BALDRINGE KYRKA

Kyrkomiljön
De få kända medeltida skriftliga beläggen från Baldringe är samtliga förknippade med ärkebiskopen i Lund. Under medeltiden tycks större delen av Baldringe socken övergå i domkyrkans ägo, bland annat genom gåvor. I forskningsprojektet By, huvudgård och kyrka, studier i Ystadsområdets medeltid har det konstaterats att det under medeltiden fanns två huvudgårdar i socknen, Baldringe och Baldringetorp. Baldringe by låg norr om kyrkan och i slutet av medeltiden fanns 16 registrerade gårdar, varav en framträder som huvudgård i ärkesätets län. Under 1600-talet övergår gården åter i adlig ägo, vilket utgör dagens Baldringe gård, som gränsar mot kyrkogården i väster och norr. Carl Piper köpte Krageholm 1704 och det övertogs av hans änka, grevinnan Christina Piper, som därefter utökade sitt godsinnehav med flera stora gårdar, Baldringe, Christinehof och Högestad. Till dessa följde även patronatsrätten, vilket betydde att hon hade patronatsrätt för de fyra kyrkorna i Andrarum, Baldringe, Högestad och Sövestad. På Baldringe gårds ägor påträffades 1944 i samband med grundgrävning till en ekonomibyggnad ett bronskärl fyllt med mynt och andra silverföremål. Mynten daterades till tiden omkring 980. Väster om tornet finns en runsten uppställd, som påträffades på 1880-talet i kyrkogårdsmuren. Den är daterad till tiden omkring 10001050. I By, huvudgård och kyrka har ett hypotetiskt bebyggelsemönster beskrivits; Under sen medeltid upprättades en storgård på platsen, vilket myntskatten indikerar. I början av 1000-talet restes en runsten över en storman och ca 100 år senare uppfördes en kyrka av sten direkt öster om huvudgården.

Kyrkan är belägen på en markerad höjd i ett kuperat odlingslandskap med områden med lövträdsskogar. Av den omfattande kyrkbyn återstår idag Baldringe gård och några enstaka byggnader norr och väster om kyrkomiljön.

Kyrkan och kyrkogården är belägen på fast fornlämning Baldringe gamla bytomt, Baldringe 23:1 och runstenen är markerad i fornlämningsregistret under Baldringe 2:1, vilka är skyddad enligt 2 kap. Kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Kyrkogården omges av en kallmurad mur och en trädkrans, som i söder och öster gränsar mot åkermarken. Huvudingången till kyrkan och kyrkogården är på kyrkogårdens norra sida genom svartmålade smidesgrindar. Stora delar av kyrkogården är gräsbevuxen med rygghäckar av buxbom. Gravvårdar med titeln lantbrukare dominerar, vilket visar på att jordbruk varit en viktig näring i socknen, men även titlar som kvarnägare förekommer. Marken runt kyrkan och gångarna är grusade.

Byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdens nordvästra hörn finns en ekonomibyggnad, uppförd av gråsten med sadeltak täckt av eternitplattor. Mot norr finns garageportar av brunmålade stående brädor.

Källor och litteratur
Andersson, Hans, Anglert, Mats, By, huvudgård och kyrka. Studier i Ystadsområdets medeltid. 1989.
Dahlberg, M (red.) Skåne landskapets kyrkor. Sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet 2015.
Dahlberg, M. Franzén, K. (red) Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2008.
Isberg, Henning A. (red), Ljunits och Herrestads skolor under 100 år. Ljunits och Herrestads hembygdsförening, 1943.
Isberg, Henning A. Mellan åarna. 1986.
Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne.
Malmström, Krister. Kyrkornas arkitekter. Förteckning över kyrkoarkitekter verksamma inom Svenska kyrkan 18601930. Raä 1991.
Sträng, Maria. Baldringe kyrka. Utvändig renovering. Antikvarisk medverkan 2013. Rapport 2014:01, Regionmuseet Kristianstad.
Sundnér, Barbro. Forskningsdatabasen Medeltida kyrkor i Skåne. Dokumentation utförd på 1990-talet. (opubl)
Underhållsplan för Baldringe kyrka, Barup & Edström arkitektkontor AB, 2009-01-30.
Wallin, Curt. Österlen i blickpunkten. Ystad 1952.
Åberg, Gustaf. Kyrkor i sydöstra Skåne. U.å.
Lantmäteriet - Historiska kartor
Riksantikvarieämbetet Fornsök, Kulturmiljöbild, Riksintressen för kulturmiljövården.