ÅTVIDS GAMLA KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.

Kyrkogården vid Åtvids gamla kyrka bör ha varit i bruk sedan senmedeltiden eller
åtminstone sedan 1500-talets början. Från denna första tid finns inga minnen bevarade.
De äldsta gravstenarna är från 1600-talet och upptagna ur golvet och flyttade till nya
kyrkan i samband med rivningen av den gamla i slutet av 1800-talet. Till dessa hör
bland annat den Mannersköldska tomban, lagd över Nils Assersson Mannersköld och
dennes hustru Anna Wrangel, ägare till Näs (senare Adelsnäs). Graven stod först i koret
vid södra väggen och innehöll då 13 kistor. Senare flyttades den till det Fochska
gravkoret för att slutligen hamna i nya kyrkan.

Det Fochska gravkoret (också kallat Adelswärdska gravkoret) uppfördes 1726 av
översten Frans Evald Fock och hans hustru Anna Eva Mannersköld (16571735 resp
16711736). I koret placerades två kalkstenssarkofager med makarnas respektive vapen
vilka fortfarande står kvar. Samtidigt fördes en del äldre kistor dit, vilka tidigare funnits
i Näsgraven under kyrkans kor.

Sedermera har de flesta ägare till Adelsnäsgodset begravts i koret med några undantag.
Dessutom finns de tre Adelswärdska monumentgravarna i kvarter C och A.

1984 genomfördes en restaurering av gravkoret under antikvariskt överinseende av
Harriet Wigertz och Monica Minnhagen på Östergötlands länsmuseum (Rapport
Minnhagen i ÖLM:s arkiv) varvid också en del av de då i mycket dåligt skick varande
träkistorna återbegravdes söder om gravkapellet.

Förutom de ovan nämnda kalkstenssarkofagerna konstaterades att det fanns ett par ännu
äldre kopparkistor, vilka var i relativt god kondition. Dessa torde utgöra de gravkistor
som förts in i gravkapellet från Näsgraven och utgör därmed de äldsta bevarade
begravningarna i kyrkan och på kyrkogården. Enligt rapporten tillhör kistorna Nils
Assarsson Mannersköld (vars gravsten finns i Åtvids nya kyrka) och hans son Gustaf
Mauritz, dennes hustru Adriane de Besche samt hennes andre make Otto Reinhold
Bock. De har sparats på plats.

Förutom de i gravkoret ingående gravarna äger kyrkogården inga gravvårdar som är
äldre än 1800- tal. Från denna period finns dock ett ovanligt stort antal vårdar, dels ännu
på plats på kyrkogården dels i form av undanställda vårdar mellan koret och det
Fochska gravkapellet.

Placeringen av det Anderssonska gravmonumentet visar tydligt att gravkvartersindelningen
i sitt nuvarande skick är yngre än 1832, eftersom graven ligger
utanför detta system.

Kyrkogården rymmer i övrigt minst fem och möjligen åtta2 gravvårdar på plats från
tiden före 1850. Till dessa räknas Teodor och Erik Seth Adelswärds monument men
också ett par enklare gravvårdar. Från tiden före den gamla kyrkans rivning 1887 finns
ytterligare inte mindre än åtta gravvårdar på ursprunglig plats. Dessa verkar vara
anpassade efter kvarterens nuvarande utseende varför man möjligen kan ana att en
omlägging skett någon gång strax efter 1832.

Den ursprungliga kyrkogården hade en mycket obetydlig utsträckning mot norr (se bild
på kyrkan före rivningen på sid 7). Nästan samtidigt men strax innan kyrkan revs
utvidgades kyrkogården kraftigt åt detta håll. En del av de nya gravar som kom att
anläggas i detta nya område finns fortfarande kvar. Sex gravar i kvarter B och fyra i
kvarter A är anlagda mellan 1887 och 1900 och bör vara de ursprungliga på platsen.

Utvidgning av kyrkogården skedde alltså ca 188687. Häradskartan från 1877 visar en
betydligt mindre kyrkogård. Den har senare kommit att utvidgas norrut och därvid
ianspråktagit hela den norr om kyrkogården liggande åkermarken. Den östra delen av
marken utgör idag Klockstapelparken. Den nya kyrkan kom sedan att byggas på höjden
norr om åkern, markerad som skog med en mindre åkerstump i nordöstra hörnet.
De undanställda gravvårdarna vid koret är i de fall de gått att datera alla från tiden före
1900. Den äldsta från 1817 (Sleman) och den yngsta från 1900 (trotjänaren och fiskaren
Grönqvist från Adelsnäs).

Strax efter förra sekelskiftet tillkom nya begravningsplatsen belägen på klockarbostället
Östantorps mark invid utfarten mot Falerum och Västervik. Den äldsta
bevarade gravstenen där är från 1905. Detta har inneburit att huvuddelen av ortens
begravningar sedan dess huvudsakligen skett på den nya anläggningen och endast till en
mindre del på den gamla.

För den gamla kyrkogårdens del har detta inneburit att trycket på att ersätta äldre gravar
har varit relativt litet. Detta har också bidragit till att så stor andel gamla gravstenar
fortfarande står på plats. Nya gravar har hela tiden i mindre utsträckning tillkommit, så
att resultatet idag är en harmonisk blandning av äldre och yngre.

Kyrkogården har heller inte i så stor utsträckning som många andra berörts av något
systematiskt borttagna grus- och stenramsgravar. Dessa finns kvar i särskilt stor
utsträckning i kvarter A, B och C men endast i mindre utsträckning i kvarter DF.
Någon tydlig uppdelning i områden mellan köpe- eller familjegravar och enmansgravar
eller allmän linje går inte att idag se om kyrkogården har haft. Av gravkartan framgår
dock att en del numera till största delen borttagna gravrader med mycket små
gravplatser varit insprängda mellan gravarna i de andra kvarteren. Två sådana rader har
funnits i kvarter A, en i kvarter B, en kortare i kvarter C (märkligt nog direkt öster om
de Adelswärdska monumenten) och 3 i kvarter F.

Kvarteren DF:s uppdelning med rygghäckar ger ett relativt sent intryck och dessa
kvarter kan vara delvis omplanerade under 195070talen.
Den allmänna nivån på kyrkogården verkar också ha höjts relativt mycket. Bilder från
sent 1800-tal och tidigt 1900-tal visar kyrkmuren som den bör ha varit avsedd att ses.
En relativt låg terrassmur. Idag har kyrkogårdens nivå höjts så pass mycket att stora
delar av muren helt blivit övertäckt. Detta gäller särskilt i den norra delen av
kyrkogården. På den södra delen är nivåskillnaden större varför muren fortfarande är
synlig här.

Istället för muren har begränsningen mot omgivningen kommit att utgöras av en
hagtornshäck.

Den imponerande cypressallén från norra entrén fram till kyrkporten är anlagd före
1944 då den finns på bild och efter 1877 då den saknas på bild.
Jämfört med gravkartan har en del ändringar också gjorts vad gäller gångsystemen. I
kvarter A har gravarna 177-178 och 255-256 hamnat på en liten gräsmatteö genom att
en ny grusgång tillkommit norr om dem. Längst i väster och i söder har grusgångarna
utmed kyrkogårdens yttre begränsning lagts igen.

Åtvids gamla kyrka och Åtvids stora kyrka är centralt belägna inom Åtvidabergs tätort och området präglas fortfarande av det äldre brukssamhället. Åtvids gamla kyrka uppfördes i slutet av 1400-talet eller i början av 1500-talet under bergslagets stora blomstringstid. Kyrkan är uppförd av natursten och gavlarna är försedda med dekorativt utformade blinderingar i tegel. Långhusets sadeltak har dubbla takfall, samtliga takfall är spåntäckta. Kyrkan omvandlades till en ruin 1887 i samband med att den nya kyrkan uppfördes efter arkitekt A E Melanders ritningar. Den gamla kyrkan återuppbyggdes dock 1954-57 på privat initiativ. Återuppbyggandet skedde under ledning av professor Erik Lundberg och innebar ett fritt återskapande av den medeltida kyrkan. Öster om kyrkogården finns en klockstapel från 1753.

KYRKOGÅRDEN: Den äldre begravningsplatsen är belägen runt gamla kyrkan. På kyrkogården finns många monumentala gravar, från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Tillsammans med den höga trädkransen och den långa allén av höga tujor, som leder fram till norra portalen, bildar de en kyrkogård med prägel av sent 1800-tal. De stora gravanläggningarna finns framför allt öster och söder om kyrkan. Många av dem har anknytning till Adelsnäs och ortens tidiga industri. Vid kyrkväggen står ett antal järnkors. De har varit resta över anställda vid baroniet. Flera enklare gravvårdar har titlar som speglar samhällets närings- och yrkesliv.

Den nya kyrkogården ligger några kilometer sydöst om kyrkan och är utformad som en skogskyrkogård. Gravkapellet uppfördes 1931 efter ritningar av arkitekt A F Wetterqvist.

ÅTVIDS GAMLA KYRKOGÅRD

Kyrkogården har en närmast kvadratisk utbredning med kyrkan relativt centralt men
något dragen mot sydväst.

Åtvids gamla kyrka
Åtvidabergs socken är intensivt förknippad med bergsbruket som enligt vad man nu vet
anses ha kommit igång på allvar under senare hälften av 1300-talet. Det första kända
privilegiebrevet för bergslagen utfärdades 1413 av Erik av Pommern. Socknen Åtvid
omnämns första gången 1348 vilket överensstämmer med tanken att den uppstått ur
bergsbrukets behov av en egen kyrklig organisation.

Bergsbrukets första storhetstid var under sent 1400-tal och tidigt 1500-tal till vilken tid
Åke Nisbeth också vill förlägga byggandet av Åtvids gamla kyrka (Nisbeth 1957 s 12).
Huruvida en äldre kyrka legat på samma plats eller om den som traditionen vill göra
gällande har legat vid Nynäs är inte klarlagt. Socknen bör dock ha haft en kyrka senast
1348.

Kyrkan tillhör en typ av treskeppiga kyrkor som också den samtida Värna gör och som
de rivna träkyrkorna i Gärdserum och Björsäter gjort.

Kyrkan är uppförd i natursten med gavlar och detaljer i tegel. Den består av ett
rektangulärt långhus som i öster har ett anslutande smalare, rakt avslutat kor. Vid korets
nordsida ligger en sakristia och mitt på långhusets nordsida finns en kapellartad
utbyggnad som numera används som vapenhus. Vid korets nordvästra hörn byggdes
1726 det Fochska gravkoret i tidstypisk senbarock stil. Gavlarna är rikt ornerade med
blinderingar.

Enligt Nisbeth är koret något äldre än långhuset men alla tillbyggnader dateras till
samma tid utom det Fochska gravkoret och sakristian som tillbyggdes 1957. Den
ursprungliga sakristian ersattes dock med en ny 1761, vilken i sin tur ersattes vid
restaureringen 1957. Ett vapenhus av trä, nu rivet, tillkom 1776.
Under 1600-talet tillkom rika målningar som fortfarande finns i behåll i koret.
Efter många års diskussioner beslöts att den gamla kyrkan skulle rivas och att en ny
skulle byggas. Innan detta hann ske reparerades dock den gamla kyrkan grundligt 1859
på bekostnad av baron Seth Adelswärd på Adelsnäs (begravd i kvarter C). Denne låg
också bakom och bekostade uppförande av en ny kyrka i Gärdserum något tidigare.
1879 fastställdes dock ritningarna för den nya kyrkan som invigdes 1885. Strax efteråt
påbörjades rivningen av den gamla medeltidskyrkan. Ganska snart ändrades dock
planerna bland annat genom ett ingripande av baron Teodor Adelswärd (begravd i
kvarter A) och kyrkan iordningställdes istället som ruin. Koret blev kvar under tak och
användes som begravningskapell. Ritningarna till detta utfördes av arkitekten Melander
som också ritat den nya kyrkan.

Ett flertal reparationer och underhållsarbeten av kyrkoruinen genomfördes under de
följande åren bland annat 1899 och 1927. Ruinen iordninggjordes också för
sommargudstjänster.

Kyrkan stod som ruin fram till 1954 då beslut fattades om att restaurera tillbaka den till
en fungerande kyrka igen. Detta efter ett initiativ av Direktören för AB Åtvidaberg, Elof
Ericsson (begravd i Kvarter C) som också stod för alla kostnaderna. Kyrkan
återinvigdes 1957.

Som arkitekt inkallades den berömde byggnadshistorikern Erik Lundberg. Långhusets
murar återuppfördes till sin ursprungliga höjd och kyrkan lades under tak. Ett nytt
klöverbladsformat innertak uppfördes enligt Lundbergs ritningar. En ny sakristia
uppfördes på den gamlas plats och tillbyggnaden på nordsidan byggdes om till
vapenhus. Kyrkan försågs med ny inredning och en del av de gamla inventarierna
återfördes dit.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av sex kvarter A-F. Kyrkogården speglar väl orten Åtvidabergs
historia. Kvarter C öster om koret är det utpräglat monumentala kvarteret med flera
minnesmärken över medlemmar av familjen Adelswärd och disponenter och direktörer
från de lokala storföretagen. Ett stort antal gjutna specialtillverkade gravvårdar över
baroniets anställda har bevarats intill främst koret men också på ursprunglig plats. Bland
gravvårdarna skymtar ett stort antal gruvfogdar och andra människor inblandade i
metallhantering och industri på många olika nivåer. Ovanligt många vårdar är av järn
eller brons. Bland annat järnkors av Åtvidabergstyp och bronskors tillverkade i Bersbo
bronsgjuteri.

Allmän karaktär
Trots de stora öppna ytorna i norr har kyrkogården en relativt mörk och dov sen 1800-
talskaraktär. Till denna karaktär bidrar också de många monumentala äldre
gravvårdarna, den höga trädkransen och cypressträdallén i norr. Trots att kyrkogården
också har ett stort antal yngre vårdar känns dessa väl inpassade i den allmänna miljön.
Kvarteren i norr är uppenbarligen statuskvarteren särskilt kvarter C. Kyrkogården
speglar väl Åtvidabergs brukssamhälle och dess 18- och 1900-talshistoria. Inte minst
med hjälp av statusgravarna över baroner och direktörer, men också genom det stora
antalet vårdar i metall, inte minst brons. Koppar var ju den stora råvaran i bygden.

Omgärdning
Äldre bilder visar kyrkogården med mur på alla sidor. Denna har dock till stora delar
dolts av utfyllnad och är bara synlig på kortare partier. Bäst synlig är muren på södra
sidan där den består av 1 2 skift av sprängd sten inpassad utan murbruk. Insidan av
kyrkogården ligger något högre än muren varför den närmast har karaktär av
terrasskant. Eftersom sluttningen ned mot vägen och villorna är brant, måste denna del
av kyrkogården vara kraftigt utfylld. Samma typ av mur är också synlig ställvis,
framförallt på västra långsidan, vid SV hörnet och vid västra ingången. Kortare partier
av murens översida är också synlig i grusgången på östra sidan.
Istället för muren omges hela kyrkogården utom södra långsidan av en hagtornshäck
som är ca 0,8 m hög och en trädkrans. I SV är denna ersatt av en kortare sträcka sibirisk
ärtväxthäck. Trädkransen består av tätt placerade och högt uppvuxna lindar, i väst 14 st,
i öst 12 och i syd 11. I norr finns istället 14 höga askar på andra sidan vägen som
komplement.

Ingångar
Huvudingången ligger mitt på nordsidan. Den består av två fyrsidiga murade
grindstolpar (grind saknas). Ingången leder till en hög allé av cypressträd vilken leder in
mot kyrkan.
Enklare ingångar i form av öppningar i häcken finns i NV och NÖ hörnet. I NÖ sker
ingången via en trappa i tre steg av granit.
Framför kyrkans västingång finns också en öppning i häcken, genom vilken en
grusgång leder. Vid öppningen är ett kortare parti av kyrkogårdsmuren synlig på ömse
sidor. I öst ut mot Klockstapelparken och parkeringen finns likaså en öppning i häcken genom
vilken en grusgång passerar.

Vegetation
Förutom trädkransen och den omgärdande häcken finns system av häckar också inne i
de södra kvarteren (DF). De består av 6 N S löpande tujahäckar mellan gravraderna.
I den lilla delen av kvarter C finns 3 stycken Tformade system av låga oxbärshäckar
mellan gravarna. Längs med huvudgrusgången från norr in mot kyrkan finns en allé av
imponerande höga cedrar, 9 på vardera sidan. I de norra kvarteren finns ett stort antal
gravar med flankerande idegranar, tujor och sockertoppsgranar. Elof Erikssons
monumentalgrav utanför koret omgärdas av en avancerat figurklippt buxbomshäck.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Grusgångarna delar kvarteren från varandra
men inget av kvarteren har grusgången inne i sig. Den lilla avskilda delen av kvarter C
har dock två plattgångar mellan gravraderna. Grusgångarna leder från ingångarna in mot
mitten där kyrkan omges av grusgång och en mindre grusplan längst i NV. Dessutom
finns en kringgående grusgång, direkt innanför häcken och utan gravplatser utanför sig.
Denna är dock igenplanterad med gräs i väster.

Gravvårdstyper
Gravvårdstyperna är synnerligen varierade.
Bland annat finns ett antal stora monument över betydelsefulla släkter och personer i
Åtvidabergs historia. Släkten Adelswärd, från baroniet med samma namn har tre
stycken. I kv A intill cypressallén står ett högt keltiskt kors och framför denna 9
kalkstenhällar lagda över släktmedlemmar. Intill står ett enkelt järnkors över en
trotjänarinna på släktgodset Adelsnäs. (Ytterligare 9 likadana järnkors över slottets
anställda finns undanställda bakom koret.)

I Kv C finns två monument intill varandra, dels en hög bautasten med ett 10 tal namn
och intill denna en grusgrav med liggande sarkofag i mitten och ett högt gjutjärnstaket.
Graven är formad som en romansk kyrka med kor och absid. Intill ligger Elof Erikssons
monumentalgrav innanför en buxbomshäck.

Ytterligare monumentalgravar ligger främst i kv C och D och består oftast av en
huvudsten med flera liggare runtomkring. Förutom dessa finns ett stort antal trä- och
metallkors, både i brons och järn, både smidda och gjutna. Dessa är ganska jämt spridda
över kyrkogården. Både gjutjärns-, smidesjärns- och gjutna bronsstaket förekommer
relativt ofta. Ett stort antal stenramsgravar av alla kategorier finns bevarade främst i kv
A, B och C men också på andra ställen.

Flera mycket höga bautastenar, gravstenar i form av öppna böcker, klassiska pelare eller
avbrutna livsträd förekommer också. Tidsintervallet ligger mellan 1800 och 2002.

Byggnader
I SV hörnet intill en vändplan ligger en liten redskapsbod med taket i jämnhöjd med
kyrkogården. Den är av betong och har ett tak av svart korrugerad plåt och en port av
ribbat trä. 197080 tal.

Övrigt
I den stora kyrkformade grusgraven ligger Erik Seth Adelswärd begravd med sin
närmaste släkt. Denne var på sin tid finansiär av ruinkonserveringen av Åtvids
dåvarande kyrkoruin och den som tog initiativ till och bekostade den nya kyrkan i
Gärdserum.
Elof Eriksson, vars gravmonument ligger närmast koret, tog initiativ till och bekostade
till stora delar återställandet av Åtvids kyrkoruin till den nuvarande kyrkan. Han var
också chef för Aktiebolaget Åtvidaberg.
Söder om koret står ett stort antal undanställda järnkors.
Kyrkogården är också försedd med armaturer på trästolpar med mässingshuvar.
Avfallshanteringsanläggningar finns vid östra och västra ingångarna.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A Gravplats nr A1 -441

Kyrkogården är delad i 6 kvarter. Kvarter A utgör det NV hörnet. Det omfattar platserna
A 1A 441.

Allmän karaktär
Raka nord-sydligt orienterade rader av gravar. Relativt öppet med buskar intill enstaka
vårdar. Trots detta ett ganska mörkt intryck genom skuggan från den höga cederallén
och den höga trädkransen. Kvarteret innehåller en ganska harmonisk blandning av äldre
och yngre vårdar.
Det Adelswärdska monumentet dominerar hela den östra delen av kvarteret och avviker
starkt i karaktär. Förutom detta monument saknar kvarteret lite av den statuskaraktär
som är kraftigt uttalad i kvarter B och främst kvarter C.

Omgärdning
Omgärdning av ca 0,8 m hög hagtornshäck i V och N. Kyrkogårdsmuren är övertäckt
men synlig på ett kortare parti vid västra ingången. Trädkrans av 7 höga lindar i väster
och lika många höga askar på andra sidan vägen i norr. I öster omgärdas kvarteret av en
grusgång som bildar gräns mot kvarter B. Längs denna finns ena sidan av cederallén. I
söder utgörs omgärdningen av grusgången kring kyrkan och på en kortare sträcka längst
i väst grusgången fram till västra ingången.

Ingångar
Kvarteret ligger mellan norra huvudingången och västra ingången. I NV hörnet finns en
ingång via en enklare öppning i häcken.

Vegetation
Trädkrans, hagtornshäck och del av cederallén finns i omgärdningen. 6 av gravvårdarna
flankeras av formklippta idegranar och 4 stycken av tujor på samma sätt. Vid 3 vårdar
finns flankerande sockertoppsgranar. En gravvård är nästan helt överväxt med
murgröna. Intill huvudstenen vid Adelswärdska gravmonumentet finns en låg (ca 0,4 m
hög) buxbomshäck.

Gångsystem
Kvarteret omges på alla sidor av grusgång. Dels huvudgrusgången in till kyrkogården
längst i öster dels av en kringgående gång innanför hagtornshäcken i norr och
ursprungligen också i väster. Den västra gången har dock såtts igen med gräs. Inne i
kvarteret finns endast gräsgångar.

Gravvårdstyper
Det Adelswärdska gravmonumentet med ett högt keltiskt kors och nio liggande
kalkstenshällar dominerar den östra delen av kvarteret. Till monumentet hör också ett
enkelt gjutet järnkors över en trojänarinna på Adelsnäs. Huvudgraven är kvarterets
äldsta och anlagd 1829.

Ett stort inslag av järnkors finns. Förutom nämnda gjutna kors också tre i avancerat
smide och två enklare. Ytterligare ett kors är av Åtvidstypen. Dessutom finns fyra
gjutna bronskors, varav ett av Bersbotypen. En äldre kalkstensvård med marmorplatta
finns också bevarad.

Övriga vårdar i kvarteret är enklare och låga relativt enhetliga vårdar dominerar.
Tidsintervall mellan 18802001.

Kvarter B Gravplats nr B1-400

Kyrkogården är delad i 6 kvarter. Kvarter B utgör det NÖ hörnet. Det omfattar platserna
B 1B 400.

Allmän karaktär
Raka nord-sydligt orienterade rader av gravar. Relativt öppet med buskar intill enstaka
vårdar. Kvarteret har det öppnaste och ljusaste läget av alla. Trots detta ger det ett
ganska mörkt intryck genom skuggan från den höga cederallén och den höga
trädkransen. Kvarteret innehåller en ganska harmonisk blandning av äldre och yngre
vårdar.
Karaktärsskapande är också det relativt stora antalet stenramsgravar och den höga
bautastenen.

Omgärdning
Omgärdning av ca 0,8 m hög hagtornshäck i N och Ö. Kyrkogårdsmuren är övertäckt
men synlig på ett kortare parti vid NÖ ingången. Trädkrans av 5 höga lindar i öster och
lika många höga askar på andra sidan vägen i norr. I väster omgärdas kvarteret av en
grusgång som bildar gräns mot kvarter A. Längs denna finns ena sidan av cederallén. I
söder utgörs omgärdningen av grusgången kring kyrkan och den gång som leder ut mot
parkeringen i Klockstapelparken. Denna bildar gräns mot kv C i söder.

Ingångar
Kvarteret ligger mellan norra huvudingången och östra ingången. På norra sidan nära
NÖ hörnet finns en ingång via en enklare öppning i häcken, som också är försedd med
ett par trappsteg.

Vegetation
Trädkrans, hagtornshäck och del av cederallén finns i omgärdningen. 3 av gravvårdarna
flankeras av formklippta idegranar, 2 av oxbärsbuskar och 4 stycken av tujor på samma
sätt. Vid 2 vårdar finns flankerande sockertoppsgranar. Två grusgravar har omgivande
tujahäckar.

Gångsystem
Kvarteret omges på alla sidor av grusgång. Dels huvudgrusgången in till kyrkogården
längst i väster dels av en kringgående gång innanför hagtornshäcken i norr och öster.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns ett relativt stort antal stenramsgravar och grusgravar med häckar,
11 stycken. 2 av dessa är försedda med smidesjärnsstaket och en med ett gjutet
bronsstaket. Liksom i kvarter A finns ett relativt stort antal metallkors inom kvarteret. 4
av dessa är järnkors av Åtvidabergstypen och ett bronskors av Bersbotypen finns liksom
ett kors i blandad teknik. En vård (lämpligt nog rest över en skogvaktare) består av ett
lågt avbrutet livsträd försett med en marmorplatta. Längst i öster står en nästan 4 m hög
bautasten.

Statusgravarna, till exempel stenramsgravarna, är huvudsakligen placerade i kvarterets
utkanter medan de inre delarna präglas av relativt enhetliga låga vårdar från ca 1955 och
framåt. Tidsintervallet på de bevarade vårdarna ligger mellan 1890 och 2003.

Kvarter C Gravplats nr C1-241

Kyrkogården är delad i 6 kvarter. Kvarter C utgör den Ö delen mellan koret och
Klockstapelparken. En mindre del av kvarteret ligger för sig självt intill och NÖ om
koret. Kvarteret omfattar platserna C 1C 241.

Allmän karaktär
Kvarteret består av två delar med fullständigt olika karaktär. Den mindre delen präglas
av närheten till kyrkans kor och består av låga anspråkslösa vårdar innanför ett system
av oxbärshäckar.
Den större delen är kyrkogårdens absoluta statuskvarter. Det präglas starkt av ett stort
antal mycket stora och olikformade statusgravanläggningar. Övriga gravvårdar av mer
normal storlek ser närmast inklämda ut mellan dessa.

Omgärdning
Omgärdning av ca 0,8 m hög hagtornshäck i Ö. Kyrkogårdsmuren är övertäckt men
synlig på några kortare partier under grusgången i öster. Trädkrans av 4 höga lindar i
samma riktning. Huvuddelen av kvarteret omges av grusgångar åt alla håll. Dessa bildar
gräns mot kvarter B i norr och kvarter D i söder. I väst ligger grusgången kring kyrkan.
Den lilla delen av kvarteret NÖ om koret omges likaså av grusgångar på alla sidor.

Ingångar
Längst i NÖ finns den östra ingången mot parkeringen i Klockstapelparken.

Vegetation
Trädkrans och hagtornshäck i omgärdningen. I den lilla delen NÖ om koret är
gravvårdarna arrangerade längs ett öst-västligt system bestående av 3 Tformade låga
(ca 0,4 m) oxbärshäckar. I huvuddelen av kvarteret finns häcksystemen intill de enskilda
gravmonumenten och vårdarna. Erikssonska graven närmast koret omges av en
avancerat klippt buxbomshäck med rundlar och mursträckningar. En stenramsgrav
omges av en 0,5 m hög tujahäck och en liknande grav har en lika hög omgivande häck
av idegran. 3 gravar har flankerande formklippta tujabuskar och 2 flankeras av
sockertoppsgranar.

Gångsystem
Båda delarna av kvarteret omges på alla sidor av grusgång. Dels grusgången från östra
till västra i norr. Dels av en kringgående gång innanför hagtornshäcken i öster. Dels av
gången kring kyrkan i väster. Samt slutligen av gången söder om kyrkan som i en
förlängning går ut till den kringgående gången och därmed skiljer kvarter C och D. I
den mindre delen finns smala gångar mellan de tre häcksystemen och de sex
gravraderna.

Gravvårdstyper
Kvarteret präglas starkt av ett flertal stora monumentala gravanläggningar. Övriga mera
normala gravar ser närmast inkilade ut mellan dessa.
Främst finns den Erikssonska graven bestående av en gräsmatta med en korsformad
rabatt i mitten och 2 liggande gravvårdar. Detta omges av den ovan beskrivna
buxbomshäcken. Till de dominerande monumenten hör också två över släkten
Adelswärd. Främst en stor stenramsgrav i form av en romansk kyrka med långhus och
kor, omgiven av ett högt järnstaket. I mitten finns en sarkofag med ett flertal namn.
Intill på en gräsmatta omfattande ett tiotal gravplatser står monument nummer två
bestående av en hög bautasten med ett flertal namn. Ytterligare monument finns i form
av en stor grav av ett femtontal liggande kalkstensplattor i rektangelform och det enda
ordet Danils med mycket stor text strax söder om de Adelswärdska monumenten. Hit
bör också det Gyllencreuzka monumentet räknas. Detta består av en central minnesvård
i form av ett keltiskt kors och 6 liggande kalkstensvårdar kring denna. Monumentet har
sannolikt ursprungligen omgivits med en stenram som idag saknas. Av monumental
karaktär är också professor Nordenströms nära 4 m höga bautasten med porträtt i brons,
omgiven av en liten grusplan och en tujahäck.
Förutom dessa större monument finns 6 mera normala stenramsgravar med grus, en
klassisistisk pelare krönt av en urna, tre kalkstenskors och fyra gravar med märklig form
speciella för detta kvarter. De består av en ca 1 x 2 m stor rektangulär blomrabatt
omgiven av en stenram på vilken texten anbringats. Mindre statusbetonade men inte
mindre kulturhistoriskt intressanta är två bevarade träkors och två järnkors.
Övriga gravvårdar i den större delen består av relativt små och låga granitvårdar. I några
fall liggande. Den mindre delen av kvarteret har en speciell karaktär med små relativt
låga och smala likstora och i norra raden liggande gravvårdar. Här avviker kraftigt från
mönstret en liggande stor kalkstensvård med mycket stor text längst i öster. Denna
sträcker sig över mittgången och över flera gravrader.

Övrigt
Elof Eriksson begravd i den Erikssonsska graven var chef på AB Åtvidaberg och
initiativtagare till återställandet av ruinen av Åtvids gamla kyrka till brukbar kyrka. Han
bekostade också till stora delar företaget.
Erik Seth Adelswärd, begravd i den stora kyrkliknande stenramsgraven, bekostade stora
renoveringar av ruinen av Åtvids gamla kyrka i mitten av 1800-talet och var också den
som låg bakom uppförandet av den unika kyrkan i Gärdserum.

Kvarter D Gravplats nr D1-157

Läge
Kyrkogården är delad i 6 kvarter. Kvarter D utgör det SÖ hörnet. Kvarteret omfattar
platserna D 1D 157.

Allmän karaktär
Kvarteret saknar med undantag av det Carlströmska monumentet och enstaka äldre
vårdar den utpräglade statuskaraktär som finns i kvarter C. Karaktärskapande här är
istället främst trädkransen och häcksystemen. Relativt mörk karaktär med drag av
baksida, trots att detta är sydsidan.

Omgärdning
Omgärdning av ca 0,8 m hög hagtornshäck i Ö. Kyrkogårdsmuren är övertäckt men
synlig på några kortare partier under grusgången i öster. I S endast kyrkogårdsmur utan
häck. Muren har här närmast form av en terrasskant mot söder. Den är ca 1 m hög och
består av 23 varv av 1,0 0,4 h stora huggna stenar. Trädkrans av 4 höga lindar i Ö och
lika många i S. Direkt innanför muren eller häcken finns också en grusgång i samma
riktningar. En grusgång i norr bildar gräns mot kvarter C och en i väster mot kvarter E.

Ingångar
Kvarteret ligger utan direkt anslutning till ingångar.

Vegetation
Trädkrans och hagtornshäck i omgärdningen.
Fyra nordsydligt löpande häcksystem av tuja löper mellan gravraderna. Dessa är ca 0,8
m höga.

Gångsystem
Kvarteret omges i alla riktningar av grusgångar. Inne i kvarteret finns endast gräsgång.

Gravvårdstyper
Kvarteret domineras av relativt låga och breda gravvårdar från tiden mellan 1960 och
2002. Längst i väst står tre äldre och tyvärr oläsliga kalkstenskors. Dessutom finns ett
litet anspråkslöst järnkors och en gravvård i form av en öppen bok. I SÖ står en äldre
gravvård i form av en avbruten klassisistisk pelare med en stenläggning framför.
Av större monument finns det Carlströmska längst i NÖ. Detta består av ett
kalkstenskors i mitten som huvudsten och denna omges av 12 liggande kalkstensplattor
med de individuella namnen.

Kvarter E Gravplats nr E 1 -196

Kyrkogården är delad i 6 kvarter. Kvarter E ligger S om kyrkan mellan kvarter D och F.
Kvarteret omfattar platserna E 1E 196.

Allmän karaktär
Kvarteret har trots placeringen söder om kyrkan baksideskaraktär. Karaktären ges till
stor utsträckning av trädkransen och häcksystemen. Gruvfogden Anderssons
gravmonument för sig och egentligen utanför kvarteret.

Omgärdning
I S kyrkogårdsmur utan häck. Muren har här närmast form av en terrasskant mot söder.
Den är ca 1 m hög och består av 23 varv av 1,00,4 h stora huggna stenar. Trädkrans
av 4 höga lindar också i S. Direkt innanför muren finns en grusgång. Grusgångar i väst
och öst bildar gräns mot kvarter F respektive D. I norr kyrkan.

Ingångar
Saknas

Vegetation
Förutom trädkransen i omgärdningen finns:
Mellan de två östligaste och två västligaste gravraderna finns nordsydligt löpande
tujahäckar. Dessa är ca 0,8 m höga. Fem gravar är försedda med flankerande
sockertoppsgranar och en med formklippta tujabuskar.

Gångsystem
Kvarteret omges i alla riktningar av grusgångar. Inne i kvarteret finns endast gräsgång.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns sex grusbelagda stenramsgravar. Två av dessa är försedda med
gjutjärnsstaket. En av de sistnämnda saknar gravsten. Dessutom en gravvård i form av
ett avbrutet livsträd, en mycket hög bautasten och ett bevarat träkors.
Av lite speciell karaktär är en grav av italiensk typ. Den består av en sten av strimmig
rödvit marmor och har porträtt av de två italienska kvinnor (mor och dotter) som vilar
under den.
I grusgången mellan kvarter E och D men tillhörande kvarter E ligger det Anderssonska
gravmonumentet. Det består av en husformad sarkofgag omgiven av en grusplan och ett
gjutsjärnsstaket. Gravstenstexten omtalar det Anderssonska testamentet och donationen.
Graven är kyrkogårdens äldsta bevarade på plats (1832).
I övrigt dominerar lägre breda gravvårdar från tiden 1960 2003.

Övrigt
Text Anderssonska gravmonumentet:
Västra kortsidan: *1779 !1832 Ps 467 *7
Norra långsidan: Grundläggaren af Anderssonska stiftelsen enligt testamente af den 1
maij 1927
Östra kortsidan: Gruffogden A. Andersson
Södra långsidan: Min graf skall jag hafva på ett sådant sätt att min lekamen få hvila
med ro och icke blifva rubbadder flera gånger min förmögenhet göres till ett realt
capital räntan tillfaller fattige meddelösa barns uppfostran inom socknen.

Kvarter F Gravplats nr F1-232

Kyrkogården är delad i 6 kvarter. Kvarter F ligger i det SV hörnet. Kvarteret omfattar
platserna F1 F232.

Allmän karaktär
Rader av relativt jämnstora vårdar. De bevarade äldre vårdarna är placerade endera i SÖ
eller som enstaka mitt i. Kvarteret har trots placeringen söder om kyrkan
baksideskaraktär. Karaktären ges till stor utsträckning av trädkransen och
häcksystemen.

Omgärdning
I V trädkrans med 6 höga lindar. Kyrkogårdsmuren är synlig på kortare sträckor
omväxlande med 2 kortare sträckningar av hagtornshäck, längst i söder ersatt av en
kortare sträckning sibirisk ärtbuske. Den ursprungliga kringgående grusgången är
översådd med gräs. I N finns grusgång mot kyrkan och västra ingången. I Ö grusgång i
gränsen mot kvarter E. I S kyrkogårdsmur utan häck. Muren har här närmast form av en
terrasskant mot söder. Den är ca 1 m hög och består av 23 varv av 1,00,4 h stora
huggna stenar. Trädkrans av 4 höga lindar också i S. Direkt innanför muren finns en
grusgång.

Ingångar
Längst i NV den V ingången.

Vegetation
Trädkrans och häckar i omgärdningen.
De två östligaste gravraderna separeras av en 0,8 m hög nordsydligt löpande tujahäck.
En grav flankeras av rundklippta tujabuskar och två ytterligare på samma sätt av
idegranar.

Gångsystem
Kvarteret omges i alla riktningar av grusgångar. Inne i kvarteret finns endast gräsgång.
Den kringgående grusgången är dock i väster igensådd med gräs.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns fyra grusbelagda gravar, varav tre är mycket små. Tre av dessa
begränsas av stenram och en av en låg oxbärshäck. Tre vårdar av järn finns varav ett
avancerat smideskors och ett gotiskt fönster i gjutjärn. Till metallvårdarna hör också
tre gjutna bronskors, varav ett av den nya Bersbotypen. Två större kalkstensliggare från
ca 1870 ligger tillsammans i kvarterets södra utkant. I en tät rad i sydöst står också flera
äldre (ca 1895 1914) kalkstens- och granitvårdar.
I övrigt dominerar lägre relativt smala gravvårdar från tiden 19602003. Hela
tidsspannet på de bevarade vårdarna ligger mellan 18652003.

Övrigt
NV hörnet av kvarteret tycks vara starkt favoriserat av Åtvidabergs lärarkår. Här ligger
ett stort antal folkskollärare, rektorer mm.

FÖRSAMLING 1995 - ÅTVID

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2315, 1900: 3594, 1995: 8457

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Gamla och nya kyrkan ligger i en välhållen miljö utefter Kyrkogatan med utsikt över industridelen av samhället. En klockstapel står invid den gamla kyrkan. En ny kyrkogård återfinns ca 800 m sydost om kyrkorna.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: ÅTVIDS GAMLA KYRKA är murad av gråsten och tegel och består av ett rektangulärt långhus med en grund utbyggnad i norr (nu vapenhus), ett rakslutet kor samt sakristia i norr; mot korets nordöstra hörn ansluter ett gravkor. Kyrkan med den norra utbyggnaden, sannolikt ett sidokapell, härrör från 1400-talet eller 1500-talets början. Gravkoret uppfördes 1726. En sakristia har troligen funnits redan under medeltiden. Denna ersattes dock 1761 med en ny. Kyrka övergavs och iordningställdes som ruin 1887 i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats. Efter en genomgripande restaurering 1954-57 har kyrkan åter tagits i bruk för gudstjänster. Den nuvarande sakristian uppfördes i samband med 1950-talets restaurering på 1761 års grundmurar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören karakteriseras av de oputsade stenmurarna och trappstensgavlarna med sina blinderingar. De delar som härrör från 1954-57 har röda tegelfasader. Det ljust putsade gravkoret bryter av från övriga delar med sin barockarkitektur och svängda kupoltak. Långhuset, det något lägre koret samt vapenhuset har branta spånklädda sadeltak. Sakristians tak är valmat. År 1859 genomgick kyrkan en större reparation, som bl.a. omfattade omspåning av tak och fönsterförstoring. Återuppbyggnadsarbetet 1954-57, under ledning av Erik Lundberg, innebar ett relativt fritt återskapande av det medeltida kyrkorummet. Långhusets östra vägg, ovanför triumfbågen, kläddes med spån. Övriga väggar är vitputsade. Av de medeltida valven, sannolikt samtida med murarna, återstår endast det rikt utbildade korvalvet, medan långhusvalven revs 1887. Det befintliga trätunnvalvet härrör från 1950-talets restaurering, liksom den slutna bänkinredningen. Korets välbevarade kalkmålningar utfördes i början av 1600-talet. Altartriptyken skänktes år 1623 (delvis omgjord på 1700-talet). Triumfkrucifixet tillkom också 1623 och är troligen utfört av samme bildhuggare som gjort altartavlans skulpturer. Predikstolen är utförd av bildhuggaren Wedulin i Hjo år 1730, som även tillverkat den altaruppsats som nu är placerad vid den norra långhusväggen.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.