BORGVIKS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Borgvik tillhörde tidigare Grums socken. Med ökad verksamhet vid Borgviks bruk upplevdes avståndet till Grums kyrka som alltmer besvärande för Borgviksborna. Dessa omständigheter föranledde dåvarande bruksägaren, hammarpatron Erik Nilsson Borgström och hans maka Catharina Julina Usingh att ta initiativet till ett kyrkobygge i Borgvik. År 1718 invigdes stenkyrkan. 1735-41 vidbyggdes västtornet och 1744 byggdes det åttkantiga gravkoret i öster, för bruksägaren. År 1842 apterades koret till sakristian, varvid kistorna gravsattes på kyrkogården. På sydvästra ytterväggen hänger en gravhäll över familjen Borgström och mitt emot dörren står en smidd järngrind med familjens initialer. Fram till 1744 förekom begravningar i kyrkan. Det i söder belägna bårhuset tillkom 1957. En kombinerad material- och likbod uppfördes 1862 öster om kyrkan. En servicebyggnad med kontor för kyrkogårdspersonalen finns utanför kyrkogårdsmuren i väster. Bredvid den finns i söder ett litet gammalt dass. En sockenstuga ligger placerad några hundra meter nordöst om kyrkan och nås via en grusväg norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar ligger omedelbart söder om kyrkan och har samma datering som den. Smärre utvidgningar företogs söder ut 1819 och 1831, varefter den första dokumenterade utvidgningen skedde 1902 mot sydöst, liksom den senaste 1968. Norr om kyrkan finns endast en gravsten och inga begravningar sker där numera. Väster om kyrkan ligger sk barnkyrkogården och senare tillkomna familjegravar. Små urngravsområden ligger dels i nordväst intill muren, dels i sydöst på utvidgning 1902 där marken varit olämplig för kistgravar och dels på 1968 års utvidgning. En renovering av kyrkogården genomfördes på 1930-talet. Gravramar, liksom äldre häckar och träd har tagits bort och på 1960-talet såddes ett flertal grusgravar igen. Den timrade kyrkogårdsbalken ersattes 1728 av en vitputsad stenmur men förändrades till nuvarande kallmur med inslag av slaggsten troligen under 1800-talets senare hälft. I dess västra och norra del står slaggstensmurade portstolpar.
Kyrkplatsen ligger på höjden av en udde i Borgviksjön. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården, som, innan det senaste triangulära området lades till i sydöst, hade en rektangulär form med östvästlig sträckning. Marken sluttar på den gamla delen mot väster och på den yngsta, som ligger något lägre, mot sydöst, men är i övrigt plan. En stödmur omgärdar de båda delarna med undantag av området i sydväst. Det nordöstra hörnet omramas av stenmur. Begravningsplatsen är omgiven av väg och ängsmark i norr och öster, skog och väg i söder och naturmark och bebyggelse i väster. Allékantade vägar leder från bruksbebyggelsen till kyrkogården i väster och norr.
Kastanj, lönn och alm står runt kyrkogårdens äldre del och några syrener växer inne på gården. Kvartershäckarna utgörs här av hagtorn och av oxbär på 1968 års utvidgning. En oxbärshäck går även runt denna senare del. Det huvudsakliga ytmaterialet är gräs. Kyrkogårdens alla gångar är grusbelagda.
På kyrkogården finns endast en grusgrav bevarad, tillhörande disponenten för Borgviks bruk Knut Larsson och hans hustru Therese. Graven ligger sydost om kyrkan och är hägnad med stenramar, -stolpar och järnkätting. Nära kyrkan är två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets förra hälft uppställda. De är sannolikt tillverkade på Borgviks bruk. Av gjutjärn är även den mycket säregna gravvård, som står på en sockel av slaggsten och är utformad som ett städ med liggande hammare och rest kors. Städet är försett med inskriften Lancashiresmeden W Löke 1893-1957.

KYRKOMILJÖN - Borgvik tillhörde tidigare Grums socken. Med ökad verksamhet vid Borgviks bruk upplevdes avståndet till Grums kyrka som alltmer besvärande för Borgviksborna. Dessa omständigheter föranledde dåvarande bruksägaren, hammarpatron Erik Nilsson Borgström och hans maka Catharina Julina Usingh att ta initiativet till ett kyrkobygge i Borgvik. År 1718 invigdes stenkyrkan. 1735-41 vidbyggdes västtornet och 1744 byggdes det åttkantiga gravkoret i öster, för bruksägaren. År 1842 apterades koret till sakristian, varvid kistorna gravsattes på kyrkogården. På sydvästra ytterväggen hänger en gravhäll över familjen Borgström och mitt emot dörren står en smidd järngrind med familjens initialer. Fram till 1744 förekom begravningar i kyrkan. Det i söder belägna bårhuset tillkom 1957. En kombinerad material- och likbod uppfördes 1862 öster om kyrkan. En servicebyggnad med kontor för kyrkogårdspersonalen finns utanför kyrkogårdsmuren i väster. Bredvid den finns i söder ett litet gammalt dass. En sockenstuga ligger placerad några hundra meter nordöst om kyrkan och nås via en grusväg norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar ligger omedelbart söder om kyrkan och har samma datering som den. Smärre utvidgningar företogs söder ut 1819 och 1831, varefter den första dokumenterade utvidgningen skedde 1902 mot sydöst, liksom den senaste 1968. Norr om kyrkan finns endast en gravsten och inga begravningar sker där numera. Väster om kyrkan ligger sk barnkyrkogården och senare tillkomna familjegravar. Små urngravsområden ligger dels i nordväst intill muren, dels i sydöst på utvidgning 1902 där marken varit olämplig för kistgravar och dels på 1968 års utvidgning. En renovering av kyrkogården genomfördes på 1930-talet. Gravramar, liksom äldre häckar och träd har tagits bort och på 1960-talet såddes ett flertal grusgravar igen. Den timrade kyrkogårdsbalken ersattes 1728 av en vitputsad stenmur men förändrades till nuvarande kallmur med inslag av slaggsten troligen under 1800-talets senare hälft. I dess västra och norra del står slaggstensmurade portstolpar.
Kyrkplatsen ligger på höjden av en udde i Borgviksjön. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården, som, innan det senaste triangulära området lades till i sydöst, hade en rektangulär form med östvästlig sträckning. Marken sluttar på den gamla delen mot väster och på den yngsta, som ligger något lägre, mot sydöst, men är i övrigt plan. En stödmur omgärdar de båda delarna med undantag av området i sydväst. Det nordöstra hörnet omramas av stenmur. Begravningsplatsen är omgiven av väg och ängsmark i norr och öster, skog och väg i söder och naturmark och bebyggelse i väster. Allékantade vägar leder från bruksbebyggelsen till kyrkogården i väster och norr.
Kastanj, lönn och alm står runt kyrkogårdens äldre del och några syrener växer inne på gården. Kvartershäckarna utgörs här av hagtorn och av oxbär på 1968 års utvidgning. En oxbärshäck går även runt denna senare del. Det huvudsakliga ytmaterialet är gräs. Kyrkogårdens alla gångar är grusbelagda.
På kyrkogården finns endast en grusgrav bevarad, tillhörande disponenten för Borgviks bruk Knut Larsson och hans hustru Therese. Graven ligger sydost om kyrkan och är hägnad med stenramar, -stolpar och järnkätting. Nära kyrkan är två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets förra hälft uppställda. De är sannolikt tillverkade på Borgviks bruk. Av gjutjärn är även den mycket säregna gravvård, som står på en sockel av slaggsten och är utformad som ett städ med liggande hammare och rest kors. Städet är försett med inskriften Lancashiresmeden W Löke 1893-1957.

FÖRSAMLING 1995 – BORGVIK

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 745, 1900: 1423, 1995: 377

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Kapellförsamling utbruten ur Grums 1716 (förklarad annexförsamling 1922). Befolkningstal 1805: värdet avser 1810.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i utkanten av Vänerbygden, väster om Karlstad, på en i Borgvikssjön utskjutande udde. Området med bruksherrgård, kyrka och hyttruin är länets bäst bevarade bruksmiljö utanför bergslagsbygden och utgör riksintresse för kulturminnesvården.

RASERAD KYRKA / RUIN –

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING -
Kyrkobyggnaden uppfördes i flera etapper under 1700-talets första hälft, på initiativ och bekostnad av ägaren till Borgviks järnbruk, Erich Nilsson Borgström. Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, uppfört 1716-18, förbindelsegång och oktogonalt gravkor för familjen Borgström i öster från 1744 samt västtorn från 1735-41. Byggmästare till tornet och gravkoret var domkyrkoarkitekt Christian Haller. Gravkoret fungerar sedan 1842 som sakristia.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är karakteristisk för byggnadstiden, även om fönsteröppningarna sannolikt förändrats – de är numera spetsbågiga. Murarna är överdragna med vitfärgad puts. Långhusets sadeltak är belagt med lertegel, medan tornhuven, med dubbla lanterniner och spira, är kopparklädd. Det Borgströmska gravkoret täcks av en lökformad kupol belagd med svartplåt. När åskan 1879 slog ner och spräckte tornet slog man järnband omkring det och dolde dessa med plåtbetäckta, enkelt profilerade lister. Ingång i väster.
Kyrkan har en välbevarad 1700-talsinteriör. Kyrkorummet täcks av ett samtida
trätunnvalv, som 1745 pryddes med målningar av mäster Michael Carovsky, i övrigt verksam framförallt i Göteborg. Samma år tillkom västläktaren med bröstning ornerad med akantusblad och kolonetter. Såväl altaruppsats, predikstol som dopfunt är samtida med kyrkobyggnaden (1718) och utgör gåvor av Erik Borgström. Den slutna bänkinredningen är sannolikt ursprunglig. Den senaste större restaureringen av kyrkan utfördes 1949-51, då bl.a. skiffergolv lades in kyrkorummet och valvmålningarna togs fram.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Borgvik tillhörde tidigare Grums socken. Med ökad verksamhet vid Borgviks bruk upplevdes avståndet till Grums kyrka som alltmer besvärande för Borgviksborna. Dessa omständigheter föranledde dåvarande bruksägaren, hammarpatron Erik Nilsson Borgström och hans maka Catharina Julina Usingh att ta initiativet till ett kyrkobygge i Borgvik. År 1718 invigdes stenkyrkan. 1735-41 vidbyggdes västtornet och 1744 byggdes det åttkantiga kravkoret i öster, för bruksägaren. År 1842 apterades koret till sakristian, varvid kistorna gravsattes på kyrkogården. På sydvästra ytterväggen hänger en gravhäll över familjen Borgström och mitt emot dörren står en smidd järngrind med familjens initialer. Fram till 1744 förekom begravningar i kyrkan. Det i söder belägna bårhuset tillkom 1957. En kombinerad material- och likbod uppfördes 1862 öster om kyrkan. En servicebyggnad med kontor för kyrkogårdspersonalen finns utanför kyrkogårdsmuren i väster. Bredvid den finns i söder ett litet gammalt dass. En sockenstuga ligger placerad några hundra meter nordöst om kyrkan och nås via en grusväg norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar ligger omedelbart söder om kyrkan och har samma datering som den. Smärre utvidgningar företogs söder ut 1819 och 1831, varefter den första dokumenterade utvidgningen skedde 1902 mot sydöst, liksom den senaste 1968. Norr om kyrkan finns endast en gravsten och inga begravningar sker där numera. Väster om kyrkan ligger sk barnkyrkogården och senare tillkomna familjegravar. Små urngravsområden ligger dels i nordväst intill muren, dels i sydöst på utvidgning 1902 där marken varit olämplig för kistgravar och dels på 1968 års utvidgning. En renovering av kyrkogården genomfördes på 1930-talet. Gravramar, liksom äldre häckar och träd har tagits bort och på 1960-talet såddes ett flertal grusgravar igen. Den timrade kyrkogårdsbalken ersattes 1728 av en vitputsad stenmur med förändrades till nuvarande kallmur med inslag av slaggsten troligen under 1800-talets senare hälft. I dess västra och norra del står slaggstensmurade portstolpar.
Kyrkplatsen ligger på höjden av en udde i Borgviksjön. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården, som, innan det senaste triangulära området lades till i sydöst, hade en rektangulär form med östvästlig sträckning. Marken sluttar på den gamla delen mot väster och på den yngsta, som ligger något lägre, mot sydöst, men är i övrigt plan. En stödmur omgärdar de båda delarna med undantag av området i sydväst. Det nordöstra hörnet omramas av stenmur. Begravningsplatsen är omgiven av väg och ängsmark i norr och öster, skog och väg i söder och naturmark och bebyggelse i väster. Allékantade vägar leder från bruksbebyggelsen till kyrkogården i väster och norr.
Kastanj, lönn och alm står runt kyrkogårdens äldre del och några syrener växer inne på gården. Kvartershäckarna utgörs här av hagtorn och av oxbär på 1968 års utvidgning. En oxbärshäck går även runt denna senare del. Det huvudsakliga ytmaterialet är gräs. Kyrkogårdens alla gångar är grusbelagda.
På kyrkogården finns endast en grusgrav bevarad, tillhörande disponenten för Borviks bruk Knut Larsson och hans hustru Therese. Graven ligger sydost om kyrkan och är hägnad med stenramar, -stolpar och järnkätting. Nära kyrkan är två sköldlikande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets förra hälft uppställda. De är sannolikt tillverkade på Borgviks bruk. Av gjutjärn är även den mycket säregna gravvård, som står på en sockel av slaggsten och är utformad som ett städ med liggande hammare och rest kors. Städet är försett med inskriften Lancashiresmeden W Löke 1893-1957.

KYRKOMILJÖN - Borgvik tillhörde tidigare Grums socken. Med ökad verksamhet vid Borgviks bruk upplevdes avståndet till Grums kyrka som alltmer besvärande för Borgviksborna. Dessa omständigheter föranledde dåvarande bruksägaren, hammarpatron Erik Nilsson Borgström och hans maka Catharina Julina Usingh att ta initiativet till ett kyrkobygge i Borgvik. År 1718 invigdes stenkyrkan. 1735-41 vidbyggdes västtornet och 1744 byggdes det åttkantiga gravkoret i öster, för bruksägaren. År 1842 apterades koret till sakristian, varvid kistorna gravsattes på kyrkogården. På sydvästra ytterväggen hänger en gravhäll över familjen Borgström och mitt emot dörren står en smidd järngrind med familjens initialer. Fram till 1744 förekom begravningar i kyrkan. Det i söder belägna bårhuset tillkom 1957. En kombinerad material- och likbod uppfördes 1862 öster om kyrkan. En servicebyggnad med kontor för kyrkogårdspersonalen finns utanför kyrkogårdsmuren i väster. Bredvid den finns i söder ett litet gammalt dass. En sockenstuga ligger placerad några hundra meter nordöst om kyrkan och nås via en grusväg norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar ligger omedelbart söder om kyrkan och har samma datering som den. Smärre utvidgningar företogs söder ut 1819 och 1831, varefter den första dokumenterade utvidgningen skedde 1902 mot sydöst, liksom den senaste 1968. Norr om kyrkan finns endast en gravsten och inga begravningar sker där numera. Väster om kyrkan ligger sk barnkyrkogården och senare tillkomna familjegravar. Små urngravsområden ligger dels i nordväst intill muren, dels i sydöst på utvidgning 1902 där marken varit olämplig för kistgravar och dels på 1968 års utvidgning. En renovering av kyrkogården genomfördes på 1930-talet. Gravramar, liksom äldre häckar och träd har tagits bort och på 1960-talet såddes ett flertal grusgravar igen. Den timrade kyrkogårdsbalken ersattes 1728 av en vitputsad stenmur men förändrades till nuvarande kallmur med inslag av slaggsten troligen under 1800-talets senare hälft. I dess västra och norra del står slaggstensmurade portstolpar.
Kyrkplatsen ligger på höjden av en udde i Borgviksjön. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården, som, innan det senaste triangulära området lades till i sydöst, hade en rektangulär form med östvästlig sträckning. Marken sluttar på den gamla delen mot väster och på den yngsta, som ligger något lägre, mot sydöst, men är i övrigt plan. En stödmur omgärdar de båda delarna med undantag av området i sydväst. Det nordöstra hörnet omramas av stenmur. Begravningsplatsen är omgiven av väg och ängsmark i norr och öster, skog och väg i söder och naturmark och bebyggelse i väster. Allékantade vägar leder från bruksbebyggelsen till kyrkogården i väster och norr.
Kastanj, lönn och alm står runt kyrkogårdens äldre del och några syrener växer inne på gården. Kvartershäckarna utgörs här av hagtorn och av oxbär på 1968 års utvidgning. En oxbärshäck går även runt denna senare del. Det huvudsakliga ytmaterialet är gräs. Kyrkogårdens alla gångar är grusbelagda.
På kyrkogården finns endast en grusgrav bevarad, tillhörande disponenten för Borgviks bruk Knut Larsson och hans hustru Therese. Graven ligger sydost om kyrkan och är hägnad med stenramar, -stolpar och järnkätting. Nära kyrkan är två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets förra hälft uppställda. De är sannolikt tillverkade på Borgviks bruk. Av gjutjärn är även den mycket säregna gravvård, som står på en sockel av slaggsten och är utformad som ett städ med liggande hammare och rest kors. Städet är försett med inskriften Lancashiresmeden W Löke 1893-1957.

KYRKOMILJÖN - Borgvik tillhörde tidigare Grums socken. Med ökad verksamhet vid Borgviks bruk upplevdes avståndet till Grums kyrka som alltmer besvärande för Borgviksborna. Dessa omständigheter föranledde dåvarande bruksägaren, hammarpatron Erik Nilsson Borgström och hans maka Catharina Julina Usingh att ta initiativet till ett kyrkobygge i Borgvik. År 1718 invigdes stenkyrkan. 1735-41 vidbyggdes västtornet och 1744 byggdes det åttkantiga gravkoret i öster, för bruksägaren. År 1842 apterades koret till sakristian, varvid kistorna gravsattes på kyrkogården. På sydvästra ytterväggen hänger en gravhäll över familjen Borgström och mitt emot dörren står en smidd järngrind med familjens initialer. Fram till 1744 förekom begravningar i kyrkan. Det i söder belägna bårhuset tillkom 1957. En kombinerad material- och likbod uppfördes 1862 öster om kyrkan. En servicebyggnad med kontor för kyrkogårdspersonalen finns utanför kyrkogårdsmuren i väster. Bredvid den finns i söder ett litet gammalt dass. En sockenstuga ligger placerad några hundra meter nordöst om kyrkan och nås via en grusväg norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar ligger omedelbart söder om kyrkan och har samma datering som den. Smärre utvidgningar företogs söder ut 1819 och 1831, varefter den första dokumenterade utvidgningen skedde 1902 mot sydöst, liksom den senaste 1968. Norr om kyrkan finns endast en gravsten och inga begravningar sker där numera. Väster om kyrkan ligger sk barnkyrkogården och senare tillkomna familjegravar. Små urngravsområden ligger dels i nordväst intill muren, dels i sydöst på utvidgning 1902 där marken varit olämplig för kistgravar och dels på 1968 års utvidgning. En renovering av kyrkogården genomfördes på 1930-talet. Gravramar, liksom äldre häckar och träd har tagits bort och på 1960-talet såddes ett flertal grusgravar igen. Den timrade kyrkogårdsbalken ersattes 1728 av en vitputsad stenmur men förändrades till nuvarande kallmur med inslag av slaggsten troligen under 1800-talets senare hälft. I dess västra och norra del står slaggstensmurade portstolpar.
Kyrkplatsen ligger på höjden av en udde i Borgviksjön. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården, som, innan det senaste triangulära området lades till i sydöst, hade en rektangulär form med östvästlig sträckning. Marken sluttar på den gamla delen mot väster och på den yngsta, som ligger något lägre, mot sydöst, men är i övrigt plan. En stödmur omgärdar de båda delarna med undantag av området i sydväst. Det nordöstra hörnet omramas av stenmur. Begravningsplatsen är omgiven av väg och ängsmark i norr och öster, skog och väg i söder och naturmark och bebyggelse i väster. Allékantade vägar leder från bruksbebyggelsen till kyrkogården i väster och norr.
Kastanj, lönn och alm står runt kyrkogårdens äldre del och några syrener växer inne på gården. Kvartershäckarna utgörs här av hagtorn och av oxbär på 1968 års utvidgning. En oxbärshäck går även runt denna senare del. Det huvudsakliga ytmaterialet är gräs. Kyrkogårdens alla gångar är grusbelagda.
På kyrkogården finns endast en grusgrav bevarad, tillhörande disponenten för Borgviks bruk Knut Larsson och hans hustru Therese. Graven ligger sydost om kyrkan och är hägnad med stenramar, -stolpar och järnkätting. Nära kyrkan är två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets förra hälft uppställda. De är sannolikt tillverkade på Borgviks bruk. Av gjutjärn är även den mycket säregna gravvård, som står på en sockel av slaggsten och är utformad som ett städ med liggande hammare och rest kors. Städet är försett med inskriften Lancashiresmeden W Löke 1893-1957.

KYRKOMILJÖN - Borgvik tillhörde tidigare Grums socken. Med ökad verksamhet vid Borgviks bruk upplevdes avståndet till Grums kyrka som alltmer besvärande för Borgviksborna. Dessa omständigheter föranledde dåvarande bruksägaren, hammarpatron Erik Nilsson Borgström och hans maka Catharina Julina Usingh att ta initiativet till ett kyrkobygge i Borgvik. År 1718 invigdes stenkyrkan. 1735-41 vidbyggdes västtornet och 1744 byggdes det åttkantiga gravkoret i öster, för bruksägaren. År 1842 apterades koret till sakristian, varvid kistorna gravsattes på kyrkogården. På sydvästra ytterväggen hänger en gravhäll över familjen Borgström och mitt emot dörren står en smidd järngrind med familjens initialer. Fram till 1744 förekom begravningar i kyrkan. Det i söder belägna bårhuset tillkom 1957. En kombinerad material- och likbod uppfördes 1862 öster om kyrkan. En servicebyggnad med kontor för kyrkogårdspersonalen finns utanför kyrkogårdsmuren i väster. Bredvid den finns i söder ett litet gammalt dass. En sockenstuga ligger placerad några hundra meter nordöst om kyrkan och nås via en grusväg norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar ligger omedelbart söder om kyrkan och har samma datering som den. Smärre utvidgningar företogs söder ut 1819 och 1831, varefter den första dokumenterade utvidgningen skedde 1902 mot sydöst, liksom den senaste 1968. Norr om kyrkan finns endast en gravsten och inga begravningar sker där numera. Väster om kyrkan ligger sk barnkyrkogården och senare tillkomna familjegravar. Små urngravsområden ligger dels i nordväst intill muren, dels i sydöst på utvidgning 1902 där marken varit olämplig för kistgravar och dels på 1968 års utvidgning. En renovering av kyrkogården genomfördes på 1930-talet. Gravramar, liksom äldre häckar och träd har tagits bort och på 1960-talet såddes ett flertal grusgravar igen. Den timrade kyrkogårdsbalken ersattes 1728 av en vitputsad stenmur men förändrades till nuvarande kallmur med inslag av slaggsten troligen under 1800-talets senare hälft. I dess västra och norra del står slaggstensmurade portstolpar.
Kyrkplatsen ligger på höjden av en udde i Borgviksjön. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården, som, innan det senaste triangulära området lades till i sydöst, hade en rektangulär form med östvästlig sträckning. Marken sluttar på den gamla delen mot väster och på den yngsta, som ligger något lägre, mot sydöst, men är i övrigt plan. En stödmur omgärdar de båda delarna med undantag av området i sydväst. Det nordöstra hörnet omramas av stenmur. Begravningsplatsen är omgiven av väg och ängsmark i norr och öster, skog och väg i söder och naturmark och bebyggelse i väster. Allékantade vägar leder från bruksbebyggelsen till kyrkogården i väster och norr.
Kastanj, lönn och alm står runt kyrkogårdens äldre del och några syrener växer inne på gården. Kvartershäckarna utgörs här av hagtorn och av oxbär på 1968 års utvidgning. En oxbärshäck går även runt denna senare del. Det huvudsakliga ytmaterialet är gräs. Kyrkogårdens alla gångar är grusbelagda.
På kyrkogården finns endast en grusgrav bevarad, tillhörande disponenten för Borgviks bruk Knut Larsson och hans hustru Therese. Graven ligger sydost om kyrkan och är hägnad med stenramar, -stolpar och järnkätting. Nära kyrkan är två sköldliknande gravvårdar av gjutjärn från 1800-talets förra hälft uppställda. De är sannolikt tillverkade på Borgviks bruk. Av gjutjärn är även den mycket säregna gravvård, som står på en sockel av slaggsten och är utformad som ett städ med liggande hammare och rest kors. Städet är försett med inskriften Lancashiresmeden W Löke 1893-1957.