VÄRNA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VÄRNA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 848, 1900: 918, 1995: 226

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen på en svag höjd i lövskogslandskapet 10 km söder om Linköping med utsikt över det flacka landskapet. Kyrkan ligger omgiven av några jordbruksfastigheter samt församlingshem (f.d. lärarbostad), f.d. skola samt f.d. ålderdomshem. På kyrkogården finns en klockstapel från 1700-talet. Några km söder om kyrkan finns ytterligare en kyrkogård på en kulle. Begravningarna där har numera upphört.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett i norr något smalare kor (korets sydmur ligger i liv med långhusmuren) samt en sakristia på korets nordsida. Kyrkan uppfördes sannolikt under medeltidens senare hälft, uppskattningsvis omkring år 1500. Vid en om- och tillbyggnad år 1764 revs större delen av gamla koret och det nuvarande tillkom, samtidigt uppfördes sakristian. Ett vapenhus i väster från 1769 revs vid Erik Fants restaurering 1952.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset karaktäriseras av det höga spånklädda sadeltaket, uppdelat i två avsatser, övre gavelpartiet dekoreras av blinderingar. Kyrkans vitputsade fasader ger ett slutet intryck med små stickbågiga fönsteröppningar. Kor och sakristia täcks av valmade sadeltak. Vid en restaurering 1952 breddades kyrkans huvudportal i väster, och i koret igensattes två östfönster. Koret avgränsas i kyrkans inre med en låg rundbåge. Både långhus och kor har plana innertak av trä. Väggarna är vitputsade. Altarprydnadens tre skulpturer härstammar från ett senmedeltida altarskåp, men anordnades i sitt nuvarande skick 1779. Predikstolen är ursprungligen från 1723, men har ombyggts i ett senare skede. Den befintliga slutna bänkinredningen tillkom 1952 efter ritning av arkitekt Erik Fant.

VÄRNA KYRKOGÅRD
Kyrkogården är belägen mitt i en mindre bybebyggelse utmed vägen mellan Grävsten
och Grebo. Mitt för finns en mindre avtagsväg mot Vitvassa.
Kyrkogården är relativt liten och något oregelbundet rektangulär. Den är placerad i en
naturlig svagt markerad sluttning mot V och inte utfylld. Kyrkan är placerad mitt på
kyrkogården.

Värna kyrka
Värna omnämns som församling 1361 och kallas sedan omväxlande Värna eller
Värnbo. En kyrkoherde vid namn Kättilbjörn omnämns 1387. Värna var redan under
medeltiden annex till Grebo.
Den nuvarande Värna kyrka är en tornlös kyrka av senmedeltida ursprung. Dess
nuvarande utseende är ett resultat av en om- och tillbyggnad 1764 då bland annat koret
förlängdes och en sakristia tillbyggdes. Var den kyrka som omnämns på 1300-talet legat
eller hur den sett ut finns det inga bevarade uppgifter om.
Kyrkan är uppförd i gråsten men har en västgavel i tegel där också blinderingar, bland
annat i form av ett kors, finns. Kyrkan är putsad och omputsningar finns omnämnda
1639, 1779, 1816 och 1856. Kyrkan har ett valmat sadeltak i två nivåer.
Kyrkans ursprungliga ingång låg i söder men flyttades till västra gaveln 1764. Den
ursprungliga ingången murades igen så sent som 1836. Utanför denna ingång fanns
tidigare ett vapenhus av trä som revs 1764. Ett nytt vapenhus byggdes utanför den
västra ingången, men detta revs 1952.
Byggnadshistoriskt visar kyrkan överensstämmelse med Åtvids gamla kyrka och är av
en typ som förekommer i Småland och sydöstra Östergötland.
Restaurering har skett bland annat 1810, 1893, 1927, 1952.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är liten och består endast av ett enda kvarter.

Allmän karaktär
Värna kyrkogård är en liten landsbygdskyrkogård som är relativt öppen och ljus. Den
har tidigare haft en kraftig ståndsuppdelning med statusgravar söder om kyrkan och
linjegravar öster och norr om densamma. Alla stenar norr om kyrkan är borttagna och
öster om kyrkan är de flesta ersatta.
Kyrkan i Värna har varit församlingskyrka också till gruvfolket vid Bersbo vilket
speglas i enstaka titlar på kyrkogården (Gruffogden Waerner). Det är också påfallande
att sockennamnet ingår i ett flera familjenamn representerade på kyrkogården. Framför
allt namnen Verner och Värnelius, båda med flera olika stavningsvarianter.

Omgärdning
Kyrkogården har kyrkogårdsmur i V, Ö och S medan den saknas i N. Murens insida är i
höjdliv med kyrkogården.
I väster är muren endast ca 0,30,5 m hög och för det mesta dold av på utsidan
anslutande buskage av sly och brännässlor/kirskål. På muren växer en 0,7 m hög
hagtornshäck.
I norr ersätts muren av en 0,7 m hög hagtornshäck.
I öster syns mot vägen en kallmurad kyrkogårdsmur av sprängd gråsten av varierande
storlek. Den är murad i 12 nivåer och enstaka kilsten ingår.
Muren i söder har utsidan helt dold av en anslutande syrenhäck och kan inte beskrivas
närmare.
På västra muren växer en hagtornshäck (ca 0,7 m hög), Denna fortsätter österut och
utgör sedan kyrkogårdens gräns mot trädgård och parkering i norr. I söder växer mot
muren en hög syrenhäck (minst 3 m hög).
Runt hela kyrkogården växer en trädkrans av varierande trädslag.

Ingångar
Huvudingången är placerad i södra delen av östra muren. Den består av en pargrind i
smidesjärn mellan låga enkla fyrsidiga järnstolpar. Grinden består av spjälor vars fyra
yttersta exemplar avslutas med enklare knoppar. Längst ned krysspjälor mellan de raka.
Upptill finns smidda vågmönster . På vardera sidans mitt ett smitt löv med text. På det
södra står 1879 C.FD och på det norra D.P.100 v 4. Bakom järnstolparna finns
kantställda enkelt fyrsidiga tillhuggna granitstolpar.
I norr finns två öppningar i hagtornshäcken, dels vettande mot parkeringen, dels mot
trädgården.

Vegetation
På västra muren växer en hagtornshäck (ca 0,7 m hög), Denna fortsätter österut och
utgör sedan kyrkogårdens gräns mot trädgård och parkering i norr. I söder växer mot
muren en hög syrenhäck (minst 3 m hög).

Runt hela kyrkogården växer en trädkrans av varierande trädslag, bestående av :
I väster: 1 lind och 2 lönnar, relativt höga
I norr: 4 lindar varav 3 höga och en ung, inga träd i den del som vetter mot parken.
I öster: 4 lindar varav 3 höga och 1 ung.
I söder: 5 hängbjörkar och 1 gran strax utanför muren.
Det enda häcksystemet på kyrkogården ligger längst i sydöst där sex 11,2 m höga
berberisbuskar bildar rygghäck mellan två gravrader.
I övrigt finns häcksystem kring enskilda gravar. Fyra ihopsittande gravar och två
friliggande har omgärdning av låga (ca 0,3 m höga) berberishäckar. En grav vardera har
flankerande idegranar, sockertoppsgranar och berberisbuskar.

Gångsystem
Samtliga gångar består av naturgrus. Huvudgången går från huvudgrinden i sydöst fram
längs med kyrkans sydmur. Framför kyrkans ingång i väster finns en breddning av
denna gång så att en mindre grusplan bildas. Resten av kyrkan omges av en smal
grusgång.
En smal grusgång leder från huvudgången fram till parkeringen. Från ingången i väster
leder en smal gång med trädgårdsplattor ut till församlingshemmet.

Gravvårdstyper
Av det stora antal stenramsgravar och grusgravar som gravkartan utvisar finns endast ett
mindre antal bevarade, främst söder om kyrkan. Här står också ett femtontal höga smala
vårdar resta över främst nämndemän och hemmansägare från tiden kring 1900.
Två stenramsgravar, varav en igenväxt, finns bevarade. Sex gravar är häckomgärdade
och fyra av dessa sitter ihop. Avvikande är en husurneformad sten och en kalkstensköld,
båda söder om kyrkan. Äldsta vården bevarad på plats är en kalkstensliggare från 1875.
Norr om kyrkan har samtliga vårdar som markerats på kartan tagits bort. Ö om kyrkan
där den allmänna linjen enligt kartan legat är alla utom tre vårdar utbytta i relativt sen
tid

Minneslund
Ansökan om tillstånd för att anlägga en minneslund inlades 2003. Vid inventeringstillfället
hade något arbete för att anlägga en sådan inte inletts. Vid en senare besiktning
under senhösten 2003 hade dock arbeten inletts vilka berörde kyrkogårdens
nordvästligaste hörn. Schaktningarna var grunda men visade ändå att äldre murverk
kunde förkomma direkt under gräsmattan, vilket är intressant med tanke på att den
medeltida kyrkans och prästgårdens lägen ej är kända.
Vid rapportens sammansättning finns ingen mer information om detta.

Byggnader
I sydöstra hörnet står ett klocktorn, uppfört 1860 (Nisbeth 1963). Stapeln står på en
kraftig stenfot av sprängd sten.
Byggnaden har rödmyllad bred panel under spetsigt spånklätt tak. Fönsterluckor sitter
parvis på andra våningen medan likadana fönsterluckor sitter ensamma på gaveln på
tredje våningen. Luckorna har rundade överstycken. Porten är enkel. Samtliga
öppningar i byggnaden är svartmålade. Byggnaden kröns av ett träkors.

Övrigt
Svarta gatljusarmaturer modell ä.
Tre järnkors av den för Åtvidaberg speciella modell som var vanlig under slutet av
1800-talet står undanställda i nordvästra hörnet av kyrkogården. I samtliga fall har
namnplattan fallit bort vilket är mycket vanligt för denna speciella form av gravkors.
Inne i klockstapelbyggnaden förvaras ytterligare järnkors av tidig 1800-talstyp. Dessa
togs ut och fotograferades i samband med et besök av Bengt Cnattingius 1939. Han
fotograferade dem då. Det rör sig om fem exemplar, alla av olika typ. Flera med vimplar
och flaggor (foto i Östergötlands länsmuseums arkiv).

VÄRNA NYA KYRKOGÅRD

Kyrkogården är belägen invid vägen mellan Grebo och Värna. Den är relativt högt
belägen på uppfylld och utplanad mark och väl inbäddad i eklandskapet. Formen är en
rektangel som blivit något oregelbunden eftersom nordöstra sidan dragits in mot väster.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN

Kyrkogården är liten och består endast av ett enda kvarter.

Allmän karaktär
Kyrkogården är anlagd 1905 -1908. Vaktmästarbostad och utedass står kvar i SV. Den
ursprungliga trädkransen står också kvar och bildar tillsammans med den låga
kyrkogårdsmuren kyrkogårdens begränsning. Den ursprungliga korsformade breda
grusgången är igenväxt. Kyrkogården är harmoniskt insprängd i ett eklandskap som den
tycks utgöra en del av.
Kyrkogården är i praktiken stängd för nya begravningar och har börjat användas som
uppställningsplats för borttagna gravstenar från hela pastoratet.
Kyrkan i Värna har varit församlingskyrka också till gruvfolket vid Bersbo vilket
speglas i enstaka titlar på kyrkogården. Det är också påfallande att sockennamnet ingår i
flera familjenamn representerade på kyrkogården. Framförallt namnen Verner och
Värnelius, båda med flera olika stavningsvarianter.

Omgärdning
Omgärdningen består av en praktfull trädkrans av ca 100-åriga lindar. 10 st i väster, 4 i
norr, 14 i öster och 6 i söder.
I väster finns kyrkogårdsmur i form av en terrasskant. Den är 11,5 m hög och består av
sprängsten i 12 skift. Den är bevuxen med två kortare sträckor av låg spireahäck.
I norr finns samma mur som i väster. Den blir på grund av markens naturliga lutning
lägre och lägre mot öster, och är i nordösthörnet helt försvunnen under markytan.
I öster saknas kyrkogårdsmur norr om huvudingången, den ersätts här av en 0,20,3 m
hög spireahäck. Vid ingången finns en halcirkelformad mur av sprängsten. Den är
byggd i 12 skift av 0,2 1 m stora stenar och försvinner i norr under markytan stegvis.
Söder om ingången fortsätter muren ned till sydöstra hörnet och har där en höjd av ca 1
m. Hela sträckan är beväxt med en 0,3 m hög spireahäck
I söder fortsätter muren runt sydöstra hörnet för att upphöra efter ca 8 m på sydsidan.
Spireahäcken fortsätter på en sträcka av 20 m som gräns mot den igenväxande
betesmarken. Den ersätts i den sydvästra delen av ett i långa stycken kraftigt förfallet
trästängsel.

Ingångar
Huvudgrinden ligger mitt på östra långsidan. Den består av en inåtvänd halvcirkel med
en pargrind i smidesjärn i mitten. Grinden är placerad mellan enkla huggna
granitstolpar. Den är ornerad med spjälor i två nivåer, avslutade med pilspetsar. Den
har ett överstycke med en nedgående båge.
Dessutom finns två enklare ingångar. I nordöst finns en enkel öppning i häcken ut mot
vägen, genom vilken traktorer, gräsklippare och dylikt kan köras in. I sydöst finns en
ingång över muren via en enkel trätrappa.

Vegetation
Förutom de häckar som ingår i omgärdningen finns endast fyra berberisbuskar direkt
innanför huvudingången.

Gångsystem
Kyrkogården har haft en bred korsgång i grus. Huvudarmen har lett i östvästlig riktning
från huvudgrinden fram till ett högt träkors. Mitt på kyrkogården har denna gång korsats
av en nordsydlig gång av samma slag. Dessutom har det funnits en kringgående
grusgång. Samtliga grusgångar är idag överväxta med gräs. Den nordsydliga gången
igensåddes efter ansökan hos länsstyrelsen 1992.

Gravvårdstyper
Gravstenarna är från 1913 och framåt. Större delen är av linjegravstyp eller bara
obetydligt större. Flera tidstypiska för 1910- och 20-tal. Två träkors och en
kalkstensvård finns också.

Byggnader
Dass/trädgårdsskjul utanför sydöstra hörnet. Rödmyllad panelad byggnad med tegeltak
och svarta portar.

Övrigt
Kyrkogården används numera som uppställningsplats för borttagna gravvårdar.
Högt träkors blickfång på västra sidan mitt emot huvudgrinden. Vid inventeringstillfället
intaget för vintern.

VÄRNA KYRKOGÅRD

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Huvudkälla är Åke Nisbeths bok från
1963. Nisbeth har gått igenom alla gamla sockenstämmeprotokoll varför boken
innehåller rikligt med detaljerade uppgifter om arbeten på kyrka och kyrkogård.
Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.

1714 nämns kyrkogårdens ursprungliga inhägnad som var ett plank av trä, då en
reparation av detta omtalas. 1775 väcktes frågan om att planket som ofta krävde
reparationer skulle ersättas med en stenmur. Detta kom dock inte att ske förrän 1825
efter åtskilliga turer. Bygget pågick ända till 1830 och på vissa sträckor kom planket att
behållas.

1807 omtalas att en numera försvunnen kyrkolucka i väster och enligt inventarieförteckningen
hade kyrkan 1829 tvenne större och en mindre träport.

1859 utvidgades kyrkogården på så sätt att ringmuren skulle få utdragas i rät linea från
SW hörnet ned till vägen. Enligt räkenskaper ska en utvidgning ha skett också 1879.

Utfyllnad med sand omtalas 1807, 1830 och 1837.

Den nuvarande klockstapeln uppfördes 1860 och ersatte då en äldre stapel av mer
traditionell typ på höga ben, liknande stapeln vid Åtvids gamla kyrka.

Trädplantering för trädkrans omtalas 1865.

Hagtornshäcken planterades 1879, då 800 plantor inköptes.

Den aktuella gravkartan är inte daterad men tillkom sannolikt under åren 1934-35 då
också nya kyrkogården karterades. Gravkartan är till stora delar inaktuell och stora
förändringar har skett. Med några få undantag (grav 285, 319, 310 och 311) är så gott
som samtliga gravvårdar på kyrkogårdens norra halva borttagna. Norr om kyrkan finns
inte en enda vård uppställd. På gräsmattan framför kyrkan i öster har nya gravvårdar
ersatt de gamla med början ca 1970. Väster om kyrkan har ett fåtal större vårdar sparats.

Även den södra delen har genomgått stora förändringar jämfört med kartan och
identifieringen av de enskilda gravnumren kunde i flera fall endast göras med svårighet.
Identifieringen av gravnumren mellan 15 och 64 får därför göras med viss reservation.

Arkeologiska undersökningar har genomförts på kyrkogården 1982 då VA leddes in i
kyrkan och 1991 i samband med reparation av fuktskador.

VÄRNA NYA KYRKOGÅRD

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Huvudkälla är Åke Nisbeths bok från
1963. Nisbeth har gått igenom alla gamla sockenstämmeprotokoll varför boken
innehåller rikligt med detaljerade uppgifter om arbeten på kyrka och kyrkogård.
Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården anlades 1905 och invigdes 1908. Tanken var att täcka det behov som den
expanderande gruvorten Bersbo skulle tänkas få. Skälet var att den medeltida
kyrkogården ansågs vara för liten för att klara de framtida behoven, samt att lerjorden
där var så styv att kropparna alltför långsamt förmultnade.

Det gravkapell som planerades kom aldrig att byggas. Först på 1960-talet inflöt medel
för att uppföra det, men då hade behovet av begravningsplatsen redan minskat så
kraftigt att bygget inte längre var aktuellt.

Kyrkogården bär prägel av småfolkskyrkogård. Huvuddelen av gravvårdarna, med
några få undantag, utgörs av typiska små linjegravsvårdar. Endast längs med sydvästra
kanten har köpegravar någonsin funnits.

Behovet av begravningsplatser blev aldrig så stort som man befarat och kyrkogården
kom aldrig att beläggas mer än till drygt hälften.

1996 beslöts att kyrkogården skulle tas ur bruk och bli ödekyrkogård. För närvarande
finns två personer som har rätt att bli begravda här, men när detta är gjort avser den
kyrkliga samfälligheten att helt sluta använda den. Senast 2010 kommer en ansökan om
att förvandla den till ödekyrkogård att lämnas in.

På senare år har kyrkogården använts som uppställningsplats för gravstenar som tagits
bort från andra kyrkogårdar, främst Värna gamla kyrkogård. Dessa ställs upp i tätt
packade rader dels längs mittgången och dels längs nordöstra utkanten.