1995: 957

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i Gryts samhälle 10 km öster om Valdemarsvik i ett mosaikartat, fornlämningsrikt skärgårdslandskap av sprickdalskaraktär. Många terrängbetecknande namn har anknytning till kyrkoläget. På kyrkogården finns gravkapell (med rester av gamla kyrkan). Prästgården ligger söder om kyrkan. Gryt är ett gammalt skärgårdscentrum med kommunalhus, skola med lärarbostad, ålderdomshem, brandstation samt en del jordbruksfastigheter. De offentliga fastigheterna har bytt funktion och i dag är kommunalhuset församlingshem och skolan bibliotek.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: (Sankt Olofs kapell, belägen på samma kyrkogård). Medeltidskyrkan, av vilka endast begränsade murpartier återstår, var en rektangulär salkyrka med rakslutet korparti, sakristia på nordsidan och ett litet vapenhus framför sydportalen. Av detta kapell återstår idag sakristian, byggd 1708-09, allt annat revs i samband med att ny kyrka uppfördes strax intill. Den byggdes om och inrättades till materialbod 1848 och 1906 blev den gravkapell. Senare har den inretts till kyrksal och kallas numera för SANKT OLOFS KAPELL. Det är idag en rektangulär sal med blottad medeltida gråstensmur i den rakt avslutade korväggen.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan ritades av Casper Seurling och uppfördes 1798-99 (invigd 1804) av byggmästare Berg från Fogelvik. Den består av långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia mitt på den norra sidan samt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören, som restaurerades senast 1983, är i huvudsak oförändrad från byggnadstiden. Långhuset har yttre sadeltak av rött tegel, medan korets och sakristians tegelsadeltak är valmade. Tornet kröns av en huv med lanternin, båda av plåt. Exteriören är enkel och huvudsakligen artikulerad med listverk och rustikpartier kring portalerna. Ingångar finns i väster genom tornet och på långhusets sydvägg. I det inre har långhuset träspegelvalv och koret hjälmvalv i trä. Byggmästare Berg ändrade vid uppförandet något på Seurlings ritningar, bl.a. gav han predikstolen en annan placering. På ritningen är predikstolen placerad med uppgång från sakristian, men vid uppförandet lades den längre mot öster. Vid en inre renovering 1875, ledd av Otto A. Mankell, som ritade predikstolen och orgelläktaren, förnyades bänkinredningen, predikstolen flyttades till koret och västläktaren uppfördes. Kyrkan reparerades därefter 1909, för att restaureras mer genomgående 1951- 52 under Johannes Dahls ledning. Vid det senare tillfället ommålades interiören, bänkarna förändrades och predikstolen återfick sin ursprungliga plats intill sakristian. Läktarunderbyggnaden tillkom också vid detta tillfälle. År 1989 flyttades predikstolen tillbaka till den plats den hade 1875-1951. Altartavlan av Pehr Hörberg är från 1802 med omramning i ursprunglig bemålning. Orgeln är byggd av Per Z. Strand 1835.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Delar av en äldre altaruppsats från 1600-talet finns bevarad. Dopfunten ritades av arkitekten Hjalmar Molin 1925.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.