FILIPSTADS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - FILIPSTAD

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 655, år 1900: 3533, år 1995: 8419

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts 1611 ur Färnebo. År 1971 införlivades den sistnämnda i Filipstad församling.

LÄGE OCH OMGIVNING - Filipstad fick stadsrättigheter 1661, men hade redan dessförinnan fungerat som huvudort för järnhanteringen i Bergslagen. Den nuvarande stenkyrkan från 1700-talet, belägen på en udde i sjön Daglösen, har föregåtts av flera äldre träkyrkor.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta träkyrkan, Färnebo sockenkyrka, låg vid Kallhyttan väster om staden. På platsen finns sedan 1941 en minnessten. Möjligen flyttades kyrkan så småningom till Övre torget i Filipstad.

II: Under 1600-talets första hälft påbörjades en ny träkyrka. Genom tillbyggnad senare under 1600-talet erhöll den korsformad plan. Ett torn i väster hörde sannolikt också till de äldsta delarna. Den mest genomgripande ombyggnaden skedde med början år 1704 under ledning av byggmästare Måns Rank. Kyrkan vidgades då med 8 alnar. Även tornet genomgick omfattande förändringar. En sakristia tillbyggdes på 1740-talet. Kyrkan brann ned vid en våldsam eldsvåda 1775 och ersattes med en ny på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Förslaget till den nya kyrkan upprättades av murmästaren Johan Elfström från Stockholm, men ritningarna omarbetades inom överintendentsämbetet, sannolikt av överintendenten själv Carl Fredrik Adelcrantz. Ritningarna stadfästes 1776. Den kyrka som invigdes 1785 motsvarar till planformen i stort sett den nuvarande. Kyrkan har korsformad plan med tresidigt avslutat korparti samt västtorn. Den vidbyggda sakristian på korpartiets nordsida är sannolikt samtida med korskyrkan, medan en motsvarande utbyggnad på sydsidan är sekundärt tillfogad. Vid den senaste större restaureringen på 1930-talet inrymdes sakristian under västläktaren. Såväl exteriört som interiört har kyrkan behållit sin gustavianska stilkaraktär.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är ut- och invändigt vitputsade samt genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Kyrkans exteriör livas med pilastrar och profilerat listverk; korskyrkan har kopparplåtstäckta mansardtak, medan tornet kröns av huv och lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt i korsarmsgavlarna. Kyrkorummet är helt övervälvt, väggar och valv putsade och avfärgade i vitt. Altaruppsats och predikstol är ritade av Jean Eric Rehn och förvärvades 1789. På 1930-talet utfördes en större restaurering av kyrkorummet med ombyggnad av bänkarna, ny altarring, breddning och förändring av altaruppsatsen. Förutom dessa åtgärder skedde också ommålning av interiören samt konservering av viss inredning. Arkitekt var F. Wetterqvist. Åren 1975-78 utfördes en rad invändiga arbeten, då bl a ett kapell i södra sakristian inreddes och norra sakristian blev förvaringsplats för textilier. En ny sakristia tillkom istället under orgelläktaren. Under norra sidoläktaren inbyggdes expedition och förråd för vaktmästeri.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merparten av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts också att anlägga en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades den med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön står John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nord-syd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plantering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckar liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merparten av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts också att anlägga en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades den med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön står John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nord-syd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plantering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckar liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merparten av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts också att anlägga en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades den med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön står John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nord-syd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plantering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckar liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merparten av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts också att anlägga en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades den med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön står John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nord-syd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plantering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckar liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merdelen av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts att anlägga också en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön har John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nordsyd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plan tering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckarna liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merparten av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts också att anlägga en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades den med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön står John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nordsyd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plantering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckar liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.

KYRKOMILJÖN: Filipstads kyrka, centralt placerad i staden, ligger med en kyrkogård placerad i direkt anslutning söder om kyrkan, kallad den Västra kyrkogården samt med en kyrkogård öster om sjön Daglösen, kallad den Östra kyrkogården.
KYRKOGÅRDARNA:
FILIPSTADS VÄSTRA KYRKOGÅRD - Kyrkogårdens äldsta del tillkom samtidigt med den i början av 1600-talet uppförda Storkyrkan och omgav troligen denna. Vid stadsbranden 1775 skadades begravningsplatsen då också kyrkan brann ned. Utvidgningarna har skett alltefter behov men inga uppgifter finns härom. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en vitputsad byggnad med rundbågiga fönster. Byggnaden nyttjas numera som förråd men är ursprungligen byggd som bårhus 1877. Den har även fungerat som gudstjänstlokal fram till omkring 1963, då krematoriet på den östra kyrkogården tillkom.
Den i stort sett rektangulära kyrkogården med kyrkan i norr är anlagd på plan mark men lutar brant ned invid och längs sjökanten i öster. På 1870-talet ersattes kyrkomuren av ett gjutjärnstaket satt på ett fundament av huggna stenblock, men delar av den gamla stenmuren är alltjämt synliga under fundamentet norr om kyrkan. I söder finns stängsel bakom en syrenhäck som löper vidare längs med järnstaketet i väster. Sjön Daglösen bildar naturlig avgränsning åt öster. Kyrkogården gränsar till stadsbebyggelse i väster, norr och söder och i öster till Daglösen.
Kyrkogårdens trädbestånd finns huvudsakligen samlat utmed gångarna, men också delvis längs gränserna. Lindarna är talrikast men även några tallar förekommer liksom någon lönn och ett lärkträd. Rododendronbuskar är planterade vid tallarna söder om kyrkan. Familjegravshäckarna är av måbär. Kyrkogården är i övrigt gräsbesådd. Alla gångvägar är grusade.
Kyrkogården avspeglar sin tids smak och ideal genom gravvårdarnas storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till enklare gravvårdar över mindre bemedlade.
Ett större antal utspridda grusgravar finns bevarade, merparten av dem omgärdas av stenramar. Särskilt utmärkande är gravvården över brukspatronen Per Gustaf Berggren (1793-1851) och hustrun Lovisa Berggren (1803-1873). Gravvården utgörs av en högrest platta i gjutjärn utformad i nygotisk stil och inhägnad av ett järnstaket. På den västra delen av kyrkogården söder om kyrkan bildar obeliskliknande gravstenar ett blickfång. Strax söder om kyrkan finns åtta liggande gravvårdar omgivna av familjegravshäckar. Tillsammans med nya urngravar närmast kyrkan i sydväst utgör de ett modernt inslag bland kyrkogårdens i övrigt bevarade äldre karaktär. Söder om kyrkan ligger en tumbagrav med gravvårdar av gjutjärn från 1900-talet. I sydväst finns en låg stensarkofag. Kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats är den i kyrkans sockel inmurade stenplatta från 1700-talets andra hälft över brukspatronen Johan Lundgren (1705-1794) med makan Lisa Biuggren (1722-1778). Begravningsplatsen har undgått renoveringar av mera omfattande slag och de skiftande gravvårdarna och järnstaketen bidrar till att ge den dess äldre prägel.
FILIPSTADS ÖSTRA KYRKOGÅRD - När den nya stenkyrkan byggdes efter stadsbranden på 1770-talet beslöts också att anlägga en begravningsplats på östra stranden av sjön Daglösen. Denna östra kyrkogård invigd 1776 har utvidgats vid fyra tillfällen; 1930 utökades den med ett kvadratiskt område söder om den ursprungliga delen, 1950 väster om denna utvidgning, 1962 med en långsmal sträcka i öster och år 1974 i söder. I det sydöstra hörnet byggdes 1963 ett krematorium/kapell i vitputsad betong med koppartak. En tjänstebostad från 1897 med ett senare tillbyggt kontorsannex ligger norr om kyrkogården. På kyrkogårdens krön står John Ericssons mausoleum uppfört 1895 och ritat av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen i nationalromantisk stil. Allmänningar förekommer på de tre äldsta områdena. Urngravsområden har iordningställts dels väster om mausoleet nära sjön, dels närmast söder om den år 1981 inrättade minneslunden samt även på 1974 års utvidgning.
Genom de olika utvidgningarna har begravningsplatsen fått en långsmal och oregelbunden utformning orienterad i nord-syd. Hela kyrkogården karakteriseras i stort av kuperad terräng med terrasser på sluttningen ned mot sjön i väster och utplaning söderöver. Iögonfallande är emellertid den ursprungliga delen anlagd på en kulle i norr och starkt terrasserad nedför dess sluttningar. Kyrkogården ligger öppen mot Daglösen i väster och i norr finns järnstaket mot parkeringsplats. I öster formar björkar ridå mot väg och bebyggelse och i söder ligger naturmark. En fogad låg stenmur av liggande stenhällar med planteringsarrangemang i mitten avskiljer 1947 års del från den övriga kyrkogården.
Vegetationen på kyrkogården är omväxlande. Olika slags lövträd som lönn och björk med spridda inslag av barrträd och thujor växer över området men främst utmed kullens sidor och har här karaktären av naturligt trädbestånd. Högresta thujor flankerar mausoleet vid de fyra hörnen. Björkar formar alléer utmed huvudgångar på det sydligaste partiet av den äldsta delen. På 1950 års utvidgning växer oxelträd. Senaste utvidgningen saknar till stor del plantering. Måbär ingår i de fåtal familjegravshäckar liksom i kvartershäckarna. Kyrkogården har i övrigt öppna gräsbesådda områden, främst längs den östra sidan och framför krematoriet där marken ej tagits i anspråk för begravningar. Både asfalterade och grusade gångar förekommer liksom plattgångar. Terrasserna förbinds genom antingen trappor i huggen sten eller asfalterade sluttningar.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar olika tiders smak och ideal genom gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Här kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån högreståndspersoner, borgare, bergsmän, brukspatroner, kommunala och religiösa företrädare till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Den riksbekanta John Ericssons mausoleum med central placering på kyrkogården uppvisar släktskap med tyskt monumentbyggande vid 1800-talets slut. Mausoleet står uppbyggt på en kvadratisk terrass i granit och omges av stenstolpar och järnkätting. Sockeln är i likhet med terrassens sidor råhuggen och de övre partierna av finhuggen granit. Monumentets västra fasad upptas av portar av ek och en rundbågig portal med inskriptionen "Fäderneslandet åt John Ericsson". Taket formar en pyramid av lagda granithällar och dess krön pryds av ett jordklot med en örn.
De nära 950 grusgravarna, av vilka övervägande delen har stenramar och endast ett tiotal järnstaket, utgör ett karakteristiskt inslag på kyrkogården och upptar i stort sett hela den äldre delen. På de brantaste partierna ligger de nära nog trappstegsvis utmed terrasserna. Åtskilliga höga och individuellt utformade gravvårdar präglar i övrigt den gamla delen. Ett relativt stort parti på främst 1930 års utvidgning upptas ännu av allmänning och har den gamla karaktären bevarad.

Pastoratet har även en tredje kyrkogård vid Skavnäset i Persberg. Här finns ett gravkapell från 1940-talet och en klockstapel.